Meningen med skönlitteratur?
För ganska precis fem år sedan tyckte jag att de böcker jag läste nästan aldrig kändes nya. Jag kände mig uttråkad av läsning helt enkelt. Jag startade då en bokcirkel, som fortfarande är igång, med det främsta målet att få mig att läsa böcker jag inte brukade läsa.
Jag har senaste åren igen läst rätt så mycket, utan att vara någon storkonsument. Men det är få böcker som jag har någon genomgående behållning av. Böckerna jag läser till bokcirkelträffarna tycker jag det är kul att läsa, jag tycker inte allt är bra där heller, långt ifrån, men diskussionerna lyfter boken på något sätt.
Däremot de böcker jag väljer att läsa själv, utan tanke på diskussion efteråt känns ofta nästan som slöseri med tiden. Jag behöver inte tycka de är dåliga, tråkiga, ointressanta. Ändå så finns det en trötthetskänsla, en leda när jag läser dem.
Vad gör jag åt det då? Ja, idag köpte jag Amelia istället. Nu vet jag vad jag ska ha för skor till olika sorters shorts, det visste jag inte innan. Så har jag fått veta mer om hur det är att vara mamma. Fast det vet jag redan teoretiskt och hoppas att jag aldrig kommer att tvingas uppleva i verkligheten. Ja, veckotidningar är bättre än böcker. I varje fall, fast det finns ju annat som slår både böcker och veckotidningar..... fast det hör inte riktigt hemma i mina skriverier här. Tankarna är på annat hålla än böcker i varje fall.
Hm - jag vet inte. Jag tycker inte det måste finnas så mycket mening med allting man gör. För min del läser jag skönlitteratur därför att läsa innebär avkoppling för mig. Har jag inte skönlitteratur läser jag allting annat som jag kommer över. Jag kan sitta och läsa manualer i brist på annat (har hänt en gång när jag var strandad i en sommarstuga och hade läst ut allting annat jag hittat). Därför har jag inte heller så höga kvalitetskrav på litteraturen. Jag behöver inte läsa den senaste "måste-intellektuella" boken eller den som alla tidningar skriver om. För mig räcker det att det går att läsa. Förmodligen därför jag alltid läser ut alla böcker jag köper hur tråkiga de än är. Jag behöver ingen sensation, jag behöver helt enkelt läsa.
Glassiga magasin ger mig inte samma sak - de har oftast alldeles för korta artiklar för att det skall kallas att läsa. Dem köper jag för att jag gillar glassiga magasin med mode i. För mig kan jag inte jämföra dem med böcker, det är två helt olika saker.
Asta: Jag har inte heller jättehöga krav, med få undantag har jag ändå gjort någon slags sållning innan jag börjar läsa något. När boken knappt ens ger förströelse känner jag det som slöseri med tiden. Det har varit några år när jag knappt läst någon bok alls, de senaste åren har jag däremot läst en hel del skönlitteratur och haft behållning av det. Nu känner jag att det inte ger så mycket igen. Är ju bara att låta bli att läsa till lusten finns igen, läsningen är ju inget tvång. Och det finns ju annat än skönlitteratur att läsa. Manualer, instruktioner, veckotidningar, muslipaket osv.
Det är nog bara du som har ändrat dig. Jag har som sagt inte någonsin tyckt att Mankell och Marklund varit något att ha - att läsa dem vore bara bortkastad tid. Men jag kan inte säga att skönhetslitteratur är skräp för den sakens skull - andra tycker ju inte likadant. Det är alltså en fråga om smak.
Antingen har du helt enkelt ändrat smak, eller så kanske man börjat förlägga en ny typ av böcker som du inte gillar...? Lite intressant är det faktiskt. Kan det vara så?
Du kanske hittar en riktig pärla som för dig tillbaka till den där speciella stämningen som en riktigt bra bok ger. Den tycker jag mig befinna mig i när jag nu lyssnar (på ljudbok) till Håkan Nessers "Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla".
Eva-Lena: Jag tycker inte böcker jag läser är skräp. Bara att jag egentligen inte upplever något "större" genom att läsa skönlitteratur. Är mer att jag undrar om inte jag fått mer behållning av att göra något annat istället för att läsa. Jag läser också böcker som jag tycker är bra. En del som jag ändrar mig lite om också. Gregorius tyckte jag t ex var lite seg emellanåt, men jag har tänkt på dem flera gånger. Amsterda var en annan bok jag fastnade i rätt nyligen. Riktigt välskriven och han kunde skriva kort också. Den Amerikanska Flickan, som jag tänker skriva om i ett eget inlägg, fastnade jag också i från början, sedan kom jag helt bort från den. Den var inte heller dålig, men jag känner att jag kunde gjort annat den tiden. Jag kommer att fortsätta läsa, om inte annat för att jag har inte så jättemånga aktiviteter som håller mig på toppnivå. Om nu toppnivån finns annat än kortare stunder åt gången?