Barn och mammor
Flera gånger har jag hört någon mamma berätta om något som hennes barn gör/varit med om som gör henne ledsen, arg, upprörd, frågande. Svaren från andra mammor är ofta att de börjar berätta om hur fantastiska deras barn är. De har så bra kontakt med sina barn, deras barn berättar allt för dem, mår bra, de sköter alltid skolan osv. Och det beror på att de är så bra föräldrar, engagerade, varma och har bra tillsyn på sina barn. Inte sällan med tillägget att det beror på föräldrarna hur barnen blir och hur barnen beter sig. Ätstörningar, depressioner, missbruk skulle aldrig deras egna barn få, det beror på uppväxtmiljön.
Inatt ute på stan träffade jag åter igen på ett av de där fantastiska barnen, som berättar allt för sin mamma, som alltid är skötsam, inte dricker alkohol, inte röker osv. Något stämmer inte, antingen ljuger mamma om vad dottern berättar eller så berättar inte dottern allt.
Skönt med mänskliga mammor och döttrar.
Ja visst är det märkligt när man möter ett att dessa barn som aldrig enligt mammans utsago röker, dricker, missköter sig, ränner ute på nätterna osv.
Tror nog att många föräldrar har en slags önskebild i huvudet, en illusion om sin son/dotter och kanske att de är förtroliga men att sonen/dotern är medveten om den där önskebilden och därför utelämnar de också en stor del av det de brukar vara förtroliga med.
Jag vet att hur bra relation jag än har med mina döttrar, att hur öppna vi än är gentemot varandra så är det ändå en del som aldrig sägs för både en föräldrer och barnet har behov av interegritet och det är nog rätt sunt. Man kan omöjligtvis kontrollera allt som pågår men man kan vara vaksam; men det är nåt annat. Jag vore dessutom dum som inbillar mig att mina döttrar berättar allt för mig. Jag berättar ju inte allt och jag minns ju själv hur det var när man var tonåring.
Tycker nog det är lite naivt om man tror att ens barn berättar precis allt.
I kommunikation med andra som har barn har jag upplevt mycket positivt genom åren.. att man i kommunikationen visat att det inte bara finns positiva sidor av det hela .. att föräldraskap även kan vara svårt och att man inte alltid hänger med i sitt barns uppväxt, det går ju så snabbbt. bara för att man är fälädrer så innebär det ju inte att man är expert på att vara föräldrer. Man har ju aldrig varit det tidigare och man lär sig ju med tiden och även genom att ha ärliga kommunikationer med andra vuxna som inte har en massa illusioner i huvudet.
Men sen finns det ju de där som du skrev om; deras barn gör aldrig misstag eller fel, de testar minsann aldrig gränser och de vet vad som är rätt och fel. Men ack så de oftast har fel bild av sina barn.
Det är nåt skumt med personer som tror att dom ska veta precis allt om någon annan. Hur kan det ens vara möjligt rent praktiskt?
Däremot får man väl hoppas att mitt fantastiska omdöme har smittat av sig, iallafall litegrann, till sonen.
Ja, det är också kul att OM barnen skulle göra nåt otillåtet så har de förstås bara hamnat i dåligt sällskap. De själva är ALDRIG dåligt sällskap, bara alla andra.
Sen tror jag inte det finns någon fjortis i hela världen som berättar ALLT för sina föräldrar, då är de inte fjortisar :-)
Nina: Håller med dig.
Desirée: Tror säkert att ditt omdöme smittat av sig på din son. Undrar om det rent praktiskt skulle gå att ha ett eget liv om vi skulle veta allt om någon annan?
Monica: Jag tycker det till och med är osunt om men tonåring har som mål att berätta allt för sina föräldrar, när ska det då skaffa sig ett eget liv?
Jag är en av de som brukar (brukade!) säga att de som vet mest om barnuppfostran är de som inte har några barn själva. Det är en helt empirisk erfarenhet utifrån mig själv. Innan jag blev mamma satt jag inne med alla sanningar, och när jag blev mamma kom alla dessa sanningar på skam.
Att utge sig för att veta ALLT om sina barn är antingen en illusion eller självbedrägeri. Det torde inte ens vara önskvärt hos en sund förälder att få veta ALLT.
Om man vill fostra självständiga individer med intigritet, så kan man inte samtidigt inskränka på detta.
I den bästa av världar kan balansgången bli sund, och förälder - barn kan ha en frisk kommunikation med varandra.
The Witch: Jag tycker fortfarande att det är andra föräldrar, de som åtminstone vill upprätthålla ett sken av att vara bra föräldrar som är de som har mest synpunkter på andras sätt att ta hand om sina barn. Och gärna berättar det på ett rätt överlägset sätt också.
Jag tycker liksom du att det är sunt att behålla en del för sig själv och även vara nöjd med att andra inte heller berättar allt.