Malmötips: Restaurang Miso
Jag har bara ätit på Miso en gång. Det är en ny favoritrestaurang. Goda, vällagade vegetariska rätter. Trevlig personal.
Den har tyvärr inte öppet på lunchen. På kvällarna är den välbesökt så det är bra att boka bord.
Tycker absolut att den är värd ett besök även för de som egentigen föredrar annan mat än vegetarisk.
Läget är på Brogatan 11 i Malmö. Nära Triangeln.
Malmötips: Festen
Jag gillade filmen mycket, en av de bättre filmer som jag sett. Var rätt nyfiken på hur jag skulle uppleva den som teater. I första akten tyckte jag den var kanonbra.
I andra akten började tankarna ligga före föreställningen. "Nu kommer det att hända, nu kommer han/hon att säga så.". Och så blev det. Tror jag saknade något när hela händelseförloppet blev så tydligt, helt utan någon överraskning.
För er som inte sett filmen är det en dansk dogmafilm, den första stora dogmafilmen om jag inte har fel för mig. Jag tyckte det var en mycket stark film.
Jag rekommenderar både filmen och teatern. Såg att flera föreställningar är utsålda och det förstår jag. Den är bra. Boka en biljett och se den.
Kritiken har varit rätt så ljummen. Men hur skulle den kunna leva upp till filmförväntningarna? Varför ens jämföra? Teater i en rätt så liten lokal har sina fördelar, en film är något annat.
Kritik kan ni bland annat läsa här: Nättidningen och Sydsvenskan. Troligen är det svårt att skriva om teateruppsättningen utan att jämföra med filmen. Men jag hade gärna läst en sådan recension.
Malmö tips: Svea bar och bistro
Ett relativt nyöppnat ställe. Jag har inte ätit någon riktig mat där, utan bara något lättare sent en natt. Har varit där några kommer och att gå dit igen.
Ett stort sortiment av öl och vin. Mycket trevlig personal, som gav personliga tips om olika ölsorter.
Absolut värt ett besök.
Adressen är Mäster Johansgatan 11, vid Lilla Torg.
Malmötips: Mio min Mio
Mio min Mio är en av Astrid Lindgrens böcker som jag inte har någon personlig relation alls till. Tillsammans med en god vän såg jag den häromkvällen på teater. Innan jag kom dit så kom jag inte ens i korthet på storyn. På plats så kände jag igen att jag läst den.
Jag fick ingen personlig relation till den när jag såg teatern heller. En orsak kan vara att jag inte med den bästa vilja i världen kan tillhöra målgruppen, barn-familjeteaterbesökare.
Nättidningen har skrivit en recension. Jag håller med delvis, men inte helt.
Ett tips är att gå och se den och bilda en egen uppfattning. Ett annat tips är att läsa boken. Eller göra något helt annat.
Jag fick ingen personlig relation till den när jag såg teatern heller. En orsak kan vara att jag inte med den bästa vilja i världen kan tillhöra målgruppen, barn-familjeteaterbesökare.
Nättidningen har skrivit en recension. Jag håller med delvis, men inte helt.
Ett tips är att gå och se den och bilda en egen uppfattning. Ett annat tips är att läsa boken. Eller göra något helt annat.
Pers Planet
Jag har sett Pers Planet på Skånes Dansteater.
Mitt intresse för dansföreställningar har aldrig varit stort. Min kunskap om dans är låg, nästan obefintlig. Den här föreställningen gillade jag. Tiden flög iväg och jag tyckte den tog slut alldeles för fort.
Mitt intresse för dansföreställningar har aldrig varit stort. Min kunskap om dans är låg, nästan obefintlig. Den här föreställningen gillade jag. Tiden flög iväg och jag tyckte den tog slut alldeles för fort.
Malmötips: Arkitekten
Arkitekten går på Intiman i Malmö nu.
Arkitekten började med en av de segaste inledningar jag någonsin varit med om. Sedan blev det extrapaus i cirka 15 minuter för att ljuset inte fungerade.
Fortsättningen var något mindre seg. I andra akten lyfte den och segheten nästan försvann. Framför allt upplevde jag det som att skådespelarna lyfte. Åtminstone mannen, hustrun, "antihöghusaktivisten" och lastbilschauffören.
Familjedestruktivitet fanns det gott om och det var inte mycket av det destruktiva som finns som inte fanns med. Destruktiv tydlighet fanns det alltså gott om.
Jag har sett en hel del destruktivitet både på film och tv. Läst om det i dagböcker och bloggar också. Här fick jag det i koncentrerad form.
Jag gillar Intiman för att det känns som om det finns en närhet till scenen. Därför tycket jag att Arkitekten är värd ett besök. Totalt var den ändå värd att se, fast den inte lämnade några bestående intryck på mig.
Arkitekten började med en av de segaste inledningar jag någonsin varit med om. Sedan blev det extrapaus i cirka 15 minuter för att ljuset inte fungerade.
Fortsättningen var något mindre seg. I andra akten lyfte den och segheten nästan försvann. Framför allt upplevde jag det som att skådespelarna lyfte. Åtminstone mannen, hustrun, "antihöghusaktivisten" och lastbilschauffören.
Familjedestruktivitet fanns det gott om och det var inte mycket av det destruktiva som finns som inte fanns med. Destruktiv tydlighet fanns det alltså gott om.
Jag har sett en hel del destruktivitet både på film och tv. Läst om det i dagböcker och bloggar också. Här fick jag det i koncentrerad form.
Jag gillar Intiman för att det känns som om det finns en närhet till scenen. Därför tycket jag att Arkitekten är värd ett besök. Totalt var den ändå värd att se, fast den inte lämnade några bestående intryck på mig.
Malmötips: Arkitekten
Arkitekten går på Intiman i Malmö nu.
Arkitekten började med en av de segaste inledningar jag någonsin varit med om. Sedan blev det extrapaus i cirka 15 minuter för att ljuset inte fungerade.
Fortsättningen var något mindre seg. I andra akten lyfte den och segheten nästan försvann. Framför allt upplevde jag det som att skådespelarna lyfte. Åtminstone mannen, hustrun, "antihöghusaktivisten" och lastbilschauffören.
Familjedestruktivitet fanns det gott om och det var inte mycket av det destruktiva som finns som inte fanns med. Destruktiv tydlighet fanns det alltså gott om.
Jag har sett en hel del destruktivitet både på film och tv. Läst om det i dagböcker och bloggar också. Här fick jag det i koncentrerad form.
Jag gillar Intiman för att det känns som om det finns en närhet till scenen. Därför tycket jag att Arkitekten är värd ett besök. Totalt var den ändå värd att se, fast den inte lämnade några bestående intryck på mig.
Arkitekten började med en av de segaste inledningar jag någonsin varit med om. Sedan blev det extrapaus i cirka 15 minuter för att ljuset inte fungerade.
Fortsättningen var något mindre seg. I andra akten lyfte den och segheten nästan försvann. Framför allt upplevde jag det som att skådespelarna lyfte. Åtminstone mannen, hustrun, "antihöghusaktivisten" och lastbilschauffören.
Familjedestruktivitet fanns det gott om och det var inte mycket av det destruktiva som finns som inte fanns med. Destruktiv tydlighet fanns det alltså gott om.
Jag har sett en hel del destruktivitet både på film och tv. Läst om det i dagböcker och bloggar också. Här fick jag det i koncentrerad form.
Jag gillar Intiman för att det känns som om det finns en närhet till scenen. Därför tycket jag att Arkitekten är värd ett besök. Totalt var den ändå värd att se, fast den inte lämnade några bestående intryck på mig.
Dead man Walking
Var på premiären av operan Dead man Walking igår. Jag är ingen operafantast eller speciellt van att se opera, men den här var bra. Mycket bra. Jag satt helt fängslad från början till slut. Speciellt de två huvudrollsinnehavarna Syster Helen spelad av Miriam Treichl och Joseph de Rocher spelad av Samuel Jarrick lyfte föreställningen.
Föreställningen hade flera mycket starka scener. Förutom morden som var orsaken till dödsstraffet och genomförandet av dödsstraffet, var även en del av samtalen och tankarna som fanns hos hos anhöriga, Syster Helen och Joseph de Rocher genomträngande.
Är absolut sevärd, så jag rekommenderar den.
Jag har in i ryggmärgen emot dödsstraff. Rekommenderar stöd till Amnesty och även läsning av deras artiklar om dödsstraff.
Uppdatering 061113: Nättidningen har en läsvärd kortfattade och positiv recension av Dead Man Walking.
Malmötips: Bokafton
På onsdag, den 25:e oktober 2006, klockan 19.30 är det bokafton på Hamrelius bokhandel. Medverkar gör Piratförlaget, representerade av Jan Guillou, Sara Kadefors och Mark Levengood. Det kostar 150 kronor och jag tror att något mindre tilltugg ingår. Biljetter köps på Hamrelius.
1800-tals romantik
Kungsparken är en park som för mig är förknippat med Casinot. Jag har aldrig varit på Casinot, däremot i Kungsparken.
Kungsparken hänger ihop med Slottsparken, som jag brukar cykla igenom ibland. En helt underbar park att cykla i på vintern när det är snö och mörkt ute. En stämning med trollkänsla.
Nu finns det planer på att rusta upp Kungsparken, den ska bli mer romantisk. 1800-tals romantisk.
Jag sitter här på det spelvänliga internetcaféet och försöker få fram en känsla av romantik från 1800-talet. Jag ser mig själv gå i lång klänning med en välklädd man bredvid mig. Han bär på en stor väska, där han har en filt och pick-nickmat med sig.
Vi slår oss ned i parken, tittar förälskat på varandra, pussas snabbt och blygt, men sedan inget mer. En absolut klar gränsdragning mellan romantik och erotik. Trist, tyst och stillsamt.
1800-tals romantik lockar mig inte alls, inte ett modernt Casino heller. Jag stannar nog i Slottsparken där jag känner mig nära trollen, eller går till Pildammsparken och känner närheten till fåglarna. Eller Heleneholmsparken där jag var häromdagen, där hade jag närhet till flaskor och hundar.
Får se om det blir någon 1800-tals park av det. Romantiken är det väl människor som står för, inte planerare och planterare. Blir det en uprustad park så ska jag gå dit och känna romantikvibrationerna.
Ytterligare en spännande sak är att se om insändarsidan i Sydsvenskan kommer att domineras av de som tycker 1800-talsromantik i parken är värt 11 miljoner kronor eller den andra sidan som tycker miljonerna ska ges till barn och gamla istället.
Kungsparken hänger ihop med Slottsparken, som jag brukar cykla igenom ibland. En helt underbar park att cykla i på vintern när det är snö och mörkt ute. En stämning med trollkänsla.
Nu finns det planer på att rusta upp Kungsparken, den ska bli mer romantisk. 1800-tals romantisk.
Jag sitter här på det spelvänliga internetcaféet och försöker få fram en känsla av romantik från 1800-talet. Jag ser mig själv gå i lång klänning med en välklädd man bredvid mig. Han bär på en stor väska, där han har en filt och pick-nickmat med sig.
Vi slår oss ned i parken, tittar förälskat på varandra, pussas snabbt och blygt, men sedan inget mer. En absolut klar gränsdragning mellan romantik och erotik. Trist, tyst och stillsamt.
1800-tals romantik lockar mig inte alls, inte ett modernt Casino heller. Jag stannar nog i Slottsparken där jag känner mig nära trollen, eller går till Pildammsparken och känner närheten till fåglarna. Eller Heleneholmsparken där jag var häromdagen, där hade jag närhet till flaskor och hundar.
Får se om det blir någon 1800-tals park av det. Romantiken är det väl människor som står för, inte planerare och planterare. Blir det en uprustad park så ska jag gå dit och känna romantikvibrationerna.
Ytterligare en spännande sak är att se om insändarsidan i Sydsvenskan kommer att domineras av de som tycker 1800-talsromantik i parken är värt 11 miljoner kronor eller den andra sidan som tycker miljonerna ska ges till barn och gamla istället.
Malmötips: Möllevångsfestivalen 28-29 juli
Möllevångsfestivalen pågår nu. Musik, konst, poesi och annat. Mer går bland annat att läsa på bloggen Malmöfestivalen och Möllevångsfestivalens hemsida.
Malmötips: Glass
I Hansagallerian ligger en Ben & Jerry glassbar. Jag gillar blandningen av godis och glass. och för tillfället är Ben & Jerry glassfavoriterna. För de som anser att glassätande på stan hör ihop med sol och fint väder, är Hansagallerian ett bra ställe att äta glass på. Även om det ösregnar ute så går det med hjälp av det starka ljuset inne i gallerian att föreställa sig att det är sommar.
Heliga kor, en skitsak?
Något av det roligaste jag läst på länge i Sydsvenskan var Heidi Avellans artikel i morse, Malmös heliga kor. Så väl jag kände igen mig, fast jag inte har samma erfarenheter av hundpromenader.
Jag kommer ihåg mitt första minne av Pildammsparken för ungefär 20 år sedan. Det var blommande blommor och fågelskit. Överallt var det fågelskit. Jag var helt fascinerad över att så många inte ens verkade märka av fåglarna, att filten de satt på var full med skit, utan de bara fortsatte att mumsa på matsäcken. Jag sätter mig aldrig på gräsmattorna i Pildammsparken av just den anledningen. Jag gillar det inte. Däremot har jag jympat där och då tänkte jag inte alls på det. Konstigt. Pulshöjande aktiviteter kanske gör att fågelkänsligheten avtrubbas?
Jag kommer också ihåg första besöket på Ribban. Där var det också fågelskit. En svan klev rätt över handduken jag låg på, rev sönder min påse med smågodis och smutsade ner både min tidning och handduken. Ont gjorde kontakten med svanen också. Handduken, röd och blårutig, slängde jag i närmaste papperskorg. Känslig? Kanske. Eller så bestämmer jag mig bara för att undvika det som är äckligt. Och fågelskit är äckligt. Jag gillar inte fjädrar heller för den delen. Fjädrar på fåglar är ok, men inte lösa fjädrar. Jag ligger aldrig på en handduk på Ribban heller.
Jag går inte så långt att jag anser att fåglarna är en sanitär olägenhet. Jag tycker de kan finnas kvar där de är. Det är ok för mig att välja andra platser att vara på. Tycker några av de löjligaste klagomålen jag hört var villaägare som klagade på skrikande fåglar.
Fast kul är det på ett sätt. Jag har aldrig hört infödda malmöbor klaga på fågelskit. Bara vi inflyttade.
Kanske blir man fågelimmun på något sätt om man föds här? Jag kanske är immun mot något annat som jag inte upptäckt än. Men fåglar på närmare håll än en fågelholk i ett träd och fågelskit är något jag skulle få jobba mycket hårt med mig själv för att gilla.
Jag är faktiskt inte ens villig att försöka göra något positivitetstänkande när det gäller fåglar och fågelavfall. Jag håller mig helt enkelt undan istället. Fåglar och jag hör inte ihop. Så enkelt är det.
Ps. Nu har jag djurbloggat två dagar i rad. Men jag har ingen kattblogg, för katter bloggar jag inte om. Bara om kattmat=fåglar.
Jag kommer ihåg mitt första minne av Pildammsparken för ungefär 20 år sedan. Det var blommande blommor och fågelskit. Överallt var det fågelskit. Jag var helt fascinerad över att så många inte ens verkade märka av fåglarna, att filten de satt på var full med skit, utan de bara fortsatte att mumsa på matsäcken. Jag sätter mig aldrig på gräsmattorna i Pildammsparken av just den anledningen. Jag gillar det inte. Däremot har jag jympat där och då tänkte jag inte alls på det. Konstigt. Pulshöjande aktiviteter kanske gör att fågelkänsligheten avtrubbas?
Jag kommer också ihåg första besöket på Ribban. Där var det också fågelskit. En svan klev rätt över handduken jag låg på, rev sönder min påse med smågodis och smutsade ner både min tidning och handduken. Ont gjorde kontakten med svanen också. Handduken, röd och blårutig, slängde jag i närmaste papperskorg. Känslig? Kanske. Eller så bestämmer jag mig bara för att undvika det som är äckligt. Och fågelskit är äckligt. Jag gillar inte fjädrar heller för den delen. Fjädrar på fåglar är ok, men inte lösa fjädrar. Jag ligger aldrig på en handduk på Ribban heller.
Jag går inte så långt att jag anser att fåglarna är en sanitär olägenhet. Jag tycker de kan finnas kvar där de är. Det är ok för mig att välja andra platser att vara på. Tycker några av de löjligaste klagomålen jag hört var villaägare som klagade på skrikande fåglar.
Fast kul är det på ett sätt. Jag har aldrig hört infödda malmöbor klaga på fågelskit. Bara vi inflyttade.
Kanske blir man fågelimmun på något sätt om man föds här? Jag kanske är immun mot något annat som jag inte upptäckt än. Men fåglar på närmare håll än en fågelholk i ett träd och fågelskit är något jag skulle få jobba mycket hårt med mig själv för att gilla.
Jag är faktiskt inte ens villig att försöka göra något positivitetstänkande när det gäller fåglar och fågelavfall. Jag håller mig helt enkelt undan istället. Fåglar och jag hör inte ihop. Så enkelt är det.
Ps. Nu har jag djurbloggat två dagar i rad. Men jag har ingen kattblogg, för katter bloggar jag inte om. Bara om kattmat=fåglar.
Centrala Malmö?
En pojke har blivit hundbiten i centrala Malmö. I Sydsvenskan var det alltså i centrala Malmö det hände. I Kvällsposten hände det i Malmö.
Är det någon skillnad egentligen? För mig låter det som allvarligare att bli biten av en hund i centrala stan än i utkanten av stan, fast bettet gör säkert lika ont vilken stadsdel hunden än biter i.
Jag bor på gatan där pojken blev biten och jag gillar bättre centrala Malmö än bara Malmö när det gäller min boendeplats. Ja, jag vet att jag är snobbig. Men skulle jag säga till någon Malmöbo att jag bor i centrala Malmö hade de säkert undrat om jag druckit något, eller varit allmänt skrytsam.
Ja, jag gillar hundar, men jag gillar inte att bli biten. Gillar också gatan jag bor på. Gillar centrala Malmö och även stadsdelen jag bor i. Och ja, jag ska träna på att säga att jag bor i centrala Malmö. Det som står i tidningen måste vara sant! Och nu står det i en blogg också, då är det ännu mer sant. Så jag har tillförlitliga källor som styrker att jag bor i centrala Malmö. Att Kvällsposten inte skriver centrala Malmö beror bara på att den tidningen hör ihop med Expressen som inte har någon trovärdighet alls. Morgontidningen och min blogg har hög trovärdighet, så från och med nu bor jag i centrala Malmö.
Är det någon skillnad egentligen? För mig låter det som allvarligare att bli biten av en hund i centrala stan än i utkanten av stan, fast bettet gör säkert lika ont vilken stadsdel hunden än biter i.
Jag bor på gatan där pojken blev biten och jag gillar bättre centrala Malmö än bara Malmö när det gäller min boendeplats. Ja, jag vet att jag är snobbig. Men skulle jag säga till någon Malmöbo att jag bor i centrala Malmö hade de säkert undrat om jag druckit något, eller varit allmänt skrytsam.
Ja, jag gillar hundar, men jag gillar inte att bli biten. Gillar också gatan jag bor på. Gillar centrala Malmö och även stadsdelen jag bor i. Och ja, jag ska träna på att säga att jag bor i centrala Malmö. Det som står i tidningen måste vara sant! Och nu står det i en blogg också, då är det ännu mer sant. Så jag har tillförlitliga källor som styrker att jag bor i centrala Malmö. Att Kvällsposten inte skriver centrala Malmö beror bara på att den tidningen hör ihop med Expressen som inte har någon trovärdighet alls. Morgontidningen och min blogg har hög trovärdighet, så från och med nu bor jag i centrala Malmö.
Malmötips: Sultanens Hemlighet på Hipp
Från och med idag, den 6:e maj, till onsdag, den 10:e maj gästspelar Sultanens Hemlighet på Hipp i Malmö.
Det finns biljetter kvar, kostar runt 200 kronor. De går bland annat att köpa på Ticnet.
Jag ska gå och se den.
Det finns biljetter kvar, kostar runt 200 kronor. De går bland annat att köpa på Ticnet.
Jag ska gå och se den.
Öka integreringen och kommunikationen
Jag har varit på ett möte beträffande stadsdelen där jag bor. Det är en invandrartät del med en del kriminalitet och allmän stökighet, enligt statistik i varje fall, själv ser jag aldrig någon som avviker från andra delar av stan..
I varje fall så informerades på mötet om att Högskolan i Malmö och Universitet i Lund på ett hittills unikt sätt valt att jobba tillsammans i projektet, även tvärsigenom fakultetsgränserna.
Efter en del rent praktiska förbättringar i området utförts så har nu turen kommit till att blanda in individerna som bor och befinner sig här i området.
Bidrag har sökts och beviljats till ett projekt som avser att främja individens harmoni. Ett första steg är att alla som inte är allergiska ska ha varsin katt, eftersom det finns forskningsresultat som visar att kattmänniskor är mer harmoniska än andra. Det skulle också vara ett sätt att öka kommunikationen och integreringen mellan människor från olika kulturer, vi skulle helt enkelt träffas och ha något naturligt att prata om när vi var ute och gick med vår kopplade katt.
Det är ett helt nytt grepp och det finns tydligen ett stort intresse i Europa att följa projektet, speciellt som det inte är lika vanligt med husdjur i övriga Europa.
Bidragspengarna ska bland annat användas till kattskötarkurser och för kattinspektörer som ska komma hem och se till att katterna mår bra.
Jag tycker det är ett av de bättre beslut som tagits på länge. Enkelt, praktiskt och inte speciellt dyrt. Jag funderar hela tiden på vilken kattras jag ska välja. Jag tycker en katt med mycket hår är finare, men jag gillar inte att dammsuga, så då borde en kortklippt katt vara bättre.
I varje fall så informerades på mötet om att Högskolan i Malmö och Universitet i Lund på ett hittills unikt sätt valt att jobba tillsammans i projektet, även tvärsigenom fakultetsgränserna.
Efter en del rent praktiska förbättringar i området utförts så har nu turen kommit till att blanda in individerna som bor och befinner sig här i området.
Bidrag har sökts och beviljats till ett projekt som avser att främja individens harmoni. Ett första steg är att alla som inte är allergiska ska ha varsin katt, eftersom det finns forskningsresultat som visar att kattmänniskor är mer harmoniska än andra. Det skulle också vara ett sätt att öka kommunikationen och integreringen mellan människor från olika kulturer, vi skulle helt enkelt träffas och ha något naturligt att prata om när vi var ute och gick med vår kopplade katt.
Det är ett helt nytt grepp och det finns tydligen ett stort intresse i Europa att följa projektet, speciellt som det inte är lika vanligt med husdjur i övriga Europa.
Bidragspengarna ska bland annat användas till kattskötarkurser och för kattinspektörer som ska komma hem och se till att katterna mår bra.
Jag tycker det är ett av de bättre beslut som tagits på länge. Enkelt, praktiskt och inte speciellt dyrt. Jag funderar hela tiden på vilken kattras jag ska välja. Jag tycker en katt med mycket hår är finare, men jag gillar inte att dammsuga, så då borde en kortklippt katt vara bättre.
Malmötips: La Casita
En liten, välkänd restaurang som i varje fall jag ofta glömmer bort. Den ligger centralt i stan, något hundratal meter från Hansakompaniet. Ändå så går i varje jag aldrig förbi den. Stora Nygatan 19 är adressen.
Maten är god, vällagad. Vid besöket häromveckan fick vi vänta rätt så länge på förrätten. Lokalen var helt fullsatt. Det gick fort sedan med varmrätten. Bra personal. Fin lokal. Något hög ljudvolym. Priserna ligger mot mitten, inte dyrt men inte heller billigt.
Absolut värt ett besök för den som gillar italiensk, spansk inspirerad mat.
Maten är god, vällagad. Vid besöket häromveckan fick vi vänta rätt så länge på förrätten. Lokalen var helt fullsatt. Det gick fort sedan med varmrätten. Bra personal. Fin lokal. Något hög ljudvolym. Priserna ligger mot mitten, inte dyrt men inte heller billigt.
Absolut värt ett besök för den som gillar italiensk, spansk inspirerad mat.
Malmötips: Teater Terrier:
Teater Terrier var jag på för första gången för några månader sedan. Jag gillade stället. Då såg jag Picassos kvinnor.
Nu går "Jag är här nu". Jag har inte sett den, men ska snart göra det. Så det enda jag tycker just nu är att det är rätt spännande att få ta del av någons tankar efter att ha demolerat chefens bil med en golfklubba.
För de med Sydsvenskan kort kostar föreställningen strax under 100 kronor, för de som är utan så kostar den strax över 100 kronor. Jag tycker det är värt de pengarna.
Ett tillägg, om man av något skäl inte vill ha Sydsvenskan som morgontidning. Väljer man då Skånska Dagbladet eller är man utan tidning?
Ja, jag har Sydsvenskan. Ja, jag använder ordet "man" fast jag totalogillar det, men kom inte på något bättre nu.
Uppdatering 060210: Rekommenderar föreställningen. Skådespelarinsatsen och insatsen i den 75 minuter långa monologen var stark. Det kändes inte heller som 75 minuter, mer som 45 minuter.
Nu går "Jag är här nu". Jag har inte sett den, men ska snart göra det. Så det enda jag tycker just nu är att det är rätt spännande att få ta del av någons tankar efter att ha demolerat chefens bil med en golfklubba.
För de med Sydsvenskan kort kostar föreställningen strax under 100 kronor, för de som är utan så kostar den strax över 100 kronor. Jag tycker det är värt de pengarna.
Ett tillägg, om man av något skäl inte vill ha Sydsvenskan som morgontidning. Väljer man då Skånska Dagbladet eller är man utan tidning?
Ja, jag har Sydsvenskan. Ja, jag använder ordet "man" fast jag totalogillar det, men kom inte på något bättre nu.
Uppdatering 060210: Rekommenderar föreställningen. Skådespelarinsatsen och insatsen i den 75 minuter långa monologen var stark. Det kändes inte heller som 75 minuter, mer som 45 minuter.
Turning Torso igen
Nu var det rätt länge sedan jag skrev om Turning Torso.
Jag tror inte jag skrivit om det eller kommenterat det, men jag vet att jag och några vänner pratat om hur fönstren skulle putsas, de ska inte vara öppningsbara.
I varje fall finns förklaringen på fönsterputsarfrågan här i Sydsvenskan. Fönstren putsas utifrån. Och fönsterputsarna är igång varje dag, det framgår inte om alla fönster putsas varje dag.
Jag lider verkligen med fönsterputsarna. Att sitta fast så högt upp är som taget ur en skräckfilm.
Jag tror inte jag skrivit om det eller kommenterat det, men jag vet att jag och några vänner pratat om hur fönstren skulle putsas, de ska inte vara öppningsbara.
I varje fall finns förklaringen på fönsterputsarfrågan här i Sydsvenskan. Fönstren putsas utifrån. Och fönsterputsarna är igång varje dag, det framgår inte om alla fönster putsas varje dag.
Jag lider verkligen med fönsterputsarna. Att sitta fast så högt upp är som taget ur en skräckfilm.
Malmötips: S:t Markus vinkällare
Var där igen nyligen och mitt intryck från de gånger jag varit där står fast. Det är den restaurang jag skulle rekommendera som Malmös bästa, om någon frågade mig.
Den har allt. Miljö, bra mat, bra drycker, bra uppassning.
S:t Markus ligger i en källare. Levande ljus, orgelbunden sval lokal, som det nästan går att gå vilse i.
Det finns både en vanlig meny och en välkänd buffé. Jag rekommenderar buffén. Den är bred och har mycket gott. Från en jättegod fisksoppa, sill, smårätter till varmrätter. Efteråt finns det också rikligt med ostar att välja på och slutligen ett dessertbord, med efterrätter, kakor, godis, choklad och pajer.
Buffén kostar 288 kronor och vinflaskor finns från strax under 300 kronor och uppåt. S:t Markus har en av Sveriges bästa vinkällare, om man är intresserad av viner.
Priset är högre än på många andra restauranger. Jag tycker ändå att den är prisvärd. Man får mycket för pengarna och när något extra ska firas så rekommendera jag ett besök här.
Den har allt. Miljö, bra mat, bra drycker, bra uppassning.
S:t Markus ligger i en källare. Levande ljus, orgelbunden sval lokal, som det nästan går att gå vilse i.
Det finns både en vanlig meny och en välkänd buffé. Jag rekommenderar buffén. Den är bred och har mycket gott. Från en jättegod fisksoppa, sill, smårätter till varmrätter. Efteråt finns det också rikligt med ostar att välja på och slutligen ett dessertbord, med efterrätter, kakor, godis, choklad och pajer.
Buffén kostar 288 kronor och vinflaskor finns från strax under 300 kronor och uppåt. S:t Markus har en av Sveriges bästa vinkällare, om man är intresserad av viner.
Priset är högre än på många andra restauranger. Jag tycker ändå att den är prisvärd. Man får mycket för pengarna och när något extra ska firas så rekommendera jag ett besök här.