Mona Sahlin
Hon syns, på mig ger hon på många sätt ett vanligt intryck, hon bör klara utsattheten också.
Jag tror det är på just att klara utsattheten är en av de svåraste kriterierna när det gäller att vara politiker på hög nivå. Att få kritik för utseende osv som t ex Göran Persson har fått under många år tror jag det är få som orkat med.
Bloggpolitisk karriär är lättare. Tycka vad jag vill om vad som helst, men jag behöver aldrig genomföra det.
Politiken är inte så viktig.
Jag har förvånats över hätskheten i bloggarna efter valet. Jag har aldrig hört eller läst sådana ord om "motståndarsidan" tidigare, vare sig på nätet, i diskussioner på jobbet och andra ställen eller mellan politiskt aktiva människor utanför bloggvärlden. Möjligt att jag i andra sammanhang dras till sansade människor.
Det är helt enkelt ett val det handlar om. Ett val där vi väljer mellan normala partier. Där många av oss inte märker av ett regimbyte. Där en hel del av oss, exempelvis jag, tvekar mellan partier och även byter över blockgränserna. Jag har skrivit det innan. Min ambition vid varje val är att kunna motivera varför jag röstar som jag gör, i varje fall för mig själv. Jag vill inte rösta av slentrian. Idag bestämde jag mig någon vecka innan valet vad jag skulle rösta på i Riksdag och Landsting, i kommunvalet bestämde jag mig utanför vallokalen. Jag tvekade då mellan två alternativ, inget som var lika som det jag röstade på i de andra två valen. Jag hade inte blivit upprörd oavsett vilket av blocken som fått majoritet. Jag hade inte blivit rädd, men förvånad, om något av riksdagspartierna fått egen majoritet heller. Jag kan inte se att något av partierna vill någon illa.
Skeptikern tycker jag har skrivit bästa politikinlägget efter valet, Så viktig är inte politiken. Jag instämmer i vad han skriver och tycker han får fram min uppfattning bra. Absolut läsvärt inlägg
Om att rösta och ordval
Ordval är alltid intressanta. På nätet tenderar emellanåt ytterligheterna att ta över. Aldrig någonsin har jag öga mot öga fått så många positiva omdömen, pussar, kramar osv som jag fått på nätet. Av människor som jag sedan inte hör ett ord från, som jag vet aldrig skulle besvara ett mail om jag skickade det.
Samma sak med negativa omdömen, även om de vid det här tillfället inte sägs till mig direkt. Om jag röstar på "fel parti" så har jag läst att jag inte har empati, ingen förståelse, är korkad, navi, saknar förmåga att se helheter, kan inte se sammanhang med det som hänt tidigare m.m. Jag tror det går att få de omdömena oavsett partival. I det här fallet är det mest de som röstat åt höger som de skrivits om.
Det som är intressant är att en del också saknar empati och förståelse för sig själva också. Att man medvetet röstar på något som försämrar för en själv. Eller går det att tänka bortom sig själv? Det gör det självklart. Vad man sedan tycker är bra är upp till var och en att avgöra.
Jag har aldrig haft så svårt att bestämma mig för vad jag skulle rösta på som det här valet. Det finns inget parti som jag sympatiserar fullt ut med, tror inte ens det finns ett parti som jag sympatiserar med till 80%. En kompromissröstning för min del.
Att enas om problem är väldigt lätt. Att enas om lösningar på problem eller ens förslag på lösningar på problem är svårare.
Länkar till Sandra, som enligt vad hon själv skriver, röstat så hon kommer att få det sämre själv. Kommentarerna hon får på sina åsikter är också läsvärda, tycker jag. Ur ordvalssynpunkt inte minst.
Valleda
Jag tror att det endast är min grundinställning som tvingar mig att fortfarande läsa något om valet, se något om valet. Min grundinställning är att jag varje val ska rösta. Jag ska också kunna motivera för mig själv varför jag röstar som jag gör.
Bloggarna har påverkat mig. Först tyckte jag det var positivt, jag tyckte det skulle vara kul att följa olika uppfattningar på bloggarna. Sedan vände det. Från positiv inställning till en förundrad inställning: Hur kan någon vuxen människa av fri vilja förnedra sig till den trista smutskastning, negativism, påhopp som jag anser att rätt flera av de politiska bloggarna ägnar sig åt. Sedan gjorde det mig ointresserad. Numera läser jag i stort sett ingen med uttalad partipolitisk åsikt. Bloggarna har påverkat mig till att bli politiskt nollställd. Till att inte vilja läsa något, höra något osv. Ointresserad med andra ord.
Ja, jag vet att intresse är något som jag måste upprätthålla själv. Även inställningen positiv eller negativ är något jag väljer själv.
Det som gör mig fundersam är att det jag en gång trodde skulle öka mitt intrese, istället gjort att det stendött. Tendensen har funnits länge, nu upplever jag den som cementerad. Mitt ointresse för ett val har aldrig varit större. Och ja. Efter en del självanalays, så är jag övertygad om att bloggarna påverkat mig negativt.
Ps. Ja, jag vet om att jag inte kan dra alla över en kam. Nu skriver jag utifrån det övervägande av mina egna tankar. Då ser det ut precis som jag beskriver det. Grått, ointressant och nollställt.
Feministiskt initiativ
Ett parti som jag inte får något grepp om alls, som inte lockar mig, som inte tilltalar mig, kort sagt som jag tycker är helt ointressant är Feministiskt initiativ. Jag blir alltså inte berörd, vare sig positivt eller negativt, bara 100% likgiltig och rätt förundrad över att de finns till.
Ändå så borde de tilltala mig. Jag är kvinna, anser mig vara feminist. Ändå finns det inget, absolut inget som drar mig till dem.
Läste att 5% skulle kunna tänka sig att rösta på dem idag. Jag är seriöst nyfiken: Vad tror de som idag skulle rösta på feministiskt initiativ att de skulle åstadkomma som inget av de etablerade partierna skulle kunna? Har jag missat något väsentligt?
Påverka mig! Attrahera mig! Förför mig!
För min egen del tror jag inte att jag skulle märka någon skillnad om den sittande regeringen är kvar eller om det blir nya partier. Alltså får jag istället gå på vad jag tror blir bäst för andra människor, bäst för Sverige och bäst för andra länder.
Varför upplever jag det som att inget parti försöker påverka just mig, försöker attrahera just mig att rösta på dem? Är jag någon marginalperson?
Varför känner jag mig inte attraherad av de politiska inläggen på Intressant.se? Jag öppnar i stort sett inget av dem.
Utan att ha välunderbyggda, vetenskapliga bevis så säger min självkännedom att jag är mer svårpåverkad, svårattraherad, svårförförd än genomsnittet på flera plan.
Men jag vill bli påverkad, attraherad, förförd politiskt! Är det jag som helt enkelt är svår, eller är det ingen som vill ha mig, min röst?
Partikongressen, media och bloggar
Jag har inte missat den. Har läst en del av det som skrivits i tidningar, sett ilte på tidningar. Har också roat mig med att läsa en del i bloggar. För en stund sedan kollade jag t ex Intressants tema Partikongressen. Bloggarna var enligt min mening det som tillförde minst. Rena dagboksinlägg, blandet med någon med lite mer analyser. Men på det hela taget tillförde det i varje fall inte mig i stort sett något.
Jag vet att det finns de som tror att bloggarna kan avgöra valet. Jag är fortfarande mycket tveksam, det jag skrivit i mina tidigare inlägg Bloggarna i Valrörelsen och Bloggarna ökar politikerföraktet? . Tveksamheten blir större och större, hoppet om att de inte kommer att avgöra det blir större och större.
Vad tillför de som inte etablerade media tillför? För mig ingenting. Etablerade tidningar har ofta någon insändarsida. Insändarnas speglingar ger i varje fall mig mer än att läsa de flesta av de politiska bloggarna.
Ps. Och för att än en gång göra mig tydlig så att risken för missuppfattningar minkar. Alla skriver självklart om vad de vill på sina bloggar. Det jag skriver här ovanför är min uppfattning, vilket jag egentligen inte anser att jag ska behöva skriva på min egen blogg. Alla pingar självklart också in vad de tycker är intressant till intressant, men ibland undrar jag om inte respekten för deras bloggar snarare skulle höjas än sänkas om man funderade på om vissa inlägg kanske inte skulle kategoriseras som något de knappast är, men det är självklart också min uppfattning.
Moraliska frågor - dömda politiker
Får en politiker vara en brottsling, dömas till villkorlig dom och dagsböter? Politikern jag tänker på är Marie Carlshamre.
Att företagare går i konkurs med skulder både till staten och till andra intressenter händer. Mer sällsynt är att det blir en dom om brottslighet, som det blev när det gäller Marie Carlshamre.
Var går då gränsen för vad en politiker får göra? Jag tycker politiker ska vara ett tvärsnitt av befolkningen, en del av befolkningen är kriminella. Alltså borde det väl då också finnas utrymme för att några kriminella ska vara politiker. En villkorlig dom ger ju möjlighet till att fortsätta arbeta. Dagsböter betalas och sedan är det över.
Så, vad är det för politiker vi vill ha?
Jag tycker att Marie Carlshamre ska avgå som politiker, just för att inte skada partiet hon är satt att representera. Å andra sidan tycker jag hon ska fortsätta att jobba, just för att visa att det finns en del brottslingar som jobbar på och visa att de existerar. Frågan är väl om hon är intresserad att jobba som ett bevis för att kriminella och politiker är som vanliga människor.
Undrar vad andra som läser tycker...
Ps. Jag är väl medveten om att domen inte vunnit laga kraft och att hon kan gå fri i en högre distans. Blir det så tycker jag att hon ska jobba kvar. I det här blogginlägget utgår jag från att domen står fast.
Tiina Rosenberg
Däremot tycker jag att de vid flera tillfällen har fått obefogad kritik, att personer som haft en framträdande roll fått onödigt mycket fixering vid sin person, att det blivit rubriker av tidigare uttalanden osv.
Fast hon inte skulle ha fått min röst så tycker jag det är trist att Tiina Rosenberg väljer att lämna styrelsen för F1. Färgstarka personligheter behövs, frågan är väl vem som kommer att vilja och framför allt orka vara en aktiv, tongivande politiker idag. Vad är det för krav vi ställer på de som är aktiva, synliga politiker?
Vad är det egentligen för politiker vi vill ha? Jag saknar som jag skrrev i första stycket konkreta mål och konkreta förslag på hur målen ska uppnås. Alltså handlingskraftiga människor. Däremot bryr jag mig oerhört lite om parkeringsböter, obetalda dagisavgifter, gamla uttalanden, alkoholistproblem, sexuell läggning osv. Varför så mycket uppmärksamhet på privatpersonerna?
Skapa jobb
Jag tror att de bästa jobben skapas av människors egen kreativitet, av att man brinner för något, hittar en nisch som känns rätt och att man har möjlighet att satsa på det.
Som Mia Odabas uttrycker det: Det är teaterspektakel på högsta nivå, det. För alla vet vi det som ingen vågar säga högt - det är inte politikerna som skapar jobb. Det är faktiskt allas vårt ansvar. Men att föra tillbaka frågan till individen är (kortsiktigt) farligt: Som politiker förlorar man röster, därför är det bättre att underblåsa vår inlärda hjälplöshet. Som journalist måste vi ha en syndabock, vi står på folkets sida och klöser den berömda makten i ögonen. Som individ är det förstås lättare att klaga på allt som inte finns (eller sånt det finns för mycket av), än att göra något av dom förutsättningar som finns.
I stället skådespelar vi på, allihop.
En annan sak som dykt upp för mig på nära håll flera gånger senaste tiden är att a-kassan är en osäkerhetsfaktor. Två exempel: En kvinna som varit arbetslös hittar t ex ett korttidsjobb som varar cirka 5 veckor. Då börjar tjänstemannen på a-kassan varna henne för att ta jobbet, för då kan hon mista a-kassan när hon är tillbaka eftersom hon då inte står till arbetsmarknadens förfogande för ett riktigt jobb. Fast tjänstemannen kan inte svara säkert på vare sig det ena eller det andra. Kvinnan tackade nej till jobbet. Oavsett om tjänstemannen har rätt eller inte, så tycker jag att det är fel att det inte ska vara självklart att ta jobb som man får. Ett annat exempel är en kvinna som ska stämpla, troligtvis en kortare tid, där a-kassan kräver ett intyg på att hon inte är med i styrelsen i en ideell förening. Man frågar alltså inte om omfattningen, vad styrelseuppdraget handlar om osv. Utan vill ha ett intyg på att hon utgått. I det här fallet handlar det om cirka 10 timmars sammanträdestid på ett helår, förlagt till kvällstid.
Varför uppmuntras inte jobbande och aktiviteter för? Allt kontaktbyggande borde ju vara en tillgång i arbetslivet, oavsett om det är kortare eller längre tid?
Jag tror att rådgivning för testande av egna idéer och bollplank för människor med starta eget tankar borde finnas överallt, lättillgängligt. Minst lika lättillgängligt som a-kassan i varje fall. Det finns många med bra idéer, som går att använda på olika sätt.
Uppdatering 051003. Även Erik har skrivit om arbeten Det största hotet mot vår framtid är oss själva.
Ringholm
Erik på Framtidstanken har skrivit ett bra inlägg med tankar kring Ringholms uttalande.
Jag håller inte med Viskningar och Rop om att han ska avgå, däremot förvånas jag över Ringholms hårda språkbruk, men har kommit på att jag nog ligger efter där.
Själv tänker jag på att det ska finnas annat än Spelautomater bakom eventuella skynken, sådant som flyter. Fast jag tror att jag har fel där. Det förvaras nog i bilar. Spekulationer ska jag inte ägna mig åt, så jag slutar nu. Men jag kanske ska be att få kolla bakom skynken och i bakluckorna på bilar? Kanske skulle ge mig något att fantisera om, eller ge mig sömnlösa nätter....
Bloggarna ökar politikerföraktet?
Jag tycker den skriver i liknande banor som Frihetens Vingar gjorde i sin bloggpost den 15:e augusti, Politik är pajkastning där störst paj vinner.(hittar ingen direklänk) och min bloggpost, Gnälligt och negativt.
Jag tror fortfarande inte att bloggarna kommer att påverka valet i någon större utsträckning och är djupt tacksam för det. Däremot tror jag att det finns en risk att politikerföraktet ökar. När flera som valt att engagera sig och anser sig ha ett politiskt budskap att föra fram, dels emellanåt skriver dåligt underbyggda inlägg och dels kryddar dem med så mycket skitsnack om motparten så tycker jag i varje fall jag att deras förtroendekapital förbrukas oerhört snabbt. För mig är det ett antal som känns förbrukade redan nu, trots att det är ett år kvar till valet. Några av aktivaste politiska bloggarna kan jag till och med tänka mig är gynnsamma för motparten.
Ps. Ovanstående riktar sig inte till varken höger eller vänstersidan, utan är allmänt skrivet.
"politiskt program"
Sömnlösa nätter presenterar "25 förändringar till ett bättre Sverige".
Fast jag inte håller med om allt så tycker jag det var ett av de bättre inläggen på länge. Något som det går att debattera kring, komma med synpunkter på. Helt befriat från det vanliga politiska gnällandet "kritisera vad de andra tycker och gör".
Sådana här inlägg gör i varje fall att jag fortsätter att läsa politiska inlägg. Gnällinläggarna har jag bestämt mig för att bara stänga ner, gäller båda sidor av blockgränsen.
Uppdatering 050822 klockan 2.39: Även Framtidstanken har publicerat vad han anser vara viktigt under rubriken Politikens stora frågor.
Gnälligt och negativt
Frihetens Vingar har i sitt inlägg, "Politik är pajkastning där störst paj vinner", på ett bra sätt skrivit om ett ämne som jag själv haft planer på att skriva om.
Jag har under en tid uppfattat många bloggskriverier som negativa, som bara kritiserande andra. Det är sällan jag läser någon som har något konkret förslag till förbättringar, som ger något hållbart förslag på vad vi ska dra in på för att kunna lägga mer resurser på något annat osv.
Jag tycker det är helt ok att ha en åsikt, en uppfattning, en tanke, känsla eller vad det är för något inom skilda områden utan att alltid kunna presentera en lösning. Men när det mesta i stort sett går ut på att kritisera andras förslag, andras åtgärder utan att komma med något eget uppfattar i varje fall jag det som negativt, gnälligt. Nu är jag glad och lycklig för att jag inte tror att bloggarna kommer att påverka valet i någon större utsträckning, vilket jag skrivit om tidigare. Med det negativa skrivsätt som finns bland flera av bloggarna nu, så tror jag i varje fall att deras möjligheter att påverka mig blir mindre och mindre. Jag kommer med stor sannolikhet att tröttna på att läsa politiska bloggar redan ett år innan valet.
Ovanstående gäller inte för mig endast de politiska bloggarna utan även till en del de "dagbokspolitiskabloggarna", där det också bara kritiseras vad andra gör.
Ps. Jag räknar mig själv också till gnällspikarna i skrivarhänseende när det gäller att uttrycka åsikter. Ska bättra mig och även försöka komma med mer konkreta förslag på lösningar på det som jag kritiserar.
Uppdatering/tillägg: Det jag skrivit här ovanför har inget samband med starten av Motallians att göra. Den bloggen är så ny så i varje fall jag har ingen uppfattning alls om hur nnehållet i den kommer att bli. Av det jag hittills läst tror jag inte att det är en blogg som jag kommer att fortsätta att läsa. Konkurrensen är ju hård .Bloggposten är istället mina reflektioner sedan en tid tillbaka om att jag upplever politiska blogga totalt sett som negativa och gnälliga, attackerande istället för konstruktiva.