Filmtips: The Baader Meinhof Complex
När jag var yngre fascinerades jag av Baader Meinhof. Speciellt Ulrike Meinhof.
Filmen som går på bio nu är sevärd. Fanns inte en minut i filmen där mina tankar irrade iväg någon annanstans, närvaron i filmen var nästintill total. Skådespelarna, miljöerna var trovärdig och kändes helt äkta. En starkt bidragande orsak var att det var en tysk film, de pratade tyska.
Efteråt kunde jag inte låta bli att spekulera i om det inte blivit en helt annan film om den gjorts i Hollywood, mer kärlek och romantik. I den här tyska filmen kom labiliteten hos människorna fram, även laddningen mellan medlemmarna. Den som jag tycker största personliga frågan kom fram och avklarades snabbt, att det går att lämna sina barn för att det man ska göra anses viktigare.
Jag rekommenderar filmen, det är en stark film.
Mitt intresse för att repetera tyskan väcktes, jag blev glad när jag upptäckte att jag utan att läsa förstod i stort sett allt de sa med lätthet. Men....jag behöver förbättra engelskan och så finns det vissa som tycker jag borde lära mig danska också.
Sydsvenskan ger den rätt så dålig kritik, jag instämmer mer med omdömet på Månssons kultur.
Maggie vaknar på balkongen
Maggie kommer från Kenya och bor i Malmö. Hon har under några års tid fört någon slags videokameradagbok över sitt liv, som sedan klippts ihop till en film på ungefär en timme. En kort dokumentär över en på flera sätt både synlig och osynlig kvinna.
Jag gillade filmen mycket. Tragisk och komisk på samma gång. Instämmer i Sydsvenskans Boel Gerells recension.
Har ni tillfälle så se filmen. Extra roligt är att den går på biograf Pandora vid S:t Gertrud. Jag gillar den lokalen, ger en nära känsla att sitta i en liten salong utan popcornlukt.
Uppdatering 080424: Jag har fått konkurrens när det gäller att hitta småfel. Jag hittar dem hos andra. Ctail har varit så snäll att han i en kommentar berättat att biografen inte heter Pandora, den heter Panora. Och innan någon annan meddelar det så vet jag att det är opedagogiskt att tala om vad något inte heter, men jag gör ett val att ändå skriva så.
Pretty Woman
Tror ni att de lever lyckliga tillsammans efter 5 år?
Jag tror inte det . Jag ser dem i en skilsmässodomstol med varsin advokat.
Såsom i himmelen
Men se den gärna, obehagskänslor kan vara trevliga ibland, i varje fall när det gäller film. Ni som får glädjekårar av den gratulerar jag.
Bond-filmen
Tillägg. Den här bloggposten var ett test av några saker, alltså inget seriöst alls.
Babel
Det har varit glest med biobesöken för mig i år. Å andra sidan har jag inte sett någon film som jag tycker var dålig, men några har jag glömt namnet på. Någon definerar lycka som små korta stunder av glömska, då är glömska positivt. För det mesta ser jag glömska som något negativt, lite dimmigt och något som ger en diffus känsla av något.
I varje fall så tänkte jag gå och se Babel när jag läste om den första gången för rätt så länge sedan. Sedan tappade jag intresset. Nu är intresset väckt igen, märkligt att en kort och enkel recension kan återuppväcka intresset, men det gjorde den.
Inom en vecka tänker jag se filmen.
Pingvinresan - ett tv-program på bio
Visst får naturscenerna ett lyft av en bioduk istället för en tv-skärm. Ändå så kändes det som om det passade bättre som tv-program. Kommentatorn bidrog till att jag till på köpet kände det som om jag såg ett barnprogram. Barnsligt, pratade på något sätt både ur pingvinperspektiv och utifrån perspektiv. Banala ord som utfyllnad.
Det som var min stora behållning av filmen var synen på döden. Man dör och försvinner in i isen. Enkelt, naturligt och okomplicerat.
Jag tyckte den var som ett vanligt naturprogram i tv, något jag inte ser så ofta. Den kändes inte som en film.
Monica på Mitt Aktuellt har kommenterat Pingvinresan. Fler som skrivit om den går att läsa på Knuff.
Såsom i Himmelen
En film som jag tror att i stort sett alla känner till. Jag kommer inte ihåg när jag senast blev så besviken på en film. Det är en film som jag aldrig kom iväg att se på bio, fast det var en som jag tänkte att se.
Ett hopkok av Änglagård, Populärmusik från Vittula, Sound of Music och En värsting till Syster. Förutsägbar, överdriven och uttjatade klichér.
Inspirerades av Åsk på förra bloggarträffen att se några Zombiefilmer, som jag inte gjort än. Tvekade mellan att hyra en Zombiefilm och Såsom i Himmelen. Efter att ha sett Såsom i Himmelen så undrar jag om jag inte sett en ofrivillig zombiefilm. Hela filmen undrade jag om det överhuvudtaget skulle komma någon slags överraskning i filmen. Det gjorde det inte, det var inget liv i filmen.
Walking Tall och Populärmusik från Vittula
Walking Tall var en actionfilm med precis vad som krävs för att vara en actionfilm. En huvudrollsinnehavare, en enkel story, en tjej, en del skjutande och en bil som brinner. Helt ok och avkopplande film.
Sedan blev det Populärmusik från Vittula. Jag har inte läst boken, läste baksidan och fastnade inte alls för ”ytterligare en nostalgihistoria”, fast många tycker den var helt underbar. Filmen måste jag väl ha läst kommentarer av någonstans, men det är inget jag kommer ihåg, har inte läst något efteråt heller. Jag började se den, såg någon halvtimme, såg om några delar som jag trodde skulle betyda något för den fortsatta handlingen, fortsatte att titta. Ansträngde mig för att hitta någon mening, något roligt, något sammanhang, men lyckades inte. Drog slutsatsen att det kanske inte skulle finnas något sammanhang. Fortsatte sedan att anstränga mig för att orka se klart filmen. Trots stor ansträngning lyckades jag inte. Gav upp när jag tror att det var cirka en kvart kvar.
En rolig scen tycker jag det var, det var när pappan skulle ha något slags man till man prat med sin son som var i pubertetsåldern. Han varnade för några namngivna flickor som han skulle hålla sig ifrån för de var släkt och sedan skulle han hålla sig ifrån några familjer som de var ovänner med. Han prova på att dricka hemma för det var det bästa stället att ta reda på om han hade dåligt ölsinne så han inte började slåss ute. Det var filmens behållning
Jag kan i varje fall inte se att filmen skulle vara bra till något annat än att somna till.
Sedan förstår jag mig inte på mig själv varför jag ska pina mig igenom de filmer jag hyr, när jag stänger av tv-filmer jag inte gillar. Jag får inte mer valuta för pengarna om jag tvingar mig att se något som jag inte vill, tvärtom.