Bitterfittan av Maria Sveland
Min tanke när boken var slut var äntligen. Jag tycker inte den var dålig, men jag blev aldrig riktigt engagerad. Inget känns nytt. Behöver jag en hel bok för att få veta att det finns könsbundna strukturer? Behöver jag en bok med exempel? Nej, jag vet det innan. Kanske fungerar som en påminnnelse, men jag är tillräckligt medveten för att se det på olika sätt ändå. Upplevde den som lite småtråkig.
Det som jag tycker är intressant är som vanligt gränszonen. Konstaterandet att det finns strukturer, som oftast är destruktiva. När kan jag bli ett offer för strukturerna och när har jag ett ansvar själv? Exemplet från ett jobbmöte, där ingen lyssnar är ett exempel där det krävs uppmärksamhet från deltagare och i vissa fall också från ledning. Exemplet på turistorten där det handlar om hur ett okänt par hämtar frukost, går det att se strukturer i det också? Eller är det ett par som hittat sina roller och är harmoniska med sina val. Hur en ung man lämnar sin flickvän och hennes velande?
Jag har läst Erica Jongs Rädd att flyga för många år sedan, säkert runt 20 år sedan. Har inget detaljminne kvar. Jag tycker inte att hänvisningarna och parallellerna till Rädd att Flyga tillförde speciellt mycket.
Jag tror att en anledning till mitt rätt låga engagemang är att jag inte gillar när författare skriver i ett gränsland mellan verklighet och roman. En bok som är helt verklighetsbaserad, så långt det nu går, är det svårt att ha ett kritiskt förhållningssätt till innehållet.. Det går ju knappt att kritisera vad någon upplevt. När boken ligger på gränsen, där den vill lyfta fram ett problem på en högre nivå, med att ta delar ur det egna livet och blanda upp med påhittade tillägg så blir det svårare.
Något jag beundrar huvudrollsinnehavaren för är hennes vilja att jobba vidare med det som är fel. Hon drar sig inte tillbaka och accepterar offerrollen.
Rekommenderar jag boken? Ja, men bara till de som inte brukar tänka alls på strukturer och liknande. Jag tror den når fel målgrupp, dvs de som redan är någorlunda medvetna. När medvetenheten finns är det handling som räknas för att lösa det om det nu upplevs som ett problem. Det tycker jag inte att den här boken ger några större uppslag till.
Jag har tidigare skrivit om boken, Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Jag hade ungefär samma tanke då. Boken är läsvärd, men inte i första hand för de som väljer att läsa den.
Skulle jag välja en av de två böckerna att rekommendera för någon som vill läsa mer om kvinnliga/manliga strukturer, hade jag valt Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Den var mer lättläst, tydlig och det mesta av de skönlitterära ambitionerna saknades.
Bitterfittans isbn 9170015627
Ja - det kanske var en korrekt rekommendation. Jag köpte den också på rekommendation, men jag upplevde hela boken som ganska tråkig och intetsägande. Men det kanske beror på att jag redan tänker så mycket.
Så skönt, då kan jag plocka bort den från "Borde läsa"-listan. Jag har funderat på om jag verkligen är rätt målgrupp, och nu när du dessutom nämner "Det finns ett särskilt helvete...", som väl var OK men för mig framstod som ett redan känt könsstrukturernas ABC, så står det helt klar för mig att jag kan avvara denna bok.
Sommarsvettig kram :)
Carra
Asta: Ja, jag tror också det kan vara det. Att vi redan tänker. Men det är andra som också tänker och jobbar med jämställdhet och liknande som tycker den är jättebra och att alla borde läsa den.
Carra: Jag tycker du kan glömma båda böckerna och läsa annat som är mer intressant.:)
Bitterfittan gjorde mig glad, eftersom den blev/är så populär bland yngre som faktiskt behöver få upp ögonen för de olika villkor som gäller beroende på kön.
Ledsen blir jag när jag tänker på att det inte hänt så mycket sedan 1970-talet som jag skulle vilja vad gäller vår inställning i de här frågorna.
"Det finns en plats ..." får jag väl ta och läsa, nu när du rekommenderar den. Har tvekat, men det gjorde jag i och för sig när det gällde "Bitterfittan" också, som jag trodde skulle vara lite av chiclit, eller vad det nu heter, det där som jag inte gillar speciellt.
Susanne: Då har boken en bra funktion, att den får de som inte är insatta att läsa. Jag rekommenderar inte "Det finns en plats..." till dig. Tror du har läst det förr. Men som repetition är boken bra, går fort att läsa.