Smileys eller inte smileys.
Ibland tror jag nätvärlden är indelad i de som gillar smileysar och de som inte gör det. Till smileysar räknar jag också text som t ex *ler sött*, *s* och liknande.
Jag gillar inte smileys. Eftersom jag saknar konsekvens i det jag gör så använder jag smileysar ibland, *s* och :) använder jag. Någon gång trycker jag på färdiga smileysar som dyker upp lite överallt.
Jag tror att anledningen till att jag inte gillar dem främst är att jag inte är någon bildmänniska, de säger mig ofta ingenting. Min tolkning av text där smileysar används i löptext blir mest att jag känner att jag inte ska ta det som skrivs på allvar.
När jag observerat mig själv så läser jag hellre de som inte använder smileys, eller använder dem sällan. Det känns mer naturligt för mig.
Kanske hänger det också ihop med att jag inte är någon chattare eller sms-användare. Jag har helt enkelt inte behov av några figurerer som ersättning för ord. Jag har heller inget behov av förkortningar. Jag har jobbat länge med mig själv, men jag kan inte med bästa vilja i världen se mvh som en vänlig avslutning på ett brev.
Ps. Och inte vet jag hur jag ska skriva smiley i plural heller, därför väljer jag att vara inkonsekvent.
Jag har kommenterat detta förr minns jag, och jag har själv skrivit om detta ämne förr. För egen del tycker jag att någon form av antydan till sinnestämning (som kan ge en nyans åt texten), kan behövas i vissa texter. Framför allt om man är en person som är har svårt för att via texten meddela hur man verkligen menar. Där läsaren kan tro att något seriöst är ironi eller tvärtom. Där ett skämt kan tolkas som något irriterat osv. Det är väl just av den orsaken man i böcker skriver t.ex: "sa hon med ett leende" eller "grymtade han fram". Just för att en text kan tolkas på olika sätt, och att man kan behöva veta vad som menas, för att kunna tolka budskapet rätt. Man kanske borde skriva skriva sin sida i bokform. T.ex. "I dag har jag jobbat, sa Åsa med en suck". Jag vet inte heller vad det heter i plural :)
Nej, jag tror inte det beror på om man är bildmänniska eller ej. Jag tror att det beror på om man är en känslomänniska. Då menar jag inte att personer som inte skriver smajlisar är utan känslor. Däremot att vissa människor är väldigt angelägna om att annonsera sina känslor. Själv är jag bildmänniska, men skriver bara smajlisar när sammanhanget kräver det.
Åsa: Jag tror jag förstår vad du menar. Ändå så gillar jag dem inte, utan de är för mig mer ett uttryck av att man inte orkar/har tid att lägga ner tid på att formulera sig. Sedan verkar det ibland som att människor på nätet nästan vill bli missuppfattade, man väljer det mest negativa av tolkningsalternativen som finns. Desirée: Det kan nog stämma, det som du skriver, att känslomänniskor använder mer smileysar. Det kanske beror på att de skriver mer om nära saker än andra?
Du skriver: "Eftersom jag saknar konsekvens i det jag gör.." Jag förstår innebörden i ordet konsekvens men jag förstår inte vad du menar med den där meningen. Jag kan stå ut med smilies men använder dom själv sparsamt. Det är helt enkelt ett lätt sätt för dom som inte alla gånger kan uttrycka sig i skrift att markera med en smiley eller två att de har en skämtsam eller ironisk ton i det dom skriver. Inte alla kan konsten att uttrycka sig exakt som de känner, tänker, upplever saker och ting och då kan smileys vara ett utmärkt hjälpmedel. Bara de används med måtta. :-)
"Däremot att vissa människor är väldigt angelägna om att annonsera sina känslor" Så tror jag inte det är alla gånger; att de som använder smilies gör det pga att de är angelägna att annonsera ut sina känslor. Smileys hör helt enkelt till i de internetsammanhang där folk kommuniserar (chat, msn, icq etc) med varandra. Inga konstigheter alls. Så har det alltid varit.
Nina: Med jag saknar konsekvens här menar jag att trots att jag ogillar smileysar så använder jag dem ibland. Nu skrev jag löptext här ovanför. I chattar och liknande där det ska gå undan så är det en annan sak. Jag upplever sällan sådant pratande som att det tillför något, därför tillhör det också sådant som jag i stort sett helt valt bort på internet.
Tack för förklaringen. Ibland hänger ingen skallen med riktigt. Får inte in vissa ord i dess rätta sammanhang. Därför är det ju bättre att fråga. :-) och tack för att du förklarade. :-) Joo, det är klart det är stor skillnad på löptext och chatsammanhang. Det har du ju rätt i. Har inte tänkt att det finns de som skriver löptext med inslag av en massa smilies. Fast det händer att jag i mina dagboksnoteringar använder nån enstaka smilie; men i övriga texter jag skriver skulle det aldrig falla mig in. Önskar dig en trevlig Stockholmsvistelse.
Nina: Ja, det är alltid bättre att fråga när något är oklart.:) Tack för önskan om trevlig stockholmsvistelse. Jag ska dit på en föreläsning med jobbanknytning, så det blir inte så många timmar jag har fritid.