Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra av Liza Marklund och Lotta Snickare
Boken är uppdelad i tre delar. Del 1 beskriver hur pojkar och flickor behandlas olika. Del 2 visar hur bardomens värderingar och uppfostran fortsätter att prägla oss. Del 3 talar om du ska klara dig i manssamhället.
Del 1 och del 2 upplevde jag som ytliga, som jag läst det förr, inget nytt. Något att läsa som en påminnelse, repetition.
Det var först i del tre som jag tyckte att boken lyfte. Att beskriva olika sätt att klara sig bra som minröjare, tyckte jag var kul. Exemplen var bra och tydliga.
Som vanligt tror jag inte att boken når fram till dem som skulle ha mest behållning av att läsa dem. De som håller fast i de stereotypa beskrivningar av man-kvinnor. Som hävdar att kvinnor väljer att ta hand om hemmet och att det är något medfött osv. Vilket är synd. Just den här boken skulle passa utmärkt till dem. Den tar ett fåtal timmar att läsa, enkelt språk, går att le åt en del, många igenkännande exempel.
Tycker att det är en bok som borde delas ut på arbetsplatser, i skolor med flera ställen. Just för att den är så enkel att läsa, borde den kunna hjälpa till med att få ihop ögonen på hur det egentligen ser ut.
Har du funderat kring könsskillnader och evolution? Det är skillnad mellan pojkar och flickor....
Jag har funderat på att köpa boken. Jag tror att jag gör det nu, trots att du skriver att delar av den inte var så bra, utan mer en ytlig upprepning. Jag tror även som du, att de som skulle behöva läsa boken aldrig ens kommer i närheten av den. Tyvärr. Men varför inte som studiematerial i skolan? Det är redan där det gäller att böja det som krokigt ska bli, om jag får använda en sliten klyscha.
Annica
Är bokens tredje del månntro inne på ungefär samma spår som filosofen och psykoanalytikern Luce Irigaray, som menar att normen bara föreskriver ett kön och inte två, nämligen mannen - och att kvinnan bara är en negation av det där enda könet? En intressant artikel, tycker jag:
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/5221/
Marklunds bok lockar inte eftersom jag tycker hon i uttalanden mest påvisar att hennes egen väg är rätt. Som om alla ska gå samma väg. Vad hade hon exempelvis gjort om hon inte varit lockad av att skriva utan istället ville bli florist? Hon verkar lite tunnelseende.
Jag tror att många olika vägar kan vara riktiga för alla människor som ju är olika.
Och att det inte alls är bra att se den manliga strukturen som något som ska erövras till egen fördel.
Båda könen skulle säkert ha glädje av om det manliga samhället neutraliserades lite mer istället för att kvinnorna mer och mer går i samma (dåliga) spår som männen redan gjort.
Men Marklund kanske har kommit fram till detta på senare år också, trots att det inte syns i tidningsuttalandena?
Mårten: Jag koncentrerar mig främst på att se hur människor behandlas idag. Visst är det skillnad, även på attityder.
Annica: Ska bli intressant att höra vad du tycker.
Eva-Lena: Jag uppfattar inte boken riktigt som du skriver, att man ska bli mer lik männen. Tredje delen har t ex med hur man identifierar och hanterar mäns härskartekniker, hur man ska vara vaksam på roller man ofta tvingas ta på sig och liknande.
Den delen är också ytlig, men den känns och är mer handfast än de första två delarna.
Det är inte lätt att locka dig att läsa någon bok.:) Undrar hur de som lyckas gör.
Författare eller översättare ska kunna skriva på riktigt bra svenska och kunna väva ihop en historia utan att den känns tafflig, för att locka mig att läsa mer än en bok.
Det gör inte Henning Mankell, Liza Marklund eller Leif GW Persson, för att nämna ett par exempel.
Det är inte lockande att medvetet ta en stor risk att bli besviken - mycket roligare att chansa på något helt nytt istället, även om risken att bli besviken är stor även där när man är så kräsen som jag. ;=)
Dessutom har Marklund gett mig dåliga vibbar när jag hört henne uttala sig om sina egna framgångar, och därför tänkte jag kolla terrängen lite innan jag ens eventuellt överväger att läsa baksidestexten på den där boken . ;=)
Eva-Lena: Jag är rätt villig att prova nya böcker, i varje fall om de inte är så tjocka. Däremot läser jag oftast inte mer av en författare om jag inte gillat en av böckerna.
Jag har läst tre andra böcker av Liza Marklund, Sprängaren, Gömda och Asyl. Sprängaren fick mig att tappa intresset att läsa mer "deckare" av henne. Gömda och Asyl var det handlingen i sig själv som drog.
Till skillnad från dig så har jag gillat en del av Liza Marklunds framgångsprat. Jag gillar hennes kaxighet.
Jag har bara läst "Sprängaren" av Marklund och den fick mig att tappa lusten helt, på grund av flera anledningar.
Jag har hört henne prata om sina egna framgångar på ett sätt som kändes som skryt och inte alls som uppmuntran eller upplysning till andra. Det såg ut som skryt som hon försökte dölja med en ridå av transparent uppmuntran, eftersom det var så inriktat på hur man tar sig fram exakt så som hon gjort. Men det är ju bara hon som haft just den vägen att gå, alla andra har helt andra vägar, drömmar, intressen, talanger och personligheter. Det var oproffsigt, helt enkelt. Å andra sidan var det några år sedan nu.
Jag tror jag tycker bättre om att läsa rådgivande böcker (om jag nu måste läsa sådana) som är skrivna utifrån ett allmänt psykologiskt synsätt (genom forskning och utbildning kring hur människor brukar fungera över lag). Då blir det inte en personlig uppvisning av den egna karriären, t.ex.
Eva-Lena: Jag har nog inte hört henne prata på det sättet, fast det ligger en hel del i det som du skriver.
För mig kändes boken viktig. Visst, jag har trott mig förstått mycket sedan tidigare men ändå känns det som ett uppvaknande. Framförallt kanske angelägenheten på det sätt den är skriven, att det inte är åsikter om hur världen ser ut.. den ser ut så!
marklund lider av hybris