Språkfyran: Språkliga irritationsmoment
Väljer att svara på Språkfyran hos Språkmakargatan.
Jag väljer att låna Språkmakargatans formulering innan jag sätter igång, helt enkelt för att formuleringen är bra: När jag sätter på mig språkpolisuniformen gör jag det naturligtvis på skoj, fullt medveten om att en poliskollega kan haffa mig för egna språkförseelser närsomhelst.
Fredagsfyrans fråga är: Vilka fyra språkligheter är du allergisk mot?
1. Gullighetsord som blivit tilltalsord: vännen, gumman, fröken, dockan etc. Förutom att jag tycker de är nedlåtande, förminskande så tycker jag att de är opersonliga. Vad är det för fel på människors namn?
2. Ordet man när det är den som skriver/talar egna åsikter det handlar om och ordet man lika gärna kunde bytas ut mot jag.
3. Spännande. Det används så ofta så det har förlorat i värde. Spännande mat, arbetsuppgift, möten. Spännande för mig är något som kräver en insats och där jag riskerar att förlora något. Jag tycker det är ok i uttryck som spännande film, bok etc, men inte som jag hör det användas i vardagsspråk.
4. Smarrigt. Används också nu om olika sorters mat. Nanbröd och rabarberkräm är inte smarrigt för mig. Det jag tänker på är riktigt söta efterrätter, ungefär marängsviss och bananasplitt med massor av extra grädde. Det kan vara gott ibland, men smarrigt låter inte gott till vardags.
Sedan är jag så utslätad att jag inte blir allergisk, bara lite avvaktande.
(Försökte kommentera hos Språkmakargatan för att meddela att jag svarat, men jag fick felmeddelande.)
Gullighetsorden tycker jag är värst, för de känns oftast så falska och inställsamma. Det har blivit inflation i dem. (Fast jag kallar förstås mina yngste son för "gubben" ibland - ett litet gullighetsord, men han ÄR ju gullig, tycker jag.)
Tål att funderas på. Men just ordet "allergisk", använt på det sätt som i frågan ... är jag fruktansvärt allergisk mot, jag får nästan en anafylaktisk chock när jag ser så'nt :-).
Oh, vad kul att du hängde på utmaningen... och vilka bra ord du kom på!! Hoppas att du är med nästa vecka också :)
Ordet spännande innebär ju att något är
dramatisk, hisnande, fängslande, rafflande, mycket intressant ..
Jag tror nog folk tolkar ordet olika.
Du skriver att det ordet används så ofta att det förlorat sitt värde. Nu vet jag ju inte på vilket sätt just du hört det ordet användas i vardagsspråket. Kanske att du hör folk i din omgivning yppa ordet så ofta att du därav har din tanke om just det ordet. Själv hör jag då inte det ordet särskilt ofta MEN skulle nu ordet användas ofta så innebär ju det att personen som yppar ordet varit med om något spännande eller vad det nu är som personen förtäljer.
Likaså med ordet smarrigt .. du har din definition av det ordet medans jag har en helt annan. Jag är inget större fan av sötsliskiga desserter medans jag kanske istället kan tycka att en sillbuffé är supersmarrig.
:-)
Intressant det här med ord ..
Gullighetsord och hur de använd är inget jag lägger ner någon vikt på att irritera mig över. Det är ju upp till var och en. Det viktigaste är nog att de man umgås med vet vad man anser om gullighetsord ..om man nu har något emot dom. Jag är dock inte emot dom. Det beror ju på vem och tillfälle. Ser inte alls att det skulle vara förminskande på nåt sätt.
Däremot kan jag tycka att de som har väldigt stark motvilja gentemot såna här ord kan vara väldigt nedlåtande och förminskande mot andra.
Det här var så intressant att jag nog ska klura ut några ord jag med. Om jag nu kommer på några villsäga.
Du inspirerar Åsa.
Susanne: Visar att saker inte är självklara, vi använder själva saker vi egentligen inte gillar.:)
Thebe: Jag är så utslätad så jag får varken allergiska problem, eller pulshöjning av ord jag inte gillar. Någon tycker att ordet polis, i kombination med språk är helt fel. Och det kanske det är. :)
Liza: Tack för skrivinspirationen. Fullt möjligt att jag är med nästa vecka, men jag måste vara inspirerad för att svara.
Nina: Se svaret till Thebe här ovanför. Det är inget speciellt stor grej för mig att tänka på ords betydelse.
Ser fram emot att läsa dina ord. Kul att Språkmakargatan inspirerar dig också.
Mm... När man säger personal istället för anställda.
T ex: Hur många personal har ni här? Det är fel!
När man uttalar egentligen som ejenklien...
I Sverige spenderar vi inte tid, vi spenderar pengar och TILLBRINGAR tid med - någon.
Folk som vilt protesterar när man säger/skriver: Skaffa barn. Som om det vore helt förfärligt att uttrycka sig på det viset.
Nu var det här mer språkpolisgrejer än enskilda ord, men det blev bara så!
Monica: Lätt att flumma ut, men det är kul ibland. :)