Någon gång är det bra att visa något som finansiärerna vill se
Ovanstående är en kommentar till att Lunds Konsthall under 2006 kommer att få cirka 57.000 besökare. En halvering jämfört med år 2005. Jag håller med om kommentaren. Det är flera utställningar per år och då kan det vara både smala med liten publik och bredare som når ut till fler.
I föregående inlägg skrev jag att jag inte vill finansiera författares skrivande, eller finansiera deras möjlighet till icke-skrivande. Jag kan däremot tänka mig att hjälpa till med finansieringen av utgivningen av vissa böcker, men inte för arbetet för dem.
Konsthallar betalar jag gärna för. Även för konst som jag själv väljer att inte se. Att gå in en stund på Konsthallen utan att betala något, stanna en kort stund eller flera timmar. Det är som biblioteket ungefär.
Jag besöker vare sig biblioteket eller Konsthallen speciellt ofta, men jag gillar tanken på att de finns och väntar på mig. Båda väl värda att betala lite skattepengar till.
Jag vill att det ska vara entréavgifter till muséer och konsthallar, åtminstone till de större. Det finns ingen anledning att inte ha det eftersom summorna för var och en ju ändå blir så små.
Det kostar fläsk att ha exempelvis Universeum och Världskulturmuséet igång i Göteborg, förutom vad det måste ha kostat att bygga dem, t.ex. Vad gör det i våra plånböcker om vi får betala 40 kronor för att komma in? Desto mer ger dessa småsummor totalt sett tillsammans.
Varför måste allt betalas med skattemedel, även njutning såsom konst? Skattepengarna räcker ju inte ens till viktiga saker som vård, och om man väl kan ge en slant genom entréavgiften tycker jag det borde vara så.
Vad jag menade i min kommentar är att jag tycker att muséer både ska skatte- och entréavgifts-finansieras.
Eva-Lena: Jag tycker också att kultur både ska skattefinansierars och finansieras av de som använder sig av kulturen. Precis som du skriver så finns det ju andra alternativ att använda pengarna till.