Heliga kor, en skitsak?
Något av det roligaste jag läst på länge i Sydsvenskan var Heidi Avellans artikel i morse, Malmös heliga kor. Så väl jag kände igen mig, fast jag inte har samma erfarenheter av hundpromenader.
Jag kommer ihåg mitt första minne av Pildammsparken för ungefär 20 år sedan. Det var blommande blommor och fågelskit. Överallt var det fågelskit. Jag var helt fascinerad över att så många inte ens verkade märka av fåglarna, att filten de satt på var full med skit, utan de bara fortsatte att mumsa på matsäcken. Jag sätter mig aldrig på gräsmattorna i Pildammsparken av just den anledningen. Jag gillar det inte. Däremot har jag jympat där och då tänkte jag inte alls på det. Konstigt. Pulshöjande aktiviteter kanske gör att fågelkänsligheten avtrubbas?
Jag kommer också ihåg första besöket på Ribban. Där var det också fågelskit. En svan klev rätt över handduken jag låg på, rev sönder min påse med smågodis och smutsade ner både min tidning och handduken. Ont gjorde kontakten med svanen också. Handduken, röd och blårutig, slängde jag i närmaste papperskorg. Känslig? Kanske. Eller så bestämmer jag mig bara för att undvika det som är äckligt. Och fågelskit är äckligt. Jag gillar inte fjädrar heller för den delen. Fjädrar på fåglar är ok, men inte lösa fjädrar. Jag ligger aldrig på en handduk på Ribban heller.
Jag går inte så långt att jag anser att fåglarna är en sanitär olägenhet. Jag tycker de kan finnas kvar där de är. Det är ok för mig att välja andra platser att vara på. Tycker några av de löjligaste klagomålen jag hört var villaägare som klagade på skrikande fåglar.
Fast kul är det på ett sätt. Jag har aldrig hört infödda malmöbor klaga på fågelskit. Bara vi inflyttade.
Kanske blir man fågelimmun på något sätt om man föds här? Jag kanske är immun mot något annat som jag inte upptäckt än. Men fåglar på närmare håll än en fågelholk i ett träd och fågelskit är något jag skulle få jobba mycket hårt med mig själv för att gilla.
Jag är faktiskt inte ens villig att försöka göra något positivitetstänkande när det gäller fåglar och fågelavfall. Jag håller mig helt enkelt undan istället. Fåglar och jag hör inte ihop. Så enkelt är det.
Ps. Nu har jag djurbloggat två dagar i rad. Men jag har ingen kattblogg, för katter bloggar jag inte om. Bara om kattmat=fåglar.
Jag kommer ihåg mitt första minne av Pildammsparken för ungefär 20 år sedan. Det var blommande blommor och fågelskit. Överallt var det fågelskit. Jag var helt fascinerad över att så många inte ens verkade märka av fåglarna, att filten de satt på var full med skit, utan de bara fortsatte att mumsa på matsäcken. Jag sätter mig aldrig på gräsmattorna i Pildammsparken av just den anledningen. Jag gillar det inte. Däremot har jag jympat där och då tänkte jag inte alls på det. Konstigt. Pulshöjande aktiviteter kanske gör att fågelkänsligheten avtrubbas?
Jag kommer också ihåg första besöket på Ribban. Där var det också fågelskit. En svan klev rätt över handduken jag låg på, rev sönder min påse med smågodis och smutsade ner både min tidning och handduken. Ont gjorde kontakten med svanen också. Handduken, röd och blårutig, slängde jag i närmaste papperskorg. Känslig? Kanske. Eller så bestämmer jag mig bara för att undvika det som är äckligt. Och fågelskit är äckligt. Jag gillar inte fjädrar heller för den delen. Fjädrar på fåglar är ok, men inte lösa fjädrar. Jag ligger aldrig på en handduk på Ribban heller.
Jag går inte så långt att jag anser att fåglarna är en sanitär olägenhet. Jag tycker de kan finnas kvar där de är. Det är ok för mig att välja andra platser att vara på. Tycker några av de löjligaste klagomålen jag hört var villaägare som klagade på skrikande fåglar.
Fast kul är det på ett sätt. Jag har aldrig hört infödda malmöbor klaga på fågelskit. Bara vi inflyttade.
Kanske blir man fågelimmun på något sätt om man föds här? Jag kanske är immun mot något annat som jag inte upptäckt än. Men fåglar på närmare håll än en fågelholk i ett träd och fågelskit är något jag skulle få jobba mycket hårt med mig själv för att gilla.
Jag är faktiskt inte ens villig att försöka göra något positivitetstänkande när det gäller fåglar och fågelavfall. Jag håller mig helt enkelt undan istället. Fåglar och jag hör inte ihop. Så enkelt är det.
Ps. Nu har jag djurbloggat två dagar i rad. Men jag har ingen kattblogg, för katter bloggar jag inte om. Bara om kattmat=fåglar.
Kommentarer:
Postat av:
Örebro ligger ju i gnällbältet, och följaktligen gnäller alla över kanadagässen i stadsparken.
Postat av: Åsa på den här sidan
Kanske ligger något i ordet gnällbältet då? :)
Postat av: Annica Tiger
Kanadagäss vid en badstrand är faktiskt jobbigt. Sedan får de vara hur söta som helst. Men när det inte ens går att hitta en skitfri zon att lägga handduken på är det lätt att bli lite irriterad :).
Annica
Postat av: Åsa på den här sidan
Annica: Jag måste allmänbilda mig och ta reda på hur Kanadagäss ser ut, så jag vet vad jag ska undvika. :)