Det är tanken som räknas.
Jag har aldrig hållt med om att "Det är tanken som räknas". Jag tycker definitivt att det är handling som räknas. I vissa fall är en aktiv icke-handling bättre än handling, men tankar räknas inte för mig. Det är handling som räknas. Att någon tänker de ska ringa mig, skriva brev till mig, skicka mail till mig och inte gör det, gör ingen skillnad för mig. Det som gör skillnad är att kontakten faktiskt tas. Snarare tycker jag tanken i exemplet som inte leder till verkställighet i så fall snarare är något negativt. Något som bara tar några minuter anser jag absolut inte ska stanna vid tanken. I så fall är det bättre att låta bli att tänka det helt.
Jag vet att tankar påverkar vårt liv. Tankarnas kraft att påverka förändingar upplever jag ibland som underskattade.
Trots det så är uttrycket "Det är tanken som räknas" ett av många uttryck som jag i stort sett tycker är värdelöst.
Bättre 10 goda handlingar än 10.000 goda tankar.
För det mesta krävs det en hel del för att en tanke ska bli en handling.
Desirée: Just det. För mig tror jag till och med att själva tanken på att göra det egentligen tar mer tid och energi än själva handlingen. T ex tanken på att gå och diska eller gå ut med tomglasen.
Det har väl hänt att jag sagt så i situationer där jag kanske borde ha gjort något. Jag kan inte komma på någon sådan på rak arm och jag hoppas att det är väldigt länge sedan jag gjorde så.
Ett exempel där tanken är men orken inte är, då kan det bli att jag har tänkt men mer än så har jag inte orkat. Kvalen lägger sig gärna som ytterliggare en klump ovanpå och då blir det ännu mindre handling.
Dina exempel om disk eller annat åt det hållet är en sak, dvs det är en annan sorts aktiv handling än det jag menar.
Andra kan också säga så till mig när det är något, tex när ingen present har skickats vid födelsedag eller annat och då blir ofta svaret att det är tanken som räknas. I sådana fall tycker jag att det är tanken som räknas eftersom vi är typ panka och inte kan annat än det vi gjort. Vi och vi, jag menar jag. Att tanken räknas är okej i det här exemplet och förutsätter ju att ingen present har utlovats.
Rent generellt så är det handling som räknas men allt beror givetvis på vilka situationer det handlar.
Det kan ligga något positivt i "det är tanken som räknas" när någon råkat såra någon annan utan att det var meningen.
Hur som helst, det här resonemanget med tankar intresserar mig lite så jag kommer in på en liten parentes i mina egna tankar:
Du tycker det är OK att andra tänker på hämnd så länge hämnden inte iscensätts (nu tänker jag på din förra Anteckning).
Den här gången skriver du att det är bättre att låta bli att tänka tankar om de ändå inte iscensätts. Citat:
"Något som bara tar några minuter anser jag absolut inte ska stanna vid tanken. I så fall är det bättre att låta bli att tänka det helt."
Vet inte om du var medveten om dina olika tankar (hihi) i de båda Anteckningarna. ;=)
Carina: Om man inte skickar en present för att man inte har råd/tid/ork att göra det, så tycker jag ändå inte att tanken räknas. Det är handlingen som räknas. Dvs att man i varje fall tar sig råd/tid/ork att göra något annat, t ex ringa, skriva ett kort, mail eller något.
Tanken på present är helt likgiltig.
Eva-Lena: Jag ser ingen motsägelse i det som du skriver. Det är ok att tänka vad som helst, det står jag fast vid. Du får gärna tänka att du vill misshandla mig, se mig bränna mig på spisen eller något. Det gör mig inget alls.
Vad jag inte ser någon mening i för min egen de, eller andras, är att tänka att jag ska skriva mail, ringa, gå hem till den här personen, diska, dammsuga etc när jag ändå inte gör det. Jag tycker det är energikrävande att gå och tänka på sådant som jag inte gör. Varför t ex ha kontakt med människor som blir jobbiga att höra av sig till? Jag tycker det är lika bra att ta bort kontakter som tycker det är jobbigt att höra av sig till mig, som tycker det räcker med att tänka att man ska höra av sig.
Jag fattar inte vad du menar med att det är en motsägelse.
Precis vad jag menade, det går nämligen inte att säga grattis eller så om inte någon form av kontakt tas. Att då ha kval för att man inte kunnat skicka/köpa en present tycker jag faktiskt dämpas något av att den andre säger att det är tanken som räknas.
Lite dubbelt kanske men i vissa fall är tanken väl så viktig, särskilt i dom fall handling inte är möjlig oavsett orsak sedan att man i längden inte kan använda sig av det som ursäkt eller liknande är en helt annan femma.
Carina: Jag tycker det skulle dämpas lika mycket av att personen tackade för kontakten.
Jag håller fortfarande inte med dig om att tanken är viktig, såvida inte personen man tänker på är tankeläsare då.
Jag håller med väldigt mycket. I de fall frasen används som slapp ursäkt för att man inte "orkade", inte "tyckte det var värt" att omsätta tanken i handling. Folk skulle lika gärna kunna hålla tyst om det, därför att säga det visar bara ännu mer hur lite prioritet det tänkta handlandet hade.
Jag tror jag förstår vad Carina menar. Man kan hamna i en situation när man varken har ork eller pengar att höra av sig till dem man borde. Men jag vägrar att ha dåligt samvete för sånt.
Mitt sista försök att förklara hur jag ser på tankegångarna (vilka jag egentligen inte bryr mig om, men jag får väl förklara mig lite bättre om jag uttryckt mig oklart):
"Att ha åsikter om vad någon går och tänker på tycker jag är rena diktatorsfasoner."
Ovanstående stycke är ett citat från din kommentar till din tidigare anteckning, där du skrev att ALLT är OK att tänka bara det inte iscensätts.
I den här texten är det däremot INTE OK att tänka på att ta kontakt, om det inte iscensätts.
Att tänka att man bryr sig om någon men inte visa det är tydligen hemskare än att tänka på att hämnas på någon men inte visa det. ;=)
Hur som helst, jag håller med om att det inte är så mycket roligare att höra att någon tänkt höra av sig men inte gjort det på grund av orkeslöshet eller tidsbrist, än att man inte hör något alls. I den situationen tycker jag alltså inte heller att tanken räknas.
För mig så räknas tanken.
Thebé: Det är ungefär så jag tänker också.
Desirée: Jag förstår också att man ibland inte orkar eller vill lägga kraft på allt. Jag tycker inte heller man behöver ha dåligt samvete. Varar tillståndet att man inte har kraft, tid eller lust att höra av sig på längre sikt, så tycker jag det finns anledning att fundera på varför man har kontakt med de personerna alls.
Eva-Lena: Jag ser fortfarande ingen motsättning i det som jag skrev. Jag tycker du läser in annat i orden än det faktiskt står där. Men jag accepterar din tolkning. Har aldrig påstått att jag inte är en motsägelsefull person. :)
Åsa: Jag delar inte din uppfattning. Tankar ger mig inget eftersom jag inte är någon tankeläsare.
Att tänka på är att även en icke-handling ibland är ett ställningstagande, ibland medvetet, ibland omedvetet. Och allt är inte lika viktigt.
Dessutom är det så att det finns en massa saker vi vill engagera oss i. Hur mycket man sedan orkar ta på sig är lite olika, alla måste prioritera efter sina förutättningar för stunden. Om man skulle engagerar sig i allt som verkar behjärtansvärt och intressant skulle man förmodligen avlida vid tjugotvå års ålder på grund av hjärtinfarkt så man måste välja sina strider.
Uffe: Självklart måste man prioritera. Men någonstans tycker jag ofta att "Det är tanken som räknas" liksom "jag har inte tid" egentligen är en omskrivning för att personen/situationen har så låg prioritet att den redan är bortprioriterad.
Denna debatt trampar på min ömma tå... Jag tycker heller inte att det bara är tanken som räknas, samtidigt ger det mig då dåligt samvete eftersom jag ofta kan vara den som inte tar sig för att förverkliga tankarna. Nu har jag blivit bättre på det och just detta dilemma ligger bakom att vi startade webbtjänsten Presentkuriren där man kan beställa och skicka presenterdirekt online. För att underlätta "presentandet" om man inte har tid eller ork. Ni får ursäkta om ni tycker att jag gör reklam, mitt inlägg går väl alltid att radera om ni anser att det är opassande.