Att hålla tyst - kontra att ventilera
I det här fallet fanns det en instans att vända sig till. Ofta är väl det som skrivs mer diffust var det hör hemma någonstans. Ibland är det mer en moralfråga än ett lagbrott.
Jag tycker det emellanåt varit intressant hur gränsdragningar görs. Trots att de som skriver ofta gör det anonymt så är det så många uppgifter utlagda att det går att identifiera. Några exempel som jag kommer på nu och läst genom åren är: Detaljerat hur det är att jobba som personlig assistent och hur de anhöriga beter sig. Den anställde på en direkt fråga påstår att inget är fejkat, inga uppgifter ändrade, men att hon skriver anonymt så inget går att identifera. Hon hade i varje fall varit på flera fester, så anonymt var egentligen bara nicket. Ungefär samma sak gällande någon som jobbade på ett äldreboende. En lärare skriver om sitt jobb, beskriver barn och annan personal detaljerat, utan att sätta ut namnen.
Vad vill jag säga med det här inlägget? Egentligen ingenting, mer än en påminnelse att det är få som är anonyma om "rätt" personer läser hos dem. Inte heller uppgifter man skriver, öppet eller rakt är svårt att identifiera. Vem som läser är omöjligt att kontrollera, det som skrivs öppet är öppet för alla att läsa. Och det som skrivs sprids, ibland snabbt och dit det inte är önskvärt eller väntat. Min grundtanke är som vanligt att alla vuxna vet om riskerna och är beredda att ta konsekvenserna av vad de gör.
Inget av ovanstående är nytt, men vad finns det som är nytt att skriva om?
Personligen blir jag rent arg när jag läser artikeln. Om jag utgår från att det som står stämmer, tycker jag som fd vårdpersonal att det låter som ett solklart fall av brott mot sekretesslagen. Man får inte röja något som kan leda till identifiering eller men för någon.
Och visst måste man alltid tänka sig för, vad och hur man än skriver. Det har du verkligen rätt i.
Flasknosen: Håller med dig. Att vårdpersonal pratar rätt så detaljerat om patienter är inget nytt, det gjorde de bland annat i bastun när jag gick och simmade. På nätet är arenan större och det är skriftligt också, vilket gör det lättare att bevisa.
Det är lätt att skriva något spontant och direkt ur hjärtat, men det är viktigt att gång på gång tänka sig för. Det handlar inte bara om en själv, det handlar om andra också.
Den gyllene regeln, tänk efter före inte efter är svår att följa även om man har aldrig så goda intentioner. Personal inom offentlig sektor är väl särskilt utsatt misstänker jag. Jag läste orden sköterskan hade skrivit och tänkte spontant att det där var inte särskilt tydligt men visst är det tydligt om "rätt" person läser så förstår den antagligen direkt. Svårt det där, särskilt dom där inte fanns varken upsåt eller någon underliggande mening mer än (som jag förstod) förtvivlan från sköterskan i fråga.
Var forumet till enbart för just vårdpersonal kan jag förstå att frågan lagts ut där i syfte att söka stöd i hanterandet av det hela. Tystnadsplikten i all ära men den har ju aldrig fungerat som jag ser det även om vi har rätt att förvänta oss att den skall vara just tystnad.
Jag försvarar inte sköterskan alls även om jag kan ha förståelse för det.
Carina: Till skillnad från dig så har jag ingen förståelse för det. På en så tung avdelnng som de här specialistavdelningarna borde de ha interna rutiner för ventilering, rådgivning i hanteringsfrågor osv.
Att lägga ut något på nätet är offentligt. Varför fattar inte så många det? Hur specialiserade forumen än är, hur lösnordsskyddad en sida än är så riskerar du ändå en stor spridning. 25 personer som har ett lösenord, tillgång till ett forum, har ett stort kontaktnät. Att någon känner den som det skrivs om finns det stor risk för.
Nu vet vi inte än om sjuksköterskan gjort något fel. Jag tycker mest det var ett exempel på vad jag tycker många gånger naiva inställningen till att offentligt skrivande är lämpligt till allt. Det är det inte, anser jag. Att skriva, direkt eller indirekt, om andra är känsligt.