Tidsbrist och hur orkar de.
Bortsett från riktigt stora projekt som kräver dagar, veckor eller år i anspråk, så tycker jag mer att tidsbrist har blivit ett artighetsuttryck.
Istället för att säga sanningen: Aktiviteten har låg prioriteringen, är ointressant, är tråkig, har för låg prestigenivå eller vad det nu handlar om.
Jag tycker det nästan är komiskt att skylla på tidsbrist, när det gäller saker som tar några minuter i anspråk. Och jag hör det ofta. Inte minst när det gäller sådant som man tagit på sig frivilligt, som just egentligen inte tar någon tid.
Egentligen tycker jag inte att man normalt ska behöva förklara varför man inte gör något. Tidsbrist tycker jag i varje fall är en av de ursäkter jag tycker låter konstruerade.
Ett annat uttryck som är roligt är när någon skriver/säger saker i stil med: Hur orkar de engagera sig i sådana saker? En del människor har energi, det är väl positivt egentligen? Ändå används uttrycket mest i negativa sammanhang. När den som kommenterar det tycker att orken ska läggas på något annat än det som den med för mycket ork lägger den på. Vem kan besluta var andra borde lägga sin energi?
Problemet borde väl vara om man blir indragen i ett engagemang som man inte orkar med, sånt kan ju hända.
Man hinner det man har lust med. Sen att många SÄGER att de inte har tid är en annan sak, det är en lam bortförklaring. Om det nu inte råkar vara sant. Men att t ex svara på mail kan ta... en minut? Man kan svara att man inte har tid att fördjupa sig i ämnet men återkommer. Få som gör. Irriterande för den i andra änden som väntar besked. Att inte "ha tid" att svara på ett mail är banne mig bara bortförklaring.
Om jag har fem intressen som jag måste ägna mig åt två-tre timmar åt gången för att de ska ge det jag önskar, så har jag ju inte tid att utöva dem alla hur mycket jag än vill. Då måste jag prioritera bort något som är lika mycket värt som något annat, något som verkligen är intressant och som man egentligen vill göra. På så vis tycker jag man kan säga att man "inte har tid".
När det gäller att svara på mail så tror jag att många har svårt att hacka upp sin arbetstid eller det som de är inne i, för att det är svårt att hitta flödet igen efter att man avbrutit det man håller på med. Då tar jobbet kanske dubbelt så lång tid för att man måste leta upp alla trådar på nytt varje gång någon vill avbryta. Och då får man ännu mindre tid för mailskrivandet eller till att fixa administrativa grejor eller vad det nu kan vara.
Den rätta känslan kanske inte har infunnit sig för att svara på någons mail, men då är det ju inte frågan om tidsbrist. Jag brukar försöka skriva och förklara sådant och säga att jag ska skriva "det riktiga mailet" snart, men det kräver också en viss känsla som man ska hitta först. ;=)
Du glömmer bort det faktum att saker som tar "bara några minuter" innebär att man ofta behöver bryta av något man redan gör och sedan krävs det ställ-tid för att komma in i det som man blev avbruten i.
Att "inte ha tid" tycker jag är ett intressant uttryck.
Intressant Åsa. Hur har du tid att komma på alla intressanta grejer du skriver om. :-)
Nämen, du har väldigt intressanta funderingar/skriverier som får en att tänka så det knakar.
Började tänka rätt intensvit på hur jag använder den där meningen och om jag nu gör det.
Om jag skulle prioritera TV-tittande mer än något annat (vilket jag säkerligen gör ibland) så skulle jag nog haspla ur mig att jag inte har tid att träna fast jag skulle vilja ha tid till det.
Prioritering.. Javisst.
Jag brukar tänka att jag tar mig alltid tid till allt det jag helst vill göra och det jag prioriterar mest så därav använder inte jag det uttrycket alls. Inser också dygnets begränsningar.
Tack för dagens trevliga lilla funderingsstund.
Desirée: Men i de flesta sammanhand finns det väl möjligheter att dra sig ur det som man inte orkar med? De som tar på sig något och sedan inte gör det som de ska av tidsbrist eller annat, lägger ju ofta över arbete på andra istället.
Monica: Det är så jag ser det också. Tidsbrist är ofta en bortförklaring. Att svara på mail tar som sagt bara någon minut och jag tycker inte att det finns någon skyldighet för det mesta att svara direkt. Inte heller egentligen att utveckla resonemang som man själv inte är speciellt intresserad av att utveckla. Men att ge en kort respons tycker jag hör till artighet.
Eva-Lena: Men hur ofta hör du någon säga att man inte har tid av den anledningen utåt? Det är ju mer en prioritering inför sig själv. Väljer jag A så kommer jag inte att ha tid med C och D. Då är du ju också inne på det jag skriver om sådant som tar mycket tid och som man ännu inte dragit på sig. Priorteringar om vad vi har tid till, vad vi vill göra är väl något vi gör dagligen?
Att mailen blivit något betungande tror jag mycket hänger på att det blivit någon slags förväntan att både svara och ge svar omgående. Jag försöker numera samla mailen på jobbet och svara när det är naturligt. När jag kommer, efter lunchen, innan jag går hem.
Jag tycker många gånger om att det är bättre att säga nej till något, avgå från något än att stå kvar och skylla bristande engagemang på tidsbrist. Det är trist att höra och motiverar inte heller andra att göra något.
N:/ Ja, avbrottstiden är jobbig. Men om man nu inte har för avsikt att besvara mailen för att man inte har tid kanske det är lämpligt med ett auto-reply då: "Jag tar bara emot mail, av tidsbrist svarar jag inte". Jag vet att det inte går att göra så, men någonstans så bygger ju ändå kommunikation på att någon svarar. Och har man kommunikationsmöjligheter öppna så anser jag i varje fall att man ska vara beredd och ha avsett tid till att besvara rimlig kommunikation. Många mail behöver ju inte besvaras direkt heller.
Nina: Ja, jag tror också att om man verkligen vill något så gör man det också. Om man sedan inte gör det man en gång gjort med glädje, tycker jag det är bra att ompröva det. Jag kanske inte längre ska vara med i det projektet, den föreningen, ha den kommunikationsmöjligheten öppen längre osv. Jag tycker det är bättre att säga nej till något om man tror det blir för mycket, eller avsäga sig det när man inte har möjlighet att fullfölja det. Att bara hänga kvar med sitt namn och inte göra något tycker jag smutsar ner namnet och gör att andra får jobba mer, alternativt att projektet/föreningen inte får den näringen det behöver och kanske skulle bli bättre att bli nerlagt.
Jag håller med rent generellt i resonemanget att har man viljan finns tiden men, jo jag har ett stort MEN. Jag är inne i något där tiden inte längre är min och jag har inte den orken att ta mig tiden just nu och alltså har jag inte tid som räcker till för det jag egentligen både skulle önska göra och ha lust med.
Att avbrott mitt i något ställer till det. Tidigare svarade jag på mail (tidigare är ett par år tillbaka och lite till) i princip direkt och förväntade mig också respons direkt vilket gjorde det ganska orimligt. Nu väntar jag mig inte svar förrän det ramlar ner i inboxen, dröjer det för länge så skriver jag igen. Precis som med vanliga pappersbrev så tar vissa saker längre tid och särskilt om man vill tänka till först eller har en del att skriva. Då blir det liggande tills jag får ihop och dröjer det lite länge så brukar jag kasta ur mig ett kort mail att det kommer mera men absolut inte på en gång jag fått mailet.
Jag önskar mig däremot min tid åter till att hinna orka det jag egentligen har lust med och vilja att göra men det är en annan femma.
Varför kan jag inte ens läsa ordentligt, det skall inte stå gobkoet utan gokboet om nu det gör någon skilland ;)
Carina: Men handlar inte det mer om brist på verklig ork än brist på tid?
Det här med att skriva och svara på mail är det flera som tänkt på. Jag skriver det i ett eget inlägg, tror jag.
"Jag hinner inte" är nog för det mesta ett slarvigt uttryck för "jag har viktigare saker att göra". För som du säger, ofta hinner man ju... men prioriterar annat. :D
Handlade det bara om mail. Jag var nog mer inne på när medarbetare X kommer och säger: "Har du tid en minut?"
Frida: Ja, det är så jag tänker också. Att oftast är det ungefär det som egentligen sägs.
N/: Nej, inlägget syftade på det mesta. Avbrott när någon kommer in på rummet och det "bara ska ta någon minut" tycker jag är de värsta tidstjuvarna. Fast oftast handlar det ju om att sätta gränser även där, om man strikt håller sig till att det bara får ta någon minut så tror jag att de flesta slutar störa med icke-brådskande småsaker, men då gäller det ju att sätta av tid som passar både en själv och andra för att kunna kommunicera riktigt. Och vi är ju olika. Jag föredrar t ex att ofta maila kortare meddelanden på jobbet just för att inte störa och då kan de titta på dem när de får tid. Sedan har jag fått veta att andra tycker det är oartigt och kallt att "inte orka" gå iväg till dem för att meddela.
Hej!
Sen av mig är jag. Jo, till din reflektion om det jag svarade om tid/ork. Jo, hos oss handlar det om orken som inte finns. Det är en brist som det är gott om men jag hoppas på en vändning snart.
Natti!
Jag förstår inte hur du orkar engagera dig i sådana här frågor, hehe (jag är så rolig så jag själv nästan somnar). Näh men om man jag inte hinner med (oavsett orsak) så föredrar jag att säga att jag inte har hunnit än att säga: "Jag har inte hunnit med dig för med tanke på de andra saker jag har gjort så har du låg prioritet." Om det hela är en dålig bortförklaring så må det vara så. Man måste inte alltid säga allt. Men nu är jag så trött så jag lämnar din sida här :)
Ha det bra!
Åsa: Jag har hur mycket energi som helst.:) Nästan!
Jag skrev att det ofta var ett artighetsuttryck och det var som ett sådant som jag tycker att du använder uttrycket.
Carina: Ni får se till att fånga orken så den finns där den ska vara. :)
Hej Åsa!
Kloka ord som oftast och detta med att ha/inte ha tid är en fråga om prioriteringar! Något som gett mig mycket är Bodil Jönssons böcker om tid, både vad gäller perspektiv på tid och att våga säga nej på grund av den orsak som just då är aktuell och som gör att man inte hinner!
De kan jag rekomendera. Men även att man bör ta itu med tidstjuvar!
Hoppas att du har det bra annars?
Kram
Nettan
Nettan: Jag gillar också Bodil Jönssons böcker. Jag har det bra. Jag blir lite nyfiken, känner att jag känner igen dig, men jag kan inte placera dig....