Vänskap
Ibland verkar det som om världen kan delas in i människor som är bra och dåliga vänner. Jag håller inte med om det. Jag tror det är få människor som är dåliga vänner. Däremot så är vi inte bra vänner till alla människor. Vi är självklart olika individer, med olika förutsättningar och viljor till socialt umgänge, närhet osv. Vi kräver olika mycket utrymme, är villiga att ge olika mycket osv.
Samtidigt är det väl få människor som är bra vänner rakt igenom heller. Jag är det inte. Tycker inte heller mina vänner är det rakt igenom. Ändå så gillar jag dem. Det finns inga solklara regler för det.
Något som jag gillar i Annas krönika är att hon skriver om ensamheten. Jag är en av de första att skriva under på att ensamhet ofta är ett fullgott alternativ till socialt umgänge. Många gånger bättre till och med.
Socialt kompetent beskriver jag inte mig själv som. Jag har inga jättelistor med människor på ICQ, i min adresslista på mailen osv. I mobilen har jag inga nummer alls inlagda. De jag gillar och har kontakt med, deras nummer kan jag i huvudet.
Och nej. Vänskap för mig är inte gulliga smekord, pussar och kramar i kommentarer, medkännande på ett par rader. Det är något annat. Tillgänglighet är en sak, att kunna lämna ifred ännu viktigare.
Sedan är jag tveksam till utrensningar av vänner som Anna är inne på. Jag har inte varit i den situationen att jag känt önskan att göra det. Hoppas jag inte kommer dit heller.
Förresten så skulle någon fråga mig vilka mina vänner är hade jag svarat att jag inte har några. Jag kategoriserar inte efter ytliga bekantskaper, kompisar, vänner osv. Människor jag gillar är viktiga på olika sätt och kompletterar varandra.
Och innan någon hinner kommentera att jag är motsägelsefull när det gäller att jag inte kategoriserar och att jag använder begreppet vänner i texten, så är det endast för att få något flyt i det. Att dela upp i vänner och andra är helt oviktigt för mig.
Så nu hoppas jag att någon roats lika mycket av mina vänskapsskriverier som jag brukar roas av andras.
Trevlig helg.
Hon är bara 32 och har just upptäckt att alla vänner inte är vänner och att man faktiskt kan göra slut med "vänner" precis som med en partner.
Finns ingen anledning att umgås med folk man blir utnyttjad av eller som bara suger energi. Man väljer ju vänner. Till skillnad mot föräldrar och barn.
Dessutom är det sant som du skriver, man kan ha olika syn på vad vänskap är. Jag får massproducerade mail från vissa vänner ibland, trots att jag bett dem låta bli att skicka mig änglar och nallar... som uppmanar mig att skicka vidare med kramar och trams om att man ska värna sina vänner. Men aldrig en personlig rad.
Men en fråga: Vad var det som var roligt med Annas krönika?!?
Roas och roas .. hm.. nej, men däremot tycker jag din text och krönikan var intressant. Det är ju inte direkt så att jag sitter och drar på smilbanden när jag läste men däremot gav det mig funderingar vilket jag tycker är kul. Så kanske det roade lite då. :-)
Jag gillar när du skriver såhär:
"Jag kategoriserar inte efter ytliga bekantskaper, kompisar, vänner osv. Människor jag gillar är viktiga på olika sätt och kompletterar varandra."
Du har ju nämt det förrut när det har varit snack om det här med vänskap och relationer ... att du inte kategoriserar och du är den andra perosnen under min livstid jag stött på som resonerar så. Har en annan vän som tänker exakt så. Han kategoriserar inte alls.
Det är svårt att inte kategorisera för det finns ju där .. när folk pratar/skriver så benäms folk i deras liv som vänner, nära vänner, webbisar, ytliga vänner, bekantskaper, nära bekant osv osv. Alla drar sina gränser för vad en vän är och vad en bekant är. Min vän Stefan nämner aldrig vän eller bekant; han nämner de han umgås med vid namn och sen om de nu umgås jättemycket, är supernära vandra, mer ytliga vänner etc spelar ingen roll. Ett sunt sätt att se på det hela faktiskt; så som du och han tänker. Att inte kategorisera.
För mig är det som du skriver:
"Människor jag gillar är viktiga på olika sätt och kompletterar varandra."
Vissa träffar jag ofta, vissa mindre ofta, vissa känner jag jättebra och andra inte. En del har jag bara träffat nån enstaka gång, en del ofta och vissa aldrig. Det finns ingen jag inte gillar för det är ett kriterium för mig; att man faktiskt känner nåt för människan man umgås med (hur formen nu är på sättet man umgås kan ju variera) .. och att det finns någon slags ömsesidighet.
En vän är helt enkelt en vän och hur man lärt känna varandra och hur man nu umgås, hur ofta eller hur sällan etc spelar ingen roll egentligen.
Så att dela upp i nära vänner, ytliga vänner, bekanta etc är något jag håller på att försöka frångå då jag redan när du skrev första gången om det (tror det var vänskapsflummeritext jag hade som du kommenterade så vist) tänkte mycket på det för det verkade så bra på nåt sätt.
Sen är det ju svårt att ibland inte kategorisera .. just för att de flesta andra kategoriserar ..
Håller med Monika att det är så att man faktiskt väljer sina vänner man umgås med och var glad Åsa att du sluppit rensa. Du har haft tur. De som utnyttjar en och bara suger ens energi är ju inte bra vänner men ibland är man ju blind .. att man inte sett det till en början. Visst .. lite är det ju ens egna ansvar att inte låta det ske men det är inte alltid så okomplicerat med vänskap och relationer. Jag gjorde en rensning när jag var inne i en livskris, gick in i väggen och skulle förändra mitt liv i ett skede och då insåg jag vilka som verkligen var mina vänner och vilka inte. Den rensningen behövdes men så var det också den enda gången jag gjorde den rensningen. Något sånt har inte behövt ske sen dess.
Håller helt med i det du skriver att rakt igenom bra vänner finns inte.. precis som att jag inte heller är en bra vän raktigenom. Men för den sakens skull betyder det inte att man inte gillar varandra för det tror jag man måste göra; varför är man annars vänner? Något måste ju finnas där .. något som för en samman, något man uppskattar hos personen .. en gemensam faktor eller något annat; vad det nu må vara.
Ser stora skillnader på vänner och vänskap nu när jag är över 30 jämfört med när jag var 20. Ju äldre jag blivit destå viktigare har kvaliteten blivit. Med åren har jag också blivit bättre på att hantera vänskap och att våga bjussa på mig själv. För mig är det nog en livslång process.
Jösses vad jag svamlar. :-)
Gillar dina texter Åsa. Ska du förresten se på Mellofinalen ikväll?
Trevlig helg.
Vänskap är ett vitt begrepp och beror på vilka värderingar vi lägger i ordet. För mig betyder det något "äkta" och något jag värnar som jag känner bygger på ömsesidighet och som tar tid att bygga upp.
Vänner/bekantskaper är viktiga på olika vis och ofta kompletteras dom olika viktiga sakerna från olika personer.
Förr var det stora skillnader på vän, bekant osv för mig, dom innebar helt olika saker och byggde på helt olika saker. Nu är det inte riktigt så men distinktionerna finns där trots mina intentioner att inte ha några, dom liksom lever sitt eget liv men med åren har det minskats.
Jag har rensat och även blivit bortrensad, ibland av missförstånd eller bara egna val. En del växer man ifrån och en del växer man ihop med.
Personligen så har jag alltid haft få av det jag kallat för vänner för det har handlat om mer än ytligheter för mig, tilltro och tillit och respekten. Jag var också lätt att använda mig av så numera har jag svårt för att vänskapskategorisera på det viset men känner ändå vänskap till några som är viktiga för mig.
Vänner är väl som folk flest, vanliga människor, och måste också då ha vanliga egenskaper som vi antingen gillar eller ogillar. Det är väl det som relationer bygger på och ur det växer ibland förståelse, samhörighet, ömsesidighet, respekt osv som kan skapa små broar som vi väljer att gå på tillsammans och vid olika tillfällen av våra liv.
Ett banalt exempel kanske men ta böcker och läsning. En person älskar böcker och är helt underbar att diskutera böcker med men i övrigt finns det inte mycket gemensamt. Vi har då böcker som gemensam grund och det fyller förhoppnings ett behov hos oss båda. Vi kanske inte berör några djupare personliga saker alls och trots det kan jag känna att vi är vänner och möts på bokplanet :)
Jag känner ingen sådan bokperson på riktigt än så länge iaf.
Omväxlande sol och snöstorm ser det ut att bli här idag. OBS. Mina M verkar ha försvunnit på en del ställen men tangentbordet verkar vara på upphällning.
Glömde ju skriva att det är klart man inte alltid gillar allt ens vän säger eller gör. Eller att min vän gillar allt jag säger och gör. Man gillar ju sin vän ändå. Skrev för långt igen. Gagh.
Du har en viktig aspekt i att kunna lämna ifred också. Respekt, tycker jag, är det viktigaste i alla former av relationer. I en respektfull relation kan man både ge och ta ris och ros, och framför allt finns en ömsesidighet vad gäller acceptansen av varandras unikum. Både bra och dåliga sidor.
Ensamhet talar man oftast inte om. Det finns något skamligt i att vara/vilja vara ensam. Vad det beror på, vet jag inte. Kanske finns en föreställning om att antalet namn på listor av olika slag, ger en indikation på hur populär - läs lyckad - man är som männniska. Det anser jag personligen inte har med varandra att göra.
Kan egentligen skriva hur mycket som helst om saken.
Monica: Att hålla kontakten via massmail är för mig helt omöjligt. De ger mig ingenting att få. Jag har faktiskt rätt så svårt att förstå att någon kan bli glad av att få någon slags "tänkvärda ord", nallar eller vad det handlar om från människor de inte har någon kontakt med i övrigt.
Just det, man väljer själv vem man umgås med. Det jag roas av när jag läser vänskapsskriverier överhuvudtaget är att det behövs så mycket teori och regler om hur man ska göra för att vara en vän osv. Var är magkänslan? Är det så svårt? Det jag inte mår bra av, känns fel ska väl minskas, förändras eller i sista hand tas bort hel? Varför måste man göra teorier av något som borde vara en självklarhet. Om man känner sig utnyttjad, relationen är fel, så ska det som är fel bort på något sätt.
Sedan är det inte så lätt att de som verkar utnyttja alltid gör det. Populära personer som många dras till brukar enligt min erfarenhet ha någon slags turbofart där de håller kontakten genom gulligheter, mail, meddelanden, vykort osv. Men som inte har någon direkt kommunikation. De kan ju ändå vara en stor tillgång när man väl har kontakt, vilket då kan kompensera för att det inte finns någon regelbunden kommunikation. Vänskap liksom andra relationer bygger inte alltid på det som jag anser är idealet, jämnstarkhet. De bygger på att man på något sätt får något behov tillfredsställt. Det behovet kan ju också vara någon slags utnyttjande. Behövd-behövande till exempel.
Just på nätet upplever jag att det ofta finns en differens mellan orden och betydelsen av relationen. Det är emellanåt väldigt kramigt, gulligt, påhittade smeknamn osv, men det finns inte så mycket mer i relationen.
Nina: Jag tror inte det beror på tur att jag inte behövt rensa. Jag släpper helt enkelt inte in så många som jag sedan behöver dumpa. Relationer kommer och går, varierar i intensitet och betydelse. Men att jag behövt rensa genom att bokstavligt eller bildligt, pissa på någon har jag aldrig känt någon önskan eller behov av.
Carina: Jag tror att både betydelsen av att ha vänner och vad man orkar med varierar genom livet. Uttrycket "vänner kan man inte ha för många av är inget jag skulle skriva under på. Det går snabbt tills jag blir stressad av relationer. De tar mycket också.
Nina: Tack för tillägget. :) Du får skriva hur långt du vill.
Flasknosen: I antal timmar är jag säkert mer ensam än en genomsnittsperson, däremot är det sällan jag känner mig ensam. Några timmar om året kanske. Jag tror ensamhet är ett fullgott alternativ till många sociala kontakter. Men jag är kanske väldigt egenkär.:)
Nina: Ja, jag såg melodifestivalen. Tyckte att Alexander Bard och co var bäst. Och så tyckte jag Kikki Danielsson fick för få poäng. Tyckte hon gjorde ett bra framträdande.
Nina: Beror varken på smarthet, eller att jag aldrig utnyttjats-låtit mig utnyttjas eller något åt det håller. Jag har ett rätt lågt kontaktbehov och har varken möjlighet eller längtan efter att ha speciellt många människor nära mig. Människor kommer och går och för det mesta är det väl rätt naturligt att en del försvinner ur ens liv.
Nina: Beror varken på smarthet, eller att jag aldrig utnyttjats-låtit mig utnyttjas eller något åt det håller. Jag har ett rätt lågt kontaktbehov och har varken möjlighet eller längtan efter att ha speciellt många människor nära mig. Människor kommer och går och för det mesta är det väl rätt naturligt att en del försvinner ur ens liv.
Nina: Beror varken på smarthet, eller att jag aldrig utnyttjats-låtit mig utnyttjas eller något åt det håller. Jag har ett rätt lågt kontaktbehov och har varken möjlighet eller längtan efter att ha speciellt många människor nära mig. Människor kommer och går och för det mesta är det väl rätt naturligt att en del försvinner ur ens liv.
"Människor kommer och går och för det mesta är det väl rätt naturligt att en del försvinner ur ens liv."
Ja, du har så rätt så.
Jag skriver under på att det är viktigt att vara ens egen bästa vän. Tycker jag om att umgås med mig själv gör nog andra det också.
Själv är anser jag mig vara dålig på vänskap, att hålla kontakt osv. Men dom som jag räknar som vän vet att jag finns till när dom behöver mig och tvärtom.
Nina: Även om det är naturligt kan det göra ont när någon går.
Irene: Framförallt tror jag att man mår bättre om man gillar att vara med sig själv också.
Mycket intressant på den här bloggen. Ta en titt min blogg också Jag skriver en bok om vänskap
http://blogg.aftonbladet.se/8161/perma/181256/
Jag vore glad om några besökte min sida och hänvisar gärna tillbaka till denna Zyrrennablogg.
Jag förstår inte vad riktigt vänskap är.
mina vänner "lämna" mig för jag skaffa en pojkvän.
förstår inte, om jag inte va med dom Jämt så fanns jag inte. hm, det kallar jag inte riktig vänskap iallfall.