Gullighetsomskrivningar
Jag har fått uppfattningen att användandet av gullighetsnamnen ökar igen, min förhoppning var att de skulle minska och det naturliga skulle vara att namnen används. Men nu tycker jag att jag hör vännen, gumman, dockan, fröken etc mycket mer än jag gjort tidigare. Jag tycker det låter vidrigt, oavsett om det används till barn eller vuxna.
Föredrar definitvt och tveklöst mitt eget namn framför fåniga gullighetsomskrivningar. Jag kan bara inte ta människor som tilltalar på det sättet på allvar, det är något för barnsligt över hela tilltalet oavsett om det avser barn eller vuxna.
Det värsta är ändå "lilla gumman". Fast det används kanske mest i rent förödmjukande syfte? Annars tycker jag att "daaarling" är ganska rubbat. Min man kallar mig "gumman" ibland. Men det står jag faktiskt ut med, för han är inte den fjompiga typen. Så kan det nog vara - det hänger nog på vem som säger det.
Bitte: "Lilla gumman" drar mina tankar till härskarteknik. Daarling glömde jag, usch.
Håller med dig om att det beror mycket på vem som säger och hur det sägs. Men 99 av 100 gånger tycker jag det låter mer negativt än positivt att få oombedda smeknamn.
Jag tycker det låter lite konstlat när jag hör par säga "älskling" till varandra, kom jag att tänka på nu. Det är ju mycket mindre personligt/privat än att använda förnamnet. Men jag är nog ganska ensam om att tycka det. Hihi! Vet inte varför det är så, men påhittade gulliga namn tycker jag känns personliga om man står nära varandra (alltså inte använda på bekanta som man inte känner så väl), medan "älskling" känns opersonligt och offentligt på något vis.
Jag tycker allt beror på till vem, sammanhang, andemening och vad man säger. För mig är det uppskattning, omtanke, omsorg och också kärlek med i det jag säger men jag säger det inte till vem som helst. I detta måste man (jag) också lära sig att för en del personer är det fel och en del rätt och jag hoppas att jag lärt mig tänka efter före :)
Till mitt barnbarn säger jag Stumpan, lilla Gumman osv och hon är nu bara 7 veckor. Det är mycket kärlek i dom orden och visst använder jag hennes namn Julia också.
Ibland faller vissa saker sig naturligt, beroende på person, omständighet och i vilket sammanhang. För mig finns det inget nedvärderande, förringande eller liknande i detta, snarare tvärtom.
Visst kan det i vissa situationer användas sarkastiskt, spydigt, nedlåtande osv men det är för mig något helt annat.
Ha en bra kväll från ett regnigt Kungsängen med fortsatt serverstrul. Vad less jag blir.
Eva-Lena: Just älskling eller darling, tycker jag kan låta demonstrativt ägande när det sägs så att andra hör det. Det här är min darling, min älskling ingen annans. Jag kan också tänka mig att jag med en partner skulle i enrum kunna ge smeknamn, men inte så andra hör det.
Carina: Jag kan inte komma på något tillfälle där jag tycker att det ser bra ut att använda omskrivningar för människors namn,vare sig skriftligt eller muntligt. Varför ligger det mer kärlek i Lilla Gumman än ett förnamn?
Jag tycker inte att det i första hand är spydigt eller nedlåtande, men det låter som man lägger sig på en lägre nivå än det finns anledning till, både för den som använder det och för den som blir tilltalad på det sättet. Respektlöst. Men en del gillar ju att bli gullighetsomtagande. Ja, jag tycker det är förminskande oavsett hur mycket kärlek det ligger i det.
Här regnar det och min enkla dator utan server funkar utmärkt. :)
Jag menar webbhotellets server, vi har ingen egen ;)
Carina: Ok, hoppas att det fungerar snart igen. :)
Jag tror det går lite mode i det här med hur folk väljer att tilltala varandra. Jag har fått för mig att Darling är ett sånt typiskt modeord.
Darling används flitigt av en del av mina vänner och jag använder det själv på vissa av mina vänner. Mest i skriftspråk. I vanliga fall brukar jag tilltala folk med deras namn. Jag vet inte hur och när och varför jag ens började använda det ordet. Helt plötsligt fanns det bara där i mitt ordförråd.
Jag tycker det är ett helt harmlöst ord och jag lägger ingen större vikt på om mina vänner nu vill kalla mig för darling. Det skulle aldrig falla mig in att kalla vem som helst för darling. Det passar inte heller in på vem som helst.
Första tanken om det ordet är att det passar in på en kärvänlig, rar och gullig 20+ tjej. En del är ju bara så rakt igenom. Gulliga och harmlösa.
Därför tycker jag inte ordet passar in på mig direkt. Men mina vänner får kalla mig för nästan vad de vill. Jag lägger ingen större vikt på sånt.
Men visst finns det ord jag inte gillar; gumman är ett sånt ord. Jag verkligen avskyr det. Oftast är det kvinnor i 40-50 årsåldern som använder det ordet.
Om en 40+kvinna säger gumman till mig så känns det som om man blir betraktad som nån liten hjärndöd varelse som inte har några åsikter överhvudtaget. Lite nedlåtande sådär. Men att sen människan menar något annat fattar ju jag med. Vissa tilltalsord låter helt enkelt inte bra alls. Och skulle det vara så att någon jag umgås med skulle använda sig av ordet gumman skulle jag nog inte kunna hålla tyst men är det bara nån man träffar flyktigt och inte har någon direkt vänskapsrelation med som så så orkar jag inte bry mig. Men skulle en man eller en arbetskollega eller en chef kalla mig för det skulle jag bli riktigt förbannad och markera att det inte är acceptabelt.
Folk har ju använt sig av olika slags tilltalsord genom tiderna. Tja bruden sa väl en del på 80-talet. Har inte hört folk använda det tilltalsordet på väldigt länge.
Idag tilltalar unga tjejer (vänner sinsemellan) varandra för hora, slampa, slyna etc. Det låter ju fruktansvärt illa kan man ju tycka men i deras öron är det säkert helt okej och så vanligt att de inte ens reflekterar över ordets egentliga betydelse. Jag är glad att mina döttrar som är i tonåren är smartare än så och att de tilltalar sina vänner med namn och inte ord som slampa, bitch etc.
Tänkte på det Eva-Lena skrev här i sin kommentar om ordet Älskling.
En del par säger älskling sinsemllen men jag tycker inte det är något konstlagt över det. Det vet ju paret bäst själv om isåfall; om det är en fasad utåt eller om det är äkta. Och sen kan jag också tycka att det kan kännas väldigt konstlagt i vissa sammanhang. Som ett par jag känner. De bråkar och tjaffsar för jämnan och är inte särskilt trevliga mot varandra. Sen använder de ordet älskling till varandra på en tillställning eller fest och det tycker jag då har en konstlagd klang. Då är det ju bara en fasad. Kanske att man upplever ordet älskling som konstlagt om man själv inte är typen som använder sig av såna benämningar.
Jag tycker som Carina när hon skriver:
"Jag tycker allt beror på till vem, sammanhang, andemening och vad man säger. "
"Ibland faller vissa saker sig naturligt, beroende på person, omständighet och i vilket sammanhang. För mig finns det inget nedvärderande, förringande eller liknande i detta, snarare tvärtom."
Intressant det här med gullighetsbenämningar. Alla resonerar och tänker vi olika kring detta. En del tycker det är vidrig och en del bryr sig inte alls.
En del tycker vissa ord är okej och andra inte. Uppfattningarna går vitt isär beroende på hur man är som person i sättet mot andra.
Jag kan inte riktigt förstå hur du och de vänner jag har som delar din åsikt om gullighetutryck; att det är vidrigt med såna ord, tänker. Vidrigt. Hur då?
Hur påverkar det er om andra .. främmande människor använder dessa ord? En vän till mig tycker det är störande att höra men jag kan inte förstå hur hon tänker.
Då kan jag mer tycka att det är lite konstigt att folk ens orkar bry sig som hur andra väljer att tilltala varandra när det gäller dessa gullighetsord. Vill folk nu kalla varandra för en massa gullegullord så är det ju upp till dom. Vem drabbas av det? Bara dom själv.
Drabbas man själv att ens närmaste omgivning använder dessa uttryck alltför friskt så kan man ju bara
klart och tydligt markera vad man anser och folk känner väl sina vänner såpass att de vet om sånt där; eller?
Kanske att de tär viktigt att bry sig. Kanske att jag och fler med mig som bara låter ordet gå in där och ut där utan någon större reflektion borde reagera.
Fast det är klart; det beror ju på vem och sammanhang. Tycker Carina sammanfatade det på ett bra sätt.
Sen finns det ju de som tycker att vissa såna uttryck är löjligt och hemska men att sen samtidigt kan tycka att ett annat liknande ord är helt okej.
Det känns lite dubbelt. En kompis till mig tycker det är helt okej när hennes vänner säger slampa till henne. Hon tar det som ett smickrande ord. Men skulle en vän säga slyna till henne så kokar hon. Var ligger skillnaden nånstans? Jag ser då ingen skillnad. Så det kommer alltid vara svårt när det gäller dessa ord eftersom alla tolkar och tyder orden olika.
Har för mig att ordet darling kan ha en negativ betydelse. Kommer inte på var jag läste det nånstans. Men det jag minns att det hade en negativ betydelse.
Vissa ord är alltås både negativa och positiva. Beroende på situation, vem det handlar om och tonläget.
Mina vänner säger tjejen, darling eller mitt namn när de tilltalar mig. Darling och Tjejen går liksom bara in i ena örat och ut ur det andra; jag bryr mig inte. Sen finns det folk som ibland har sagt gumman, fröken, dockan .. då känner jag mig genast obekväm.
Intressant är det iallafall ...
gillar att komma in i en blogg och få igång hjärnan. :-)
PS: Tänk om jag hade börjat min kommentar såhär ..
---------------------
Hej Darling Åsa!
Oooh, vad du är gullig .. det är ju bara så gulligt när du skriver att du tycker det är vidigt ..bla bla ...
Du är så söt lilla söta Åsa.
Hejdå Gumman. Hoppas vi ses snart söta rara du.
--------------------
Tihii.
Nä, överhuvudtaget skulle jag aldrig skriva så till någon.
en kan folk vara hur rara och söta som helst. Även du.
Men visst .. när jag blir jätteglad över en gest eller nåt så kan jag säga tack snälla rara du.
Men det är ju nåt helt annat. Nu svävar jag ut .. som vanligt. hahaha.
Ha det så bäst Åsa. Kram
PS: Kramen slipper du tyvärr inte undan. Jag är kramig och kramar dom jag gillar; sån är jag. Och inte kan jag konsten att skriva kort heller.
Jag flyr väl undan en jobbig känsla nu (min farmot har gått bort och jag känner mgi helt paralyserad på nåt sätt) och fick annat att tänka på när jag läste hos dig.
Nina: För mig är det självklart att människor kallar varandra för vad de vill, det tycker jag inte behöver skrivas hela tiden. Det jag gav uttryck för är att jag tycker det låter vidrigt/fånigt/barnsligt/konstlat att kalla andra barn/vuxna för vännen/gumman etc. Det är min åsikt. Jag skriver vad jag själv tycker om det, men har ingen tanke på att tillrättavisa någon annan för att de väljer andra tilltalsord än jag gillar.
Konstigt att någon orkar bry sig om det? Ja, varför bry sig om något alls förutom det primära, överlevnad? Jag har i varje fall ork till att tänka på det och en massa andra saker också.
Men vi har olika åsikter om det.
Önskar dig en fin helg, Nina!
Kram
Åsa
Åsa .. min kommentar var verkligen ingen tillrättavsning. Om du uppfattade det så ber jag om ursäkt.
Jag skrev bara ner generella tankar som poppade upp i skallen om ämnet och svävade även ut en hel del. :-)
Det är ju alltid intressant att höra vad andra tycker om saker och ting. Jag vart bara lite nyfiken på varför ni (det är ju inte bara du som delar den åsikten; jag har ju vänner som tänker som du) anser att det är vidrigt. Frågan är ingen tillrättavisning eller nedklankning på er åsikt. Absolut inte. Kanske att jag skrev på ett sätt att det kunde uppfattas hårdare än vad jag menade och det ber jag ursäkt för.
Det var helt enkelt bara en enkel fråga då jag är nyfiken på att få höra ett vidareutvecklat svar.
Frågade min vän idag och fick ett bra svar. Det är alltid intressant att vidareutveckla ett ämne.
Överhuvudtaget så har jag idag tänkt på hur jag tilltalar mina vänner. Som idag. Skulle möta en vän på Sushibaren och vi har inte sett på några månader men vi hörs varje vecka över telefonen. När jag såg henne utropade jag: Heeeeeeej Gumman. Och sen stelnade jag till när jag insåg att jag precis sa ordet gumman .. jag som inte trodde att jag använde det ordet och jag som inte ens själv gillar att andra säger så till mig. Så lustigt det kan bli. Hahaha.
Önskar dig med en finfin helg. Kram / Nina
Smeknamn som alla använder på varandra känns som etiketter för mig, för att gå tillbaka till vad jag skrev om "älskling". Om alla har samma etiketter blir det opersonligt - och därmed vad jag menade med konstlat. Om man älskar någon så visar man väl att man står närmare den personen om man använder förnamnet än om man använder en etikett?
Många använder "älskling" slentrianmässigt istället för förnamn och då undrar man vad det är som har fått dem att övergå till att göra så istället för att vara personliga.
Men det är nog som Nina skrev, att man vänjer sig vid olika uttryck. Jag har bara en kompis som säger "gumman" till mig, andra säger mitt namn eller "tjejen". Just "gumman" reagerar jag på.
Fast jag skulle inte vilja bli kallad "älskling" slentrianmässigt av någon. ;=)
Det är ju inget viktigt, detta, men ändå en social trend som kan vara intressant att slänga en blick på liksom många andra trender. :=)
Nina: Haha. Ibland har man inte riktig koll på vad man säger själv. Fast det brukar ordna sig.
Eva-Lena: Älskling tycker jag låter slentrianmässigt, som älsklingsmat, älsklingströja. Det vill inte jag heller kallas.