Amaltheadådet
Nu är det 100 år sedan Amalthedådet var i Malmö. Enda gången i varje fall jag hört talas om att någon tagit till en bomb för att uppnå politiska mål i Sverige.
I korthet: För 100 år sedan var det hamnarbetarkonflikt i Malmö. Arbetsgivaren tog in arbetskraft från England. En ung ungsocialist ror ut till fartyget där en del av strejkbrytarna bor och placerar en bomb där. En dör, 23 skadas, flera allvarligt. Mannen som utförde dådet dömdes till döden, men benådades senare. Han fick ett långt liv, blev 101,5 år.
Den här veckan har Malmö kommun kommun avtäckt en minnesplatta. Orden är rätt neutrala: Amaltheadådet har en framträdande plats i den svenska politiska historien.
Jag har svårt att se situationer framför mig när jag anser så grovt våld är försvarbart för att uppnå ett mål. Samtidigt så vet jag att jag är så priviligerad att jag inte har anledning att brinna så hårt för en politisk fråga.
I varje fall så tycker jag att Sydsvenskans artiklar är läsvärda om dådet. Alla uppmärksamhet som riktas mot gärningsmannen, tydligen den sista som dömdes till döden i Sverige och tystnaden om mannen som dog i attentatet är också speciellt. Artikeln i Sydsvenskan för 100 år sedan när dådet hände är också intressant. Det är svårt att låta bli att dra på munnen åt beskrivningen av hur polisen jagade Amaltheamannen.