Påkar och djungelvrål
Nu ska inte träden kramas längre. Krisen efter Sverigeförlusten måste ut ur kroppen. Ett psykologråd är att gå ut och slå på träd med stora påkar och utstöta djungelvrål. Då får man ur förlusten i kroppen och kan heja på ett annat lag istället.
Igår när matchen slutade var jag i Pildammsparken, ett av Malmös mest trädrika områden. Jag såg ingen som misshandlade något träd, ingen som djungelvrålade heller. Konstigt, alla fotbollspubar borde ju ha tömts och djungelvrålande trädmisshandlare borde ha invaderat parken.
Men så kom jag på det! Det är stadsbor det handlar om. De var i dvduthyrningsaffären och letade efter djungelfilmer för att kunna vråla på ett trendriktigt sätt. Sedan måste de hem och se var de arkiverat sina påkar. Då hittar de djungelvrål i barnens godispåsar. Den stora påken har däremot ruttnat. Eftersom förlusten var på midsommardagen så var påkförsäljningsaffärerna stängda, eftersom påkförsäljningsanställdas fackförbund motsatt sig arbetet på stora bakfylledagen.
Imorgon kommer tidningarna att vara fyllda med småföretagare som rasar mot att internationella fotbollsförbundet inte tar hänsyn till svenska helgdagar och lägger matcherna på andra dagar istället.
Igår när matchen slutade var jag i Pildammsparken, ett av Malmös mest trädrika områden. Jag såg ingen som misshandlade något träd, ingen som djungelvrålade heller. Konstigt, alla fotbollspubar borde ju ha tömts och djungelvrålande trädmisshandlare borde ha invaderat parken.
Men så kom jag på det! Det är stadsbor det handlar om. De var i dvduthyrningsaffären och letade efter djungelfilmer för att kunna vråla på ett trendriktigt sätt. Sedan måste de hem och se var de arkiverat sina påkar. Då hittar de djungelvrål i barnens godispåsar. Den stora påken har däremot ruttnat. Eftersom förlusten var på midsommardagen så var påkförsäljningsaffärerna stängda, eftersom påkförsäljningsanställdas fackförbund motsatt sig arbetet på stora bakfylledagen.
Imorgon kommer tidningarna att vara fyllda med småföretagare som rasar mot att internationella fotbollsförbundet inte tar hänsyn till svenska helgdagar och lägger matcherna på andra dagar istället.
Midsommarafton
Deep/Edition skriver om midsommarfirande och har en bildtext som inbjuder till vidare tankar. Även Maria Rydhagen skriver om midsommarkommentarer.
Jag tänker alltid på skavsår när jag tänker på midsommarafton när jag var barn. Många hade skavsår och många tog av sig skorna efter ett antal timmar. Vet att flera kommer ihåg de fina skorna och de blodiga knästrumporna. Ingen vidare reklam från min sida för midsommarfirande i Dalarna. Men det var då det. För evigheter sedan, snart 40 år sedan.
Min midsommarafton i år var den slöaste dagen på många år. Från början skulle jag ha varit i Italien över midsommar. Mitt ressällskap blev dålig och bokade av. Jag valde efter att ha funderat att göra detsamma. Häromdagen började jag fundera på midsommarafton. Tänkte jag åker till Köpenhamn, det har jag gjort några gånger för många år sedan. Sedan blev det lite löst prat om midsommarlunch, den flyttades iväg rätt så långt bort så jag valde att avstå. Återgick till Köpenhamnsalternativet. Jag cyklade ner till Centralstationen, gick fram till biljettautomaten och ångrade mig. Det fanns ingen Köpenhamnskänsla. Åkte hem istället. Bytte om till shorts och T-shirt och gick en långpromenad på 3 timmar. Gick längs stranden och tror aldrig jag sett Ribban så folktom en solig dag mitt på dagen. På hemvägen handlade jag mat på Hemköp vid Triangeln. Gick hem och åt sill, potatis, jordgubbar och till det Cola-light. Läste lite. Kollade lite tv, surfade lite. Timmarna bara försvann.
På kvällen tvättade jag. Det var fler som ägnat midsommarafton till att tvätta. Hela dagen var fullbokad i den ena tvättstugan och i den andra tvättade också någon.
Förutom ett kort telefonsamtal på morgonen och några ord med en granne sent på kvällen så tror jag inte att jag sa ett enda ord. Till och med orden sparades.
Nu är det midsommardag. Frukostmuslin har fått lite tillskott av färska jordgubbar och nu ska jag ut.
Jag tänker alltid på skavsår när jag tänker på midsommarafton när jag var barn. Många hade skavsår och många tog av sig skorna efter ett antal timmar. Vet att flera kommer ihåg de fina skorna och de blodiga knästrumporna. Ingen vidare reklam från min sida för midsommarfirande i Dalarna. Men det var då det. För evigheter sedan, snart 40 år sedan.
Min midsommarafton i år var den slöaste dagen på många år. Från början skulle jag ha varit i Italien över midsommar. Mitt ressällskap blev dålig och bokade av. Jag valde efter att ha funderat att göra detsamma. Häromdagen började jag fundera på midsommarafton. Tänkte jag åker till Köpenhamn, det har jag gjort några gånger för många år sedan. Sedan blev det lite löst prat om midsommarlunch, den flyttades iväg rätt så långt bort så jag valde att avstå. Återgick till Köpenhamnsalternativet. Jag cyklade ner till Centralstationen, gick fram till biljettautomaten och ångrade mig. Det fanns ingen Köpenhamnskänsla. Åkte hem istället. Bytte om till shorts och T-shirt och gick en långpromenad på 3 timmar. Gick längs stranden och tror aldrig jag sett Ribban så folktom en solig dag mitt på dagen. På hemvägen handlade jag mat på Hemköp vid Triangeln. Gick hem och åt sill, potatis, jordgubbar och till det Cola-light. Läste lite. Kollade lite tv, surfade lite. Timmarna bara försvann.
På kvällen tvättade jag. Det var fler som ägnat midsommarafton till att tvätta. Hela dagen var fullbokad i den ena tvättstugan och i den andra tvättade också någon.
Förutom ett kort telefonsamtal på morgonen och några ord med en granne sent på kvällen så tror jag inte att jag sa ett enda ord. Till och med orden sparades.
Nu är det midsommardag. Frukostmuslin har fått lite tillskott av färska jordgubbar och nu ska jag ut.
Malmötips: Glass
I Hansagallerian ligger en Ben & Jerry glassbar. Jag gillar blandningen av godis och glass. och för tillfället är Ben & Jerry glassfavoriterna. För de som anser att glassätande på stan hör ihop med sol och fint väder, är Hansagallerian ett bra ställe att äta glass på. Även om det ösregnar ute så går det med hjälp av det starka ljuset inne i gallerian att föreställa sig att det är sommar.
Fotboll
Jag har ett fåtal dolda talanger, en är att jag faktiskt är rätt så duktig på att tippa fotboll. Det här VM:et är speciellt. Jag har sett en hel match från början till slut! Det har jag inte gjort de senste 20 åren. Vilken match? Sverige - Paraguay såg jag på en pub i Stralsund och det var riktigt kul att följa bollen. Jag kanske är på väg att hitta ett nytt intresse.
Påverka mig! Attrahera mig! Förför mig!
Om valdagen plötsligt ändrades och jag skulle gå och rösta idag så har jag ingen aning om vilket parti som jag skulle rösta på.
För min egen del tror jag inte att jag skulle märka någon skillnad om den sittande regeringen är kvar eller om det blir nya partier. Alltså får jag istället gå på vad jag tror blir bäst för andra människor, bäst för Sverige och bäst för andra länder.
Varför upplever jag det som att inget parti försöker påverka just mig, försöker attrahera just mig att rösta på dem? Är jag någon marginalperson?
Varför känner jag mig inte attraherad av de politiska inläggen på Intressant.se? Jag öppnar i stort sett inget av dem.
Utan att ha välunderbyggda, vetenskapliga bevis så säger min självkännedom att jag är mer svårpåverkad, svårattraherad, svårförförd än genomsnittet på flera plan.
Men jag vill bli påverkad, attraherad, förförd politiskt! Är det jag som helt enkelt är svår, eller är det ingen som vill ha mig, min röst?
För min egen del tror jag inte att jag skulle märka någon skillnad om den sittande regeringen är kvar eller om det blir nya partier. Alltså får jag istället gå på vad jag tror blir bäst för andra människor, bäst för Sverige och bäst för andra länder.
Varför upplever jag det som att inget parti försöker påverka just mig, försöker attrahera just mig att rösta på dem? Är jag någon marginalperson?
Varför känner jag mig inte attraherad av de politiska inläggen på Intressant.se? Jag öppnar i stort sett inget av dem.
Utan att ha välunderbyggda, vetenskapliga bevis så säger min självkännedom att jag är mer svårpåverkad, svårattraherad, svårförförd än genomsnittet på flera plan.
Men jag vill bli påverkad, attraherad, förförd politiskt! Är det jag som helt enkelt är svår, eller är det ingen som vill ha mig, min röst?
Nya bloggar
Det är sällan som jag kollar nya bloggar. Ikväll har jag gjort det. Det är ännu mer sällan som jag kommenterar i nya bloggar. Idag har jag gjort det. Varför? Jag vet inte. Det är en rätt så vardaglig blogg, vilket bloggaren tycker andra bloggar också är. Ändå upplever jag den som en frisk fläkt. Ska bli spännande att se vad det blir av den. Framför allt spännande att se om den existerar om tre veckor. Det sista är väl det mest spännande med nya bloggar?
A som i Allende och Adams
Isabel Allende har jag läst många böcker av, en av de författare jag läst mest av. Gillar hennes skrivande om oftast starka kvinnor, andar, hemligheter, det förflutna. .Känslan av gränsen mellan vad som är sant och inte är sant, nutid och historia. Vad som är självbiografiskt och påhittat. Senaste boken jag läste av henne var för några månader sedan. En ungdomsbok där de befann sig i Afrika. Av någon anledning så kändes det fel. Afrika är inte hennes kontinent. Men jag kommer att läsa fler böcker av henne. Den starkaste boken är den hon skriver om sin egen dotter, Paulas sjukdomstid. Isabel skriver i boken ner sin egen och sin släkts historia.
Richard Adams har jag läst två böcker av. En riktig klassiker Watership Down (Den långa flykten) och Flickan i gungan. Den långa Flykten läste "alla" för länge sedan. Jag tyckte den var helt ok under tiden jag läste den, men det är inget som har fastnat hos mig av boken. Jag kan inte citera något och kommer inte ihåg namnen eller något på någon kanin. En glömd bok. Fllckan i gungan har jag också glömt handlingen i. Däremot har jag ofta återkommit till definitionen på boken som står på baksidan, En erotisk spökhistoria. Det bet sig fast hos mig och jag föreställde mig Karin och Alan, bokens huvudpersoner, att de när de hade sex såg ut som korsningar mellan fladdermöss och vita lakansspöken.
Richard Adams har jag läst två böcker av. En riktig klassiker Watership Down (Den långa flykten) och Flickan i gungan. Den långa Flykten läste "alla" för länge sedan. Jag tyckte den var helt ok under tiden jag läste den, men det är inget som har fastnat hos mig av boken. Jag kan inte citera något och kommer inte ihåg namnen eller något på någon kanin. En glömd bok. Fllckan i gungan har jag också glömt handlingen i. Däremot har jag ofta återkommit till definitionen på boken som står på baksidan, En erotisk spökhistoria. Det bet sig fast hos mig och jag föreställde mig Karin och Alan, bokens huvudpersoner, att de när de hade sex såg ut som korsningar mellan fladdermöss och vita lakansspöken.
Författare a till ö
Tänker starta en ny kategori, där jag med några rader skriver mina tankar om en författare som jag har böcker av i min bokhylla, skönlitteratur eller nära skönlitteratur. En kvinnlig och en manlig. Val görs efter mitt humör. Ambitionen är att ha gått igenom alfabetet inom ett år.
Tippa fotboll
På Klocklös i Tiden kan du tippa VM. Tycker jag du ska göra. Tänk att bli bloggvärldens bästa VM-tippare. Vilken status. Mycket, mycket bättre än alla bloggtopplistor som finns.
Jag har ett stort, stort och mycket dolt intresse för fotboll. Har bott i Malmö i över 20 år och inte sett en enda match. Kommer däremot ihåg att jag var och såg Brage spela när jag var ung.På den tiden såg jag hockey och basket live också. Här har jag inte sett någon sport alls. Kanske en inverkan storstadslivet har på mig som jag kan reflektera över i min gungstol, om jag hade någon.
Slutligen konstaterar jag att jag inte är någon riktig bloggare. Följande två fakta talar för att jag är en icke-bloggare. 1. Jag har ännu inte tagit reda på hur jag sätter ettiketter på mina inlägg. Jag har aldrig läst instruktionerna och aldrig försökt, ska ta reda på det innan veckan är slut 2. Jag hittar inga permalänkar på Klocklös sida, dem har jag letat efter förut, utan att hitta. En riktig bloggare hittar alltid permalänkar.
Alltså är jag en icke-bloggare som bloggar.
Uppdatering 060610: Jag vet nu att jag hittar permalänkarna vid klockslaget på Klocklös i tiden. Nu har jag 1,5 dygn på mig att ta reda på ettiketterna också.
Jag har ett stort, stort och mycket dolt intresse för fotboll. Har bott i Malmö i över 20 år och inte sett en enda match. Kommer däremot ihåg att jag var och såg Brage spela när jag var ung.På den tiden såg jag hockey och basket live också. Här har jag inte sett någon sport alls. Kanske en inverkan storstadslivet har på mig som jag kan reflektera över i min gungstol, om jag hade någon.
Slutligen konstaterar jag att jag inte är någon riktig bloggare. Följande två fakta talar för att jag är en icke-bloggare. 1. Jag har ännu inte tagit reda på hur jag sätter ettiketter på mina inlägg. Jag har aldrig läst instruktionerna och aldrig försökt, ska ta reda på det innan veckan är slut 2. Jag hittar inga permalänkar på Klocklös sida, dem har jag letat efter förut, utan att hitta. En riktig bloggare hittar alltid permalänkar.
Alltså är jag en icke-bloggare som bloggar.
Uppdatering 060610: Jag vet nu att jag hittar permalänkarna vid klockslaget på Klocklös i tiden. Nu har jag 1,5 dygn på mig att ta reda på ettiketterna också.
Bloggträff
Igår var det bloggträff på restaurang Siciliana här i Malmö. Vi var nio bloggare: Mats, Tommy, David, Arkeologen, jag, Daniel, Henrik, Thebe och Håkan.
Mats har redan räknat upp en del av vad vi pratade om. Daniel har en liten film och bilder. Henrik har långa ljudfiler, bilder och bloggservett. Thebe kompletterar med mer samtalsämnen.
Speciellt roligt var det att träffa Daniel och Arkeologen igen. Hade kunnat lyssna länge på Arkeologens engagemang om utveckling av språkgener och människans likheter med tulpaner, grisar och schimpanser. Kannibalpratandet var också intressant. Extra roligt var det också att träffa David för första gången.
Jag äter rätt så sällan riktigt kött. Jag äter när jag bjuds på det i privathem, men jag väljer det aldrig aktivt själv. När det började pratas om kannibaler kom jag på mig själv med att tänka, och säga högt, att det var väl inte så konstigt att äta människokött. Nu har jag funderat på det och tulpaner under dagen. Kommit fram till att jag känner att jag har mer gemensamt med en kannibal än en tulpan.
Sedan pratade vi lite om att experimentera med att skriva andra blogginlägg än vi brukar. Det förra blogginlägget är min egen variant på kattbloggande eller mjölk- och bröddagbok. Nämligen glassbloggande. Kanske återkommer mer med sådana inlägg.
Mats har redan räknat upp en del av vad vi pratade om. Daniel har en liten film och bilder. Henrik har långa ljudfiler, bilder och bloggservett. Thebe kompletterar med mer samtalsämnen.
Speciellt roligt var det att träffa Daniel och Arkeologen igen. Hade kunnat lyssna länge på Arkeologens engagemang om utveckling av språkgener och människans likheter med tulpaner, grisar och schimpanser. Kannibalpratandet var också intressant. Extra roligt var det också att träffa David för första gången.
Jag äter rätt så sällan riktigt kött. Jag äter när jag bjuds på det i privathem, men jag väljer det aldrig aktivt själv. När det började pratas om kannibaler kom jag på mig själv med att tänka, och säga högt, att det var väl inte så konstigt att äta människokött. Nu har jag funderat på det och tulpaner under dagen. Kommit fram till att jag känner att jag har mer gemensamt med en kannibal än en tulpan.
Sedan pratade vi lite om att experimentera med att skriva andra blogginlägg än vi brukar. Det förra blogginlägget är min egen variant på kattbloggande eller mjölk- och bröddagbok. Nämligen glassbloggande. Kanske återkommer mer med sådana inlägg.
Glassbloggande.
Idag måndagen den 5:e juni 2006 tänker jag köpa en glass.
Kan ni gissa vilken glass jag kommer att köpa?
Kan ni gissa vilken glass jag kommer att köpa?
Firande med sötsaker och att gå bort övervikten
McGregor är den blogg som jag brukar ta som exempel på en mycket bra nischad blogg. Grunden i bloggen är hur det är att leva med diabetes. Det är mamman och pappan som skriver om hur vardagen fungerar när ett av barnen fått diagnosen diabetes. Den är lättsamt och humoristiskt skriven, samtidigt som det finns rivighet som gör att allvaret går fram.
Ett återkommande ämne är det ständiga firandet i skolan och på andra ställen. Inte firandet i sig självt utan att det alltid ska firas med sötsaker. Bloggen tar inte avstånd från att det serveras sötsaker, men att det görs så ofta. Ett aktuellt och tänkvärt inlägg är Svar på tal, där en bloggkommentar i ett tidigare inlägg får svar.
Det finns ju fler än föräldrar till barn med diabetes som reagerar på att det äts godis, kakor och glass nästan dagligen i olika sammanhang. Och jag gillar när människor aktivt säger ifrån till berörda när de tycker något är fel.
En annan sida, om ett helt annat ämne, som verkar intressant, jag har inte läst så mycket där själv än utan läst lite papperstidningen Runner´s World, är thefatmanwalking. Där Steve Vaugt skriver om beslutet att göra något åt sin kraftiga övervikt. Metoden är ovanlig. Han bestämde sig för att ta ledigt sex månader och gå tvärs över Amerika, från San Diego till New York. Viktminskning på övre 50 kilo, från ursprunget 185 kilo, är en bra utdelning. Han upptäckte också att det var svårt att leva sunt. Hamburgare i olika storlekar gick lätt att få tag på längs vägen, ett äpple var mycket värre.
Positivt att läsa om någon som aktivt ändrar på något som de tycker är fel i sina liv, speciellt när de hittar en egen väg som de tror passar just dem själva. Hoppas det nya, lättare livet håller i sig.
Ett återkommande ämne är det ständiga firandet i skolan och på andra ställen. Inte firandet i sig självt utan att det alltid ska firas med sötsaker. Bloggen tar inte avstånd från att det serveras sötsaker, men att det görs så ofta. Ett aktuellt och tänkvärt inlägg är Svar på tal, där en bloggkommentar i ett tidigare inlägg får svar.
Det finns ju fler än föräldrar till barn med diabetes som reagerar på att det äts godis, kakor och glass nästan dagligen i olika sammanhang. Och jag gillar när människor aktivt säger ifrån till berörda när de tycker något är fel.
En annan sida, om ett helt annat ämne, som verkar intressant, jag har inte läst så mycket där själv än utan läst lite papperstidningen Runner´s World, är thefatmanwalking. Där Steve Vaugt skriver om beslutet att göra något åt sin kraftiga övervikt. Metoden är ovanlig. Han bestämde sig för att ta ledigt sex månader och gå tvärs över Amerika, från San Diego till New York. Viktminskning på övre 50 kilo, från ursprunget 185 kilo, är en bra utdelning. Han upptäckte också att det var svårt att leva sunt. Hamburgare i olika storlekar gick lätt att få tag på längs vägen, ett äpple var mycket värre.
Positivt att läsa om någon som aktivt ändrar på något som de tycker är fel i sina liv, speciellt när de hittar en egen väg som de tror passar just dem själva. Hoppas det nya, lättare livet håller i sig.