Respekt?
Bengt och Carina har skrivit två bra bloggposter om respekt.
Jag tänker ungefär så här när de gäller respekt.
Det finns tre zoner. Den svarta där i stort sett alla är överens om att så här ska vi inte bete oss, det är personangrepp, slag under bältet, ett ordkrig där vanliga spelregler mellan människor satts ur spel.
Sedan finns den vita zonen. Där är i stort sett alla överens om att debattklimatet är bra. Det är ett snällt bemötande av sakfrågorna.
Det intressanta är zonen emellan, den grå. Där en del tycker att det är angrepp på personen, andra att det är sakfrågan som sakligt diskuteras. I den zonen är det ofta som dynamiken finns. Där debatter spetsas till. Där både sakfrågor och debettsätt hettar till, utan att det solklart är övertramp eller inte. Är valet alltid självklart att avstå debatten för att någon kan såras? Jag tycker inte det.
Demokrati för mig är att ha långt gående tillstånd att skriva och säga vad vi vill. Det är inte heller att hur länge som helst behöva väga ord innan vi uttalar vad vi vill säga. Demokrati är också att andra har rätt och ska reagera på det som vi gör. Det får de också göra utan att noga ha tänkt igenom vad de skriver, vilket då andra har rätt att reagera på.
Jag tycker inte debattklimatet har hårdnat vare sig på nätet eller utanför. Snarare har det gått till att bli utslätat, ingen vill stöta sig med någon.
Uppdatering 070220: Jag verkar ha svårt att nå fram med att jag anser att problemen ligger i gränszonerna. Jag har hittat ett exempel som illustrerar vad jag menar. En kvinna har lagt ner sin blogg och fått ett avskedsbrev publicerat. Där verkar finnas motsättningar, en del tycker att hon blivit för hårt behandlad, andra att hon gått hårt på andra. Jag har inte läst hennes blogg, inte de som kommenterar heller. Jag hittade länken hos Beta Alfa. Sigge på Aftonbladet har skrivit om Bloggansvarig, den posten tycker jag också handlar om respekt.
Jag har skrivit en lång postning om det eftersom Bengt uppenbarligen är intresserad av att fortsätta munhuggas.
Jag tycker din postning är på pricken.
N|: Mitt inlägg var en reflektion, men inte riktat mot dig. Det finns en massa tomtar som när argumenten tryter tar till personangrepp.
Jag anser nog att man kan ge uttryck för sin åsikt utan att behöva vara taskig eller hoppa på andra personer.
Jag håller inte med om att debattklimatet är utslätat. Snarare att man tar till ordalag som Maffiametoder och använder sig av guilt by association allt oftare.
Jag såg det och tyvärr använde det själv vid något tillfälle (men tog då bort det när någon påpekade det). Det finns ingen anledning att ta till fula metoder om man vill föra en vettig diskussion och föra resonemanget vidare.
Det verkar finnas två bloggosfärer... En där varje ifrågasättande och varje kritisk kommentar ses som kränkande alt mobbning, alla måste hålla med, alla är vänner. Utom den som inte tycker likadant förstås...
Sen har vi en annan där invektiven haglar, bloggare får de mest vidriga, hatiska och sexistiska kommentarer.
Och så alla däremellan förstås - så det kanske är TRE bloggosfärer när allt kommer omkring.
Den svarta, den vita och den grå.
N/: Tack, jag har läst din postning.
Bengt: Tack för kommentaren, men jag tolkar den som den är riktad till N/ i första hand.
Monica: Ja, det finns nog tre sfärer. I den där glåporden haglar tycker jag ofta att de flesta inblandade är ungefär lika bra själva, det går inte att ta ställning till vem som inte blir respekterad.
Jag gillar de bloggar som är tydliga: Skriv bara snällt. Då vet alla vad de vill ha.
Den svåraste är mellanläget. De som själva är rätt tuffa i sina åsikter, syns mycket, men helst inte vill att någon ska säga emot.
Respekttanken går att tänka i alla sfärerna.
Åsa, jag håller med dig och jag tror att du förstod min långa utläggning. Det handlar alls inte om att tiga eller att mesa runt och låta bli att uttrycka en åsikt med risk för att stöta sig med någon.
Jag tror att det som är viktigt är att ha en vilja att respektera och därigenom blir det kanske lättare att inte spåra ur. En intensiv/hetsig diskussion behöver inte vara av ondo, snarare tvärtom. Det är väl mer hur intensiteten/hetsigheten tar sig uttryck jag vänder mig mot där den spårar ur. Jag tycker det ibland tar sig rent otäcka uttryck och begriper inte hur skribenterna ens kan göra så mot någon annan person för då är det person det handlar om och inte sakfrågan längre.
Olikheter berikar och jag tvekar sällan att uttrycka min åsikt även om den inte är populär. Jag har sårat andra i diskussioner både URL och IRL även om aldrig har varit min intention. Min mening är att åsikterna inte behöver vara respektlösa och det är givetvis utifrån ens eget perspektiv för utifrån en annan okänds person är det svårt.
Kritik är nyttig även om den inte alltid är rolig att få och en sak som är viktig är våra olikheter i hur vi tänker, tycker och känner. Utan dessa saker utvecklas vi ju inte.
Carina: Ja, jag tror jag förstår vad du menar. Men förstår du vad jag menar?
Antar att du öppet säger till dem direkt som skriver på ett sätt som du tycker är otäckt? Det är väl där det behövs rak kommunikation och de som du vill nå med "uppropet"?
Som jag skrivit flera gånger. Jag tror de flesta tänker respektfullt om sin motpart. Men jag tror inte det går att göra så att inte människor anser sig vara kränkta. "Jag anser att jag inte går över gränsen, men den jag svarar anser att jag gör det. Och tvärtom. Åsikter och personer har inte vattentäta skott emellan sig."
Jag vet inte en bloggare som inte går att tolka negativt, som respektlösa i vissa avseenden. Men att tillrättavisa dem genom ett upprop om respekt, skulle jag tycka var respektlöst.
Åsa: jag förstår hur du menar, tror jag bäst att tillägga :) På mitt sätt tänker jag så här, "it all lies in the eye of the beholder." Allt beror på var och ens egen uppfattning och dennes referenseramar. "Min sanning är inte din sanning men någonstans kanske vi kan mötas" är en variant av hur jag tänker.
Jag vill inte tillrättavisa någon alls genom mitt inlägg. Jag tyckte det Bengt skrev var/är bra och tycker det är något jag står för. Jag skriver under Bengts upprop genom att skriva ett eget inlägg om respekt som jag står för.
Nu är jag inte ute och surfar på samma sätt som tidigare och ännu mindre kommenterar jag. Jag gjorde det tidigare och då skrev jag min åsikt eller sa den beroende på vilken form av kontakt som var. Jag hoppas komma igen och göra som jag brukar, agera/reagera när jag tycker något är fel. Jag har samma sätt URL och IRL även om jag sällan gör något väsen av mig på webben längre eller ute i vardagen heller för den delen.
Det jag hoppas däremot är att att någons åsikt kan väcka en tanke eller två och i förläggningen förändra en attityd, bara det räcker långt.
Carina: Nu förstår jag faktiskt inte vad du menar. Hur ska någon kunna skriva på ett upprop med respekt när det ändå är i betraktarens ögon? Då finns det ingen respekt att skriva under. Möjligt att jag är en respektlös bloggare, eftersom jag inte skriver under på Bengts och ditt respektinlägg.
Om någon blir sårad i en debatt kan de som förstår vari det sårande ligger förklara var gränsen går för personligt påhopp för den som drabbats, om inte den som sårat honom eller henne förstår det själv.
Sedan tycker jag att debatten kan få fortsätta på ett plan där sakfrågan får vara mer i fokus för att deltagaren inte ska kunna såras lika lätt igen.
Många har svårt att hålla sig till ämnet och går hellre in med personangrepp för att de inte kan uttrycka sig neutralt och kanske även för att de känner att de inte kan försvara sina idéer. Det beror väl på en psykologisk svaghet hos en del, och en rent språklig svaghet hos andra.
Nu var det ett par år sedan som jag läste eller deltog i en debatt. Jag är ju intresserad av att debattera ämnet tills det är uttömt, för att ämnet är intressant, och inte av att läsa smaklösa angrepp som riktas mot någon deltagare. Men det kanske är bättre nu för tiden?
Eva-Lena: Visst låter det enkelt att förklara varför någon är sårad och att det bästa är att skilja sakfrågan från personen. Många människor som är engagerade i ett ämne blir på något sätt en del av det, det är inte skilt från personen.
Jag vet inte heller när jag deltog i någon nätdiskusson senast.
Åsa, antingen var jag otydlig eller så förstod du inte mitt svar. Jag har läst det flera gånger och vet inte hur jag skall förklara det mer än jag gjort men jag gör ett försök.
Det handlar inte om att alla skall göra på ett och samma sätt utan allt utgår ifrån den egnas grundvärderingar och där förutsätter jag att dom flesta har några.
Att skriva under på att blogga med respekt är vad Bengts upprop går ut på (som jag ser det), inte att alla skall göra på samma sätt utan bara att vi som skriver kanske bör använda någon form av eftertanke när vi reagerar på något sätt. I vanliga vardagen kan man kalla det för att använda sig av hyfs och det har vi nog alla fått lära oss hur man gör även om vi kanske inte gör det själva.
Ingenstans handlar det om att fostra andra efter mina värderingar, det handlar inte ens om att fostra utan om att kanske så ett frö till eftertanke och därigenom kanske att respektera vad eller vem det nu är man reagerar på.
Gråzonen är ju där missförstånden finns som jag menar iaf. I gråzonen kan det vara som brevet Sigge lade ut som du länkar till. Grejen är väl att när man väl blir medvetandejord om hur andra tagit det man skrivit, sagt eller gjort så är det upp till den personen att göra något åt det om man nu vill det.
Gör jag illa någon utan att jag menar det, är medveten om det eller liknande så skulle jag försöka göra vad jag kunde för att rätta till det så gott jag nu kunde. Jag skulle definitivt få mig en tankeställare om inte annat.
Carina: Jag förstår helheten i det som du skriver. Det är ok så.