Vad ska jag göra med namnet?
Jag tycker inte att det är rätt att publicera namnet och bild. Jag blir lika förundrad varje gång man gör det innan dom har fallit. Jag ser inget allmänintresse att publicera namn och adress. Jag vet inte vem som har nytta av det. Jag vet att det lagligt och även säkert moraliskt är helt ok att göra det.
Ändå funderar jag varje gång jag ser det publicerat. Vad ska jag ha namnet och fotot till? Jag har hittills aldrig känt någon namngiven misstänkt brottsling, ingen dömd heller för den delen. Vad har jag då för användning för uppgiften? Om det varit någon som jag känner, vad skulle jag då ha uppgiften till? Som förklaring varför vederbörande inte ringer tillbaka, kommer till avtalade träffar, till jobbet etc?
Ett riktigt namn säger i varje fall inte mig något. Inte mer än ett fejkat.
Jag tycker också det verkar jättekonstigt att de lämnar ut namn sådär. Enda tillfället det finns en eventuell anledning till det är väl om en farlig (redan dömd) brottsling rymmer från fängelset, så att man lättare kan hitta honom eller henne ifall folk (kanske inom vissa yrkesgrupper) ser hans/hennes namn på något sätt?
Jag tror iofs att det finns ett enormt allmänintresse för vem han är - i Umeå med omnejd. Jag är ambilvalent i det här fallet faktiskt. Därför att brotten han begått är så vidriga. Och för att man verkar helt säker på att han är rätt man.
DNA i sig räcker inte som bevisning. Expressen har försvårat förundersökningen genom att publicera bild och namn, med tanke på påverkan av eventuella vittnen med mera.
Dessutom rent generellt så bör bilder och namn enligt svensk pressetik inte publiceras så frekvent som Expressen har gjort som vana.
Jag ser inget allmänintresse i deras publicering.
Annica
Eva-Lena: Håller med dig. Jag har sällan ens sett något allmänintresse av att namnge dömda brottslingar.
Monica: Även om det var här, så tror jag inte att jag känt något behov av hans namn. Att de med största sannolikhet tagit rätt man hade räckt. Möjligheten att jag skulle känna igen honom hade ändå varit försvinnande liten.
Annica: Håller med dig. Jag tänker också på familjen, barn, sambo, föräldrar.
Jag har tänkt precis samma sak. Å såhär var det inte förr. Varför är det rätt nu men inte förr?
Åsa: Kanske blir det rätt för att det är möjligt? Det finns en läsekrets som vill ha det?