Matematik
Jag försöker att låta bli att slå in tal i storleksordningen 4 gånger 6, 100 minus 19 osv. Ibland går det av bara farten att jag gör det. Större tal slår jag alltid på räknaren. Jag räknar en del med 8:ans multiplikationstabell, upp till nivån 8 gånger 22. Det brukar jag göra i huvudet. I veckan kom jag på mig med att jag inte visste vad 8 gånger 9 var. Jag fick börja tänka efter vad det skulle bli. Och direkt jag börjar tänka så använder jag mitt alltid tillgängliga räknehjälpmed, fingrarna. Med dem går det fort och säkert att räkna.
Jag är inte ensam om att räkna på fingrarna. Häromdagen diskuterade vi i fikarummet på jobbet hur gammal en kollega kunde vara. Jag svarade att han var född -57. Då åkte fingrarna fram hos flera närvarande. Alla jobbar med siffror på något sätt, kalkyler, beräkningar osv. Ändå så är fingrarna mer att lita på än huvudräkningen är. Kul!
Hej Åsa!
Tack för din kommentar till min notering om mobiler, nummerpres och sånt. Svarar här för jag är ju så dålig på att lämna feedback och ibland dröjer det så ni som kommenterar kanske inte går in och kollar. De flesta vill också helst att man svarar hos dom och det är så jag gör med alla utom dig då. Men nu väljer att svara här hos dig just pga att du kanske missar det annars.
Jo, jag kan förstå att en telefonsvarare kan vara bra att ha. Jag själv vill inte ha en och min motvilja beror helt på den stressiga tillvaro jag hade då för en massa år sedan. Men sen att andra har en är ju upp till var och en; motsäger inte det. Däremot kan de vara jobbiga att prata in på OM nu personen har en jätteharang innan pipet kommer. Då lägger jag oftast på och ringer upp igen vid ett annat tillfälle. Förstår också att folk tycker det är bra med en nummerpres; själv har jag av olika anledningar inte en. Finns inget behov heller. Är jag ute när de ringer så ringer de ju säker tillbax en annan gång.
Du måste ha missuppfattat mig Åsa. Självklart så svarar jag också alltid i telefon när jag är hemma. Vi är ju 2 så nån av oss svarar alltid. Dock inte om man är mitt i nåt; typ om man står i duschen eller har sex. Då svarar man ju inte i telefon; inte jag iallafall. :-) Håller jag på med nåt eller är mitt i nåt (äter middag, lagar middag etc) så säger jag att jag ringer upp efteråt eller om vi ska höras en annan dag.
Men ligger jag och vilar eller sover och Levent svarar så säger han det till personen. Vilar jag och är seg i kolan så visst kan jag släpa mig upp för att prata i telefon men det blir inte så kul för den andra eftersom jag då inte har nån större lust att prata pga att jag är så trött. Levent talar alltid om vem som ringt om jag sovit och så ringe rjag upp den perosnen en annan dag. Är det en vän som behöver prata av sig så väcker han mig. När det är angeläget. Ibland kan det vara svårt att engagera sig i samtalet och eftersom det är vänner som ringer så vill man ju vara en bra lyssnare. Har svarat många gånger fast jag legat och sovit. En vän kanske behöver prata av sig. Jag kan säga rätt snabbt då att jag är för trött för att prata men då vill personen prata en stund ändå och vad gör man i det läget? Jo, man lyssnar fast man är trött. Det händer att det kan bli så ibland. Inte så ofta visserligen.
Mobilen har jag också med mig när jag beger mig nånstans. Den är bra och behändig att ha men det är sällan jag ringer med den. Hemma har jag den oftast avstängd. Få har mitt nummer.
Hihi, så mattelärare jag är, så räknar jag också på fingrarna emellanåt. Dem har jag ju alltid med mig.
Fingar är ett bra medel att ta till vid räkning och här blir det också så och helt automatiskt. I vissa situationer kan det rent av bli pinsamt att fingrarna kommer upp men samtidigt så finns dom alltid med. Siffermänniska är jag väl kanske inte längre på det sättet men en gång en räkneperson alltid en antar jag.
Roligt egentligen hur vi är funtade.
Jag var bra på matte när jag gick i skolan och från nu räknat så var det länge sedna jag jobbade med siffror. Det händer att jag tar till fingrarna när det gäller att gånga saker. Heh. Rätt pinsamt egentligen. Halade på en vän som lirar dart ..
En stor turnering i stockholm. Jag skulle bara titta. Det saknades folk till att skriva upp poängen på tavlorna och jag ombads göra det.
JAG!!!! Pjuh, räkna plus och minus snabbt. Vart rejält nervös. Är som sagt inte så snabb på det numera. Man ska först räkna ihop poängen de kastar och sedan dra av den summan från de poäng de har. Räknat från 301 och neråt. I början gick det för långsamt men sen flöt det på. Märker verkligen av att om man inte använder sig av de fyra räknesätten ofta så läggs det långt bak i hjärnan i nån slags slummer. Heh.
Nina. Tack för ditt svar, men jag brukar kolla svaren i dina blogginlägg också.
Susanne: Ja, jag tror vi är rätt många som gör det. Alla sätt är bra, bara de funkar. :)
Carina: Fingrarna är bra att ha, bara man vet hur många man har så att man inte missar något eller räknar dubbelt.
Nina: Sådan räkning hade jag tackat nej till.....
Då vet jag. Att du brukar kika in efteråt.
Var lite osäker. Feedback brukar ju dröja ibland så .. ja, du vet.
Hoppas du får bukt med datorn. Så du snvänder dig av ICQ. :-) Trodde alla körde med msn numera. Heh.
Nina: De sista åren har jag haft kontakt med en person på ICQ:n. Jag är dålig på on-lineskrivning. MSN använder jag inte alls.
Ska testa att vara utan dator någon månad. Får se vad jag kommer att sakna.