Åsas anteckningar

Det finns ett betänkande som går ut på remiss som bland annat innebär att arbetsgivare ska få rekrytera fritt i  hela världen och att det ska gå att få arbetssökarvisum för att söka jobb inom områden där det är arbetskraftsbrist, äldrevård och byggområdet har nämnts.


Jag tycker tanken är bra, jag vill ha en mer gränslös värld, än en med gränser. 


Vi har även en arbetslöshet inom landet.  Finns det inga inom den gruppen som har intresse, lämplighet för och vilja att utbilda sig till jobben där det är brist på arbetskraft, t ex äldrevårdsområdet och byggområdet?

Sydsvenskans Andreas Ekström har intervjuat Nina Björk författare till bland annat den mycket kända boken Under det rosa täcket och till Sireners sång. Sireners sång finns´sedan flera år i min olästa hög i bokhyllan. Intervjun är läsvärd, så läs den.


En av flera tankar som den väcker hos mig är som vanligt mitt intresse för var gränsen går.

Ofta ses det som tolerant och positivt att ha åsikter i stil med "Jag gör så här, men var och en gör som den vill och tycker är rätt".  Alltså finns det inget rätt och fel. (För tydlighetens skull skriver jag inte om mord, tortyr och liknande där i stort sett alla är överens om att det är fel, utom i extremfall, där de också kan vara rätt). Jag skriver om vardagssituationer.

Om någon kompromisslöst utifrån sin egen moral, erfarenhet och värderingar säkert hävdar att något är rätt eller fel, blir det ofta någon reaktion. Positivt eller negativt? Jag vet inte. Ibland har jag känslan av att många av oss vill vara många till lags, vän med alla. Det kan sluta med att ingen blir nöjd, att personen blir så utslätad så det finns inget attraktivt kvar.

Kvar finns då kompromisserna, om jag tror att de flesta lever efter för att kompromisserna gör det möjligt att både umgås positivt med andra och vara rätt nöjd med sig själv. Frågan går då att ställa var kompromissgränsen går innan kärnan av en själv försvinner.

Lite filosoferande om gränsdragningar igen.


Jag tror aldrig jag sett Nina Björk live, i varje fall tycker jag det är roligt med människor som är synliga på olika sätt, Nina Björk är en av dem. Att det blir ett  "jävla liv" när hon vill tänka.

Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin har skrivit en debattartikel, en för mig typiskt skolexempel på oppositionsdebattartikel.


Jag tycker också att a-kassan ska vara rimlig, dvs gå att leva på. Nivån på det går att debattera.

Samtidigt så tycker jag det är lättköpta poäng av Sahlin och Lundby-Wedin att nu gå ut och säga att a-kassan ska återställas , utan att presentera något förslag i klartext på vad de i så fall ska dra in på.

Som vanligt är det lätt att ge positiva besked, men att tala om vad det ska dras in på är svårare.

Uppmuntrar a-kassan som den fungerat hittills arbetslösas kreativitet?  A-kassan har aldrig varit helt bra, den borde ses över på flera sätt. Flera vågar och kan inte ta de jobben de lyckas hitta, för att de har lägre lön än innan, för att det är deltidsjobb osv. De är rädda att falla "ur systemet" om de gör något fel. Liksom de inte vågar testa en affärsidé som de har för att de är rädda att åka ur a-kassan om de startar eget. Ett system som gör att du kan bli avstängd genom att gå en kvällskurs på ett studieförbund behöver ifrågasättas. A-kasan handlar inte bara om ersättningsnivåer, det handlar om att ha tydliga regler som uppmuntrar till att kunna lämna a-kassan, istället för att kraft ska ägnas åt att undra om man vågar testa något, för ingen vågar ge ett klart besked om vad som händer om man  testar.

Sedan ser jag inte arbetslösheten som ett problem i sig själv. Några månader mellan jobb är helt ok. Däremot den stora utslagning som varit av en del människor under rätt många år nu, den är ett problem.

Slutligen tycker jag att det är viktigt att se arbetslösheten utan att överdriva. Många ungdomar, äldre, invandrare har också jobb, lyckas också byta jobb. Ingen tjänar något på att sprida en överdriven svartsyn, det lyfter definitivt ingenting.

Det jag tror är den absolut sämsta utgångspunkten är att svartmåla att "det finns inga jobb för ungdomar osv". Det gör det! Alla får inte jobb direkt, en del får inte jobb inom det som de utbildats för, en del blir tyvärr utanför under lång tid. Det är den sista gruppen som är den viktigaste att fokusera på.

Här i Malmö är det t ex rätt så många unga som fått jobb i Köpenhamn. Där finns det också en del att göra för att underlätta gränsövergåendet, så att regler blir helt klara.


Ovanstående är med tillägg och ändringar en  utveckling av en lång kommentar som jag skrev hos Annica Tiger, under hennes bloggpost S och LO vill återställa -kassan.


Intressant? Pengar och annat är väl alltid intressanta på något sätt

Något jag är nyfiken på är vad Grevinnan Alexandra kommer att deklarera för inkomst nu när hon borde kunna ta betalt för det hon gör. 


Jag tror hon kommer att kunna leva minst lika bra som Grevinnan Alexandra som hon gjort som Prinsessan Alexandra, samtidigt som hon får bättre möjligheter att välja vägar själv. En snygg, smart, känd kvinna med utstrålning. Det marknadsvärdet borde vara högt.

Hon är den jag själv skulle sätta högst av kungligheterna i de nordiska kungahusen när det gäller förmåga att marknadsföra sig själv. Alexandra har något som jag gillar och jag tror på hennes förmåga att utnyttja sitt namn och det hon kan.

Dagens Nyheter har en en ingress till en artikel på sin första sida på nätet:  Britney rakade skallen och nu går håret för fantasisummor på nätet. Gissa hur många miljoner? Läs mer


Är det seriös journalistik att haka på sådana nyheter?  En ung kvinnlig artist mår, enligt stora kvällstidningsrubriker, mycket dåligt, är nära självmord.   Varför inte istället respektera en vädjan om att låta det vara privat?


Att morgontidningarna närmar sig kvällstidningarna är tyvärr inget nytt. Vi har den media vi förtjänar antar jag.


Att hårt gå åt någons privatliv anser jag är stötande.  Av någon anledning tycker jag det är ännu värre när morgontidningarna gör det än kvällstidningarna. Vanan är ännu inte lika stor när det gäller morgontidningarna.


Kanske är jag naiv, jag vill tro att morgontidningarna åtminstone vill behålla en image av seriös journalistik. Kanske har jag fel, ge läsarna vad läsarna vill ha är möjligen ledstjärnan på morgontidningarna också . Vill läsarna vara nyfikna på vad det går att sälja hår för, så ger vi dem det.

Jag fascineras av grannar som bråkar och vilka metoder de hittar på för att störa. Det senaste jag läste var i en by i Danmark.


I en by i Danmark har kristna stått utanför en bordell, sjungit psalmer och bett böner. Inte en dag utan dag efter dag.  Andra som inte stöder de kristna har motdemonstrerat. Handlaren i byn är neutral för alla är ju hans kunder.


Ofta är det säkert jobbigt att vara med i bråken eller finnas strax utanför. Ändå så dras jag till det, mer som fars än som tragedi.  


Undrar vem som vinner, bordellen eller de kristna? Först höll jag på bordellen, för jag tycker hon ska få ägna sig åt vad hon vill. Sedan höll jag på de kristna, för jag gillar metoden och beundrar uthålligheten. Men jag har rätt mycket mesiga tankar nu, så jag håller mig neutral, som handlaren.

 Har blivit utmanad av Annica Tiger, som i sin tur fått utmaningen från Citizen Media Watch.

Mina önskningar för 2007 kommer här.


1. Jag börjar med det som ligger närmast. Jag önskar min familj, mina vänner och alla andra ett fint år.

2. Inrikespolitiskt önskar jag att vi får fart på arbetsmarknaden. Att den nya regeringen uppmuntrar individer, företag, organisationer, kommuner, landsting och stat att tänka i nya banor. Alla ska våga prova, gå tillbaka, göra nya försök. Snarast ska också de som inte kan få ett arbete av olika skäl få en dräglig ersättning, där de också kan välja och planera för sina egna liv. Tänker då främst på långtidssjuka och sjukpensionärer, vilka misshandlas av både den nuvarande och den förra regeringen.

3. Att världssvälten en gång för alla utrotas. Det finns ingen anledning att inte alla ska kunna äta sig mätta varje år.

4. Att aidsepedimen i Afrika stannar upp.

5. Att det blir fred i alla krigshärjade länder.


Jag skickar utmaningen vidare till Rullen,  Ninaweb, Desierée, Carina och Jag skapar alltså är jag.

Jag tycker just nu bloggosfären är roligare än på länge, kanske någonsin. 

Det sprids nämligen ett rykte om ett rykte. Om det visar sig vara sant så kommer väl fortsättningen att bli ännu roligare. "Jag var först för jag skrev om det när det bara var ett rykte om ett rykte, alltså innan det ens var ett bekräftat rykte". Och jag hakade på det här ryktet om ett rykte, så jag var också långt framme. 5 minuter i bloggosfärglansens ljus?

Skriverier om rykten om rykten tillhör också de de mer välskrivna blogginläggen, så de pingas till Intressant också.    Desperation efter blogguppmärksamhet eller något? Kul tycker jag det är i varje fall.


I övrigt tycker jag att om man hittar något brottsligt så ska det  polisanmälas, inte användas för att få någon personlig rampljustillfredsställelse, eller liknande.

En höjning från 95.000 till  113.000 kronor, är det en chockhöjning?
En höjning från 202.000 till 239.000 kronor, är det en chockhöjning?
En höjning från 447.000 till 484.000 kronor, är det en chockhöjning?

Ovanstående är tre exempel på hur det slopade schablonavdraget slår vid olika lönesummor. Visst märks skillnaden. Men chockhöjning? Knappast för någon ändå, eller?


Om jag inte minns fel så har representanter för den nya regeringen redan innan valet talat om att bland annat schablonavdraget skulle tas bort.  Någon total överraskning har jag därför svårt att se det som.

Om företag tvingas lägga ner, tvingas säga upp anställda för en ökning av arbetsgivaravgifterna med upp till 40.000 kronor  på ett år så undrar jag om det företaget är speciellt friskt oavsett schablonavdrag eller inte.  Hur hade t ex det företaget kunnat hantera kostnaden för en långtidssjuk med sjuklöner, semesterlöner m.m, när personen inte drar in något alls till företaget? Den kostnaden överstiger ofta   40.000 med stor marginal.


Ändå så anser jag att ovanstående borttagning av schablonavdraget är ett  viktigt problem när det gäller just småföretagare. Det är förändringeb av regler och avgifter som är störande.  Alltså att man inte vet  vad som gäller från en tid till en annan.  Tryggheten i att kunna planera är viktig.  Speciellt vid eget företagande, där hela din framtida ekonomiska existens kan stå på spel om företaget visar sig inte kunna fungera.  Även om summorna det handlar om för de flesta inte är enorma så skapar just förändringarna en oro. Vad kommer härnäst?

Konsekvenserna av ovanstående ska bli intressant att följa.