Ytlig -varför är det negativt och hur bestäms vad som är ytligt?
Gränsdragningar fascinerar mig. Till exempel gränsskiktet mellan ytlighet, normalt och djupt. Här ska jag skriva kort om ytlighet.
Ordet ytlig hör jag i stort sett alltid som något negativt: "Usch, vad hon är ytlig", "Jag är absolut inte ytlig".
En kort beskrivning av en ytlig person kan vara att de intressen som finns är att läsa Barbara Cartland, Danielle Steele, kioskdeckare, intressera sig för mode, smink, utseende. träning, heminredning och hur man fångar en partner.
Vad är det som negativt med det då? Jag kan inte se något alls. Hur kan man gradera någons intressen? Att ta hand om sin kropp, sitt yttre, sitt hem tycker jag är ett lika bra intresse som annat är.
Jag kan inte se något negativt alls med det som brukar benämnas som ytlighet. Jag kan inte ens se vad som är ytligt i att t ex ha ovanstående intressen, eller vad som skulle vara negativt i dem.
I stort sett allt går att tolka negativt gällande andras beteende om man vill det, tror de flesta gör det ibland. Men varför är vissa intressen satta som sämre än andra?
Vill inte låta pekpinnen vina allt för hårt, men det är "klassiska kvinnliga" intressen. Därför är statusen inte heller lika hög.
Åsa på den här sidan: Det är ett av alternativen som jag också tänker.
Hm, intressant ... träning som ett "utseende"-intresse liksom, så har jag aldrig tänkt på det! Träning är väl mer konsneutralt än det andra du räknar upp fö (anknyter till kommentaren ovan).
Intressena speglar ju en person.
Thebe: Jag tänkte på "medveten kroppsformande träning", där tror jag att det är mer könsneutral ytlighet.
Många har ju flera olika intressen, då måste det ju bli ännu svårare att sätta ettiketten ytlig på den. Sedan finns det väl två sidor. Om någon, speciellt om det är en man, läser alla Barbara Cartland böcker och gör djupanalyser på var och en av dem på sin blogg, då kan det bli kult av det hela, då är det inte ytligt enligt den vanliga normen, som det är om en tjej sitter och slukar de böckerna som enda litteratur.
(Jag var på väg att kommentera din post om intressen, men bestämde mig för att tänka lite först. Och tankarna går långsamt ikväll....:)
Jag tänker att om man bara bryr sig om sitt utseende och ingenting annat - vilket iofs kan vara ett heltidsjobb med rätt kost, träning, fotvård, smink, mode, väskor och what have you - har man inte tid att ta hand om sitt inre. Kanske.
En ytlig person tänker inte så mycket helt enkelt, på livet och varför människor är som de är. Håller inte hjärnan igång. Läser inte, analyserar inte, ser inte nyheter, hänger inte med i vad som händer, och inte vet jag. Någon som har typ fem samtalsämnen vilka alla handlar om personen själv på ena eller andra viset.
Det är så jag kategoriserar en ytlig person.
Ytlig betyder ju nåt som ligger på ytan. Någon som håller sig till ytsiktet. Någon som endast håller sig till det omdelbart tillgängliga och inte tränger på djupet. Enligt svenska ordlistan.
Jag tycker nog ordet ytlig har en negativ klang fast det egentligen inte borde ha det. Jag har diskuterat det ordet med en vän en gång och hon tyckte ordet var raktigenom negativt medans jag tycker tvärtom.
Om man nu bryr sig om sitt yttre (och vem gör egentligen inte det) så är ju inte det lika med att man är en ytlig person. Det är klart man borde få vårda sin kropp och klä sig snyggt, sminka sig, vara fin i håret och allt det där ytliga utan att det ska ses som nåt negativt. Man mår ju bra av att få känna sig snygg och fräsch och man gör ju det för sitt eget välbefinnades skull.
Sen kallar ju många dom för ytliga bara för att de bryr sig om sitt utseende. Det tycker jag är en stor felbedömning av dom som säger så för vad kan de egentligen veta om vad som finns i den personens inre. Man ska se till en persons personlighet inte för hur personen klär sig, ser ut i håret, sminkar sig etc.
En ytlig person för mig är en sån ALLTID bara pratar om ytliga ting och som inte intresserar sig för något annat än ytliga saker i livet. En som kritiserar andra utifrån utseende och klädstil. Men är det verkligen så att den som döms ut som en ytlig person verkligen aldrig tänker djupa tankar? Tror nog ingen är raktigenom ytlig som person.
Jag kan uppleva det lite som så att en del är väldigt snabba på att döma ut en del som ytliga fast de egentligen inte har en aning om vad som finns i den personens inre. Och att det är lätt att döma ut vackra kvinnor som ytliga fast de egentligen nte ens är det. Det är lite som att en del folk är bittra och avundsjuka på de som ser bra ut och som dessutom är smarta och har många bra åsikter och tankar. Det handlar om missunsamhet på nåt sätt. Inte vet jag. Nåt sånt. :-)
Monica: Ungefär så ser jag också en ytlig person, utifrån en förenkling. Grejen är att jag aldrig träffar de personerna. Var finns de någonstans?
Nina: Jag har, som jag skrev här ovanför, inte träffat på karikatyren "ytligheten personifierad". Var finns de? Att människor kan vara ointressanta tycker jag har lite med att göra vad de har för intressen, om de gillar yoga eller ögonskugga kan ju bli lika trist för omgivningen att höra om hela tiden. Det är någon slags helhet det handlar om.
På min förra arbetsplats fanns ett par stycken! Innebandy, ishockey, möjligen fru/man och barn annars - NOLL. Ingen jävla aning om vad som försiggick hundra meter från bostaden...
Sen blev nån snubbe mördad i närområdet och du får en gissning om vad ALLA sa.
Jag tror att många av dem som räknas som ytliga bara för att de ägnar sin vakna tid åt att tänka på hur de ser ut och på vad andra tänker om hur de ser ut - och för att de samtidigt saknar allmänbildning eller inte hänger med i samhället... att de analyserar kring andra saker än sådant som man "ska" analysera enligt "djupa" människor. Nu spekulerar jag bara, men...
De tycker kanske att politiken fokuserar på fel saker, att lagarna är felaktiga och att det bara står en massa skit till skvaller och upprepningar i tidningarna. Lika bra att fokusera på sådant som ger dem själva något istället. Som exempelvis vem som kommer att flirta med dem ifall de tar på sig ett visst plagg. ;=) Kanske går de riktigt på djupet men i andra frågor än de som anses "riktiga"?
Bara en tanke som slog mig, själv har jag ingen aning. Men jag har samma föreställning om att en ytlig person är sådan som Monica beskrev den.
Monica: Har faktiskt inte en aning om vad de sa. Att det inte berör dem, kanske?
Att ens intressen,tid och kraft är begränsade kan jag förstå. Det är en hård prioritering och att barn, hem och familj går först tycker jag det är det naturliga. Annat får komma när det är möjligt.
Eva-Lena: Jag tycker själv ytlig används med förakt, att man borde vara intresserad av annat, än just vad den ytliga personen är intresserad av. Mycket handlar om att må bra. Vi mår bra av olika saker, men vissa saker anses av någon anledning som bättre att må bra av än andra saker.
Jag fick veta idag att en person tyckte jag va ytlig.. Känndes inte kul att få höra det, så jag läste exagt vad det betydde.. Tack, nu tig jag inte åt mig lika mycket :)