Vad inspirerar mest, yoga eller arbete?
"Jag försökte bara peppa er", är en "gammal" krönika av Linda Skugge. I krönikan berättar hon om en Inspirationsdag i Malmö som hon höll föredrag på. Ingen applåderade hennes föredrag, en deltagare protesterade öppet under föredraget, andra krävde pengarna tillbaka för det hon pratade om var inte inspirerande.
Jag var inte där, har sett ett antal reklamblad för den typen av arrangemang och de lockar mig inte på grund av att de ofta är för "glittriga", jag inspireras inte av sådant. Jag inspireras inte heller av människor som ska vara roliga hela tiden, det tycker jag inte är roligt. Det blir för mycket, för långt från den dagliga verkligheten.
Det här var innehållet i Lindas föredrag enligt hennes krönika: Alla kvinnor måste se till att bli sin egen lyckas smed. Alla kvinnor måste se till att vara ekonomiskt oberoende av en man. Jag berättade om vad jag jobbar med och jag gav tips på hur man får mycket gjort på lite tid (t ex aldrig se tv, aldrig dricka alkohol).
Jag hade gillat att höra något liknande. Sådant inspirerar mig, att lyssna på någon som verkligen har viljan att göra något, som utför det som ska göras, som inte inväntar perfekta tillfällen att göra något, utan istället skapar möjlighet i vardagen. Oavsett om det handlar om ett avlönat arbete, eller annat som någon verkligen vill göra. Sådant inspirerar mig mycket mer än att lyssna på någon som berättar om sina inre resor genom yoga, självförverkligandesaker osv.
Jag tror en del kan uppleva det som provocerande att någon anser att man ska ha egen kontroll över sitt liv. Det tycker jag är en av grunderna i ett bra liv, ett oberoende, en tillit till min egen kraft, mina egna möjligheter att klara att leva ett liv som jag är nöjd med.
Är inget större fan av Linda Skugges krönikor nuförtiden. Mycket barn-mammasnack .. intresserar mig inte alls. Men som föredragshållare låter hon mer intressant.
Nu har jag ingen koll alls om Linda Skugges föredrag men det jag läste nu (det du länkade till här) låter ju mycket vettigt och konkret. Det är ju nåt helt annat än föredrag om självförverkligande, medveten närvaro etc som verkar vara så poplulärt numera.
Kanske att Lindas ord när hon föreläser träffar mitt i prick och att det för många blir en smärtsam påminnelse om hur osjälvständiga och oeffektiva de är .. att det är svårt att ta in och att en slags försvarsmekanism sätter sig i .. vad vet jag.
Jag tycker iallafall det är konkreta och bra grejjer hon delar med sig av. Att se till här och nu och att få saker gjort, att bli mer effektiv och att lära sig prioritera på ett smartare sätt.
Nina:
Jag tycker Linda är en bra krönikör, men jag blev trött på henne som bloggare.
Håller med dig i det andra du skriver, hon höll föredrag om vad hon tyckte är viktigt. Det är väl det som är tanken med föredrag.