God-jul
Tycker det ger en komisk känsla att se så många med sammanpressade läppar och blicken stirrande rakt fram gå på stan sista dagarna. Julkänslan verkar vara på toppen hos många. Själv har jag njutit av apelsinglögg och lussekatter på stan, kollat in gatuaktiviteter och gillat all tänd belysning. Jag gillar delar av julen
Tänk att en helg som inträffar samma tid varje år ska kunna ge så många stressreaktioner. Brukar ibland gå in i en sportaffär i närheten där jag jobbar och titta lite. Oftast är det ingen kö alls, igår var det kö över hela affären. Kanske står de där för att de gillar köandet, mental träning i kö?
Julen kanske behövs för att det där verkar finnas en legitim möjlighet att välja stress, ha något att reta sig på, en kommersialism som man inte har någon valmöjlighet att välja bort? Stå i kö, leta efter slutsålda julklappar, leta efter saker som behövs på julafton dagarna innan
Vet om att jag inte har barn, där är tydligen skillnaden enligt en del. För har man barn så upphör all möjlighet till kontroll och lugn vid julen. Undrar om mina ostressade vänner med barn som också njuter av julen är avstängda föräldrar då, som ger sina barn trauman för livet genom att inte köpa julklapparna dagarna innan jul.
.
Önskar alla en fin julhelg, och att ni njuter av det ni väljer att göra, stressa, titta på tv, läsa böcker, blogga eller vad det nu är.
God-Jul!
Blogga....
Privat och personlig
Deepedition skriver om Det här med att vara privat och personlig.
Jag tycker inte själv att jag tillhör de mest privata, men jag tror att de som följt mig ett tag ändå har en klar bild över vem jag är. Tror min blogg speglar mig rätt bra, vem jag är, mina åsikter, vad jag står för. Jag skulle aldrig kunna skriva en riktig dagbok, dels för att jag inte har förmågan att levandegöra detaljer ur mitt liv, dels för att jag inte vill lämna ut någon annan, familj, vänner, dejter, arbetskamrater eller vad det skulle vara. Men främst för att det skulle strida mot min personlighet, tror inte ens jag generellt är speciellt privat när jag är privat. Var och en skriver självklart vad han/hon tycker är rätt att skriva om, fast för mig skulle det kännas fel att skriva om t ex familjemedlemmar.
Jag skrev ett svar på Deepeditons bloggpost. Har funderat på det under dagen. Jag tröttnar ofta på bloggar. Både på de privata/personliga bloggarna och de som främst ger sina personliga åsikter om olika saker som engagerar dem. De privata/personliga bloggar som jag följer tycker jag inte är riktiga dagböcker, utan mer blandbloggar. Å andra sidan tycker jag många bloggar är någon form av dagböcker, vardagliga betraktelser blandat med kommentarer om dagsaktuella händelser och personliga uppfattningar om tv-program, filmer, böcker etc.
Tänker avsluta med tre länkar till de som jag tycker är bra personliga bloggar som fortfarande bloggar.
Ord av Jerry, säga vad man vill om Jerrys och min relation, men emellanåt finns det mycket dynamik där, på gott och ont. Jerry är en av dem jag följt längst på nätet och som jag aldrig slutat att följa.
Trilog, en av dem som jag tror skulle kunna skriva om alla ämnen så att de engagerar många. Träffar rätt med humor och intelligens.
Slutligen kommer egentligen den blogg som berör mig mest av de personliga jag följer nu, jag länkar inte till den i min länklista , men följer den mycket regelbundet. Det är Moas journal. Moa har jag varit priviligerad att via hennes fantastiska föräldrar att få följa från början. Jag blir glad av styrkan och viljan i den tjejen, glädjen i hennes leende, koncentrationen när hon vill något. Tror aldrig jag haft någon kontakt med Moas föräldrar privat via mail eller på annat sätt, men de tillhör dem jag följt längst och känt mest med på nätet.
Frälsas av Baader-Meinhof och Jesus....
Två läsvärda artiklar med anknytning till Jesus Christ Superstar som går på malmöoperan nu. Tyvärr har jag inte lyckats få biljetter och sist jag såg efter så var allt slutsplt.
Ann Heberlein hade en artikel i Sydsvenskan , Baader-Meinhof Superstar.
Den handlar inte om det, men sedan jag läste den har jag undrat om något skulle kunna få mig att gå med i en sekt eller en terrororganisation. Jag tror inte det. Kan inte komma på någon situation som skulle göra att jag drogs in i något sådant. Dels tror jag att jag trivs för bra med att vara själv för att kunna söka en sådan gemenskap, dels har jag svårt att brinna för något.
Per Svensson skriver om att Jesus Christ handlar om kändisskapet, dess möjligheter, faror och frestelser. Artikeln heter Vi vill alla bli sedda. Sedd vill jag däremot bli, däremot inte som sektledare eller terroristledare, inte heller som dansbanssångerskawannabe i tv, eller dokussåpakändis.
Mer synlig vill jag bli. Fokuseringen är under utformande tills dess ligger jag lågt. Och nej, jag ska inte bli bloggdrottning heller.
Hittelön: Tåget Borlänge - Stockholm klockan 19.52
Finns ingenting i väskan som har ett andrahandsvärde. Det finns lite kläder inköpta på Flash/Lindex, hygienartiklar, lärobok i engelska, anteckningar och en examinationsguide. Allt det kan jag lätt vara utan.
Däremot så finns det ett fotoalbum och en bok om mig när jag var liten som jag fick av min mamma igår. Det är i stort sett alla foton jag har av mig själv och min familj. Jag kan ge mycket för att få tillbaka dem! Det finns också en bok av Carl Larsson som min mamma fick som barn.
Snälla, hittar någon min väska så hör av er! Det är en väska som ser likadan ut som många andra resväskor gör, någon kan ha tagit fel. Min adress står på kuvert i väskan. Min mailadress är bloggasa@gmail.com.
Vet att sannolikheten att någon läser det här som vet vad min väska är minimal, men det skulle betyda oerhört mycket för mig att få tillbaka fotona.
Utmaning
Vill hellre både skriva och läsa fritext än utmaningar. Gör ett undantag med tvekan. Irene och Bitte har utmanat mig så jag svarar här.
Reglerna är följande:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.
1. När jag köper t ex ägg och mjölk tar jag aldrig det som ligger närmast, utan en bit in. Helst ska det vara andra kartonger runt om den som jag tar.
2. Jag är balkongfixerad sedan ett par år tillbaka. Nu har jag bara en fransk balkong, men inom en tre års period ska jag ha en balkong. Har totalkoll på hur balkongerna ser ut på sträckan från mig själv in till stan och från mig själv till Värnhemstorget. Kollar lite lägenhetsannonser också och då är balkongen viktigast. Fast jag undrar om jag är någon balkonpersonlighet, hade varit bra att ta reda på det innan jag skaffar bostad efter balkong.
3. Jag är en tuggummimissbrukare. Tuggar kort stund, slänger och tar nytt. Går åt massor på en enda dag.
4. Varje gång jag går förbi en smink/parfymeriaffär får ekonomen i mig fart och jag försöker räkna ut hur alla de affärerna kan gå ihop. Affärerna är många och personalintensiva, ofta i dyra innerstadslokaler.
5. Jag tycker ofta slutet på böcker är tråkiga. De sista 30-50 sidorna brukar jag tvinga mig att läsa.
6. Jag har en stor oläst bokhög i min bokhylla. De böckerna ligger på en egen hylla. Ibland sorterar jag dem så den ska se mindre ut. Just nu vill jag inte ens se den för jag tror att jag aldrig kommer igenom den. Men det är böcker jag vill läsa, så jag kan inte bara ta bort dem.
7. Jag gillar inte höga höjder, men jag dras som en magnet till dem. Finns inte en stad jag besökt där jag inte tar mig upp i utsiktstorn eller kyrktorn. Ibland bara för att konstatera att jag inte vill gå så nära kanten att jag kan titta på utsikten.
Och nu var det dags att skicka vidare till 7 personer. En ytterligare anledning till att jag inte gillar utmaningar är att flera inte vill skicka vidare till namngivna bloggare. Ytterligare ett utslag för att prata med sig själv på sin egen blogg?
I varje fall så skickar jag vidare till följande 7, jag vet att alla de jag skickar till låter bli att svara om de inte vill.
Carina
Carina "gökbo"
Eva-Lena
Frihetens vingar
Sassa
Trilog
Wibjörn
Inställningshjälp
Jag klickade på något med musen då ändrade sig formatet från liggande till stående. Hur får jag tillbaka det igen?
Det är något konstigt när jag inte kan läsa när jag har den bärbara datorns tangentbord framför mig utan ser det i sidled. Hoppas att ni förstår vad jag menar.
Glad om nu kan ge sig tid att svara.
Har varit utan fungerande adapter på datorn, men det är fixat nu, då lyckas jag ändra bilden istället.
Blogginlägg kommer och jag funderar fortfarande på om jag ska göra ett undantag och svara på utmaningar.
Tillägg 081109 kl 11.10: Jag fixade det, med tålamod och systematiskt sökande så hittade jag ett val för rotation, så nu är inställningen ändrad från 90 till normal.
Ultraliberal...
Vet inte hur jag ska tolka det? Hur tolkar ni det? Jag vet inte ens hur jag skulle beskriva en ultraliberal, men det kan väl stämma med att jag har svårt att beskriva mig själv.
Årets julklapp?
Att länka till någon är att visa uppskattning. Det är ett ömsesidigt utbyte av trovärdighet och socialt kapital. Den som har flest inlänkar när man dör vinner.
Det sociala nätlivet är ofta kul och det går att lära sig mycket. Fast fortfarande förstår jag inte vad alla gör i sina nätverk och när jag frågade var det rätt tyst. Lite sekthemligt. Jag brukar kolla in nya ställen, Facebook var jag till och med aktiv på ett tag, men när jag kom på att jag var aktiv med samma människor som på mailen, så var mailen bättre. Fick så dåligt samvete på Facebook för att jag inte vattnade mina blommor och inte uppskattade de kastade potatisarna. Idag ångrar jag lite att jag inte valde att stanna kvar, istället för att spärra mig själv.
Ps. Årets jultest blir att se vilka miner min datorlösa mamma och datorlösa pappa får när de får länkar. Får väl köpa vad jag tror blir årets julklapp till dem, små datorer som är jättejobbiga för sådana som mig som gillar att skriva siffror. En helt ny tangentbordsteknik behövs.
Betapet och Nova
Tänkte avsluta veckan med att lägga ut personlig information.
Det första är att jag för första gången legat över 2000 i ranking på Betapet. Det varade inte så länge. Nya spelet panik med kort betänketid passar mig bättre än de mer långsamma.
| Rating | 1918 |
| Högsta rating 2008-10-04 | 2086 |
| Rankad | 2509 |
| Rullningar | 4 |
Det andra är att jag idag har varit på Nova i Lund för första gången i mitt liv. Vet ingen mer än jag som bor i Malmö/Lund som inte varit där, så där lyckades jag stegra min allmänbildningsnivå. Min åsikt om Nova då. Helt ok, men eftersom jag inte hade något alls med mig hem så var det inte rätt ställe för mig, syftet med att besöka ett shoppingcentra bör väl vara shopping. Konsumerade på plats gjorde jag. Wokad lunchmat och efterrätt bestående av Pannacotta med hallon och en liten bit choklad med jordgubb-champagnesmak.
Vi kvinnor....
Sådana generaliseringar sätter igång mitt undantagstänkande. Ok, jag har inga barn, det brukar diskvalificera mig direkt från att ens uttala mig. Vill jag vara perfekt? Duktig vill jag vara, men perfekt tror jag aldrig jag har haft någon önskan att vara. En kvinnlig gen för matsäckar och gympapåsar. Är det en gen eller en önskan att få det gjort på sitt eget sätt? Gympapåsar är det väl inte många år som föräldrar packar?
Jag känner en motvilja mot att klumpas ihop i små kollektiv. Vi sextitalister, vi singlar, vi vattumannar, vi stenbockar. Det är väl inga enhetliga grupper heller?
Sedan förstår jag också att det finns tillfällen då det behövs förenklingar, men i det stora hela får jag inte ihop önskan om att känna någon storgemenskap som i "vi kvinnor".
Orgelspelandet räddade mitt yrkesval
I inlägget här nedanför skriver Thebe i en kommentar att hon är tveksam till riktad peppning när det yrkesområde.
I varje fall kom jag att tänka på när jag gick på gymnasiet för många år sedan. Jag visste inte vad jag ville jobba med. På högstadiet ville jag bli journalist, efter pryoperioden ville jag inte bli journalist. Sedan fick jag för mig när jag gick på gymnasiet att jag kunde tänka mig att bli sjukgymnast, mitt intresse för både vård och motion var nmindre än noll. Men jag träffade några som berättade hur kul det var att studera till sjukgymnast i Tyskland och tysklandsstudierna lockade mig. Vet att jag beställde information och ansökningsblanketter från många ställen i Tyskland. Studierna i tyska blev det i varje fall fart på. Kom fram till att jag nog inte passade som det. Sedan kom det information om att mellanstadielärare skulle bli ett bristyrke. Ok, tänkte jag det kan jag tänka mig och satte igång och informerade mig. Studieplanen var ok, men man skulle kunna spela orgel, psalm till morgonsamlingen, så då föll det på det.
Orgelspelandet räddade mig från vilket jag idag hade sett som ett av de sämsta yrkesval jag kunnat göra.
Det blev en kortare ekonomiutbildning efter gymnasiet, vilken var orsaken till flyttandet till Malmö. Påverkande till att läsa ekonomi var mest en förälskelse, som gick snabbt över än något genuint ekonomiintresse. Intresset för ekonomi började egentligen inte förrän jag jobbat några år.
Inälvor på snabbmatsställe
Ps. Den här bloggposten är en typisk post som jag anser inte ska twinglas. En länk under artikeln lurar läsaren att komma till en blogg som inte tillför något i ämnet.
Uppdatering: 080928 klockan 18.00. Jag har uppdaterat en tidigare bloggpost med ett enkelt exempel på hur jag tycker twinglandet borde fungera. Ett aktivt val av bloggaren när det tillförs besökaren något i ämnet. När bloggaren bara har en länk till tidningen så avstår bloggaren av länk tillbaka till sin blogg av respekt för tidningsläsaren
Grattis till Taffel
Säger ett stort Grattis till främst Lisa Förare Winbladh.
Två av hennes skriverier har fastnat. Det är vitkål som jag numera associerar till ekonomi och dumpa skumpan , som jag skrev om här. Någon gång ska jag testa vitkål och champagne ihop och blogga om det.
Lisa finns inte bara på nätet, hon finns som bok också Ditt nya skafferi : smaker från Matkaravanen. Den finns i min bokhylla, köp den. Hon är också skapare av Matkaravanen i Malmö. En kul aktivitet när ni har möjlighet. Jag gick med en gång för några år sedan, Lisa var inte förare då.
Än en gång Grattis till Taffel!
Påverkan av en bloggare
Jag tycker inte att det är någon stor grej att en bloggare bestämmer sig för att lägga ner bloggandet. Tror det är många som någon gång tänkt lägga ner, en del gör det, en del tar paus, en del lägger ner och startar upp igen. Bloggandet är en del av livet, totalt är det nog en parantes för de flesta. Och det går att sluta, flytta, göra om hur mycket som helst. Det är enkelt och naturligt.
En del bloggare sätter djupare spår ger starkare intryck än andra. Skulle jag få frågan vilken bloggare som satt djupast spår hos mig, så hade jag svarat utan en sekunds tvekan. Det är Nina.
Nina har enligt ett inlägg nu i september meddelat att hon inte tänker fortsätta med sin hemsida. Ett beslut jag respekterar, men någonstans i bakhuvudet vill jag att Nina kommer tillbaka i någon form, just för att hon tillför mycket med sitt personliga sätt att skriva.
Nina är på många sätt nr 1 på min lista i bloggosfären. Den person jag skrattat mest med, upplevt som mest äkta, lagt mest energi på, fått tillbaka mest energi från, haft flest sömnlösa timmar för, skrämt mig mest, tänkt mest på, varit mest rädd för, haft mest växlande kontakt med, sett fram emot uppdateringar mest från, blivit gladast av kontakt med, haft svårast att förstå, blivit mest irriterad på, känt igen mig mest i, utmanat mig själv mest, provocerat mig mest. Hon är också den person som haft de mest varierande inläggen, allt från rosaskimrande fånigheter till de mest tankvärda. Är rätt säker på att hon också är den person jag gjort mest besviken. Det är inte hemsidesskrivaren/bloggaren Nina jag egentligen tänker på, utan personen/kvinnan Nina. Nina har framför allt lärt mig mycket. Ur alla motsägelsefulla tankar och känslor så har det genom åren väckts en stark beundran för Nina. Trots att jag ofta inte förstår något alls, så finns det en tydlighet med både mot och medgångar hos Nina. En vilja och en kraft att genomföra saker, som jag tror är större än hos de flesta jag känner både på nätet och utanför. I särklass är hon den som lärt mig mest.
Jag kommer att sakna hennes bloggskriverier. Av tempusform och formuleringar ovanför så låter det som om allt redan hänt, men Nina finns ju kvar, världen är så mycket mer än hemsidor och bloggar. Jag vill att hon fortsätter att vara en del av mitt liv. Det tror eller vet jag att hon kommer att vara också.
Ateistiska ceremonier
För en månad skrev ctail om ateistiska ceremonier, precis sådana ceremonier som jag tycker borde fått mycket större genomslag än de har fått. Stämningsfulla och tillfredsställer önskan om ceremonier. Borde finnas driftiga människor som hittat sin nisch i att arrangera ceremonier, kanske till och med kunna sälja in fler än de klassiska som kyrkan står för.
Det borde finnas ett antal alternativ idag när så många väljer att stå utanför kyrkan på olika sätt, ändå så är det där som så många ser som naturligt att gifta sig, döpa sina barn och ha fadderceremonier. Trots att man åtminstone många gånger inte ens är med i kyrkan, eller förklarar att man inte tror på det, ibland till och med anser att kyrkan består av hycklare.
Ctail formulerar också det jag tänkt på de få gånger jag varit på bröllop i kyrken där en eller båda av brudparet så länge jag känt dem haft uppfattningen att de inte gillar kyrkan, citat från ctails bloggpost: Man känner konflikten mellan prästen som vill predika budskapet om Människosonen, och familjen som bara är ute efter den ceremoniella inramning till sin högtid som de rimligtvis borde ha rätt till. Hur innerligt blir det att brudparet lovar varandra trohet inför Gud när man vet att ingen av dem tror på Gud? Hur mycket är då löftet värt?
Ceremonier är viktiga, men de ska innebära något. Ett fadderskap anser jag t ex ska innebära något slags åtagande, något som i en mer personlig ceremoni tydligt går att avgränsa till vad föräldrarna och faddern tycker är rätt och naturligt att ge till barnet. Jag skulle t ex kunna tänka mig att bli fadder på ett sådant sätt. Däremot skulle jag inte kunna tänka mig ett fadderskap som "välsignats" i kyrkan.
(För er som var morgonpigga för nästan exakt en månad sedan så fanns det en kort stund en bloggpost med länk till ctails blogg i ämnet, jag skulle redigera den och deletade den istället.)
Har skrivit om inställningen till kyrkan flera gånger innan, ämnet intresserar mig.
Teknik och eget företagande
Jag är inte helt övertygad om varför jag spontant tänkte på Trilogs bloggpost när jag läste Blogges idag, men det gjorde jag.
Tyckte att Trilog fick till det mycket bra redan första gången jag läste det. Varför ska man övertyga tjejer om att bli intresserade av något de inte verkar ha något naturligt intresse för? Att till på köpet göra det med ett helkorkat argument som att "om inget annat har man ju i alla fall nytta av utbildningen i vardagslivets logistik med hem och barn". Jag skulle bli helt avskräckt om någon försökte få mig till någon slags modern hushållsskola.
Jag tycker det är tråkigt att inte fler ser företagande som något naturligt, något man drivs till för att man vill, är intresserad av, har en idé man vill testa, något man tror på. Enda gången det verkar finnas uppmuntran att få människor att starta eget är när det är arbetslöshet, när arbetslösa ska påverkas att starta eget, ibland med hjälp av starta eget bidrag. Personligen tycker jag det är fel väg. Att ha eget företag är ofta en livsstil, ett projekt för oftast en längre tid. Det ska inte vara något som startas för att man varit arbetslös, en längre tid. Det ska startas av kroppen, själen och hjärtat. Det här vill jag, det här tror jag på, det här är jag villig att ta risker för. För företagande är självklart ofta en risk också.
Vad jag tror på är att det tidigt ska uppmuntras intressen åt olika håll, matematik, sport, teknik, språk, psykologi och en massa annat, yrkesval ska komma ur hjärtat i kombination med realism om försörjningsmöjlighter.
Däremot tror jag inte på stora satsningar, oavsett om det handlar om att få kvinnor att välja teknik, män att välja vård, människor att starta eget.
Om det nu ska finnas Starta eget bidrag så är min uppfattning att de ska kunna ges till alla som vill starta ett företag, inte bara de som är eller riskerar att bli arbetslösa. Tror att de som vill starta eget av egen kraft på sikt blir de bästa företagarna.
För snart tre år sedan lekte jag med tanken på om näringslivet sett annorlunda ut om vi istället för att få en a-skattesedel automatiskt, istället skulle få en f-skattesedel och bli tvungna att ansöka om a-skattesedel. Alltså att eget företagande var normen istället för anställning. Jag tror att om tanken på eget företagande var med från början, skulle många fler kreativa idéer till försörjningsmöjligheter komma fram.
Lektid?
Nedanstående är från Kulturbloggen.
Hemliga Federley har tid att leka (för det är en av följderna av välbetalda jobb)Det är ju ett faktum att ha tid att leka i hemliga sällskap det har inte de yrkesgrupper som har de lågbetalda jobbet.
Jag blev väldigt nyfken på källan till faktumet att de yrkesgrupper som har lågbetalda jobb inte har tid att leka. Har inte lyckats hitta något på nätet som ger mer information om hur fakta tagits framom att lågutbildade inte har tid att leka. Någon som kan ge mig länken till ovanstående? När jag hittar informationen så kommer min trovärdighet att sjunka ordentligt för en del av de bloggar jag läser, människor jag umgås med etc. De måste ljuga då, eftersom de skriver och berättar om kräftskivor de varit på, brännbollsmatcher som de är med i etc. För det har de inte tid med, eller är de som jag har kontakt med undantagen som bekräftar regeln?
Socialt ställe igen....
Jag vet att jag gör det i fel ordning. Naturligtvis borde jag först ta reda på vad jag ska göra där, istället för att först regga mig och sedan fundera på vad jag ska göra där.
Vad gör ni andra som är där?
Fredagens outfit
Lägger ut fredagens outfit. Fotot taget av Susanne och lite redigerat av mig, tagit bort det manliga sällskapet vid min sida.Jeansen och tröjan kommer från Flash. Maskaran från Clinique, nagelacket från Nivea, läppstiftet från Bodyshop, skorna från skoaffär i Malmö, halsbandet Hjärtevän från Kreativitetsfnatt. Kreativitetsfnatt rekommenderas för inköp av presenter, till dig själv eller till andra. Tröjan helt nyinköpt eftersom jag fick glass och sirapsfläckar på tröjan jag hade på mig pga av läckande malmöfestivalstallrik när jag åt friterade bananer med glass.
Utstrålning på män och kvinnor?
Inspirerad av Blogge Bloggelitos bilder från Malmöfestivalen försökte jag tänka på vilka män jag skulle fotografera om jag skulle fotografera och lägga ut min blogg. På ungefär en timme hittade jag en, en sportig och spännande kille i 20 årsåldern. Då var jag nöjd och åkte till Kallbadhuset och fikade istället.
Tanken har funnits innan. Jag tror att det finns många fler kvinnor totalt sett som sticker av åt det positiva hållet än det finns män. De finns fler kvinnor som är värda att titta på än det finns män. Ingen vetenskaplig undersökning bakom, bara ett konstaterande av min egen upplevelse. Upplevelsen av Blogges foton av män, se kommentar nummer 14 på bloggposten om malmöfestivale, förstärker den tanken. Männen är inte lika spännande som kvinnorna bildmässigt, på andra sätt passar de mig bättre än kvinnorna gör.
Nu har jag dålig känsla för bilder. Kom för någon timme sedan på att jag har en ouppackad digitalkamera liggande som jag fick på köpet när jag köpte min gamla mobiltelefon, för 3-4 år sedan. Plasten är inte ens avtagen. Ett bevis för mitt ointresse för fotograferande.
Brist på foton är anledningen kan jag inte använda nätet för dejting. Om jag inte lägger ut bilder på mig själv så kan jag inte hitta någon man på nätet att dejta, det är få som vågar. Kan ju gå att psykologisera över det med. Om jag lägger ut bilder så kanske ändå ingen vill dejta mig, så då är det bättre att låta bli och intala mig själv att bristen på dejter beror på att jag inte lägger ut bilder, inte på hur jag ser ut.
På mindre än ett år har jag blivit bestulen på 3 nya cyklar. Den senaste förra måndagen. Helgen har bland annat använts till några längre cykelturer för att inviga min 4:e nya cykel. Räknade ut att det är ungefär lika många som jag använt under hela mitt liv innan.
.
På lunchen, som jag åt i ett av stånden, på Malmöfestivalen. Träffade jag oväntat och oplanerat Sassa. Vi bestämde att vi skulle träffas när jag slutat att jobba. Då hoppade vi över festivalandet och letade vanlig uteservering istället. Ett snabbt konstaterande var att flera av malmös uteserveringar var reserverade för matgäster, inte för några som bara ville ha lite vin. På Lilla Torg fick vi plats. Samtalsämnen? Det var det inte brist på. Ett av dem började helt naturligt på B.
Bra kvinna reder sig själv....
Idag satt jag någon timme på en uteservering vid Möllevången. Där finns det en kvinna som går runt bland uteserveringarna och säljer rosor. Jag har aldrig köpt någon, inte fått någon av någon som köpt en ros heller. Men så tror jag inte på rosromantik heller.
Idag köpte jag en röd ros till mig själv innan jag åkte hem. Halvvägs hem upptäckte jag att den inte fanns i cykelkorgen. Tycker symbolvärdet i en röd ros är stort så jag vände om och hittade min bortblåsta ros.
Nu sitter jag i mitt vardagsrum, trivs och känner mig både kompetent och värdefull. Duktigt att köpa en ros när jag vill ha den och jag är värd en fin ros. Den står ensam och väl synlig i en vas anpassad för en enda blomstjälk. Ända tills nu har det stått en plastblomma i den i mitt sovrum. Fast rosen på bordet framför mig är mycket vackrare. Undrar om jag ska se något symbolvärde i den, eller bara njuta av den eller överlåta till läsaren att eventuellt kommentera symbolvärde.
Jag undrar vidare, ni skriver vad ni vill i kommentarerna. Här censurereas bara ibland.
Kan det bli värre?
Nu hoppas jag att jag att botten är nådd.
Min kommentar hos Trilog under ett eldinlägg bara måste, måste, måste, måste vara mitt bottenrekord i dålig svenska. Annars lovar jag att söka hjälp någonstans! ( Är just nu glad att jag inte har en jättemängd besökare, för då hade säkert någon fått mig att rodna för att de hittat något ställe där jag skriver ännu värre.)
Om jag uppfattat det rätt så finns det någon slags specialskola för bloggare som skriver särskrivningar, då borde det finnas för dålig svenska också.
Fri vilja?
Ctail har skrivit om Den fria viljans seger?
Har vi en fri vilja eller inte? 100% fri eller 10% fri? Vad tycker du?
Jag tycker tanken på den fria viljan är intressant och jag tror på den fria viljan.
Jag återkommer lite mer utförligt, med mina egna tankar om det, utan vetenskaplig bakgrund.
Barn....
Säkert finns det en välmening i det, men jag förstår ärligt talat inte hur en vuxen kan använda orden småtjej och barn om en nästan myndig kvinna. Jag tycker det är respektlöst.
Vid den åldern hade jag själv, flera andra jag känner redan flyttat hemifrån. Även en del tonåringar idag flyttar hemifrån runt 18 års ålder. En del är redan föräldrar vid den tiden, andra har börjat jobba. Kallas unga arbetskollegor för barn också? Går de när de fyller 18 från att vara barn till att bli vuxna på en gång?
Är det barn som flyttar många mil hemifrån för att börja på universitetet vid 18-19 års ålder också?
Språkfyran: Språkliga irritationsmoment
Väljer att svara på Språkfyran hos Språkmakargatan.
Jag väljer att låna Språkmakargatans formulering innan jag sätter igång, helt enkelt för att formuleringen är bra: När jag sätter på mig språkpolisuniformen gör jag det naturligtvis på skoj, fullt medveten om att en poliskollega kan haffa mig för egna språkförseelser närsomhelst.
Fredagsfyrans fråga är: Vilka fyra språkligheter är du allergisk mot?
1. Gullighetsord som blivit tilltalsord: vännen, gumman, fröken, dockan etc. Förutom att jag tycker de är nedlåtande, förminskande så tycker jag att de är opersonliga. Vad är det för fel på människors namn?
2. Ordet man när det är den som skriver/talar egna åsikter det handlar om och ordet man lika gärna kunde bytas ut mot jag.
3. Spännande. Det används så ofta så det har förlorat i värde. Spännande mat, arbetsuppgift, möten. Spännande för mig är något som kräver en insats och där jag riskerar att förlora något. Jag tycker det är ok i uttryck som spännande film, bok etc, men inte som jag hör det användas i vardagsspråk.
4. Smarrigt. Används också nu om olika sorters mat. Nanbröd och rabarberkräm är inte smarrigt för mig. Det jag tänker på är riktigt söta efterrätter, ungefär marängsviss och bananasplitt med massor av extra grädde. Det kan vara gott ibland, men smarrigt låter inte gott till vardags.
Sedan är jag så utslätad att jag inte blir allergisk, bara lite avvaktande.
(Försökte kommentera hos Språkmakargatan för att meddela att jag svarat, men jag fick felmeddelande.)
Saker
Skrivaren använder jag sällan, men behöver ändå ha en enkel skrivare. Mobilen har jag snart varit utan en vecka, saknar den faktiskt inte alls. Men eftersom andra känner ett behov av att kunna få tag i mig, så ska jag bli tillgänglig igen. Jag har en som jag fick när jag tecknade internetabonnemanget, så jag ska få fart på den om det går. Kameran var inte kul alls. Bilderna jag lyckades ta av mig själv, var inte roliga. Och det var inte alls kul att hålla på. Pulsen slog som under ett hårt träningspass. Gillar det när jag tränar, men här blev jag bara frustrerad. Kameran kommer jag nog att få liv i igen med lite laddning. Ska göra i varje fall ett försök till i augusti.
Back up
Vill ha lite uppslag på olika sätt att göra back-up på det ni har på era privata datorer.
Någon som vill dela med sig?