Sex and the city
I varje fall så har jag nu läst cirka1/3 av boken. Jag tycker boken är tråkig. På något sätt klinisk och ointressant, människorna blir inga personligheter utan stereotyper.
Nu har jag i varje fall en klar anledning att se filmen, för att få veta hur det kunde bli så stort. Kanske blir jag så biten så jag köper/hyr/lånar hela tv-serien och tittar också. En semestervecka med Sex and the City.
Jag börjar luta åt att jag är obildbar, på just det området. Jag har nämligen sett några avsnitt i studiesyfte och tycker att de är såå trista. Jag förstår inte vad det går ut på... eller jo, det gör jag kanske ändå. Men jag väntar bara på att det ska hända nåt kul, spännande, intressant, sorgligt; att det ska hända nåt!
Det avslutande resonerandet i varje avsnitt får mej att tänka på sedelärande berättelser ur nån barnbok från 1900-talets första hälft/söndagsskoltidning.
Blir du biten och tänkte se alla säsongerna så har du att göra. Jag tror det är ca 6 säsonger sammanlagt.
:-)
När Sex and The City gick på TV så missade jag typ inte ett enda avsnitt.
Jag tror jag tilltalades av hela grejjen att de var så olika varandra .. att följa deras vänskap och allt som hände i deras liv. Sorger, sjukdomar, kärlek, sex, jobb, lycka etc. Jag tilltalades av nog också av att det pratas sex på ett närgånget sätt; så som jag själv aldrig pratar med mina vänner; hur nära man än är varandra. DÅ hade serien något visst.
En lustig anekdot till detta är att varje natt efter att jag hade sett ett avsnitt drömde jag drömmar med inslag av otrohet etc vilket gav mig obehagliga och verklighetstrogna känslor efteråt. Det är Levent som berättade det för mig. Att han såg det där mönstret. Jag som inte är den svartsjuka typen och som känner full tillit gentemot min partner. Så lustigt det kan bli.
Nu såg jag filmen häromveckan .. var inte ens särskilt intressaerad av att se den men när tillfälle gavs så ... och jag förstår inte vad det är jag funnit så fängslande med Sex and The City tidigare år. Intressset har svalnat betydligt. Överhuvdtaget så ger inte chicklit och den här typen av serier mig någon längre. Jag roas inte av det helt enkelt. Men jag vet inte vad det är som hänt eller gjort att jag känner så. Inte den blekaste aning. Filmen gick mig obemärkt förbi men nu har jag iallafall sett den.
Ska bli intressant att läsa vad du tycker om filmen.
Det ska bli kul att höra om du blir biten :-).
Jag har sett enstaka avsnitt, uteslutande på hotellrum vid tjänsteresa. Det funkar att slötitta på som allt annat, kan vara småroligt. Jag hade inte alls fattat dess "fashionistiska - etc etc - betydelse för den moderna kvinnan", det gick mig visst förbi hehe. Inte helt oväntat kanske ...
Jag har sett några avsnitt. Serien gick nog för sent på kvällen, tror jag. kl 22 ligger jag helst i sängen, annars fungerar jag inte dagen efter. Men nu när vi drar till New York ska vi försöka klämma in en busstur som tar en till ställen som är kända från serien.
Kd: Tror inte alls att du är oallmänbildningsbar, du bara prioriterar vad du själv vill. Jag har blivit lite nyfiken på tv-serien, boken fängslar inte alls.
Nina: Behöver kanske två veckors ledighet för att se 6 säsonger då? Jag tror också att serien kan ha vissa poänger, det är ju många som följt den. Jag är sen, men jag har blivit intresserad nu.
Thebe: Jag blir mer och mer nyfiken på den. Jag fastnar nästan aldrig för tv-serier, fast jag vill! Tycker det skulle vara kul att följa något. Jag som alltid trott fashion var ett av dina stora intresen. Snygga ringar!
Bitte: Ser fram emot att höra mer från New-York resan, jag vill också dit! Om jag blir riktigt biten av Sex and the city vill jag kanske ha detaljer från resan.