Vad är rimligt?
Om sjukersättningen idag är 64%, då blir den utbetalda ersättningen, vid en månadslön på 18.000 och en beräknad skattesats på 34%, 7,600 kronor i månaden. Om ersättningen istället är 60%, med samma lön och samma skattesats, så blir den utbetalda ersättningen istället 7.100 kronor. En skillnad på 475 kronor.
Exempel på kostnader: En lägenhet på ca 68 kvm har en genomsnittlig hyra på cirka 4.500 kronor. Livsmedel 1.500 kronor/månad, hygienartiklar 300 kronor, lokala resor 500 kronor, dagstidning, telefon, internet, tv-licens, hemförsäkring 1.000 kronor, sjukvård 100.
Efter ovanstående kostnader är både den 60% och den 64% ersättningen förbrukad. Då finns det inget avsatt för kläder, för saker som går sönder i hemmet, möbler, fritidsaktiviteter (förutom tv-tidning-internet). Inget avsatt för sparande, för resor utanför kommunen osv.
Det här gäller ofta människor som är relativt unga, det är ingen tillfällig ersättning utan något som du ska leva på länge, för många resten av ditt liv. Hur påverkas livskvalitén av att resten av ditt liv, vända på varenda krona. Inte kunna förverkliga drömmar osv.
Är det här de två alternativen som vi har att välja på? Ett "högerspöke" som vill sänka ytterligare några procent? En sittande regering som säger sig företräda de svaga, och tycker den här nivån är ok?
Ja, jag tycker nivån för människor som tvingas gå på sjukersättning är för låg. Tyvärr kan jag inte säga vad jag tycker vi ska dra in på istället.
Jag fortsätter att tjata om att det viktigaste jag ser inför valet är att få igång arbetsmarknaden. Det är det bästa sättet att få ner både sjukskrivningar och få bättre arbetsmiljö ute i företagen.
Exempel på kostnader: En lägenhet på ca 68 kvm har en genomsnittlig hyra på cirka 4.500 kronor. Livsmedel 1.500 kronor/månad, hygienartiklar 300 kronor, lokala resor 500 kronor, dagstidning, telefon, internet, tv-licens, hemförsäkring 1.000 kronor, sjukvård 100.
Efter ovanstående kostnader är både den 60% och den 64% ersättningen förbrukad. Då finns det inget avsatt för kläder, för saker som går sönder i hemmet, möbler, fritidsaktiviteter (förutom tv-tidning-internet). Inget avsatt för sparande, för resor utanför kommunen osv.
Det här gäller ofta människor som är relativt unga, det är ingen tillfällig ersättning utan något som du ska leva på länge, för många resten av ditt liv. Hur påverkas livskvalitén av att resten av ditt liv, vända på varenda krona. Inte kunna förverkliga drömmar osv.
Är det här de två alternativen som vi har att välja på? Ett "högerspöke" som vill sänka ytterligare några procent? En sittande regering som säger sig företräda de svaga, och tycker den här nivån är ok?
Ja, jag tycker nivån för människor som tvingas gå på sjukersättning är för låg. Tyvärr kan jag inte säga vad jag tycker vi ska dra in på istället.
Jag fortsätter att tjata om att det viktigaste jag ser inför valet är att få igång arbetsmarknaden. Det är det bästa sättet att få ner både sjukskrivningar och få bättre arbetsmiljö ute i företagen.
Affärsidé - betalblogg
Jag tycker de flesta affärsidéer är värda att pröva. Många idéer och produkter är bra, men det är långt färre som har ett kommersiellt värde, som är värda att betala för. De håller möjligtvis som gratisprodukter, men inte när det ska betalas för dem.
En omskriven affärsidé är att ta betalt för att blogga. Linda Skugge, som har en för läsaren gratis och välkänd blogg har startat en ny, Saker som växer, där hon tar betalt av läsaren.
Enligt Mickey J Barczyk, är det ett mycket lågt antal betalande. Jag vet inte vad hon budgeterat och hur mycket tid hon lägger ner på bloggen, men jag tycker det är ett gränsfall för om det skulle vara värt att ha den kvar. .
Finns det en marknad för bloggar som tar betalt av besökaren? Av de jag läser nu skulle jag inte kunna tänka mig att betala till någon för att få läsa den. skulle inte ens kunna tänka mig att betala en avgift för att få läsa bloggar överhuvudtaget.
Jag tycker i varje fall att det är kul att någon testar idén. Någon som har många besökare och många som engagerar sig i hennes skriverier, alltså någon som har bra förutsättningar att få betalare till sin blogg. Undrar om hon liksom de flesta andra lägger ner projektet när det inte ger något ekonomiskt. Om startdeltagandet är relativt lågt, blir det intresant att se om det blir fler medlemmar sedan eller färre. Jag tror det blir färre, men hoppas att det blir vad hon vill. Jag är uppmuntrande till nya affärsidéer.. Om det inte ger vad Linda vill att det ska ge så hoppas jag att hon har styrkan att lägga ner. Det är slöseri med människotimmar att ägna sig åt sådant som inte ger vad man vill ha, i det här fallet pengar.
En omskriven affärsidé är att ta betalt för att blogga. Linda Skugge, som har en för läsaren gratis och välkänd blogg har startat en ny, Saker som växer, där hon tar betalt av läsaren.
Enligt Mickey J Barczyk, är det ett mycket lågt antal betalande. Jag vet inte vad hon budgeterat och hur mycket tid hon lägger ner på bloggen, men jag tycker det är ett gränsfall för om det skulle vara värt att ha den kvar. .
Finns det en marknad för bloggar som tar betalt av besökaren? Av de jag läser nu skulle jag inte kunna tänka mig att betala till någon för att få läsa den. skulle inte ens kunna tänka mig att betala en avgift för att få läsa bloggar överhuvudtaget.
Jag tycker i varje fall att det är kul att någon testar idén. Någon som har många besökare och många som engagerar sig i hennes skriverier, alltså någon som har bra förutsättningar att få betalare till sin blogg. Undrar om hon liksom de flesta andra lägger ner projektet när det inte ger något ekonomiskt. Om startdeltagandet är relativt lågt, blir det intresant att se om det blir fler medlemmar sedan eller färre. Jag tror det blir färre, men hoppas att det blir vad hon vill. Jag är uppmuntrande till nya affärsidéer.. Om det inte ger vad Linda vill att det ska ge så hoppas jag att hon har styrkan att lägga ner. Det är slöseri med människotimmar att ägna sig åt sådant som inte ger vad man vill ha, i det här fallet pengar.
Total kontroll: Glöm inte att anmäla dans och akvarellmålning
Maria Strogala, som är enhetschef på Kommunaltjänstemännens a-kassa, svarar ett ja på frågan om en kurs i akvarellmålning ska anmälas till a-kassan. Annars kan du mista a-kassan.
Vem anser att det är rimligt att ett fritidsintresse ska leda till utebliven a-kassa? Finns det någon som anser att akvarellmålningskursen på ett studieförbund skulle vara ett hinder för någon att ta ett jobb?
I konsekvensens namn borde då andra fritidssysselsättningar också vara förbjudna. Hundar borde det t ex vara förbjudet för arbetslösa att äga, definitivt kan de ju inte få använda söndagarna till att gå på hunddressyrkurs. Om de nu inte snällt anmäler och får ett godkännande av någon på a-kassan. Kanske ett sätt att skapa fler arbetstillfällen? Kontrollanter som kontrollerar allt som bara går att kontrollera.
Det är ok att träna på Friskis och Svettis och behålla a-kassan. Friskis har också yoga på programmet. Är det då tillåtet att gå på Yoga på Friskis och Svettis, men inte på ett studieförbund för att det där räknas som kurs?
Jag hoppas att tidningen missuppfattat Maria Strogala. Tyvärr tror jag inte det. Att man ska tvingas rapportera en kurs på ett vanligt studieförbund tycker jag det är tragiskt. Gränsdragningen mot högskola-komvux har jag lättare att förstå, eftersom det där kan vara en "rättvisefråga" för de som lånar pengar för att läsa där.
Men kanske är något som majoriteten vill ha. Enligt uppfattningen att det bara är de som inte har rent mjöl i påsen som kan ha något emot övervakning i olika former, så uppfattas säkert även den här övervakningen som positiv.
Jag är inte odelat positiv till all övervakning som föreslås "för vårt eget bästa". Ovanstående tycker jag är skrattretande samtidigt som det skrämmer mig.
Ovanstående exempel med dans och akvarellmålning tycker jag är något som är positivt, en kurs man väljer att betala själv för att bibehålla sin livskvalité. Jag tycker det är skrämmande att kräva in att sådant ska anmälas.
Vem anser att det är rimligt att ett fritidsintresse ska leda till utebliven a-kassa? Finns det någon som anser att akvarellmålningskursen på ett studieförbund skulle vara ett hinder för någon att ta ett jobb?
I konsekvensens namn borde då andra fritidssysselsättningar också vara förbjudna. Hundar borde det t ex vara förbjudet för arbetslösa att äga, definitivt kan de ju inte få använda söndagarna till att gå på hunddressyrkurs. Om de nu inte snällt anmäler och får ett godkännande av någon på a-kassan. Kanske ett sätt att skapa fler arbetstillfällen? Kontrollanter som kontrollerar allt som bara går att kontrollera.
Det är ok att träna på Friskis och Svettis och behålla a-kassan. Friskis har också yoga på programmet. Är det då tillåtet att gå på Yoga på Friskis och Svettis, men inte på ett studieförbund för att det där räknas som kurs?
Jag hoppas att tidningen missuppfattat Maria Strogala. Tyvärr tror jag inte det. Att man ska tvingas rapportera en kurs på ett vanligt studieförbund tycker jag det är tragiskt. Gränsdragningen mot högskola-komvux har jag lättare att förstå, eftersom det där kan vara en "rättvisefråga" för de som lånar pengar för att läsa där.
Men kanske är något som majoriteten vill ha. Enligt uppfattningen att det bara är de som inte har rent mjöl i påsen som kan ha något emot övervakning i olika former, så uppfattas säkert även den här övervakningen som positiv.
Jag är inte odelat positiv till all övervakning som föreslås "för vårt eget bästa". Ovanstående tycker jag är skrattretande samtidigt som det skrämmer mig.
Ovanstående exempel med dans och akvarellmålning tycker jag är något som är positivt, en kurs man väljer att betala själv för att bibehålla sin livskvalité. Jag tycker det är skrämmande att kräva in att sådant ska anmälas.
F-skattesedel och A-skattesedel
Svenskt Näringsliv har idag en artikel om F-skattesedel och A-skattesedel. Resenemanget är att det omvända mot hur det fungerar idag borde vara naturligt. Dvs att F-skattesedeln skulle vara normen och A-skattesedeln undantaget.
Jag gillar den tanken. Egentligen tycker jag det är mer naturligt att välja att jobba för mig själv med det jag är bra på, än det är att jobba direkt åt någon annan.
Jag är inte egen företagare, har aldrig haft någon större önskan att bli det heller. Kanske för att under rätt många år ha jobbat så nära många företag och företagare som av olika skäl inte fungerat. Anledningen till att flera av dem inte fungerat är kanske just att normen inte är att vara egen, utan att vara anställd?
Jag tycker tanken är spännande. Definitivt tycker jag att steget att bli egen företagare borde vara naturligare, att det borde vara minst ett likvärdigt alternativ med att vara anställd.
Idag får jag tyvärr ibland känslan att de enda som uppmuntras att bli egna är de som är arbetslösa, som då får bidrag för att starta eget som den "sista nödåtgärden". Min personliga uppfattning är att det borde vara tvärtom. De som har den naturliga drivkraften och viljan att vara egna företagare borde vara de som uppmuntras att bli egna företagare. Inte de som känner sig tvingade till det.
Jag gillar den tanken. Egentligen tycker jag det är mer naturligt att välja att jobba för mig själv med det jag är bra på, än det är att jobba direkt åt någon annan.
Jag är inte egen företagare, har aldrig haft någon större önskan att bli det heller. Kanske för att under rätt många år ha jobbat så nära många företag och företagare som av olika skäl inte fungerat. Anledningen till att flera av dem inte fungerat är kanske just att normen inte är att vara egen, utan att vara anställd?
Jag tycker tanken är spännande. Definitivt tycker jag att steget att bli egen företagare borde vara naturligare, att det borde vara minst ett likvärdigt alternativ med att vara anställd.
Idag får jag tyvärr ibland känslan att de enda som uppmuntras att bli egna är de som är arbetslösa, som då får bidrag för att starta eget som den "sista nödåtgärden". Min personliga uppfattning är att det borde vara tvärtom. De som har den naturliga drivkraften och viljan att vara egna företagare borde vara de som uppmuntras att bli egna företagare. Inte de som känner sig tvingade till det.
Friår, väcker en del frågor
Jag har aldrig förstått det riktigt fina med friåret. Jo, teoretiskt kan jag förstå den fina tanken. Någon ska få tillfälle till vila, utmaningar, stimulans utanför sitt arbete. Någon annan ska få möjlighet att jobba. Inte vem som helst, utan den som ska ha möjlighet ska vara någon som är arbetslös. Helst också tillhöra de prioriterade grupperna långtidsarbetslös, invandrare eller funktionshindrad.
Enligt Sydsvenskan idag, så har 274 av de 405 som fått jobba som friårsvikarier i Skåne fått fortsatt arbete i någon form. Någon som vet var den fullständiga statistiken finns? Det jag först vill veta är om de 274 som fått arbete i någon form, ingick de i de prioriterade grupperna? Och vilken form av arbete är det som de fått?
Bara beteckningen "form av arbete" får mig att undra. Vad finns det för former av arbete? En åtgärd som leder till nästa åtgärd?
Artikeln ovanför handlar om en kvinna som har ett vikariet för någon som nu ska ha friår. Vikarien får då lämna jobbet och med all sannolikhet bli arbetslös för att det måste tas in en friårsvikarie. Jag vet att livet, tillfällen osv inte är rättvisst och inte kan vara rättvisst. Ändå lämnar sättet att hantera det här fallet mig en känsla av byråkrati.
1,4 miljarder har friårsprojektet kostat i år. En stor summa pengar, som är något svår att få grepp om. Ungefär lika mycket som Turning Torso kostat att bygga här i Malmö. Är det värt det?
Jag ser fram emot att få ta del av en väl underbyggd statistik, som till exempel talar om vad de som fått friåret beviljat gjort under den tid de varit fria. Vad de som fått friårsvikariaten fått ut av dem. Samt inte minst, vad arbetsgivare som beviljat friår och fått en vikarie tycker om projektet. En intressant sak är ändå att man när det gäller friår så förutsätts det att någon kan välja att gå ner på en låg ersättningsnivå, en tanke som för många är omöjlig när det gäller att frivilligt välja att leva på t ex a-kassa eller sjukpenning.
Framtidstanken har också skrivit om friår.
Enligt Sydsvenskan idag, så har 274 av de 405 som fått jobba som friårsvikarier i Skåne fått fortsatt arbete i någon form. Någon som vet var den fullständiga statistiken finns? Det jag först vill veta är om de 274 som fått arbete i någon form, ingick de i de prioriterade grupperna? Och vilken form av arbete är det som de fått?
Bara beteckningen "form av arbete" får mig att undra. Vad finns det för former av arbete? En åtgärd som leder till nästa åtgärd?
Artikeln ovanför handlar om en kvinna som har ett vikariet för någon som nu ska ha friår. Vikarien får då lämna jobbet och med all sannolikhet bli arbetslös för att det måste tas in en friårsvikarie. Jag vet att livet, tillfällen osv inte är rättvisst och inte kan vara rättvisst. Ändå lämnar sättet att hantera det här fallet mig en känsla av byråkrati.
1,4 miljarder har friårsprojektet kostat i år. En stor summa pengar, som är något svår att få grepp om. Ungefär lika mycket som Turning Torso kostat att bygga här i Malmö. Är det värt det?
Jag ser fram emot att få ta del av en väl underbyggd statistik, som till exempel talar om vad de som fått friåret beviljat gjort under den tid de varit fria. Vad de som fått friårsvikariaten fått ut av dem. Samt inte minst, vad arbetsgivare som beviljat friår och fått en vikarie tycker om projektet. En intressant sak är ändå att man när det gäller friår så förutsätts det att någon kan välja att gå ner på en låg ersättningsnivå, en tanke som för många är omöjlig när det gäller att frivilligt välja att leva på t ex a-kassa eller sjukpenning.
Framtidstanken har också skrivit om friår.
Behovsprövning
Nu ska jag skriva om barnbidrag. Jag har inga egna barn och kommer inte att få några heller, utan jag skriver som ekonom och inte som förälder.
Varje gång det diskuteras att barnbidraget ska behovsprövas så ryser jag, t ex här i Belinda Olssons krönika.
Jag förstår resonemanget i sig självt, att de som behöver det mest ska ha, de som inte behöver det ska inte ha. Ändå så anser jag att just barnbidraget ska vara ett bidrag till de som har barn, oavsett inkomst. Ska inte alla få barnbidraget, tycker jag man kan ta bort det istället. Lägga det som en del i socialbidraget eller vad det nu blir.
Varför? Eftersom jag under rätt många år har haft hand om löner och hört resonemangen som varit. Önskemål om att skjuta på övertidsutbetalningar, löneökningar. Arbetstidsökningar vill man göra, men behöver räkna på ifall då inte bostadsbidraget ska minskas, att inte dagisavgifterna ska öka (när det var inkomstbaserat) osv.
Förutom att det ska byggas upp ett kontrollsystem, att man ska behöva diskutera negativa konsekvenser av en löneökning känns som energiförstörelse.
Att överhuvuvdtaget komma i en situation där man ska kalkylera med att en inkomstökning kan innebära en minskad standard anser jag strider helt mot naturligt tänkande.
Varje gång det diskuteras att barnbidraget ska behovsprövas så ryser jag, t ex här i Belinda Olssons krönika.
Jag förstår resonemanget i sig självt, att de som behöver det mest ska ha, de som inte behöver det ska inte ha. Ändå så anser jag att just barnbidraget ska vara ett bidrag till de som har barn, oavsett inkomst. Ska inte alla få barnbidraget, tycker jag man kan ta bort det istället. Lägga det som en del i socialbidraget eller vad det nu blir.
Varför? Eftersom jag under rätt många år har haft hand om löner och hört resonemangen som varit. Önskemål om att skjuta på övertidsutbetalningar, löneökningar. Arbetstidsökningar vill man göra, men behöver räkna på ifall då inte bostadsbidraget ska minskas, att inte dagisavgifterna ska öka (när det var inkomstbaserat) osv.
Förutom att det ska byggas upp ett kontrollsystem, att man ska behöva diskutera negativa konsekvenser av en löneökning känns som energiförstörelse.
Att överhuvuvdtaget komma i en situation där man ska kalkylera med att en inkomstökning kan innebära en minskad standard anser jag strider helt mot naturligt tänkande.
Livslång kärlek?
Linda Skugge skrev i sin krönika igår om kvinnor som väljer att vara hemma med sina barn. Jag har inga tankar om vad som är bäst eller sämst för barnen, däremot så undrar jag över hennes enkätsvar. Kan man verkligen tro på livslång kärlek? Jag kan det inte! Jo, ur ett romantiskt nyförälskat perspektiv kan jag. Men jag kan det inte ur något som helst praktiskt eller ekonomiskt perspektiv. Varför ska just den här relationen jag har fungera när andra relationer går upp i intet.
Det går inte att gardera sig för allt. Men den dagen man väljer att dela bo, kylskåp, ekonomi och framför allt barn med någon har man väl ändå funderat på vad som kan hända och försökt gardera sig ekonomiskt för det som går?
Jag vet att många inte gör det. Även om de har en välbärgad tillvaro som gifta, så har de i stort sett ingenting den dagen de väljer eller tvingade att separera, blir sjuka osv. Ändå är det människor som haft en möjlighet att ha kontroll, möjlighet att planera framåt, möjlighet att se längre än till att det finns mjölk till gröten imorgon också.
Det är en vidareutveckling av mitt inlägg Privatekonomisk kompetens.
Möjligen är jag en oromantisk cyniker, men hellre det än en naiv romantiker.
Det går inte att gardera sig för allt. Men den dagen man väljer att dela bo, kylskåp, ekonomi och framför allt barn med någon har man väl ändå funderat på vad som kan hända och försökt gardera sig ekonomiskt för det som går?
Jag vet att många inte gör det. Även om de har en välbärgad tillvaro som gifta, så har de i stort sett ingenting den dagen de väljer eller tvingade att separera, blir sjuka osv. Ändå är det människor som haft en möjlighet att ha kontroll, möjlighet att planera framåt, möjlighet att se längre än till att det finns mjölk till gröten imorgon också.
Det är en vidareutveckling av mitt inlägg Privatekonomisk kompetens.
Möjligen är jag en oromantisk cyniker, men hellre det än en naiv romantiker.
Privatekonomisk kompetens
Återigen har jag på rätt så nära håll sett hur en ekonomisk kris kommer som en total överraskning. Nej, det handlar inte om ett indraget bidrag eller extra skatt som kommer från regeringen. Det handlar om att man inte har en aning om sina egna åtaganden, sina egna försäkringar osv.
En bra sak är att bestämma en dag om året, då man sätter sig ner och tar ut skilsmässor, bli missbrukare, separerar, dödar, försätter i konkurs, orsakar bränder, vattenskador, blir arbetslösa, sjuka och allt annat jobbigt ni kan komma på. Nu menar jag på ett papper, inte begå brott och hemskheter i verkligheten. Och det ska helst göras tillsammans med den eller de som ni har blandat er ekonomi med. Vill inte den/de andrar vara med, tycker jag det ska ses som en förstärkt anledning att ta kontroll.
En bra sak är att bestämma en dag om året, då man sätter sig ner och tar ut skilsmässor, bli missbrukare, separerar, dödar, försätter i konkurs, orsakar bränder, vattenskador, blir arbetslösa, sjuka och allt annat jobbigt ni kan komma på. Nu menar jag på ett papper, inte begå brott och hemskheter i verkligheten. Och det ska helst göras tillsammans med den eller de som ni har blandat er ekonomi med. Vill inte den/de andrar vara med, tycker jag det ska ses som en förstärkt anledning att ta kontroll.
Gå igenom allt, försäkringar, borgensåtaganden, bankhandlingar, renoveringsplaner osv.
Några saker som det är bra att ha koll på är:
Vem är förmånstagare på din försäkring, din nuvarande partner eller sambon du hade för 10 år sedan?
Ni som har en partner med företag eller har ett företag tillsammans. Vad händer vid en skilsmässa eller dödsfall, finns det kompanjonsavtal vad står det i det, , har du ett borgensåtagande, har du själv ett ekonomiskt ansvar t ex genom att vara med i ett handelsbolag eller ha en styrelsepost.. Vad innebär papperet du skrev på om att vara styrelsesuppleant om din partner avlider? Vad händer vid en konkurs? Hur mycket är ni ansvariga för personligen? Vad händer om den som arbetar i företaget blir sjuk för kortare eller längre tid, kan företaget överleva ändå? Får ni något från försäkringskassan? Vad innebär alla papper ni skrivit på gällande företaget?
Boendet, klarar ni en vattenskada? Är den rätt försäkrad? Kan ni bo kvar vid sjukdom, arbetslöshet om någon dör eller det blir skilsmässa?
Vad händer om din partner börjar missbruka? Har du kontroll på era tillgångar? Kan han/hon ta upp lån utan din vetskap? Vet du alltid vad papperen du skriver på som "bara är en formsak" innebär? Sakerna ni lagt i bankfacket, finns de kvar?
Några saker som det är bra att ha koll på är:
Vem är förmånstagare på din försäkring, din nuvarande partner eller sambon du hade för 10 år sedan?
Ni som har en partner med företag eller har ett företag tillsammans. Vad händer vid en skilsmässa eller dödsfall, finns det kompanjonsavtal vad står det i det, , har du ett borgensåtagande, har du själv ett ekonomiskt ansvar t ex genom att vara med i ett handelsbolag eller ha en styrelsepost.. Vad innebär papperet du skrev på om att vara styrelsesuppleant om din partner avlider? Vad händer vid en konkurs? Hur mycket är ni ansvariga för personligen? Vad händer om den som arbetar i företaget blir sjuk för kortare eller längre tid, kan företaget överleva ändå? Får ni något från försäkringskassan? Vad innebär alla papper ni skrivit på gällande företaget?
Boendet, klarar ni en vattenskada? Är den rätt försäkrad? Kan ni bo kvar vid sjukdom, arbetslöshet om någon dör eller det blir skilsmässa?
Vad händer om din partner börjar missbruka? Har du kontroll på era tillgångar? Kan han/hon ta upp lån utan din vetskap? Vet du alltid vad papperen du skriver på som "bara är en formsak" innebär? Sakerna ni lagt i bankfacket, finns de kvar?
Det ni inte vet! Ta reda på det, kontrollera alla papper, tro inte bara på muntliga ord. Ta experthjälp, se till att få egen kompetens.
Kontrollera om det går att få andra försäkringar, lån utan borgensåtaganden osv. Kanske dags att göra bodelning? Skriva samboavtal osv?
Separationer, dödsfall, konkurser, skadade lägenheter inträffar dagligen. Likaså upptäcks det inte sällan i samband med att den känslomässiga katastrofen är ett faktum också att den för med sig oväntat ekonomiskt trassel, vilka det ofta inte finns kraft att ta tag i då. En del av problemen har gått att förebygga.
Slutråd: Var aldrig ekonomiskt godtrogen, ifrågasätt, ta reda på, ompröva. Inte en gång utan regelbundet. Det handlar om ditt liv, ditt ansvar. Det är du själv som signerar papperen. Det är du själv som måste ha koll på och ta reda på om något går att förändra. Framför allt veta om vilken ekonomi ni egentligen har.
Robinsondeltagare - ekonomiska överlevare
När Robinson är över så tycker jag att deltagarna ska få vara med i en ny programserie. En serie som visar hur de lever sitt vardagsliv, hur de klarar sig ekonomiskt. Flera av dem har intressanta taxerade inkomster. (Går inte att direktlänka, men klicka på bildspecialet.). Det är säkert rätt val av deltagare i Robinson för flera av dem är i varje fall ekonomiska överlevare.
Den taxerade inkomsten på deltagarna enligt Expressens uppgifter blir ungefär 11.000 före skatt i månaden.
Ps. Jag vet att taxerade inkomster kan vara låga av flera skäl. Tycker bara att det var en intressant koncentration åt de lägre hållet.
Den taxerade inkomsten på deltagarna enligt Expressens uppgifter blir ungefär 11.000 före skatt i månaden.
Ps. Jag vet att taxerade inkomster kan vara låga av flera skäl. Tycker bara att det var en intressant koncentration åt de lägre hållet.
Kosmetikatankar
Jag har länge fascinerats av hur stor marknaden av kosmetika verkar vara. Ytorna som sminket breder ut sig på är stora, mycket stora. Tänk bara på Åhléns som har nästan ett våningsplan med bara sådant. Vi har flera Matas som på stora ytor i stort sett bara säljer hudprodukter och kosmetika. Flera småaffärer. Sedan kedjorna Body Shop, Nectar, Face med flera.
Med tanke på att produkterna är små och kosmetikaförsäljningsytorna ihopräknat antar ytor som börjar likna utställningslokaler för bilar som är till försäljning, så måste det säljas väldigt många produkter.
Undrar hur mycket av det som säljs som används till det är slut och hur mycket som kastas innan.
Undrar hur en momshöjning skulle påverka försäljningen.
Med tanke på att produkterna är små och kosmetikaförsäljningsytorna ihopräknat antar ytor som börjar likna utställningslokaler för bilar som är till försäljning, så måste det säljas väldigt många produkter.
Undrar hur mycket av det som säljs som används till det är slut och hur mycket som kastas innan.
Undrar hur en momshöjning skulle påverka försäljningen.