Ljudböcker mot pappersböcker
Med ljudböckerna är det tvärtom. Det fängslar inte, tankarna drar iväg på annat. Det blir fel rytm på något sätt. När jag läser en vanlig bok, så varierar hastigheten jag läser i. I ljudböckerna är det mer malande, ett långsamt malande.
Säkert kan jag lära mig att lyssna på ljudböcker, men hittills saknas motivationen till det.
Skönt med valmöjligheter, jag väljer pappersböcker.
Jag har också försökt, men det går bara inte - det går inte många minuter förrän mina tankar har svirrat iväg som svalorna om våren, åsså har jag plötsligt missat flera sidor! :) Enda gången det har funkat med ljudbok var när pappa och jag körde till Sörberg (pappas barndomshem) och lyssnade på Löwensköldska ringen - sällan har det gått så fort att köra den långa sträckan! T.o.m. den här plappermajan satt i andäktig tystnad och lyssnade. :)
Nej, jag tycker också att man missar väldigt mycket av ljudböcker. Men ibland kan det ju rent av vara en fördel. T ex har jag väldigt svårt för att läsa vissa typer av ordrika böcker, då kan en ljudbok funka.
Det bästa tycker jag är att försöka lyssna på böcker när man är uttråkad. T.ex när man hänger tvätt eller dammsuger och inte så lätt distraheras av något man ser så att man börjar tänka på annat.
Jag har testat på sån där ljudbok. Fick en av Karin Alvtegens böcker. Skuld. Men jag pallade bara inte med att lyssna. Köpte "Luftslottet som sprängdes" först som ljudbok efterosm jag var så ivrig men inte ens intresset för bokens innehåll fick mig begeistrad i ljudboksformen. Mina tankar fladdrar iväg och jag tycker det blir så segt.
Carra: Jag undrar om det inte kan vara en teknik som ska läras in? Alltså att jag inte ska tänka läsa bok, utan lyssna bok istället och se det som två olika saker. Just böcker som Löwensköldska ringen och klassiker får jag av någon anledning för mig skulle passa mig bäst som ljudböcker. En bra läsare skulle nog kunna få dem riktigt levande. Selma Lagerlövs böcker är mer som berättelser, som kanske skulle passa som ljudböcker. Desirée: Där tror jag att jag är tvärtom. Att riktigt ordrika böcker vill jag läsa istället. Senast i bokcirkeln hade vi en bok som heter "Tillsammans är man mindre ensam". En valde den som ljudbok. Det var ett stort antal cd-skivor. Boken var runt 500 sidor, men den gick fort att läsa. Det är det jag tror att jag har svårast för när det gäller ljudböcker, tempot är för långsamt, eller snarare så saknas tempoväxlingarna som jag har när jag läser. Eva-Lena: Det trodde jag också. Att jag skulle kunna lyssna och göra annat samtidigt, men det går inte alls för mig. Då får jag varken disken diskad eller något sammanhang i boken. Nina: Ungefär som jag då.
En sak som är intressant med ljudböcker är att handlingen fastnar under promenader och liksom knyts till varje plats man passerar i handlingen. Så är det i alla fall för mig. Varje gång jag går förbi vissa platser kommer jag ihåg exakt vad som sades i en ljudbok som jag lyssnade på under en långpromenad. Önskar att jag kunde fokusera minnet på andra saker som jag glömmer, sådant som jag har bättre nytta av. Hihi! Fast jag kunde ju faktiskt spela in och sedan lyssna på något nyttigt allmänbildande (språkkurs?) och promenera samtidigt, för att komma ihåg det där viktiga. Men då kanske jag måste promenera samma sträcka för att kunna prata italienska efter ett tag? ;=)
Jag tror du är inne på rätt spår när du skrev ditt svar till Carra: "Jag undrar om det inte kan vara en teknik som ska läras in? Alltså att jag inte ska tänka läsa bok, utan lyssna bok istället och se det som två olika saker". Givetvis läsar man fortare när man läser tyst, det minns jag t o m fråg högläsningen i lågstadiet. Men när du lyssnar på en ljudbok så läser du ju inte en bok, precis som du inte heller läser en bok medan du ser en film. Sedan sätter man sig ju inte och läser en bok om man inte har ro eller tid, samma sak gäller en ljudbok. Har man inte ro att läsa en bok så har man förmodligen inte ro att lyssna heller. Är man rastlös och orolig så är förmodligen inte ljudböcker ens grej. Man måste kunna koppla bort tankarna och bara lyssna. En film kan man klara ändå för då får man en massa bilder att koncentrera sig på. Varesig du läser eller lyssnar så får du ju alla ord som står i boken. Skillnaden är bara att någon annan ger dem till dig. Håller helt med Eva-Lena B. Jag kan också minnas böcker utifrån miljön jag har passerat medan jag lyssnade på en bok. Det är intressant. Lycka till med ditt läsande oavsett om du tänker försöka dig på att lyssna eller enbart stannar kvar vid läsandet.
Åsa: Jag tror jag har lättare att fokusera på att läsa själv, än att lyssna ifall jag av någon anledning ska vara okoncentrerad när jag lyssnar eller läser. Men det är kanske vanan. Var länge sedan jag testade någon ljudbok och känner i varje fall nu ingen längtan efter det heller. Jag håller mig till pappersböcker.