Miljoner i bidrag
Ska marknaden eller olika stipendier avgöra vilka författare som kan skriva sig mätta?
Ovanstående är första raden i en omdebatterad artikel i DN av Markus Wilhelmsson. Jag har inget svar på frågan. Spontant svarar jag marknaden. Varför skulle marknaden vara en dålig finansiär? Är böcker som bara ett fåtal vill läsa bättre och ger ett mervärde som vi som konsumerar inte fattar? Visst finns det nackdelar, att viss sorts litteratur kanske inte produceras mer, att författaren påverkas av finansiären osv. Men vem förväntar sig en neutral skönlitteratur. Inte jag i varje fall.
Gudmundsson och Framtidstanken skriver om marknaden när det handlar om kommersiella gratistidningar. Jag ser inget fel i kommersialismen där heller.
Vad är det som säger att en bok behöver ges ut på papper med hundratals sidor? Är det viktigt på något sätt att publicera den så finns det andra publiceringssätt, e-bok, blogg osv. Mer och mer övertygas jag om att jag inte tycker författare ska få skattefinansierade bidrag för att skriva boken. Jag fattar självklart också att de behöver mat på bordet, det kan behövas research som kostar osv för att kunna skriva boken. Men varför behöver det bli en bok? Det kanske räcker med noveller, notiser, berättelser osv.
Jag fascineras av författarpenningen. Att få ett livstidsbidrag baserat på gamla meriter utan något som helst prestationskrav tycker jag är intressant.
Reidar Jönsson har författarpenning. Han har inte gett ut någon bok sedan 1994. Det är tolv år sedan. Det innebär att han fått cirka 2 miljoner utan att ge ut något. Nu har han i varje fall kommit igång. När boken blir klar har han kanske fått 2,5 miljoner. Jag läste hans senaste bok, jag har den till och med i bokhyllan, Gå på vatten heter den. Jag får inga associationer alls när jag ser bokens rygg och titel, men jag kanske ändå missat något om den inte getts ut.
Enligt artikeln säger Reidar Jönsson: Det finns ingen anledning att skynda på för att jag ska ge ut en bok. Det kommer så mycket skräplitteratur.
Vad är skräplitteratur? Om många gillar något så kan det inte var bra, eller? Jag tycker att det är kultursnobbism, något som jag avskyr.
Nej, jag vill inte betala författare miljoner för att de kanske kommer att prestera något, men jag har full förståelse för att andra har andra synsätt.
Vill du läsa en skönlitterär bok som handlar om olika författares drömmar om att bli författare, och om agenturer så ska du läsa: "Å andra sidan" av Marian Keyes.
En typisk skönlitterär bok som blandar humor och verklighet på ett typiskt "Marian Keyes-sätt". Man kan ju lätt gissa att boken kom till efter Marians egna erfarenheter.
Fast jag kan ha fel :)
Åsa: Jag noterar boken. Men....jag tycker jag har gett Marian Keyes en chans. Håller till viss del med att hon skriver humoristiskt, men det är så utdraget så jag tycker det blir tjatigt. Jag har nog fel humor för hennes böcker.
Jag håller med dig. Kort sagt. :=) Som författare bör man enligt mina tankegångar skriva för att leva på det genom att ge ut litteratur som tillräckligt många köper. Eller skriva på sin fritid inom smalare genrer och därmed ha ett annat försörjningsarbete.
Eva-Lena: Jag tycker som du gör här också. Värst vad vi är överens nu då. :)
Och trots att tycker att det man väljer som yrke ska gå att försörja sig på så är jag inte orolig för att det bara blir böcker av Mankell,Guillou och Marklund. För jag tror det är rätt många som ändå skulle välja att skriva annat.
Skräpkultur: om du skriver något i rasande fart som många vill köpa för att läsa.
Finkultur: om du du tar tio år på dig för att skriva något som ingen vill läsa ens om det är gratis.
Nånstans däremellan finns det som är riktigt bra också, men det är väl ganska sällsynt.