Dålig förlorare

På en fråga om jag är en dålig förlorare skulle jag svara ja. När jag tävlar i något så vill jag vinna, uppnå det resultat som jag vill ha.  Sedan tar jag t ex inte en förlorad bowlingmatch, en förlorad match i Betapet speciellt allvarligt och det är ingen långvarig känsla av att jag har förlorat.

Fast jag vill vinna, så vill jag att motståndaren också går in för att vinna. Annars är det inte kul alls, oavsett om det handlar om sällskapsspel, springa fortast eller vad jag nu tävlar i.  Varför överhuvudtaget registrera resultat, räkna poäng om man inte går in för det?

Jag har börjat att tycka att det är kul att tävla nu, mot andra eller mig själv. När jag var yngre gillade jag det inte alls, men nu gör jag det. Det är kul att se när något förbättras och tävlingar sporrar.


Privat

Integritetet i hemmet.

För mig är det en självklarhet. Skickar jag ett privat meddelanden till någon så är det just den personen som läser och har möjlighet att läsa meddelandet. Långt ifrån alla tycker det. Ofta har familjemedlemmar och  partnern möjlighet att läsa det  jag skickar.

Varför ens ha en privat mailadress om den ändå är delad? Argumentet att min partner inte läser bryr jag mig inte om, det räcker att det finns möjlighet till det.

Jag hade definitivt sett till att jag saknat tillgång till min partners inloggning. Varför skulle jag ha den?

En relation anser jag  bygger på respekt för att den andra har ett privatliv. Mina andra relationer bygger också på respekt för att den som skickar något till mig har jag inte gett någon annan ens möjlighet att läsa.

(Ovanstående har ingen koppling till den nylighen klubbade lagen, utan handlar just om integritet i hemmet.)


Efterrätter....

Jag gillar efterrätter.  Efterrätterna tycker jag oftast är det tristaste på menyerna, fantasilöst och rätt dyrt i relation till vad jag får. Glass brukar vara helt dominerande, men den är oftast inte godare än det jag köper i förpackning eller i en strut ute på stan. Riktigt efterrätter gillar jag.

Igår blev det efterrätt flera gånger. Var i Helsingborg. Det blev middag på Olssons Skafferi. Där åt jag två mycket goda förrätter, men eferrätten var godast. Det var rabarbersoppa med lakritscreme.

Sedan blev det en liten promenad i stan. Hamnade på Lagmarks. Första gången jag gått förbi där när det inte varit fullt eller abonnerat. Där blev det cremébrüle och choklad med chilismak.

2,5 efterrätter samma kväll. Det måste betyda att det var en bra kväll?

FRA-lagen och SET

Äntligen har någon lyckats förklara för mig vad FRA-lagen är bra för.  Synd att det inte tydliggjorts tidigare.


Jag har aldrig gillat Soduko. Tror det beror på bristande tålamod och att det är för lika det som jag jobbar med, pussla med siffror. I varje fall så är Användbart beredd att slå vad om att SET blir nästa fluga. Jag tror inte jag fastnar för det heller, tålamodet brister när det gäller lek med symboler också. Men det ska bli kul att se om det slår igenom.

Äktenskapsfrågor

Går det att gifta sig så att det blir juridiskt bindande utan att ha träffat partnern innan det är dags att säga "ja"? Alltså att man träffas för första gången framför vigselförrättaren?

Går det att gifta sig så att det blir juridiskt bindande utan att samtidigt närvara fysiskt? Alltså t ex att man vigs genom att en person befinner sig på Rådhuset i Malmö, den andra är tillgänglig t ex på en bildskärm eller via telefonen?

Går det att gifta sig så att det blir juridiskt bindande via t ex ett chatprogram eller ett telefonsamtal?

I alla tre av ovanstående fall bortser jag från ovidkommande mjuka saker, som att det ska vara känslor och liknande med.

Jag gissar att inget av ovanstående tre exempel fungerar juridiskt.


Dolly Parton på lördag 14/6

Helt plötsligt fick jag lust att se Dolly Parton på lördag. Någon som vill gå med mig?

Gå i skolan....

 Undrar om någon förälder som läser det här skulle släppa iväg sina barn till en skola utan toaletter. En skola där 5000 barn går i treskift. Jag kan inte föreställa mig att någon förälder som läser här skulle svara ja på den frågan. Trots att skolan är bra, den har både väggar och tak.

För den som vill och har möjlighet att lämna ett bidrag till Rädda barnen så kan ni bland annat göra det genom att sponsra Steffanie som springer ett lopp i Malmö om några dagar.

Beskriva sig själv....

Jag är rak, ärlig, pålitlig.....

Sådana egenskaper talar för sig själva, alltså det framgår på sättet någon är, uttrycker sig på. Varför beskriver man sig själv med liknande egenskaper? Är det för att de är dolda för mottagaren?  Jag är rak, ärlig och pålitlig i mitt inre, men det är svårt att märka av utåt, så därför skriver jag det så att ni vet om det.

Uppfattar ni mig som något annat än rak, ärlig och pålitlig så har ni fel, för det är jag.  Jag beskriver mig själv som rak, ärlig och pålitlig,  beskriver ni mig på annat sätt så är det fel, för jag har satt definitionen.

Jag hoppas och tror att jag aldrig beskrivit mig på det sättet och har jag gjort det så hoppas jag att det är borta för alltid.

Mobiltelefonfridag

Igår, 080601, var det Mobiltelefonfria Dagen.  Hade ni era telefoner avstängda då? Jag hade den på. Fast det var ingen som ringde. Ett sms fick jag, ett meddelande om att jag hade 30 minuter att ringa för, ett sådant sms får jag den första varje månad.

Å andra sidan hade jag mobilen avstängde större delen av fredagen och en del av lördagen, eftersom jag glömde att ladda upp den.

Det framgår att min inställning till mobilen fortfarande inte är speciellt kärleksfull?  Jag känner inget negativt mot den heller, den är neutral. En sak som jag huvudsakligen har för att tillfredsställa andras behov av att skicka sms och kunna nå mig för att bekräfta när vi ska träffas. Jag tycker jag är jättesnäll som tar emot mina medmänniskors önskan om att dela med sig i små korta meddelanden. Och känslan av att jag är snäll gör mig vacker inombords. :)

Vem uppfattar sin mobil som så jobbig att det behövs en speciell avstängd dag till den?  En pryl som vi själva bestämmer om vi ska ha och i så fall när vi ska använda. Förstår lika lite varför det behövs en shoppingfri dag. Är väl underbart att vi kan handla när vi vill eller låta bli när vi vill?

Behövs det speciella dagar till något alls? Jag försöker komma på någon, den enda jag skulle sakna är våffeldagen. Å andra sidan åter jag våfflor när jag vill, ja jag är vuxen och bestämmer maten själv.

Moraliskt rätt att beslagta sprit hos vuxna människor?

Jag vet att man inte får handla på systembolaget före 20 års ålder.

Ändå så förvånas jag över att en del tycker de har en moralisk rätt att beslagta sprit av myndiga personer, dvs de över 18 år på stan.

Att det finns ett klart lagutrymme för att göra det, tar jag för givet eftersom det tydligen utförs sanktionerat av människor som jag antar känner till lagen.

 Men att andra vuxna tycker det är ok ur en moralisk synvinkel har jag svårare att förstå. För mig är en 18-åring vuxen, får rösta, ta körkort, skriva kontrakt, driva företag och behöver inte sina föräldrars tillstånd för något. I stort sett det enda personen inte får göra på grund av sin  ålder är att köpa alkohol på Systembolaget. Jag skulle aldrig ens kunna drömma om att säga till en myndig person att lämna ifrån sig sin alkohol.

Uppdatering: 080518 kl 18.24: Jag utgår från att de som omhändertar/häller ut sprit tycker att de gör det av omsorg om de som annars skulle dricka spriten, åtminstone de som frivilligt tar på sig uppgiften och inte gör det som ett led i ett jobb där det är fastställt att det ska hanteras så. Enligt mitt sätt att se så tangerar emellanåt avsänderens i grunden välmenande handling att gå över i en överförmyndarattityd, här är min åsikt klar att det är det, det handlar också om vuxna människor.


Mera äktenskap

Citat: "En sociologisk undersökning visade att gifta kvinnor lider av större psykisk ohälsa än ogifta kvinnor. Men för männen var det tvärtom: den psykiska ohälsan var störst bland de ogifta männen medan de som var gifta mådde finfint. Äktenskapet gynnar män och missgynnar kvinnor."

Källa: Bitterfittan av Maria Sveland sidan 40.

Min kommenter: Jag hittar ingen hänvisning till den sociologiska undersökningen i boken. Jag misstänker att citatet ovan inte är tagit direkt från boken. Kontrasten mellan ordvalen psykisk ohälsa för ogifta män till att må finfint för gifta män känns vinklat.

Jag håller med till rätt stor del. I min ovetenskapliga snabbgenomgång som jag gör bland de gifta kontra ogifta kvinnor jag känner till så verkar många icke-sammanboende må bättre än de som bor ihop.  På något sätt tar de ett större ansvar och känner efter mer vad de vill och går in för det mer än de som är sammanboende gör.

Nu var det precis som jag skrev en ovetenskaplig undersökning som jag gjorde, det finns många som mår både bra och dåligt oavsett hur vi lever, det växlar ju också hos individer och hur stabilt saker är runtomkring. Många strävar i varje fall efter relationer, men jag tror att när det inte längre handlar om att få barn ihop, så kommer fler och fler att leva som särbos istället.

Mera dop och giftermål och Gud

Karin Långström Vinge har skrivit om Oreligiöst och religion. Jag tycker det var kul, med ett visst allvar ändå.  Gränsdragningen är som vanligt intressant. Andlighet, religion, new age och egenhändigt hopkok går ihop. I slutändan skapar alla sin egen tro och rycker de bitar han/hon tycker känns rätt. Varför behövs det egentligen någon förrättare eller speciell lokal överhuvudtaget? Kan inte var och en prata för sig själv istället så får vi precis det vi vill ha utan kompromisser? Kanske det bästa är att gifta sig utan partner också , så slipper vi stå för något alls?

Har precis tillbringat en stund på en uteservering på Möllevångstorget och läst Gud förklarad under en taxiresa av  Paul Arden. En rätt intetsägande bok,  lättläst med småpoänger, men utan något som jag tror jag kommer att komma ihåg om någon vecka. Den var i varje fall lagom läsning till ett glas vin.

Motion i Indien

Mikael Bergström har skrivit en krönika om motion i Indien.

Rätt kul läsning från krönikan.

Personalen hjälper till med styrkelyften och en massör stretchar musklerna efteråt.

Bra motion är två varv runt en park varje morgon. Parken är cirka 150 m och det tar 4 minuter att gå runt i sakta tempo.

Mindre kul läsning från krönikan.

35 miljoner diabetiker kommer att vara 75 miljoner år 2025. Då blir Indien det land i världen som har flest diabetiker. Det är alltså fråga om en verklig epidemi, som man ändå talar ganska tyst om här. I ett land där många fortfarande för en daglig kamp för brödfödan kommer det nog att ta sin tid innan den stora allmänheten inser faran med fetma.


Och från insikten att veta att något vi gör är eller kan vara skadligt på sikt till att göra något åt det kan steget vara långt.


När blir du företagare?

Jag har idag köpt både Amelia och Passion for Business för att göra en jämförelse. Inspirerat av Förmera.

Amelia köpte jag regelbundet under flera år när den var ny, nu blir det något nummer om året och jag tycker jag har läst det mesta innan.

Passion for Business är ny för mig. Jag vet inte vad jag tycker, mer än att det jag läser inte känns nytt, jag har läst det förr.

Jag ska skriva mer utförligt sedan. Ikväll nöjer jag mig med att fokusera på Charlotte Perrelli. Passion for Business har följande text på framsidan:
Showbiz
Charlotte Perelli, VD "Vill man tjäna pengar får man jobbba "f*cking stenhårt".

DN skriver: en intervju med "företagaren" Charlotte Perrelli.

Min frågeställning: När blir någon företagare istället för "företagare"?  Charlotte Perelli har två aktiebolag, omsättning 6 mkr, årslön: 800.000.  Hon startade sin första enskilda firma 1992 som sjuttonåring, sitt första aktiebolag 1999. (Faktauppgifterna från Passion for Business)

Jag tycker det räcker långt för att slippa tecknen runt företagare. Det är inte många småföretagare som deklararerar en årslön på 800.000 och ändå räknas som företagare, utan tecken om.

Här tycker jag tveklöst att det är DN som genom sitt skrivsätt späder på någon myt om företagande.

En kul snabbgrej med  Charlotte Perrelli gäller jämförelsen Passion for Business och Amelia.

Från intervjun med Perrelli i Passion for Business: Nicola (Min anmärkning: Charlottes man) är borta hela dagarna och kvällarna och när han kommer hem vill han ha egentid,  men för mig är det omöjligt. Som kvinna tar man ofta ansvaret för barnen, backar och tänker att man inte hinner satsa på jobbet.

Från smakprov på Amelias nästa nummer: Vem fixar marktjänsten hos Perrellis? (Ledtråd det är inte Charlotte....) Illustrerat med en bild på Nicola och barnen.

Passion for business

Via Plupp på Förmera får jag veta att det kommer ett nytt affärs och livsstilsmagasin för kvinnor,  Passion for business.

Plupp hittade beskrivning av magasinet i DN

Jag tycker Dn:s beskrivning lät kul. Lite likt Veckorevyn. Plupp undrar vem som ska läsa den. Jag ska köpa den. Måste bara veta var jag kan köpa snyggaste datorväskan och reportaget om "företagaren" Charlotte Perelli måste jag bara läsa. Det som väcker min nyfikenhet mest är att det står "företagaren" och inte företagaren. Visar att hon inte är någon riktig företagare, eller?

Var finns marknaden för tidningen? Hur många förväntas köpa den på sikt?

Gudföräldrar-fadder

Gudföräldrar är inget jag  funderat på så mycket tills för någon vecka sedan. Om jag gjort det så trodde jag knappt att det fanns längre. Men jag trodde fel. Många är gudföräldrar och många vill ha det till sina barn.  Jag tycker det är intressant.

Jag tycker det är  lika intressant som att de som inte tror det minsta utan snarare föraktar kyrkan väljer att gifta sig där. Tydligen är resonemanget om gudföräldrar något liknande. Vi vill att våra barn ska ha en gudmor/gudfar men vi hoppar över allt som kyrkan står för, liksom man väljer att vara gudförälder utan att se någon koppling till religion i det, trots att man står med vid dopfunten..

Enligt svenska kyrkan ska en fadder vara döpt och villig att dela barnets kristna uppfostran. Enligt Margareta Ribbing ska man gärna ge lite presenter och umgås med fadderbarnet.

Jag förstår självklart att roller ändras och ska passas in i ett modernt samhälle. Men jag förstår faktiskt inte varför man ska ha en gudmor/gudfar/fadder till sitt barn med vid dopet, som sedan ska ha en annan uppgift än det var tänkt från början.

Tanken tycker jag är bra,  en utsedd  vägledare, diskussionspartner, mentor eller vad man vill kalla det som inte tillhör familjen, men varför behöver man ge det en kyrklig/religiös anknytning?


Uppdatering 080512 mina tankegångar: Min uppfattning att det är hyckleri, respektlöst att gifta sig i kyrkan är inget nytt och det är inte riktat till någon, vare sig då eller nu. Jag har t ex skrivit om det i bloggposten Kyrkan som festlokal 2005-08-20 och Äktenskap...2007-03-22.


Sociala platser på nätet.

Jag är ingen speciellt social person på nätet.

Facebook fattade jag aldrig finessen med. Senaste månaden har det kommit fler förfrågningar om att gå med i linkedin än det gjort under alla mina år på nätet. Jag ser inte att jag har någon användning för det


Var är ni med och  varför?

Uppdatering 080505: Jag är mest nyfiken på vad ni gör egentligen. Jag vet att det handlar om nätverksunderhåll, men vad gör ni på de olika sidorna för att underhålla era nätverk?  För min del är det inte aktuellt med något jobbnätverk, jag har alltid undvikit att berätta var jag jobbar på nätet.

Dabitch har skrivit om Linkedin revival.

Infontology har youtube filmen om Facebook i den verkliga världen.  Det kan bli intressant när nätvärlden ska översättas.

På bloggträffen igår pratades det också om sociala platser,  Facebook, linedin, Jajku, Plaxo och Stayfriends. Jag är inte på någon av platserna.

Har vi en fri vilja?

Ctail gör en undersökning om vi anser oss ha en fri vilja eller inte. Gå gärna in och rösta.

Jag utvecklar mina tankar om den fria viljan sedan när ctail skrivit sin analys av svaren.

rss-läsare

Infontology skriver om Vem använder rss? Läs gärna kommentarerna också.

Jag gör det inte. För något år sedan gjorde jag det en kortare period för jag tyckte det lät bra och att jag skulle få överblick, vinna tid och bli mer allmänbildad.

För det första tyckte jag att det inte inbjöd till att läsa, det såg helt enkelt tråkigt ut. För det andra såg det så mycket ut att jag backade. Det tredje skälet tycker jag är viktigast, jag fick känslan av att jag missade något för att jag läste det jag serverades.

Nu följer jag någon slags snitslad vardaglig bana på nätet där jag kollar nedanstående..

Succé -  där flera av de jag läser pingar nya inlägg.
Knuff - för att se vad bloggarna skriver om, det är rätt sällan jag kollar vidare.
Intressant - av samma anledning som Knuff, tyvärr tycker jag att Intressant blir mer och mer ointressant. Ett fåtal bloggar som pingar.
Sydsvenskan - för att se om det hänt något viktigt sedan papperstidningen trycktes. Ja, jag är så omodern att jag läser papperstidningen också, den är bättre än nättidningen.
Expressen och Aftonbladet - för att försäka hålla min allmänbildning hög.
Dagens industri - för att ha koll på att inget väsentligt hänt som inte står i sydsvenskan.
Sedan har jag några bloggar jag ofta kollar, de flesta finns i min länklista i bloggen, några sidor jag besöker av mer privata informationsskäl, något ställe där jag skriver lite mer privata saker etc.

Utanför den snitslade banan hamnar jag rätt ofta genom länkar, sökningar osv, men den är basen i mitt internetanvändande. Jag tyckte att det räckte med det jag hittade själv, så jag slutade använda rss-läsare.

Under tiden jag skrev det här så bestämde jag mig för att ge rss-läsaren en ny prövotid.

Använder ni som läser här rss-läsare?

Personlighetstyp

Via Nina har jag hittat ett sätt att analysera mina bloggtexter och därigenom få fram min personlighetstyp. Har gjort en avvikelse från min personlighet genom att göra ett sådant test, en ännu större avvikelse genom att publicera resultatet.

Jag är först  vårdare sedan blir jag idealist. Solklart resultat för er som känner  till mig , eller? 

Vill ni också testa era texter, så finns testet här.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits