Vad är rimligt?
Exempel på kostnader: En lägenhet på ca 68 kvm har en genomsnittlig hyra på cirka 4.500 kronor. Livsmedel 1.500 kronor/månad, hygienartiklar 300 kronor, lokala resor 500 kronor, dagstidning, telefon, internet, tv-licens, hemförsäkring 1.000 kronor, sjukvård 100.
Efter ovanstående kostnader är både den 60% och den 64% ersättningen förbrukad. Då finns det inget avsatt för kläder, för saker som går sönder i hemmet, möbler, fritidsaktiviteter (förutom tv-tidning-internet). Inget avsatt för sparande, för resor utanför kommunen osv.
Det här gäller ofta människor som är relativt unga, det är ingen tillfällig ersättning utan något som du ska leva på länge, för många resten av ditt liv. Hur påverkas livskvalitén av att resten av ditt liv, vända på varenda krona. Inte kunna förverkliga drömmar osv.
Är det här de två alternativen som vi har att välja på? Ett "högerspöke" som vill sänka ytterligare några procent? En sittande regering som säger sig företräda de svaga, och tycker den här nivån är ok?
Ja, jag tycker nivån för människor som tvingas gå på sjukersättning är för låg. Tyvärr kan jag inte säga vad jag tycker vi ska dra in på istället.
Jag fortsätter att tjata om att det viktigaste jag ser inför valet är att få igång arbetsmarknaden. Det är det bästa sättet att få ner både sjukskrivningar och få bättre arbetsmiljö ute i företagen.
Jag håller med dig Åsa och gladdes över enkelheten och överskådlighet med ditt räkneexempel.
Jag gillade förslaget om riktiga jobb men med aningen "sämre" trygghet/garantier som arbetstagare som ett första jobb med en chans att både tjäna egna och riktiga pengar och inte bara en arbetsmarknadsåtgärd som plussjobben är. Skapa köpkraft och ge dom unga en sportslig till både referenser och arbetslivserfarenhet.
Många arbetar i dag med betydligt sämre trygghet än så och är fastanställda främst inom den privata sektorn.
Hur man skall komma åt vansinnigheterna i olika partiers förslag vet jag inte och inte har jag satt mig in dom olika sakerna heller eftersom jag inte för rösta. Åsikter har jag ändå ;)
Du som ändå är verbal och har en hel del vettiga funderingar kanske borde bli politiker i Åsa´s parti :)
Jag såg en debattartikel i DN som delvis handlar om samma sak: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=542966
Det jag fastnade för var: 'De här människorna klagar inte, de protesterar inte, de försvinner bara in i det tysta. '
Och sen kan ju vilket regeringsparti som helst uppmuntra ensamföretagare... Nu: Finns inte överhuvudtaget.
Carina: Jag gör det väldigt lätt för mig. Just att föreslå ökningar åt någon grupp utan att tala om vad man ska dra in på. Just den här skrämseltaktiken från s-håll att det kommer ytterligare försämringar för en grupp, som redan nu bara överlever på sin ersättning, knappast kan leva. Att studenter får leva på marginalen, det har jag lättare för. Det är för de flesta tidsbegränsat. Här är en grupp som kanske redan från unga år aldrig kommer att ha någon som helst möjlighet att påverka något gällande sin ekonomi. Det tycker jag är värre.
Riktiga jobb är mycket viktigare än "åtgärdsjobb", som inte ska vara riktiga jobb utan några halvdanajobb. Min oerhört bestämda åsikt *s* är att den dåliga arbetsmarknaden är orsaken till en lång rad andra problem. En del sjukskrivningar, i viss mån kriminalitet, missbruk, vantrivsel. Så fokus borde vara på att få fart på den. Men inget parti tycker jag visat några bra förslag.
Desirée: Så tror jag också att det är. Det är inte de som ligger längst ner som klagar och jag förstår det. Dels är du emellanåt i händerna på dem som du ska klaga på, dels så ska det till energi att orka klaga också.
Monica: Företagande är det viktigaste området för att få fart på arbetsmarknaden. Däremot är jag tveksam till starta-eget bidrag, det är mer generellt att företagande ska framställas positivt. Att man visar att det går att leva på det, att det finns möjlighet till försäkringar att bygga upp ett fungerande skyddsnät med osv. Det finns ett stort antal småföretag som fungerar bra, som ändå har positiva idéer hur det kunde förbättras för att uppmuntra fler. De borde lyftas fram mer.
Desirée skrev: "De här människorna klagar inte, de protesterar inte, de försvinner bara in i det tysta", jag tror det gäller många människor. Behöver inte alls ha med just detta att göra. Men ändå inom detta ämne. Kolla bara på vem som kan få bostadsbidrag? Hur mycket är mycket för vem dessutom?
En lite off topic fråga, har du gått i ide?
Åsa: Jag tycker det är värre att arbetande människor inte kan betala sin bostad, än att bostadsbidrag inte finns för alla. Löner borde gå och leva på, och finnas tillräckligt med bostäder för att kunna hitta en som man kan klara.
Carina: Nej, jag har inte gått i ide. Bloggandet kommer att bli mer sporadiskt framöver, tror jag.