När VET vi ett mörkertal?
Hur och när VET jag ett mörkertal? Uppskattar, gissar, tar för rimlig, ja. Men veta att det finns ett mörkertal?
Jag har länge letat efter en debattartikel som jag vet att jag rivit ur Sydsvenskan för rätt länge sedan, men som jag inte hittat.
Marinne Ekdahl i Sydsvenskan skrev en kort artikel om könsstympning den 27:e juni. Tack vare den artikeln hittade jag också namnet på en socialantropolog, Sara Johnsdotter, som lagt ner arbete och intresse på just könsstympning och jag hittade debattartikeln som jag letat efter. Den var svar på Berit Adnors uttalande. Artikeln är några år nu, men jag tycker ändå att den är läsvärd.
Jag hittade när jag sökte även en annan artikel där Sara Johnsdotters namn var med. Den går att läsa här. Observera att det är flera år sedan artikeln skrevs. Jag vet inte om det finns andra forskningsresultat nu. I Danmark, Odense, genomfördes redan 1995 läkarundersökningar för att kontrollera könsstympningar. I artikeln beskrivs det som helt odramatiskt. Resultatet? Att 1995 var de flesta flickor omskurna. 2003 var ingen det. Slutsats? Det står ingen i artikeln. Min egen slutsats är att antingen har de slutat att omskära sina flickor eller de har flyttat någonstans där det inte registreras.
Det jag vill få fram är att det är lätt att påstå att en företeelse är vanlig, för att jag tror att den är vanlig. För att det befäster mina egna föreställningar eller vad det är. För att någon, auktoritet eller inte, påstår att den är vanlig. Men var finns bevisen? När börjar vi sprida rykten, fördomar istället för kunskap och information? Som med alla gränsdragningar, så är gränsen svår. Mycket svår.
Nu har vi ett fall som fällts i domstol. Vad kan vi dra för slutsatser av det? Jag vet inte, mer än att det bara finns ett fall som kommit så långt.
Ifall någon tvekar, så Ja, jag är helt emot könsstympning, kvinnlig omskärelse och alla andra övergrepp. Jag vet inte heller omfattning av övergreppen i Sverige, vilket ingen annan tycks veta heller.
Det jag vet är att jag tycker det är viktigt att tänka på vad det är vi sprider och eventuella konsekvenser av det vi sprider. Och å andra sidan vår rätt att sprida saker som vi inte alltid tänkt igenom.
Men är det inte där demokratin är som bäst? Alla har rätt att skriva/föreslå/tycka vad de vill, andra har också rätt att bemöta det.
Detta inlägg är intressant, tycker jag i varje fall.
Uppdatering 060720: Studien "Aldrig mina döttrar" är läsvärd.
Tänkvärt. Man kan sprida rätt mycket attityder genom att beskriva mörkertal, det är nog inte många som tänkt på det. Inte jag i alla fall (men där kan ju finnas mörkertal också. Hehe).
Hur kan man täcka upp statistik bättre, så att de stora mörkertalen försvinner? Anonyma formulär på nätet? Varför finns mörkertal överhuvudtaget (om de nu finns) för så viktiga frågor som könsstympning, borde man inte ha kunnat fånga in all information som behövs?
Eva-Lena: Jag tror inte på anonyma enkäter på nätet. Vilka svarar på dem om man väljer själv? Hur väljs de som ska svara ut, blir det representativt?
Just med könsstympningen så är det lite underligt att man inte hittar mer, om det nu förekommer så ofta. Skadorna där är ju bestående och synliga.
Det här var både intressant och tänkvärt, samtliga artiklar du länkar till och ditt eget inlägg i frågan. Speciellt debattartikeln som tar upp hur välmeningen kan bli helt galen. Det är verkligen viktigt att fundera över hur våra attityder påverkas av de skrivna och talade orden, informationen omkring oss.
Kan bara säga tack för ditt inlägg och dina länkar, du har gett mig en hel del att klura vidare på!
Flasknosen: Tack för dina ord. Den här artikeln har betytt en hel del för mig, just för att jag börjat funderar mer på vad det är jag sprider och varför. Jag är glad att jag hittat den igen.