Rotmos och resursanvändning
Fantastisk sjukvårdspersonal?
Bland annat så missköttes hans personliga hygien. Rummet städades inte. Han fick inte tillräckligt med smärtlindring mot sina svåra smärtor. Efter påtryckningar från anhöriga flyttades han till en annan avdelning. Där fick de ge honom morfin för att han skulle kunna tvättas. Ett dygn senare avled mannen.
Jag utgår från att det som skrivs stämmer. Att mannen blivit liggande med avföring över hela sig och att de anhöriga inte bara haft oturen att komma precis när det hänt.
Vad jag tycker skulle vara intressant är att veta hur personalen tänker. Hur många slog larm när de såg att han for illa? Mannen dygnetruntvårdades på avdelningen. Med 40 timmars arbetsvecka borde flera personer med direkt omvårdnadsjobb sett till mannen varje dag. Tycker de att det är ok att se någon med stora smärtor som inte får hjälp? Tycker de att det är ok att någon ligger i sin egen urin och avföring i ett stinkande rum? På två månader med långt framskriden cancer borde han också ha haft besök av någon sjuksköterska, troligen läkare också? Hur bedömde de omvårdnaden av mannen?
Utan att enskilda människor tar sitt ansvar för sitt eget jobb, säger ifrån när de inte har möjlighet att utföra det som absolut måste göras fungerar ingen arbetsplats. Jag vet att det på många ställen är svårt, ibland näst intill omöjligt att få gehör och åtgärder när det inte fungerar. Men man måste ju ändå göra det.
Att se på när någon plågas i onödan utan att påkalla det anser jag är misshandel. Är det då ok att bara skylla på andra? Ledning, politiker osv? Det måste vara de som står närmast patienten som ser det som inte fungerar?
Nu vet jag inte mer än jag läst i tidningen. Det finns säkert mer synvinklar på det som inträffat än som står där. Jag vet inte heller om någon kommer att skylla på någon annan, det var bara en tanke jag gjort vid tidigare liknande historier. Den här mannen är inte den första att vanvårdas, kommer inte att vara den sista heller.
Sjukvårdspersonal brukar klumpas ihop till en fantastisk grupp. Jag har aldrig generellt kunnat instämma i det omdömet. Många gör ett fantastiskt jobb, men långt ifrån alla. Precis som det är i alla andra yrken.
Imorgon....
har jag dator hemma igen. Stämde nästan med början på oktober.
Nytt datorliv: Bara vara på fina sidor, bara skriva fina saker, bara vara snäll och timid hela tiden. Om jag inte varit så urusel på smileys så hade jag gjort en ironisk smiley här.
Det enda jag lovar på mina dator är att jag inte ska göra några ironiska smileys
Politiken är inte så viktig.
Jag har förvånats över hätskheten i bloggarna efter valet. Jag har aldrig hört eller läst sådana ord om "motståndarsidan" tidigare, vare sig på nätet, i diskussioner på jobbet och andra ställen eller mellan politiskt aktiva människor utanför bloggvärlden. Möjligt att jag i andra sammanhang dras till sansade människor.
Det är helt enkelt ett val det handlar om. Ett val där vi väljer mellan normala partier. Där många av oss inte märker av ett regimbyte. Där en hel del av oss, exempelvis jag, tvekar mellan partier och även byter över blockgränserna. Jag har skrivit det innan. Min ambition vid varje val är att kunna motivera varför jag röstar som jag gör, i varje fall för mig själv. Jag vill inte rösta av slentrian. Idag bestämde jag mig någon vecka innan valet vad jag skulle rösta på i Riksdag och Landsting, i kommunvalet bestämde jag mig utanför vallokalen. Jag tvekade då mellan två alternativ, inget som var lika som det jag röstade på i de andra två valen. Jag hade inte blivit upprörd oavsett vilket av blocken som fått majoritet. Jag hade inte blivit rädd, men förvånad, om något av riksdagspartierna fått egen majoritet heller. Jag kan inte se att något av partierna vill någon illa.
Skeptikern tycker jag har skrivit bästa politikinlägget efter valet, Så viktig är inte politiken. Jag instämmer i vad han skriver och tycker han får fram min uppfattning bra. Absolut läsvärt inlägg
1800-tals romantik
Kungsparken hänger ihop med Slottsparken, som jag brukar cykla igenom ibland. En helt underbar park att cykla i på vintern när det är snö och mörkt ute. En stämning med trollkänsla.
Nu finns det planer på att rusta upp Kungsparken, den ska bli mer romantisk. 1800-tals romantisk.
Jag sitter här på det spelvänliga internetcaféet och försöker få fram en känsla av romantik från 1800-talet. Jag ser mig själv gå i lång klänning med en välklädd man bredvid mig. Han bär på en stor väska, där han har en filt och pick-nickmat med sig.
Vi slår oss ned i parken, tittar förälskat på varandra, pussas snabbt och blygt, men sedan inget mer. En absolut klar gränsdragning mellan romantik och erotik. Trist, tyst och stillsamt.
1800-tals romantik lockar mig inte alls, inte ett modernt Casino heller. Jag stannar nog i Slottsparken där jag känner mig nära trollen, eller går till Pildammsparken och känner närheten till fåglarna. Eller Heleneholmsparken där jag var häromdagen, där hade jag närhet till flaskor och hundar.
Får se om det blir någon 1800-tals park av det. Romantiken är det väl människor som står för, inte planerare och planterare. Blir det en uprustad park så ska jag gå dit och känna romantikvibrationerna.
Ytterligare en spännande sak är att se om insändarsidan i Sydsvenskan kommer att domineras av de som tycker 1800-talsromantik i parken är värt 11 miljoner kronor eller den andra sidan som tycker miljonerna ska ges till barn och gamla istället.
Vräkning av 83-årig kvinna.
Formellt har inte bostadsrättsstyrelsen gjort fel, men jag förstår inte att de inte vill backa beslutet. Om jag uppfattat det rätt så är hyrorna betalda idag. Det har nu skrivits om bristande underhåll och vanvård av lägenheten som orsaken till att säga upp Maj Holmblad. Att säga upp någon på grund av obetalda hyror är lättare, det är juridiskt enkelt att hänvisa till att belopp inte kommit in på rätt datum. Att säga upp någon på grund av bristande underhåll och vanvård är svårare, det är bedömningsfrågor osv.
Det framgår egentligen inte speciellt mycket av styrelsens resonemang i kvällstidningarnas artiklar. Det som jag tycker framgick bäst var styrelsens okunnighet när de hänvisade till någon chef på HSB. Har styrelsen inte klart för sig att de representerar de boende, fattar beslut som de har ett ansvar för? Från HSB köps tjänster in, bland annat juridiska tjänster, men styrelsen är de som står för besluten. Utan att vara ett dugg insatt i hur den här föreningen fungerar när det gäller tillsättning av styrelse, så kan jag gissa att intresset för att sitta i styrelsen är lågt. Det är ofta i praktiken inga aktiva val av boende att välja styrelse till bostadsrättsföreningar. De som är intresserade och villliga får ofta en styrelseplats. Vilket egentligen inte är bra för vare sig de som sitter i styrelsen eller medlemmarna. Men så är det tyvärr i en hel del föreningar.
Att fatta beslutet att beröva någon rätten till sin bostad anser jag är det svåraste beslutet att fatta för en bostadsrättsstyrelse. De gånger jag varit med om det så har samtalen varit många, försöken att ordna det hela till en annan lösning nästan oändliga. Jag tror det är så de flesta styrelser gör. Man pratar, försöker ordna hjälp osv. Vräkning försöker man nog undvika i det längsta.
Jag vet inte mer om det aktuella fallet med Maj Holmblad än jag läst i tidningen. Det jag skriver i nästa stycke är ett allmänt resonemang kring mina egna och andras erfarenheter.
Det finns ett glapp för en del just när de blir äldre, kanske inte klarar att ta hand om egna räkningar, personlig hygien, städning av lägenheten osv. De som har barn som de har kontakt med klarar det i allmänhet bra. De som inte har någon naturlig hjälp faller ofta igenom. Ingen fångar upp dem förrän de kommit långt ner i utförsgångsspiralen, ibland för långt. Lägenheten är i saneringsskick, många hyror obetalda osv. Min och andras personliga erfarenhet är ändå att när man tar kontakt med myndigheter om någon som fallit igenom på grund av åldrande så får de snabb hjälp, däremot fungerar det sämre med missbruksproblem. Problemet är också att en del helt enkelt inte vill ha hjälp. Trots att det är ett krav för att få behålla sitt boende så vill de inte ha några krav på sig utifrån.
Av det jag läst om den här styrelsens agerande stämmer så tycker jag det är mycket underligt att de inte kan tänka sig att backa på vräkningen av kvinnan. Hyrorna är tydligen betalda idag. De kan vara tydliga med vilka åtgärder de kräver för att rätta till det bristande underhållet och ge henne en tidsgräns på när det ska vara ordnat. Det verkar idag finnas människor som vill hjälpa henne och tar hon emot hjälpen så borde det inte vara några problem med hennes boende framöver. Jag tycker alltså definitivt att styrelsen ska ta och bedöma det här en gång till. Även om de formellt och juridiskt gör rätt så är deras agerande, med de uppgifter som finns i pressen, oerhört fyrkantigt och omänskligt.
Tillägg: Representanter för det centrala HSB försöker få styrelsen att ändra sig. Ett alternativ, som jag inte tänkte på själv, är att medlemmarna kan avsätta den sittande styrelsen, tillsätta en ny och låta den nya styrelsen fatta ett annat beslut. Jag ser fram emot att se hur medlemmarna i föreningen agerar när de fått praktisk information om vad de kan göra. Jag hoppas att de är villiga att agera, om de tycker beslutet är fel. Tyvärr är det ofta lättare att protestera när man slipper göra något själv. Ibland krävs mer än att skriva på en protestlista i en tidning för att något ska hända.
Intressant ska det bli att se vad som händer. Jag hoppas att den sittande styrelsen återkallar hos kronofogden, alternativt att det blir en ny styrelse med en inställning att lösa de eventuella problem som finns med kvinnans boende.
Bloggposter i bokform
Jag har inga egna bloggposter att bidra med, kommer i varje fall nu inte på någon enskild bloggpost hos andra heller som känns som något som har större eller lika stor betydelse som att läsa dagstidningar. Jag överlåter alltså åt andra att hitta bloggposter som Jimmy kan tänkas använda.
Jag har senaste tiden hittat något som jag tycker är intressant och nytt i en blogg. Det är sällan jag hittar någon som skriver om något eget med nyhetsvärde. De flesta jag läser hos länkar till vanliga nyhetskällor.
Det jag tycker är läsvärt nu är The Witchs bloggposter om 'Waldorf. Förutom att jag sällan läser någon som hittar något av nyhetsvärde av egen kraft, så är hon nyanserad, tar upp både positiva och negativa upplevelser. Ovanligt bra läsning alltså. Rekommenderar ett besök.
Borgmästare
Men det jag främst förknippar borgmästare är gamla Kalle Anka tidningar. Borgmästare i Ankeborg.
Jag vet att många anser att titlar är viktiga. Jag tycker också de är viktiga, när de uttrycker något jag har praktisk användning av, när jag får vägledning så jag vet vem jag ska vända mig till för att få något konkret utfört.
Jag kommer inte ihåg vad borgmästaren i Kalle Anka gjorde. Jag är mycket nyfiken på vad Göran Holm ska göra som borgmästare i Vellinge.
Jag kom just att tänka på en sak. Jag har aldrig varit i Vellinge. Jag har badat i Falsterbo, men i Vellinge har jag aldrig varit. Undrar om det hör till allmänbildningen när man bor några mil därifrån. Å andra sidan har jag inte varit i Genarp heller, däremot har jag varit i Svedala och Dalby och det kompenserar säkert.
Blogglunchen
Har läst någonstans att det är viktigt att inte bli för förutsägbar i sin blogg, därför skriver jag inget om blogglunchen, mer än att den blev av.
Det kommer troligen fler bloggträffar och då kanske någon väljer att skriva om den, eller så går det ju att använda sin fantasi till att spekulera om samtalsämnen och utseende på bloggträffsdeltagarna.
Sporadiskt
Om att rösta och ordval
Ordval är alltid intressanta. På nätet tenderar emellanåt ytterligheterna att ta över. Aldrig någonsin har jag öga mot öga fått så många positiva omdömen, pussar, kramar osv som jag fått på nätet. Av människor som jag sedan inte hör ett ord från, som jag vet aldrig skulle besvara ett mail om jag skickade det.
Samma sak med negativa omdömen, även om de vid det här tillfället inte sägs till mig direkt. Om jag röstar på "fel parti" så har jag läst att jag inte har empati, ingen förståelse, är korkad, navi, saknar förmåga att se helheter, kan inte se sammanhang med det som hänt tidigare m.m. Jag tror det går att få de omdömena oavsett partival. I det här fallet är det mest de som röstat åt höger som de skrivits om.
Det som är intressant är att en del också saknar empati och förståelse för sig själva också. Att man medvetet röstar på något som försämrar för en själv. Eller går det att tänka bortom sig själv? Det gör det självklart. Vad man sedan tycker är bra är upp till var och en att avgöra.
Jag har aldrig haft så svårt att bestämma mig för vad jag skulle rösta på som det här valet. Det finns inget parti som jag sympatiserar fullt ut med, tror inte ens det finns ett parti som jag sympatiserar med till 80%. En kompromissröstning för min del.
Att enas om problem är väldigt lätt. Att enas om lösningar på problem eller ens förslag på lösningar på problem är svårare.
Länkar till Sandra, som enligt vad hon själv skriver, röstat så hon kommer att få det sämre själv. Kommentarerna hon får på sina åsikter är också läsvärda, tycker jag. Ur ordvalssynpunkt inte minst.
Internets betydelse
Jan Guillou anser sig klara sig mycket bra utan bloggar och hemsidor. Utan internet helt och hållet till och med.
Jag tycker det är befriande att höra en känd person säga det. Ungefär vad en majoritet av de jag träffar säger och lever efter. De flesta kollar lite nyheter på tidningssidorna, betalar sina räkningar, mer är det inte. Några jag känner kollar inte sin mail mer än en gång per vecka. Några läser min blogg och tycker den är tråkig och ointressant, precis som de inte fastnat för de jag länkar till.
De jag skriver om har tillräckliga kunskaper för att söka på nätet osv. De har också alla tillgång till dator med internet, men de fastnar inte. De gör vad de tänkt göra och stänger sedan ner och gör något annat. Enligt min bedömning är de inte mindre välorienterade i samhällsdebatter, vad som händer osv. De väljer helt enkelt andra vägar för att få vad de vill ha.
Nu har jag ingen fungerande dator hemma. Jag trodde att jag skulle sakna det mycket. Men jag gör inte det. Enda problemet just nu är att jag inte kan räkna. Är dålig på huvudräkning och räkna med papper och penna har jag nog inte gjort sedan jag slutade skolan. Excel är en gåva jag måste komma ihåg att uppskatta. Den begränsade tiden jag har på internetcaféer räcker till lika mycket som när jag sitter hemma framför datorn. Jag har inget behov egentligen av att kolla om jag fått mail, om det "hänt något" osv. Inte mer än jag hinner på surfstunderna ute.
Som med allt annat försöker jag emellanåt ompröva det jag gör. Att ompröva datorn hemma är en sak bland flera. Jag kommer att ordna så att jag har en fungerande dator hemma, det finns ändå vissa saker som jag vill ha den till och jag kommer att behöva den när jag ska fortsätta med vissa studier efter nyår. Tänkte i varje fall fortsätta att vara utan resten av september.
Jag förstår i Guillou i hans resonemang. Det är viktigt att tänka efter vad vi vill ha och hur vi för egen del på bästa sättet ser till att få vad vi vill ha. Nätet ger en del, men det finns andra kanaler som ger motsvarande också. Jag funderar och känner efter vad som ger mig mest. Några funderingar är just om internet ger tillräckligt i relation till den tiden jag använder där. Eller om jag använder tiden rätt.
Blogglunchen har bytt restaurang
Välkomna!
Åsa
Tre bokrekommendationer
Den första är Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Jag väljer att länka till Mitt Aktuellts kommentarer om boken. Jag överensstämmer i stort sett med Monicas åsikt. Men jag hade nog gett den ett snäpp högre betyg om jag ägnat mig åt betygssättning, just för att den var mycket svår att lägga ifrån mig.
Den andra är Skam av Karin Alvtegen. En välskriven historia om två olika kvinnor och det som de bär med sig. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Tyvärr hade jag inte lika lätt att fastna i den när jag tog upp den igen. Tror det är en bok som åtminstone passat mig bäst att läsa från början till slut direkt.
Den tredje är Maskrosungen av Sandra Gustavsson. Gripande, nära, men ändå saklig. Författaren har en ofta uppdaterad blogg. Den är också, liksom boken, läsvärd.
Blogglunch i centrala Malmö
På söndag är det blogglunch för de som har tid och lust. Lunchen blir på Kin Long på Rådmansgatan i Malmö. Den ligger direkt runt hörnet vid Hilton vid Triangeln. Det är på söndag, dvs den 10:e september klockan 14.00. Tack vare kommentar från Håkan så fick jag veta att lokalen renoveras.
Jag tänker istället äta turkisk mat i närheten av Triangeln. Det blir på Restaurang Ankara på Södra Förstadsgatan 58. Det är precis bredvid Åhléns vid Triangeln. De har en buffé för 79 kronor, men även vanliga ál a carte rätter. En trappa upp är restaurangen. Alla är välkomna dit istället! Samma datum och samma tid.
Alla är välkomna. Vill ni tala om att ni kommer går det bra i en kommentar eller i ett mail. Min mailadress är zyrenna@zyrenna.com.
Det går att tycka att det mesta är intressant, även ovanstående träff.
Välkomna!
Åsa
Valleda
Jag tror att det endast är min grundinställning som tvingar mig att fortfarande läsa något om valet, se något om valet. Min grundinställning är att jag varje val ska rösta. Jag ska också kunna motivera för mig själv varför jag röstar som jag gör.
Bloggarna har påverkat mig. Först tyckte jag det var positivt, jag tyckte det skulle vara kul att följa olika uppfattningar på bloggarna. Sedan vände det. Från positiv inställning till en förundrad inställning: Hur kan någon vuxen människa av fri vilja förnedra sig till den trista smutskastning, negativism, påhopp som jag anser att rätt flera av de politiska bloggarna ägnar sig åt. Sedan gjorde det mig ointresserad. Numera läser jag i stort sett ingen med uttalad partipolitisk åsikt. Bloggarna har påverkat mig till att bli politiskt nollställd. Till att inte vilja läsa något, höra något osv. Ointresserad med andra ord.
Ja, jag vet att intresse är något som jag måste upprätthålla själv. Även inställningen positiv eller negativ är något jag väljer själv.
Det som gör mig fundersam är att det jag en gång trodde skulle öka mitt intrese, istället gjort att det stendött. Tendensen har funnits länge, nu upplever jag den som cementerad. Mitt ointresse för ett val har aldrig varit större. Och ja. Efter en del självanalays, så är jag övertygad om att bloggarna påverkat mig negativt.
Ps. Ja, jag vet om att jag inte kan dra alla över en kam. Nu skriver jag utifrån det övervägande av mina egna tankar. Då ser det ut precis som jag beskriver det. Grått, ointressant och nollställt.