Bloggutmaning
Svarar på en bloggfrågor som The Witch skickar till mig. Hon har fått den från Drottningen.
Det här är årets sista, definitivt, vidarebefordrade formulär som jag svarar på och sedan blir det inga fler förrän tidigast i april 2007.
1. Hur länge har du bloggat?
I två år, innan dess skrev jag blogg utan att det var en blogg.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började logga?
Inte en aning.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag har aldrig varit och är inte förälskad i en blogg. I den utsträckning jag kan uttala mig framöver så kommer jag inte heller att bli förälskad i någon. Mitt Aktuellt och Rullen är de jag läst längst och fortfarande läser.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Inget speciellt, de är ungefär som de jag skriver nu.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Dagligen är det väl ett tiotal jag kollar. På en vecka är det väl ungefär det dubbla.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Är det min eller bloggarens indelning som räknas? Enligt min indelning går en klar majoritet går under dagboksbloggar. Någon enstaka politisk blogg.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Jag kommer inte på någon som jag känner är vare sig lik mig själv eller olika mig själv.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Se nummer 7.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Ingen som har reagerat vare sig positivt eller negativt. Har känslan av att de som står mig närmast inte läser min blogg.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Har aldrig frågat, så jag vet inte.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Gränsen sitter i ryggmärgen, inget jag funderar på.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Lättare att skriva om det jag bloggar om, än det jag inte bloggar om. Det jag inte bloggar om är jobbet, människor jag känner, det mesta av det jag läser, ser på film, teater, äter, mina kläder, detaljer om min träning osv osv. Det jag skriver om är det jag vill skriva om. Min blogg är ingen kartläggning av mitt liv, vare sig det gäller enkla saker som lästa böcker eller hur många eller vilka jag dejtar, älskar eller har konflikter med.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Väldigt lite. Min blogg är en mycket liten del av mig själv. En presentation av mig själv där ordet bloggare kom med skulle vara en mycket detaljerad presentation.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Till en del. Kanske går att lära känna personen bakom bloggen i just de delar som han/hon behandlar i bloggen, men att verkligen känna någon tror jag är mycket svårt. Det blir läsarens egna tankar och tillägg/avdrag om det som bloggaren skriver som blir personen läsaren känner, mer än personen själv. Människor på internet blir ofta rätt så platta eftersom vi kan välja vad vi ger ut, respektive döljer av oss själva.
15. Har du träffat folk IRL efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Jag har träffat rätt många, men det är i stort sett ingen som jag har någon närmare privat kontakt med. I de fall jag överhuvudtaget tänkt något om dem innan, så har det stämt rätt bra.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Allt går väl att göra illa sig på, även bloggandet. Det jag kan tänka mig är väl ett bloggberoende eller en bekräftelselängtan, som inte blir riktigt uppfylld.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Nej, sårad har jag inte blivit. Däremot kan jag känna att respekten för de som valt att skriva om mig, direkt eller anonymt, minskat. Jag tycker att privata saker sägs privat till personen det berör och inte skrivs ut till en allmänhet. De få gånger det hänt har jag vid något tillfälle besvarat det, vid andra nonchalerat det. Det är ingen stor grej.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, inget jag kommer på nu i varje fall.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Kommer inte på något.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Jag vet inte om jag bloggar om två år. Jag tror det hänger på om jag hittar något sätt att utveckla bloggandet. Att jag kommer att skriva som jag gör nu, ytligt om lite av varje, tror jag att jag definitivt tröttnat på innan 2007 är slut.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror inte att bloggarna som kollektiv påverkar i stort sett något alls. Enskilda bloggare kan säkert nå långt som påverkare med bloggen som plattform. Men de tror jag kunnat nå ut på andra sätt också.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag har tränat upp min förmåga att formulera mig så att det blir läsbart för andra. Jag är inte rädd för att höras och kan argumentera det jag står för, och ändra mig där jag haft fel.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Att jag fått förmånen att i kortfattad form få ta del av andras kunskap och erfarenheter.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Det här var den svåraste frågan. Men jag tycker det är fegt att inte nämna någon, så jag väljer de som jag valde att svara för någon dag sedan. Jag vet att alla de vet att vi lever i ett fritt bloggland, så de behöver itne svara om de inte vill.
Rullen, Ninaweb, Desierée, Carina och Jag skapar alltså är jag
Det här är årets sista, definitivt, vidarebefordrade formulär som jag svarar på och sedan blir det inga fler förrän tidigast i april 2007.
1. Hur länge har du bloggat?
I två år, innan dess skrev jag blogg utan att det var en blogg.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började logga?
Inte en aning.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag har aldrig varit och är inte förälskad i en blogg. I den utsträckning jag kan uttala mig framöver så kommer jag inte heller att bli förälskad i någon. Mitt Aktuellt och Rullen är de jag läst längst och fortfarande läser.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Inget speciellt, de är ungefär som de jag skriver nu.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Dagligen är det väl ett tiotal jag kollar. På en vecka är det väl ungefär det dubbla.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Är det min eller bloggarens indelning som räknas? Enligt min indelning går en klar majoritet går under dagboksbloggar. Någon enstaka politisk blogg.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Jag kommer inte på någon som jag känner är vare sig lik mig själv eller olika mig själv.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Se nummer 7.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Ingen som har reagerat vare sig positivt eller negativt. Har känslan av att de som står mig närmast inte läser min blogg.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Har aldrig frågat, så jag vet inte.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Gränsen sitter i ryggmärgen, inget jag funderar på.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Lättare att skriva om det jag bloggar om, än det jag inte bloggar om. Det jag inte bloggar om är jobbet, människor jag känner, det mesta av det jag läser, ser på film, teater, äter, mina kläder, detaljer om min träning osv osv. Det jag skriver om är det jag vill skriva om. Min blogg är ingen kartläggning av mitt liv, vare sig det gäller enkla saker som lästa böcker eller hur många eller vilka jag dejtar, älskar eller har konflikter med.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Väldigt lite. Min blogg är en mycket liten del av mig själv. En presentation av mig själv där ordet bloggare kom med skulle vara en mycket detaljerad presentation.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Till en del. Kanske går att lära känna personen bakom bloggen i just de delar som han/hon behandlar i bloggen, men att verkligen känna någon tror jag är mycket svårt. Det blir läsarens egna tankar och tillägg/avdrag om det som bloggaren skriver som blir personen läsaren känner, mer än personen själv. Människor på internet blir ofta rätt så platta eftersom vi kan välja vad vi ger ut, respektive döljer av oss själva.
15. Har du träffat folk IRL efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Jag har träffat rätt många, men det är i stort sett ingen som jag har någon närmare privat kontakt med. I de fall jag överhuvudtaget tänkt något om dem innan, så har det stämt rätt bra.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Allt går väl att göra illa sig på, även bloggandet. Det jag kan tänka mig är väl ett bloggberoende eller en bekräftelselängtan, som inte blir riktigt uppfylld.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Nej, sårad har jag inte blivit. Däremot kan jag känna att respekten för de som valt att skriva om mig, direkt eller anonymt, minskat. Jag tycker att privata saker sägs privat till personen det berör och inte skrivs ut till en allmänhet. De få gånger det hänt har jag vid något tillfälle besvarat det, vid andra nonchalerat det. Det är ingen stor grej.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, inget jag kommer på nu i varje fall.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Kommer inte på något.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Jag vet inte om jag bloggar om två år. Jag tror det hänger på om jag hittar något sätt att utveckla bloggandet. Att jag kommer att skriva som jag gör nu, ytligt om lite av varje, tror jag att jag definitivt tröttnat på innan 2007 är slut.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror inte att bloggarna som kollektiv påverkar i stort sett något alls. Enskilda bloggare kan säkert nå långt som påverkare med bloggen som plattform. Men de tror jag kunnat nå ut på andra sätt också.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag har tränat upp min förmåga att formulera mig så att det blir läsbart för andra. Jag är inte rädd för att höras och kan argumentera det jag står för, och ändra mig där jag haft fel.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Att jag fått förmånen att i kortfattad form få ta del av andras kunskap och erfarenheter.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Det här var den svåraste frågan. Men jag tycker det är fegt att inte nämna någon, så jag väljer de som jag valde att svara för någon dag sedan. Jag vet att alla de vet att vi lever i ett fritt bloggland, så de behöver itne svara om de inte vill.
Rullen, Ninaweb, Desierée, Carina och Jag skapar alltså är jag
Gott Nytt År!
Önskar alla ett fint avslut på 2006 och en fin början på 2007.
Min dator hemma visar ett heldött tillstånd för tillfället efter att jag ofrivilligt tvingade på den dryck. Eventuellt vaknar den igen eller så blir kanske 2007, som en del av 2006, datorlöst.
Min dator hemma visar ett heldött tillstånd för tillfället efter att jag ofrivilligt tvingade på den dryck. Eventuellt vaknar den igen eller så blir kanske 2007, som en del av 2006, datorlöst.
Krut och annat
Sedan den 20:e december har polisen i Malmö fått ett hundratal samtal om människor som blir störda av fyrverkerier. Jag har inte ringt, har inte ens övervägt tanken. Är det sådant vi tycker polisen ska syssla med? Inte jag i varje fall.
Jag öppnade fönstret för någon timme sedan. Den friska luften jag fick in luktade krut. Nu gillar jag krutrök, så det är väl helt ok, men det var inte riktigt tanken med att jag skulle vädra. Krutröken njöt jag 100 procentigt av sista biten hem, hemma förväntade jag mig mer svalka än krut.
Ekonomen i mig börjar snabbt räkna. Hur mycket pengar har det smällt här på gatan senasta timmarna. Svaret är att det finns för många okända tal, jag vet helt enkelt inte hur mycket raketerna kostar. Men det har smällt mycket, emellanåt har det varit konstant extra ljus utanför. Och det är inte första kvällen ikväll.
Ändå tycker jag att det smäller mindre i år än andra år. Är det för att vi har ny regering nu? Åtstramningarna börjar med mindre smällare i hushållen?
För ofta och mycket som jag själv tycker är onödigt har jag köpt och gjort under åren. Köpt någon raket har jag aldrig gjort. Jag behöver itnte det, det finns andra som köper så jag också får så jag blir nöjd.
Smällare har blivit något av en symbolbild för mig. Något kolliderar. Är det samma människor som inte anser sig ha tid, pengar och ork att ta sina barn till stranden/biblioteket/djurparken som köper smällare till sina barn? Eller kommer de rikare barnen hit från mitten på december till mitten på januari och smäller smällare?
Det här var årets sista gnälltantsblogginlägg från mig, jag lovar.
Jag öppnade fönstret för någon timme sedan. Den friska luften jag fick in luktade krut. Nu gillar jag krutrök, så det är väl helt ok, men det var inte riktigt tanken med att jag skulle vädra. Krutröken njöt jag 100 procentigt av sista biten hem, hemma förväntade jag mig mer svalka än krut.
Ekonomen i mig börjar snabbt räkna. Hur mycket pengar har det smällt här på gatan senasta timmarna. Svaret är att det finns för många okända tal, jag vet helt enkelt inte hur mycket raketerna kostar. Men det har smällt mycket, emellanåt har det varit konstant extra ljus utanför. Och det är inte första kvällen ikväll.
Ändå tycker jag att det smäller mindre i år än andra år. Är det för att vi har ny regering nu? Åtstramningarna börjar med mindre smällare i hushållen?
För ofta och mycket som jag själv tycker är onödigt har jag köpt och gjort under åren. Köpt någon raket har jag aldrig gjort. Jag behöver itnte det, det finns andra som köper så jag också får så jag blir nöjd.
Smällare har blivit något av en symbolbild för mig. Något kolliderar. Är det samma människor som inte anser sig ha tid, pengar och ork att ta sina barn till stranden/biblioteket/djurparken som köper smällare till sina barn? Eller kommer de rikare barnen hit från mitten på december till mitten på januari och smäller smällare?
Det här var årets sista gnälltantsblogginlägg från mig, jag lovar.
Kaffenostalgi
Ett fåtal gånger om året dricker jag kokkaffe. Det gör jag i Borlänge. Hos den enda, M, som jag aldrig missar att besöka förutom min familj. Under jul har jag druckit kokkaffe vid två tillfällen.
Jag är inte helt säker på att jag i ett blindtest skulle kunna skilja kokkaffe från bryggkaffe. Ändå så är det något som är speciellt med kokkaffet. Det är inte bara att slå på en knapp på bryggaren, stoppa in en kopp vatten i mikron och sedan hälla i pulver. Jag tror det är lite ritualen med det. Att det måste passas, kräver närvaro, det går inte att bara sätta på och gå därifrån och tillbaka efter en stund. Klart att det går, men att torka kaffesump från spisen är ingen höjdare.
Kanske är det närvaron som jag saknar ibland. Nu går jag oftast omkring i min vanliga tankspriddhet. Att jag skulle få bättre närvaro genom att koka kaffe hemma är inget alternativ. Jag känner mig själv för bra för det. Antingen hade jag fått skriva disktrasor på inköpslistan varje vecka. Eller mer troligt så hade jag tröttnat på att torka kaffe och helt enkelt slutat att dricka kaffe.
Nu dricker jag bara lite kaffe hemma, pulverkaffe blir det. Är som om min kaffedrickarvana är förknippad med jobbet, eller när någon serverar mig när jag är borta.
Jag är inte helt säker på att jag i ett blindtest skulle kunna skilja kokkaffe från bryggkaffe. Ändå så är det något som är speciellt med kokkaffet. Det är inte bara att slå på en knapp på bryggaren, stoppa in en kopp vatten i mikron och sedan hälla i pulver. Jag tror det är lite ritualen med det. Att det måste passas, kräver närvaro, det går inte att bara sätta på och gå därifrån och tillbaka efter en stund. Klart att det går, men att torka kaffesump från spisen är ingen höjdare.
Kanske är det närvaron som jag saknar ibland. Nu går jag oftast omkring i min vanliga tankspriddhet. Att jag skulle få bättre närvaro genom att koka kaffe hemma är inget alternativ. Jag känner mig själv för bra för det. Antingen hade jag fått skriva disktrasor på inköpslistan varje vecka. Eller mer troligt så hade jag tröttnat på att torka kaffe och helt enkelt slutat att dricka kaffe.
Nu dricker jag bara lite kaffe hemma, pulverkaffe blir det. Är som om min kaffedrickarvana är förknippad med jobbet, eller när någon serverar mig när jag är borta.
Bloggutmaning - önskningar inför 2007
Har blivit utmanad av Annica Tiger, som i sin tur fått utmaningen från Citizen Media Watch.
Mina önskningar för 2007 kommer här.
1. Jag börjar med det som ligger närmast. Jag önskar min familj, mina vänner och alla andra ett fint år.
2. Inrikespolitiskt önskar jag att vi får fart på arbetsmarknaden. Att den nya regeringen uppmuntrar individer, företag, organisationer, kommuner, landsting och stat att tänka i nya banor. Alla ska våga prova, gå tillbaka, göra nya försök. Snarast ska också de som inte kan få ett arbete av olika skäl få en dräglig ersättning, där de också kan välja och planera för sina egna liv. Tänker då främst på långtidssjuka och sjukpensionärer, vilka misshandlas av både den nuvarande och den förra regeringen.
3. Att världssvälten en gång för alla utrotas. Det finns ingen anledning att inte alla ska kunna äta sig mätta varje år.
4. Att aidsepedimen i Afrika stannar upp.
5. Att det blir fred i alla krigshärjade länder.
Jag skickar utmaningen vidare till Rullen, Ninaweb, Desierée, Carina och Jag skapar alltså är jag.
Ett rykte om ett rykte...
Jag tycker just nu bloggosfären är roligare än på länge, kanske någonsin.
Det sprids nämligen ett rykte om ett rykte. Om det visar sig vara sant så kommer väl fortsättningen att bli ännu roligare. "Jag var först för jag skrev om det när det bara var ett rykte om ett rykte, alltså innan det ens var ett bekräftat rykte". Och jag hakade på det här ryktet om ett rykte, så jag var också långt framme. 5 minuter i bloggosfärglansens ljus?
Skriverier om rykten om rykten tillhör också de de mer välskrivna blogginläggen, så de pingas till Intressant också. Desperation efter blogguppmärksamhet eller något? Kul tycker jag det är i varje fall.
I övrigt tycker jag att om man hittar något brottsligt så ska det polisanmälas, inte användas för att få någon personlig rampljustillfredsställelse, eller liknande.
Tomten är far till alla barnen
Idag har jag köpt Aftonbladet, då fick jag DVD filmen Tomten är far till alla barnen nästan gratis. Den ska jag se innan nyår. Nu har jag tre filmer hemma.
Är det fler som vill ha den nästan gratis, 19 kronor, så finns den imorgon 22:a december också.
Idag reklambloggar jag. Testar lite olika nischningar av bloggen ibland.
Är det fler som vill ha den nästan gratis, 19 kronor, så finns den imorgon 22:a december också.
Idag reklambloggar jag. Testar lite olika nischningar av bloggen ibland.
Kyrkan och debattenergi
Deepedition har skrivit en bloggpost Det här med skolavslutningar. Kommentarerna gör att posten blir intressant.
Jag är rätt fascinerad av inställningar till religion, har skrivit om det tidigare. Bland annat här, Kyrkan som festlokal.
Jag har aldrig funderat på varför skolavslutningar ska vara i kyrkan, när de flesta elever, lärare och föräldrar troligen aldrig är i kyrkan i andra sammanhang. Kanske för att jag själv aldrig varit i kyrkan i samband med en skolavslutning. Mina skolavslutningar hölls i aulan eller i klassrummet. Hade de varit i kyrkan tror jag ingen protesterat mot det, som jag kommer ihåg det så var skolavslutningarna ingen speciellt stor högtid.
Tycker deepedition, kanske inte riktigt hans avsikt, framhäver just det som jag tycker är en brist med kyrkan och en del som arbetar i kyrkan. De står inte för något alls, mer än i bästa fall en allmän vänlighet och en slätstrukenhet, som verkar vara det som en del vill ha. Tona ner det religiösa, så alla känner att det är ok att vara i närheten av de som förmedlar religionen och neutralisera kyrkobesöken så att ingen känner sig avskräckt att vara där, oavsett vad man tror på. Ungefär som att bjuda någon på middag. Välja en så neutral maträtt som möjligt och låta bli att krydda den, ingen blir avskräckt och ingen känner att just den delen av besöket ger något.
Den roligaste kommentaren jag hört flera gånger är: Prästen i den kyrkan är jättebra, han verkar inte vara ett dugg religiös, utan är precis som oss andra.
Läsare...
Sydsvenska presenterar de mest lästa artiklarna på deras nätupplaga 2006. I topp ligger konflikten mellan en döv man och en blind man. Den har egentligen precis det som jag tycker en nätnyhet ska ha. Intressant rubrik, kort text, konflikt och humor. Egentligen kan inte ett misshandelfall vara humoristiskt, men jag ser mer än Helan-Halvan situation än en misshandelssituation framför mig när jag läser det här.
De andra nyheterna som kommer efter är helt vanliga nyheter. Kanske inte det största som hänt, men det mesta kommer jag ihåg att jag läst och känner igen.
Jag blir sämre och sämre på att läsa tidningen. På morgonen bläddrar jag snabbt igenom den, 5 minuter ungefär. Sedan lägger jag den i på hallbordet och tror jag ska läsa den när jag kommer hem. När jag kommer hem har jag ingen läskoncentration. Flyttar den till den olästa tidningshögen som jag ska läsa till helgen. Vågar inte berätta hur stor den högen är nu. Men nu är det jul och helgdagar så då ska det bli tidningsläsande av.
Eller varför inte vänta tills årsskiftet. En punkt i min nyårsplanering för att bli en bättre människa kan vara. Läs alla 2007 års tidningar samma dag som de kommer i brevlådan. Sätt av 30 minuter varje kväll till att läsa gamla tidningar tills högen är försvunnen.
Måste skriva på min inköpslista att jag behöver köpa ett A4-block till att skriva upp alla punkter jag har i min självförbättringsplan 2007.
De andra nyheterna som kommer efter är helt vanliga nyheter. Kanske inte det största som hänt, men det mesta kommer jag ihåg att jag läst och känner igen.
Jag blir sämre och sämre på att läsa tidningen. På morgonen bläddrar jag snabbt igenom den, 5 minuter ungefär. Sedan lägger jag den i på hallbordet och tror jag ska läsa den när jag kommer hem. När jag kommer hem har jag ingen läskoncentration. Flyttar den till den olästa tidningshögen som jag ska läsa till helgen. Vågar inte berätta hur stor den högen är nu. Men nu är det jul och helgdagar så då ska det bli tidningsläsande av.
Eller varför inte vänta tills årsskiftet. En punkt i min nyårsplanering för att bli en bättre människa kan vara. Läs alla 2007 års tidningar samma dag som de kommer i brevlådan. Sätt av 30 minuter varje kväll till att läsa gamla tidningar tills högen är försvunnen.
Måste skriva på min inköpslista att jag behöver köpa ett A4-block till att skriva upp alla punkter jag har i min självförbättringsplan 2007.
Vet du vad en kommis [kåmm-iss] är?
Det är en "Kommenterande kompis". När en bloggare oftare får kommentarer från en och samma människa leder det till att bloggaren till slut känner igen den kommenterande. De blir "kommisar". Det är inte ovanligt att små grupper av "kommisar" bildas och att de går in på varandras bloggar och lämnar uppmuntrande kommentarer till varandra.
Ovanstående är hämtat ur Amelias papperstidning nr 26 sidan 13.
Jag tror att bloggarna jag läser har låg trendfaktor, eller så har jag svårighet att lära mig nya ord, för jag har aldrig hört ordet förut. Undrar om jag någonsin blir en riktig bloggare. En riktig bloggare kan knappast behöva gå till tidningar för att läras sig bloggord, eller?
Ovanstående är hämtat ur Amelias papperstidning nr 26 sidan 13.
Jag tror att bloggarna jag läser har låg trendfaktor, eller så har jag svårighet att lära mig nya ord, för jag har aldrig hört ordet förut. Undrar om jag någonsin blir en riktig bloggare. En riktig bloggare kan knappast behöva gå till tidningar för att läras sig bloggord, eller?
Vin- och spritmonopol?
Jodå, jag vet att i den riktigt, riktigt officiell verkligheten finns det ett vin- och spritmonopol i Sverige. Det innebär att vin- och sprit bara får säljas i godkända restauranger och i speciella affärer.Det går också att importera helt lagligt om man följer föreskrifterna.
I den officiella verkligheten säljs det även i andra butiker, ofta benämnda med det passande namnet jourbutiker. Det säljs också ur bilar och ur plastkassar. Det ska också gå att hämta leveranser i lägenheter, det har jag aldrig sett själv bara hört talas om och läst i tidningen. Ofta går det också att göra direkta beställningar av resenärer och antingen får det levererat ända hem i lägenheten eller få det för avhämtning på överenskommen plats.
Vem kan i dag tycka att vin- och sprit är för svårtillgängligt?
För att vara tydlig så vet jag att inte alla jourbutiker, bilar, plastkassar, lägenheter innehåller alkohol. Inte alla resenärer tar heller hem alkohol till andra. Tillräckligt många i varje fall för att alkoholen är hur lättillgänglig som helst.
Bloggträff, Stockholm och Åland
Nu kan jag blogga igen efter ett kortare driftsavbrott, sätter igång med en uppdatering av närmaste dagarna.
I fredags åkte jag till Stockholm och hälsade på Carina och KA. De mötte mig på stationen och vi gick en promenad och tittade lite på stan, åt lite och fikade. Sedan blev det tåg hem till dem. Det var ett generöst hem där allt gjordes för att jag skulle trivas. Fågelsång var det inte brist på höll jag på att skriva, fågelljud är mer sant. Lite glömska fanns det också. Carina skulle spela afrikansk musik för mig innan jag åkte, det det glömdes bort, men det kommer fler tillfällen.
På lördagen gick vi på stan, kollade lite på julmarknader m.m. Sedan var det dags för en bloggträff. Förutom Carina och KA var det ingen som jag träffat innan, trots att de är de som jag följt längst inom dagboks-bloggvärlden. Den som jag följt kortast tid av de som var där var Stationsvakt, men även han har jag läst under några år. Alla överraskade mig positivt. De var piggare, gladare, roligare och snällare än jag tycker att de är på nätet. Stationsvakt hade en röst som jag kunnat lyssna länge på, kanske var därför jag pratade så lite med honom, jag lyssnade istället. The Witch gillade också rösten. De andra bloggarna som var med var Aggeman, R2, Monica och Annika. Det var trevligt att träffa dem alla och jag hoppas att det blir fler tillfällen.
Jag har senaste åren varit med på ett antal bloggträffar i Malmö. Innan första träffen trodde jag aldrig att jag skulle gå något sådant. Vad är skillnaden då? Jag instämmer i Thebes analys av skillnaden mellan bloggträffsprat i Malmö och i Stockholm, det saknades matematikprat i Stockholm. Fast jag har lite fel, det räknades lite på hur många öl som druckits och hur mycket notan skulle bli på. Långt ifran Malmöträffarnas prat om tidsserieanalyser och modellering av tidsserier.
Dagen efter fick jag vara med på en sight-seeing tur i Kungsängen och i Jakobsberg. Lite företagshistoria, lite golf, hästar såg vi också. Sedan blev det fika i Jakobsberg, där bevisade jag att jag i varje fall är lite ärlig genom att lämna tillbaka det som jag fick fel i växel. Så lite matte använde jag i Stockholm också.
I Jakobsberg kollade jag lite snabbt lägenheter till salu och har sedan dess funderat på Stockholmsområdet som framtida bostadsplats. Jag har alltid tänkt att det skulle vara så jättedyrt, men en mindre lägenhet utanför stan skulle jag klara. Inget aktuellt nu, men lite vakendrömmar om att flytta har det funnits.
Sedan var det dags för mig att ta tåget till Centralstationen. Där fixade jag en karta och gick ut till Birka terminalen för att åka på kryssning till Åland med min pappa. Temat för hela helgen var ftydligen färgglada fåglar för min del, på en bild i vår hytt var det en stor papegoja, fast den var tyst till skillnad från de andra jag träffat under helgen. Vi tillbringade ett dygn med god mat, god dryck, gående i trappor, beundrande ett soldäck med sol mitt i vintern. Vi tävlade också med dålig framgång i musik, såg delfinaler med barn i karaoketävlingar. Det gör ont och Jag ljuger så bra fick vi höra flera varianter av. Även vuxna sjöng karaoke. Vi hade trevligt. Jag träffade inte på någon jag kände igen, men min pappa kände igen flera som han bytte några ord med. Lite inköp gjorde jag också. En flaska whiskey till en mycket god vän och två liter sydafrikanskt tetrapaksvin till mig själv. Jag är för det mesta en laglydig kvinna, vilket jag bevisade med min alkoholkvantitet.
Efter landstigning fick jag plocka fram kartan igen och gå till centralstationen. I gamla stan lyckades jag ändå gå åt fel håll ett tag, men det ordnade sig och jag kom i god tid till Centralen. Jag satt på ett café och helt plötsligt fick jag kämpa med alla mina krafter för att inte somna vid bordet. Det var dags för avfärd och då var avgångstiden preliminärt ändrad till 25 minuters försening. Med tanke på att de ankommande tågen från Malmöområdet var åtskilliga timmar försenade så var det inte så uppmuntrande. Men tåget gick på uttalad förseningstid och jag lyckades hålla mig vaken den tiden. Till Malmö var vi bara en timme försenade, så jag var hemma på rätt sida av midnatt.
I fredags åkte jag till Stockholm och hälsade på Carina och KA. De mötte mig på stationen och vi gick en promenad och tittade lite på stan, åt lite och fikade. Sedan blev det tåg hem till dem. Det var ett generöst hem där allt gjordes för att jag skulle trivas. Fågelsång var det inte brist på höll jag på att skriva, fågelljud är mer sant. Lite glömska fanns det också. Carina skulle spela afrikansk musik för mig innan jag åkte, det det glömdes bort, men det kommer fler tillfällen.
På lördagen gick vi på stan, kollade lite på julmarknader m.m. Sedan var det dags för en bloggträff. Förutom Carina och KA var det ingen som jag träffat innan, trots att de är de som jag följt längst inom dagboks-bloggvärlden. Den som jag följt kortast tid av de som var där var Stationsvakt, men även han har jag läst under några år. Alla överraskade mig positivt. De var piggare, gladare, roligare och snällare än jag tycker att de är på nätet. Stationsvakt hade en röst som jag kunnat lyssna länge på, kanske var därför jag pratade så lite med honom, jag lyssnade istället. The Witch gillade också rösten. De andra bloggarna som var med var Aggeman, R2, Monica och Annika. Det var trevligt att träffa dem alla och jag hoppas att det blir fler tillfällen.
Jag har senaste åren varit med på ett antal bloggträffar i Malmö. Innan första träffen trodde jag aldrig att jag skulle gå något sådant. Vad är skillnaden då? Jag instämmer i Thebes analys av skillnaden mellan bloggträffsprat i Malmö och i Stockholm, det saknades matematikprat i Stockholm. Fast jag har lite fel, det räknades lite på hur många öl som druckits och hur mycket notan skulle bli på. Långt ifran Malmöträffarnas prat om tidsserieanalyser och modellering av tidsserier.
Dagen efter fick jag vara med på en sight-seeing tur i Kungsängen och i Jakobsberg. Lite företagshistoria, lite golf, hästar såg vi också. Sedan blev det fika i Jakobsberg, där bevisade jag att jag i varje fall är lite ärlig genom att lämna tillbaka det som jag fick fel i växel. Så lite matte använde jag i Stockholm också.
I Jakobsberg kollade jag lite snabbt lägenheter till salu och har sedan dess funderat på Stockholmsområdet som framtida bostadsplats. Jag har alltid tänkt att det skulle vara så jättedyrt, men en mindre lägenhet utanför stan skulle jag klara. Inget aktuellt nu, men lite vakendrömmar om att flytta har det funnits.
Sedan var det dags för mig att ta tåget till Centralstationen. Där fixade jag en karta och gick ut till Birka terminalen för att åka på kryssning till Åland med min pappa. Temat för hela helgen var ftydligen färgglada fåglar för min del, på en bild i vår hytt var det en stor papegoja, fast den var tyst till skillnad från de andra jag träffat under helgen. Vi tillbringade ett dygn med god mat, god dryck, gående i trappor, beundrande ett soldäck med sol mitt i vintern. Vi tävlade också med dålig framgång i musik, såg delfinaler med barn i karaoketävlingar. Det gör ont och Jag ljuger så bra fick vi höra flera varianter av. Även vuxna sjöng karaoke. Vi hade trevligt. Jag träffade inte på någon jag kände igen, men min pappa kände igen flera som han bytte några ord med. Lite inköp gjorde jag också. En flaska whiskey till en mycket god vän och två liter sydafrikanskt tetrapaksvin till mig själv. Jag är för det mesta en laglydig kvinna, vilket jag bevisade med min alkoholkvantitet.
Efter landstigning fick jag plocka fram kartan igen och gå till centralstationen. I gamla stan lyckades jag ändå gå åt fel håll ett tag, men det ordnade sig och jag kom i god tid till Centralen. Jag satt på ett café och helt plötsligt fick jag kämpa med alla mina krafter för att inte somna vid bordet. Det var dags för avfärd och då var avgångstiden preliminärt ändrad till 25 minuters försening. Med tanke på att de ankommande tågen från Malmöområdet var åtskilliga timmar försenade så var det inte så uppmuntrande. Men tåget gick på uttalad förseningstid och jag lyckades hålla mig vaken den tiden. Till Malmö var vi bara en timme försenade, så jag var hemma på rätt sida av midnatt.
Julklappstips
Kreativitetsfnatt har fina hemmagjorda halsband till bra priser. Rekommenderar ett besök på sidan.
Jag kunde i varje fall inte låta bli att handla när jag såg dem.
Jag kunde i varje fall inte låta bli att handla när jag såg dem.
Malmötips: Mio min Mio
Mio min Mio är en av Astrid Lindgrens böcker som jag inte har någon personlig relation alls till. Tillsammans med en god vän såg jag den häromkvällen på teater. Innan jag kom dit så kom jag inte ens i korthet på storyn. På plats så kände jag igen att jag läst den.
Jag fick ingen personlig relation till den när jag såg teatern heller. En orsak kan vara att jag inte med den bästa vilja i världen kan tillhöra målgruppen, barn-familjeteaterbesökare.
Nättidningen har skrivit en recension. Jag håller med delvis, men inte helt.
Ett tips är att gå och se den och bilda en egen uppfattning. Ett annat tips är att läsa boken. Eller göra något helt annat.
Jag fick ingen personlig relation till den när jag såg teatern heller. En orsak kan vara att jag inte med den bästa vilja i världen kan tillhöra målgruppen, barn-familjeteaterbesökare.
Nättidningen har skrivit en recension. Jag håller med delvis, men inte helt.
Ett tips är att gå och se den och bilda en egen uppfattning. Ett annat tips är att läsa boken. Eller göra något helt annat.
Icke-julfest - mest minnesvärd?
En julfest på Irland har blivit inställd. En kamel åt upp julmaten och drack öl till. Lite trist eftersom alla sett fram emot festen.
Om några år så tror jag att det är festen som inte blev av som det kommer att bli den som det är mest roligt att berätta om. Fast det kanske blir en fest ändå. Något bidrag till ny öl och mat kan komma från någon snäll person.
Placeringen av ovanstående nyhet på senast uppdaterade listan´, listan ändras hela tiden, är mellan nyheten om Spänt läge i Stilla havet och nyheten Spår av radioaktivitet på ambassad. Jag fastnade för kamelrubriken. De andra två läste jag inte. Det är som om jag redan läst dem. Kamelen känns mer som en nyhet.
Om några år så tror jag att det är festen som inte blev av som det kommer att bli den som det är mest roligt att berätta om. Fast det kanske blir en fest ändå. Något bidrag till ny öl och mat kan komma från någon snäll person.
Placeringen av ovanstående nyhet på senast uppdaterade listan´, listan ändras hela tiden, är mellan nyheten om Spänt läge i Stilla havet och nyheten Spår av radioaktivitet på ambassad. Jag fastnade för kamelrubriken. De andra två läste jag inte. Det är som om jag redan läst dem. Kamelen känns mer som en nyhet.
Bloggträff i Stockholm
Det är dåligt med Malmötips på min blogg, så jag kör ett stockholmstips som omväxling istället.
Nu på lördag, den 9:eseptember, december, är det en bloggträff i Stockholm. Klockan 17 på Harry B James på Regeringsgatan 47.
Alla bloggare och bloggläsare är välkomna. Ingen bordsbokning kommer att göras, utan det är bara att dyka upp för de som har tid och lust.
Uppdatering: Desirée var snäll och upplyste mig i en kommentar om min felskrivning. Det ska vara december, inte september.
Nu på lördag, den 9:e
Alla bloggare och bloggläsare är välkomna. Ingen bordsbokning kommer att göras, utan det är bara att dyka upp för de som har tid och lust.
Uppdatering: Desirée var snäll och upplyste mig i en kommentar om min felskrivning. Det ska vara december, inte september.
C som i Collins och Coetzee
Jag gillar Jackie Collins. Hon ger precis vad jag förväntar mig. Lättläst, sex, lite spänning, miljö och människor som ligger långt ifrån mig. Jag har nog läst 5-6 böcker av henne. De jag har är Lucky, Hollywood Wives, Hollywood Husbands, Hollywood Divorces och Lucky. Den senaste jag läste var Hollywood divorces. Skilsmässor är inte ligga intressant titel, men hon fick ihop den också.
J.M. Coetzee hade jag inte läst när han fick Nobelpriset för några år sedan. Nu har jag läst tre böcker av honom. Lättläst, doft av Afrika och välskrivna. Läsvärda. Finns knappast någon som kan läsa Coetzee och sedan säga klyschan att det bara är konstiga och svåra författare som får Nobelpriset.
Likhet mellan de båda? De är lättlästa på ett enkelt språk. Jag är inte speciellt van att läsa på engelska, men de här böckerna känns så lätta att läsa att jag inte ens tänker på vilket språk det är.
J.M. Coetzee hade jag inte läst när han fick Nobelpriset för några år sedan. Nu har jag läst tre böcker av honom. Lättläst, doft av Afrika och välskrivna. Läsvärda. Finns knappast någon som kan läsa Coetzee och sedan säga klyschan att det bara är konstiga och svåra författare som får Nobelpriset.
Likhet mellan de båda? De är lättlästa på ett enkelt språk. Jag är inte speciellt van att läsa på engelska, men de här böckerna känns så lätta att läsa att jag inte ens tänker på vilket språk det är.
Dagbok
Idag har jag handlat julblommor, röda julstjärnor, hyacinter och enar. Det finns gott om plats i mina blomfönster, mest står det annat än blommor i fönstren.
Några adventsljusstakar har jag inte köpt, det gjorde jag för 7-8 år sedan och använde just det året. Sedan är de inte använda. Ambitionen idag var att putsa fönstren, sätta de nya blommorna på fönsterbrädorna och placera ut adventsljusstakarna. Eftersom fönstren inte blev putsade så vill jag inte belysa dem med adventsljus, så jag slutade fundera på var stakarna var.
Istället har jag gjort andra nyttigheter. Bläddrat igenom i varje fall en del av de morgontidningar jag inte läst. Men det är fortfarande en del kvar av dem. En massa goda tankar har jag tänkte också. Nu sitter jag och kollar i spegeln och väntar på att min inre skönhet ska påverka mitt yttre.
Slösurfat har jag också gjort. Det är något meditativt med att tryck på tangenterna och bara kolla vad andra gör, eller inte gör.
Ett vetenskapligt konstaterande har jag gjort också. Spruteffektsjämförelse. Jag är så graciös så mitt svepande med min kropp slog ner en nyöppnad 1,5 liter flaska julmust. Champagne ligger i lä när det gäller spruteffekt. Soffa, bord, böcker, vägg, mina kläder fick sig en julmustomgång. Och jag besparar min kropp en del onyttigheter och min själ får fortsätta att längta efter julmust.
Det regnar ute, ett stilla vårregn. Skönt att inte fönstren är nyputsade.
Min dagbok här är inte inspirerad av Bridget Jones, så jag anger inte min vikt, cigarettkonsumtion, sexkonsumtion eller alkoholkosumtion. Allt utom det första står på 0. Vikten börjar på 6 med någon siffra efter.
Slut på dagens dagboksinlägg.
Några adventsljusstakar har jag inte köpt, det gjorde jag för 7-8 år sedan och använde just det året. Sedan är de inte använda. Ambitionen idag var att putsa fönstren, sätta de nya blommorna på fönsterbrädorna och placera ut adventsljusstakarna. Eftersom fönstren inte blev putsade så vill jag inte belysa dem med adventsljus, så jag slutade fundera på var stakarna var.
Istället har jag gjort andra nyttigheter. Bläddrat igenom i varje fall en del av de morgontidningar jag inte läst. Men det är fortfarande en del kvar av dem. En massa goda tankar har jag tänkte också. Nu sitter jag och kollar i spegeln och väntar på att min inre skönhet ska påverka mitt yttre.
Slösurfat har jag också gjort. Det är något meditativt med att tryck på tangenterna och bara kolla vad andra gör, eller inte gör.
Ett vetenskapligt konstaterande har jag gjort också. Spruteffektsjämförelse. Jag är så graciös så mitt svepande med min kropp slog ner en nyöppnad 1,5 liter flaska julmust. Champagne ligger i lä när det gäller spruteffekt. Soffa, bord, böcker, vägg, mina kläder fick sig en julmustomgång. Och jag besparar min kropp en del onyttigheter och min själ får fortsätta att längta efter julmust.
Det regnar ute, ett stilla vårregn. Skönt att inte fönstren är nyputsade.
Min dagbok här är inte inspirerad av Bridget Jones, så jag anger inte min vikt, cigarettkonsumtion, sexkonsumtion eller alkoholkosumtion. Allt utom det första står på 0. Vikten börjar på 6 med någon siffra efter.
Slut på dagens dagboksinlägg.
Alkemisten av Paulo Coelho
Ett bloggtips.
En liten tant har skrivit en bloggpost om Alkemisten. Hon har gjort en personlig vinkling och fått många kommentarer på den. Det är läsvärt.
Själv skrev jag att jag tyckte den var läsvärd när jag skrev om den. Läsvärd och med lite moraliska och tänkvärda aspekter som sagor brukar ha. Min kommentar om Alkemisten gjordes under den korta period då jag hade så ambitiösa bloggtankar att jag hade en separat bokblogg.
En liten tant har skrivit en bloggpost om Alkemisten. Hon har gjort en personlig vinkling och fått många kommentarer på den. Det är läsvärt.
Själv skrev jag att jag tyckte den var läsvärd när jag skrev om den. Läsvärd och med lite moraliska och tänkvärda aspekter som sagor brukar ha. Min kommentar om Alkemisten gjordes under den korta period då jag hade så ambitiösa bloggtankar att jag hade en separat bokblogg.
Den svarta boken av Orhan Pamuk
Den svarta boken är enligt baksidestexten Orhan Pamuks stora genombrott utanför hemlandet.
Oftast kan jag förstå varför en bok blir ett genombrott, även om jag inte själv gillar den. Den här boken kan jag inte alls förstå hur den kunde bli ett genombrott. Kan bero på att jag är en vanlig läsare. Att den anses som stor av kritiker och litteraturvetare kan jag förstå, men det är inte det perspektivet jag har.
Inledningen fick mig att fastna, roligt skrivet. Flyt i det som skrevs. Resminnen från Istanbul väcktes till liv. Mannen som gjorde de fina skyltdockorna som ingen ville använda. Affärsinnehavaren som tog hem allt köparna önskade till sin affär. De första 80-100 sidorna var boken fängslande.
Sedan vände det.
Efter de inledande sidorna var valet mellan att fortsätta läsa boken och att välja att använda dammsugaren lätt. Dammsugaren var ett självklart val, mer uppiggande och stimulerande än boken. Boken var tjatig, detaljerad. För att få ihop meningar med så många kommatecken och liknelser fick jag läsa om dem fler gånger för att få ihop att det skulle vara en punkt på slutet. Människor går in i varandra, ut i varandra. Invävning av andra kända författare.
Läsningen blev ingen utmaning, utan mer att sluka ord.
Vi diskuterade den i bokcirkeln igår kväll. För första gången under de 5,5 åren vi hållt på så hade en majoritet inte läst ut boken. Av de som gjort det var det en som var någorlunda positiv. Han hade inte sett det som nöjesläsning, utan mer som ett arbete som han skulle ta sig igenom. Jag tror det är rätt inställning. Boken ska vara någon slags läxa, jobb för att få behållning av den. Att avsätta en timmes tid varje dag till att läsa den, då tror jag också att den kan ge den största behållningen.
Jag totalsågar inte boken. Den har sina poänger. Kanske är det de två sista raderna i boken som sammanfattar boken. Jag ska inte skriva dem här, men det handlar om litteratur. Jag tolkar som om det här inte är en bok, vilken som helst. Det är det inte heller. Det är litteratur, för litteraturens egen skull.
Jag rekommenderar inte boken. Läsningen var inte värd tiden som jag la ner på den.
Bokens nummer är 9113017160
Oftast kan jag förstå varför en bok blir ett genombrott, även om jag inte själv gillar den. Den här boken kan jag inte alls förstå hur den kunde bli ett genombrott. Kan bero på att jag är en vanlig läsare. Att den anses som stor av kritiker och litteraturvetare kan jag förstå, men det är inte det perspektivet jag har.
Inledningen fick mig att fastna, roligt skrivet. Flyt i det som skrevs. Resminnen från Istanbul väcktes till liv. Mannen som gjorde de fina skyltdockorna som ingen ville använda. Affärsinnehavaren som tog hem allt köparna önskade till sin affär. De första 80-100 sidorna var boken fängslande.
Sedan vände det.
Efter de inledande sidorna var valet mellan att fortsätta läsa boken och att välja att använda dammsugaren lätt. Dammsugaren var ett självklart val, mer uppiggande och stimulerande än boken. Boken var tjatig, detaljerad. För att få ihop meningar med så många kommatecken och liknelser fick jag läsa om dem fler gånger för att få ihop att det skulle vara en punkt på slutet. Människor går in i varandra, ut i varandra. Invävning av andra kända författare.
Läsningen blev ingen utmaning, utan mer att sluka ord.
Vi diskuterade den i bokcirkeln igår kväll. För första gången under de 5,5 åren vi hållt på så hade en majoritet inte läst ut boken. Av de som gjort det var det en som var någorlunda positiv. Han hade inte sett det som nöjesläsning, utan mer som ett arbete som han skulle ta sig igenom. Jag tror det är rätt inställning. Boken ska vara någon slags läxa, jobb för att få behållning av den. Att avsätta en timmes tid varje dag till att läsa den, då tror jag också att den kan ge den största behållningen.
Jag totalsågar inte boken. Den har sina poänger. Kanske är det de två sista raderna i boken som sammanfattar boken. Jag ska inte skriva dem här, men det handlar om litteratur. Jag tolkar som om det här inte är en bok, vilken som helst. Det är det inte heller. Det är litteratur, för litteraturens egen skull.
Jag rekommenderar inte boken. Läsningen var inte värd tiden som jag la ner på den.
Bokens nummer är 9113017160