Förtroende
Droginnehavet kan vara straffbart, vilket är den stora skillnaden för mig mot alkoholen. Inte användandet i sig självt.
Jag är alltså inte ett dugg förvånad över ytterligare ett "drogavslöjande". Det jag förvånas över är att vuxna människor har sådant förtroende att de ser andra som förebilder. Jag kan inte komma på en enda person som förebild. Inspirationskällor i vissa avseenden, ja. Men inte förebilder.
En annan sak jag förvånas över är att de är så riskbenägna. Att de visar ett förtroende för den som bjuder eller säljer drogen, för de människor som vet om att de använder den. För helt i hemlighet har det väl inte varit?
Ett rätt så allmänt känt fenomen är ju att de som tipsar om andras omoral eller brottslighet till polis, försäkringskassa, skattemyndigheter osv inte helt sällan är vänner, grannar, ex-partners, arbetskamrater etc. Kort sagt sådana vi har eller haft någon slags relation till.
Att man riskerar jobb, vänner, kanske även familj för att partydroga är också obegripligt. En missbrukare kan jag rätt långt förstå. Där har drogen tagit över allt. Bland det sista som brukar misskötas är jobbet, när jobbet missköts har det ofta gått långt. Att ett festtillfälle tillåts sätta så mycket på spel är mer svårbegripligt.
En av mina teorier är att det är alkoholen som suddar ut omdömet. Men det är bara en teori. Och min teori spelar ingen roll. Det viktiga tycker jag är att inse att det inte finns några förebilder, några ikoner. Det finns det inte för mig i varje fall. Varken bland dem jag träffat utanför eller på nätet, eller de som är kända på något sätt. Jag är glad att jag inte har några förebilder.
En stilla undring är om det finns någon som tror att någon vuxen eller annan ålder kommer att börja använda kokain för att Sjöberg och Nylander erkänt att de gjort det?
I
Jag har heller aldrig haft en enda förebild. Men många har det ju. Jag tror att förebilder ofta hjälper unga att ta sig fram, att de får styrka av att försöka bli lika bra som sina förebilder.
När en förebild sedan visar sig vara en svag person som tar droger, får väl inspirationen sig en knäck, gissar jag. Kanske blir tilliten till vuxenvärlden lite extra kantstött också.
Människor i offentliga yrken borde tänka lite på att mer står på spel än det egna jobbet etc, även om det i sig är tillräckligt. Jag häpnar också över att de satsar så mycket bara för att partydroga.
Hur som helst; de satsar även unga fans förhoppningar om en god värld. Eventuellt tappar de unga lusten att bry sig om vissa saker framöver.
Jag drömmer om en värld där alla tänker på vad de sänder ut genom sitt yrke, på alla plan.
Jag tror däremot inte många börjar ta droger för att en idol gör det. Åtminstone inte en idol inom idrottsvärlden. Kanske inom lite mer destruktiva områden däremot.
Knarkstoryn intresserar mig inte ett dugg. Ännu ett avslöjande om en icke så ovanlig händelse.
Med jämna mellanrum poppar det upp såna där nyheter. Knarkanvändning i sig är ju visserligen tragiskt. Däremot är din notering intressant om det här med förebilder.
Jag har inte heller några förebilder och hade det inte som ung heller. Däremot kan jag skoja till om att jag har en idol; exempelvis Jonas Gardell som jag tycker är en helt fantastiskt artist. Men även ens idoler är bara helt vanliga människa med brister och fel precis som alla andra.
Förr om åren kunde jag se upp till en del som huserade på nätet. Intelligenta och härliga perosnligheter. Inte så att jag önskade vara som dom men mer att kanske en dag platsa. Att kunna hänga med i olika slags diskussioner. Det hade ju helt med min dåliga självkänsla att göra. Jag trodde mig inte platsa men idag vet jag bättre. Sjävkänslan och själförtroendet är mycket bättre och jag förhåller mig till dessa som jag såg upp till på ett helt annat sätt. De är ju helt vanliga människor och inga övermänniskor på nåt sätt. Inspirationskälla är ett bra ord. Så ser jag på en del av dem idag.
Frågade min dotter om hon har en förebild och hon svarade att jag var det. Jösses, mycket får man höra i sina dagar. Hon vet mycket väl att jag INTE vill ses som en förebild. Jag är bara en vanlig mamma som gör så gott hon kan och som gör misstag. Svårt att säga att man föregår med gott exemepl vilket jag då inte gör eftersom jag t.e.x röker. Men min dotter skojjade nog .. heh.
Take care.
Hej Åsa! Hoppas du haft en underbar sommar! :-)
Skrev själv ett inlägg om det här. Patrik Sjöberg förvånar inte ett dugg. Däremot är jag grymt besviken på Sven Nylander, som länge varit en av idrottens absoluta förebilder. Och dessutom versamhetschef för Ren Idrott. Jag fattar det inte helt enkelt.
Och visst tror jag att deras användande och alla skriverier bidrar till att göra unga människor nyfikna. Kokain benäms inte sällan som just en "partydrog" istället för knark/narkotika eller illegal drog. Detta att "försköna" något genom omskrivning, samt att "alla" kändisar tycks använda skiten, lockar naturligtvis. Det är jag övertygad om. Ruggigt sorgligt.... :-(
Eva-Lena: Samtidigt som det är trist, så tycker jag att det är bra att det visas att drogerna finns nära oss. Det är inte bara utslagna människor som använder dem, utan helt vanliga människor. Jag tror liksom du skriver på sista raden, att det är inom mer destruktiva områden som det går att påverka direkt.
Nina: Jag tror inte alls din dotter behöver skoja, när hon säger att du är hennes förebild. Du behöver ju inte vara det helt och hållet, utan i vissa avseenden. Och där är du säkert en inspirationskälla.
Bejcon: Min sommar har varit bra. Jag har läst ditt inlägg också.
Visst kan man bli nyfiken, men då är det väl bra också att visa att det får följder? T ex att man kan förlora allt man har. Vad händer med familjen osv?
Jag försvarar inte droger på något sätt, men ibland funderar jag på varför det är så accepterat, som du och Hedgehog skrev i kommentarerna hos dig, att supa sig full trots att man inte är missbrukare. Sänder inte det också ut signaler att testa nyfikenheten för alkohol? Totalt sett är alkoholen ett mycket större problem än narkotikan är.
Skillnaden mellan alkohol och kokain/narkotika är att alkohol inte är olaglig. Dessutom är alkohol något som människan nyttjat i olika former i över 2.500 år. Jag vill påstå att det är en del av mänsklighetens kultur - därav acceptansen. Sedan finns det naturligtvis människor som inte kan hantera alkohol av olika anledningar - och dessa bör ju inte heller nyttja den. Att de trots allt gör det är naturligtvis ett problem - det håller jag med om.
Hur som helst - jag hoppas innerligt att man tar i med krafttag gällande narkotika/knark så det inte blir som tendenserna ger gällande, att kokain är på väg att bli allmänt accepterad som en sk partydrog. Det vore förödande...
Trevlig helg! :-)
Läste Bejcons inlägg här om att alkoholen skiljer sig från andra droger för att den är legal i landet. Och han påstår att den är den del av mänsklighetens kultur.
I så fall är väl opium, hallicunationsframkallande svampar och marijuana också en del av mänsklighetens kultur - de där växterna har säkert funnits och nyttjats minst lika länge som man kunnat utvinna alkohol (och tobak i olika former). Innebär det att man ska acceptera dem alla som en del av vårt mänskliga sinne (alltså förgiftningen av dem)?
Hur länge ett fenomen har funnits tycker jag inte är ett argument för att behålla det. Vi har mördat varandra länge, men det är inte accepterat för den sakens skull, t.ex.
Bejcon: Ja, narkotikan är olaglig. Men ditt argument att alkoholen funnits länge tycker jag inte håller.
Jag är inte för någon legalisering av narkotika, inte alls. Det som förvånar mig är att någon fortfarande kan förvånas över att "icke-missbrukande" människor använder narkotika. Att det drogas på olika sätt bland till exempel ex-idrottare är känt sedan länge.
I jämförelsen med alkohol så tycker jag att det tas förvånansvärt lätt på bruket av alkohol i relation till narkotikan. Att berätta om att vi varit fulla ett antal gånger, dumheter som vi gjort då är helt acceptabelt, mer roande än oroande. Skulle någon berätta om motsvarande när det gäller narkotikapåverkan så hade det varit helt andra reaktioner och jag tror inte endast det beror på att narkotikan är olaglig. De signaler vi sänder ut är då att vara fulla emellanåt är helt ok för det är lagligt? (Jag vet att jag drar det rätt så långt). Då påverkar vi ingen att prova på?
Det är ett antal som inte kan hantera alkoholen, åtminstone bland de jag känner. De är inga parkbänksalkoholister. Men konsumtionen är stor många gånger per vecka.
Jag är alltså inte på något sätt för en legalisering av narkotikan. Jag är inte heller ute efter att begränsa vuxna människors alkoholdrickande, vad som är destruktivt och lösningen på det måste komma från individen själv, inte ovanifrån. Det jag vill komma till är att alkoholen tas som så given i stora mängder i många sammanhang, den ifrågasätts nästan aldrig. Trots det så är den totalt ett stort problem.
Önskar dig också en fin helg. Jag började min med att gå lite på Malmöfestivalen.
Eva-Lena: Frågan är väl som så ofta gränsdragning. Vad är acceptabelt och vad är inte acceptabelt. Och vem avgör gränsen.