Vi kvinnor....
Sådana generaliseringar sätter igång mitt undantagstänkande. Ok, jag har inga barn, det brukar diskvalificera mig direkt från att ens uttala mig. Vill jag vara perfekt? Duktig vill jag vara, men perfekt tror jag aldrig jag har haft någon önskan att vara. En kvinnlig gen för matsäckar och gympapåsar. Är det en gen eller en önskan att få det gjort på sitt eget sätt? Gympapåsar är det väl inte många år som föräldrar packar?
Jag känner en motvilja mot att klumpas ihop i små kollektiv. Vi sextitalister, vi singlar, vi vattumannar, vi stenbockar. Det är väl inga enhetliga grupper heller?
Sedan förstår jag också att det finns tillfällen då det behövs förenklingar, men i det stora hela får jag inte ihop önskan om att känna någon storgemenskap som i "vi kvinnor".
Just de beteenden och åsikter som tillskrivs "män", "svenskar", eller någon annan grupp som jag blivit kollektivansluten till utan möjlighet att överklaga, brukar vara sådana som jag absolut inte står för. "Vi svenskar är så konflikträdda och säger inte emot.", säger någon. "Vilket skitsnack!", replikerar jag (fast kanske med ett något mindre aggressivt ordval).
Att klumpa ihop som grupp och tillskriva gruppen vissa egenskaper är fel och det gäller ju både "med och utan snopp".
Generaliserar man är det enklare att gruppera och det kan jag väl förstå i diverse sammanhang men bara för att man tillhör ett visst kön är inte vissa saker givna. Vi är människor, till den gruppen hör jag gärna och jag är också kvinna men det säger inget om min personlighet.
60 talister tar jag inte som kollektiv grupp på det viset. Jag tänker mer på händelser kring 60 talet, musiken (där är jag väl gärna en 60 talist), kvinnans mer påtagliga frigörelse och efterföljande förändringar.
Jag är 60 talist, jag föddes ju då, och jag är kvinna men kvinnor spänner över ett betydligt bredare fält än 10 år. Jag vet inte men jag ser en, säkert partiskt, skillnad på dessa.
Det finns ju mycket som är likt med folkslag som tex, "norrmän", "svenskar" osv som ff är ganska typiska för just folkslag även om tiden gör att mycket förändras.
Allt har undantag annars funnes det ingen "regel".
Jag är 42. Jag har en tonårsdotter och en sexåring. Maken reser mycket i jobbet. Till råga på allt har vi skaffat hund. Stort hus med dito trädgård.
Jag orkar fan inte ens TÄNKA på att vara perfekt.
Klart man måste få generalisera, generaliserar jag. MEN då ska generaliseringen väl vara väl baserat på fakta, anser jag.
Man ska inte säga att holländare är plattfötter om det inte finns ett statisktisiktigt underlag som säger att en relativt stor andel holländare är plattfötter, tycker jag.
ctail: Håller med.
Carina: Delar går det att hålla med om i generaliseringarna och visst hålls vi till viss del ihop av t ex årtiondet vi är födda i. Det jag har svårt för är att jag just för att jag är t ex kvinna och född på 60-talet ska ha vissa generella tankar och beteendemönster.
Bitte: Till på det är du bloggare och tar hand om din kropp och själv. Då är du väl perfekt. :)
Henrk: Utan generaliseringar går det knappast att diskutera något alls.