Ut i Malmö....
Ytterligare en gäst som blivit trött av allt mitt gående, men efter en öl och Irishcoffeepaus lyckades havsluft få oss hemåt igen.
Vi har sett en bråkdel av Malmös sevärdheter, plus pärlor och ätit dyr och tråkig bagel till lunch. Förutom de vanliga samtalsämnena män/kvinnor, sex, film, böcker, smycken har vi pratat om städning. Mer snack än verkstad när det gäller sista samtalsämnet.
Nu ska vi i varje fall ut.....Får se när vi kommer hem igen....
Sex kan kosta 3.000 kronor. Vad kostar en annonsplats etc.
Vi vet vad sex kan kosta är rubriken på en annons på första sidan i sydsvenskans nätupplaga. Reklamen är för en rådgivning för de som köper sex och vill sluta.
Jag vet en del missbrukare som får rådgivning och förslag på behandlingar, men inte någon hjälp till behandling. Är det här samma sak? Rådgivning för den kostar inte så mycket, behandling och hjälp som inte är tillgänglig?
Jag undrar några saker. Vad kostar annonsen? Hur många räknar man med ska nås av annonsen och få hjälp genom verksamheten? Hur väl förankrat är beslutet till hjälp åt kriminella hos invånarna i kommunen, allmänna stämningen verkar vara att kriminella får för mycket hjälp i relation till andra verksamheter, t ex barn- och äldreomsorg. Eller skickar personalen i kommunen de sökande direkt i händerna på polis/åklagare?
Jag hade inte vänt mig till kommunen för rådgivning om jag begick upprepade brott, men vi människor är olika. Kanske har med graden av riskälskande att göra?
Varför ekonomisk rapportering?
Även om det finns instanser att klaga hos så är det ofta ett jobbigt och utdraget sätt att få rätt på. Det är fint att att lita på andra, men det är viktigt att ha avtal där alla överenskommelser finns med. Jag tycker det är anmärkningsvärt att det inte finns riktiga avtal skrivna där villkoren tas upp klart och tydligt, det skulle vara en trygghet både för auktionsfirman och den som lämnar över auktionsföremålen. Nu framgår det inte riktigt av artikeln om det finns avtal, men att det kommit till kostnader som inte anses skäliga.
På slutet i artikeln finns fakta om bolaget, omsättningen på senast inlämnade årsredovisning var 4,6 miljoner och vinsten 719.000 kronor. Varför är de siffrorna med i artikeln? Vad tillför de, utfyllnad? Bevis för att sydsvenskan på ett enkelt sätt har tillgång till offentliga uppgifter hos bolagsverket? Jag förstår inte vitsen med att ge lösryckt information utan sammanhang. Jag tycker det är rimligt att förvänta sig att en av de större dagstidningarna också borde kunna göra en enklare analys av siffror som de använder. De två siffrorna väcker mer frågor än ger information hos mig. Vad är kostnaderna? Kunde det betalas ut rimliga löner till företagsledningen på den omsättningen? Enkla uppgifter som står i klartext i årsredovisningen, ett par rader till hade gjort att det blivit information istället för lösryckt fakta. Sedan är jag undrande till varför det överhuvudtaget behövs en ekonomisk rapportering alls till den artikeln, men det är en annan fråga.
Såsom i himmelen
Men se den gärna, obehagskänslor kan vara trevliga ibland, i varje fall när det gäller film. Ni som får glädjekårar av den gratulerar jag.
Skärtorsdagen eller påskafton?
Riket igen
Jonas som vann har en fotoutställning nu under konstrundan. Information finns här nedanför.
Jag ska inte dit, håller mig i Malmö den här påsken.
Vernissage
Långfredagen 21 mars kl 11 - 17
Hvitaby Järnvägshotell
S:t Olofsvägen 2
Vitaby
0414 - 724 95
Övrig öppettid:
Lördagen 22 mars kl 11 - 17
Söndagen 23 mars kl 11 - 17
Måndagen 24 mars kl 11 - 15
Lördagen 29 mars kl 11 - 15
Söndagen 30 mars kl 11 - 15
Gullighetsomskrivningar
Jag har fått uppfattningen att användandet av gullighetsnamnen ökar igen, min förhoppning var att de skulle minska och det naturliga skulle vara att namnen används. Men nu tycker jag att jag hör vännen, gumman, dockan, fröken etc mycket mer än jag gjort tidigare. Jag tycker det låter vidrigt, oavsett om det används till barn eller vuxna.
Föredrar definitvt och tveklöst mitt eget namn framför fåniga gullighetsomskrivningar. Jag kan bara inte ta människor som tilltalar på det sättet på allvar, det är något för barnsligt över hela tilltalet oavsett om det avser barn eller vuxna.
Sämst lästa bok? Bokcirkelns bekännelser
Boken heter Bokcirkelns bekännelser och är skriven av Elizabeth Noble, ISBN 9789185625048 och 9185625043
Jag har nyligen läst ut en bok som är det sämsta jag kommit ihåg att jag läst. Det är sällan jag läser något som jag tycker är riktigt dåligt. Orsakerna är främst två, att jag oftast kollar en bok innan jag börjar läsa den och att jag slutar om den är för tråkig.
Det var min tur att välja bok till bokcirkeln. Mer som en rolig grej tog jag en bok som handlade om en bokcirkel, Bokcirkelns bekännelser. Jag kollade inte upp den alls innan jag valde den. Min bokcirkel blev uppskjuten, boken var ett skäl, tror jag. Max en till, förutom jag, har tagit sig igenom boken.
Boken känns som om den från början till är kvinnoinriktad. Skriven av en kvinna, riktad till en kvinnlig läsekrets, handlar om kvinnor.
500 sidor, segt, rätt så händelselöst. De saker som händer ordnar sig på slutet. Jag förstår helt enkelt inte att den här boken lyckats komma ut. Än mindre att den säljer, ännu mindre att den översatts till ett så litet språk som svenska.
I ett tidigare inlägg skrev jag att jag roade mig med att läsa den med något slags genusperspektiv. Ett tag markerade jag sådant som jag tyckte var anmärkningsvärt, roande, men jag slutade, det blev för mycket.
Handlingen utspelar sig någon gång de senasta åren, ändå känns det mer som hemmafrustil på 50-talet. Kvinnorna har utbildning, men de flesta jobbar inte. Det skrivs mer om deras äkta makars jobb, trots att kvinnorna har huvudrollen. Istället ägnar sig kvinnorna åt att ta hand om barn, hem, delvis varandra, rädda sitt äktenskap när mannen konstant är otrogen, ta hand om sin åldrande mamma, ta hand om sitt barnbarn, sörja sin barnlöshet.
Jag tycker ingen av ovanstående är fel att skriva om, eller utföra heller, det mesta är sådant som måste tas hand om på något sätt. Jag ser inte heller att ett jobb på rätt nivå måste vara viktigt vare sig i en bok eller i verkligheten. Men det här är så segt.
Jag upplever boken som helhet som fördomsfull och att den hyllar något slags äldre kvinnoideal. De två otrohetsaffärerna är typiska exempel. En av de äkta männen är ofta otrogen, sedan får hustrun en present, bra sex och kanske en resa. Sedan är det bra till nästa gång. Kvinnan som planerade sin otrohet, åkte ut till något "slott/större hus" med sin påtänkta älskare, fullföljer inte. Det känns inte rätt, inte tillräckligt tryggt/romantiskt eller vad det nu var som saknades.
Men de är säkert lyckliga i sina liv och sätt att se på könsroller bland annat, de vill gärna att deras barn fortsätter i deras spår.
Det finns en rolig sak med den här boken. På baksidan står det: "Bokcirkelns bekännelser är rolig och lättsam läsning som speglar den moderna kvinnans liv" Vogue
Min uppfattning om boken är i stort sett det motsatta mot Vouges, antar att andra haft behållning av den.
Finns det någon mer som kan bidra med ett antiboktips?
Malmötips teater: Jenny från Hörby
Jenny från Hörby handlar om en ung tjej som bestämmer sig för att jobba inom porrbranschen. Reaktionerna från familj och vänner, hennes egna resonemang tycker jag är lätta att känna igen. För mig kunde hon varit vem som helst. En del av trovärdigheten ligger i att den är förutsägbar, replikerna är ungefär som jag skulle kunna tänka mig att de är bland familjemedlemmar och vänner.
Bortsett från slutet tycker jag att den var trovärdig. Rekommenderar att ni ser den.
Trots att jag tycker den var bra, så dygnet efter var den rätt så bortblåst ur mina tankar. Kanske för att jag tidigare läst så mycket om stigmat med att välja att jobba med något som ofta möts med förakt? Eller helt enkelt att den aldrig kom ner på något djup.
Påminnelse om att rösta
Melodifestivalen
Jag tror att Niklas Strömstedt och Charlotte Perrelli går vidare direkt.
Linda Bengtsing och Fronda går till andra chansen.