Åsas anteckningar

Att bokläsning kan vara en flykt vet jag om, oftast en positiv flykt.

Jag undrar om min läsning, köp, önskningar av kokböcker är en kompensation för att jag har ambitionen att laga mat, men inte gör det.

Jag gillar att äta, andras mat, restaurangmat.  Och jag gillar att kolla i kokböcker.  De gånger jag lagar mat blir det oftast gott, däremot saknas det fina i det hela. Jag saknar finesskänsla, eller så är den bara dåligt tränad.

Lakrits i maten vill jag prova, så det blir nästa matlagningsprojekt.  Lakritspannacotta, om nu efterrätter räknas som matlagning? För mig är efterrätter mat, det jag gillar mest att äta ute. Tyvärr också det som ofta är det tråkigaste på restaurangmenyerna. Känner jag mig själv rätt, och jag känner mig själv bra, står det säkert en kokbok till i hyllan innan lakritsprojektet har börjat..

Det är bra att lära sig att ta lagom mycket hand om djuren och de andra djurvännerna, annars kan du bli avstängd.

Nina berättar om att hon blev tillfällligt avstängd från Facebook. Det står rätt långt ner i inlägget, bredvid delfinen. Den sötaste avstängning jag läst om.

Bittesbus efterlyste i kommentererna till ett tidigare inlägg boktips.

Jag tycker både det är svårt att ge boktips och att ta emot boktips.  Vill gärna känna personen som jag ger dem till och som jag  får dem. Boksmaken är så olika. Här kommer några böcker som jag kommer på just nu och som jag på olika sätt haft behållning av. 

Min egen hög av olästa böcker är just nu enorm, så jag kommer att undvika att ta till mig boktips. Men vill någon ge boktips i kommentarerna eller hos er själva, så läser jag dem gärna.

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Svår att lägga ifrån sig, rolig, underhållande, vissa saker känns lite off-topic.

Onåd av J.M. Coezee. Välskriven och lättläst. Gäller flera av hans böcker, de har flyt och det bryter av att det utspelar sig i Afrika.

American Psycho av Bret Easton Ellis. Gammal, javisst, men det går inte att klaga på vare sig spänning eller obehag när det gäller den boken. Mycket speciell.

Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Lättläst, varm, unika människor.

Plattform och Elementarpartiklarna av Michel Houllebecq. Rätt obehagliga, välskrivna och specialla. Plattform tycker jag var mer lättläst och lättare att förstå än Elementarpartiklarna.

Drömmar vid havet av Björn Larsson. Varm, mycket välskriven, underbara människor och ett sätt att knyta ihop det på slutet som bara det är värt att läsa boken för.

Ok, amen av Nina Solomin. En skildring ur Ninas synvinkel av en grupp chassider i New-York. Fängslande.

David Puma och drottning Silvia av Björn Ranelid. Jag är ingen anhängare av Ranelid, får ingen glädje av att läsa honom. Den här gillar jag.  Boken är skriven som ett brev till Drottning Silvia.

Bockfesten av Mario Vargas Llosa. Om Dominikanska Republikens diktator, Trujillo och människor omkring honom.  Det är en historisk roman, många stora välkända händelser är med i boken. Välskriven, spännande och rätt obehaglig.

Det här malmötipset säger att ni ska åka till Lund.

Jag har sett en utställning av Johannes Jazz  på India Däck i Lund.  Den heter Ska vi leka krig? Nä, vi leker fred.
Definitvt sevärd utställning. Jag funderade skarpt på att utrymma tredje rummet i min lägenhet och köpa det största utställningsobjektet. Vad det var får ni gå dit och kolla själva.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta hur länge utställningen finns, inte ens om den är kvar på India Däck. Men jag har stort förtroende för mina läsare, så ni fixar säkert att hitta den.

Om ni inte hittar den, så bli inte arga, utan gå och fika på Conditori Lundagård. Det gjorde jag efter utställningen, första gången på över 10 år sedan jag var där. Både kaffet och kakan fick över godkänt. Sällskapet jag hade med mig höll också hög klass, men det visste jag sedan innan.

Mer pengar och mer kraft behövs för att få bort råttorna vid Fiskartorget. 


Jag tänker på råttor varje gång jag åker förbi Fiskartorget, det gör jag minst två gånger om dagen. Vill gärna se någon. Det gör jag inte.  Finns kanske alternativ karriärmöjlighet för mig, råttskrämmare? Eftersom råttor är intelligenta djur så skulle de säkert snabbt utveckla någon psykologiskt fungerande taktik mot mig som råttskrämmare, så yrkesvalet hade blivit kortvarigt. 

Fast jag vill egentligen inte se någon råtta, är säkert mitt selektiva seende som gör att jag inte ser någon.

Råttspekulationer är roligare än fysiskt råttmöte.

En artikel i Sydsvenskan med rubriken Pojkar och flickor, är det viktigt? handlar om att se på sagor med genusglasögon. Och det är intressant att se hur texter, historier byggs upp. Framför allt kanske att se vad man själv läser in i det som beskrivs. I början på artikeln beskrivs just det som ses som klassiskt i könsrollerna, pappa kommer hem med portföljen, mamma meddelar att maten är klar, sonen spelar fotboll på gården med reva i jeansen och döttern har tebjudning i rosa klänning.  Sedan beror det på storyn vad som blir av det hela, det går att få till en mycket jämställd familjs historia av det.

Jag håller nu på med en bok, Bokcirkelns bekännelser av Elisabeth Noble/Lisbet Holst.  Jag valde den boken endast på grund av titeln, som en kuriosasak till nästa bokcirkelträff.

Det är sällan jag har haft genusglasögonen på så tydligt och så mycket som i den här boken.  Ett av skälen är att det är det enklaste sättet för mig att få liv i den. Undrar hur en man tänker om han läser boken, undrar om det skulle vara möjligt att en man skrivit den här boken, undrar om det här verkligen kan vara nutid.

Jag vet att vi inte lever i något jämställt samhälle generellt sett.  Men att skriva en bok idag, som beskriver sättet att leva vara som man/kvinna på det här sättet i nutid känns ofattbart. Ännu värre att någon, kvinnor förmodar jag, kan få ut något av den här boken.  Den har sålt rätt bra, så det måste väl finnas en del som läst den. Jag tycker den är helt ofattbart stereotyp i beskrivningarna av könen.

Vill någon läsa sådant här som underhållning?

Jag ska skriva mer om själva bokens innehåll och min uppfattning om det när jag läst ut hela.