Förebilder - söndagstankar
Jag har funderat på om det egentligen går att säga att någon är en bra eller dålig förebild utan att lägga till något. T ex Anna är en bra förebild när det gäller....... Bertil är en dålig förebild när han....
Jag tycker det låter betungande att bli beskriven som som en bra förebild utan att precisera vad det gällde, verkar övermänskligt. Lika nedtryckande tycker jag det skulle vara att bli beskriven som en dålig förebid utan att få någon begränsning av det. Skulle tro att det är sällan någon är helt igenom en dålig eller bra förebild.
Förebild för vem då? Bortsett från grundläggande värderingar och lagar, inte döda, inte misshandla, inte stjäla, varierar värderingar och vad som är viktigt från person till person.
Är det ens attraktivt att vara en bra förebild? Förebild för vem i så fall?
Uppdatering: Schmut har också skrivit ett inlägg som berör förebilder, Tjejen har tuttar, so fucking what.
Ungarna tycker att jag är en bra förebild... varför?...inte en aning.
Mamselamsen: Jag tror att det är för att du är en hunk som du är en förebild. :)
Hunk? *skrattar så jag dör*
Mamselamsen: Jag tog din egen beskrivning, men tog bart citattecknen. Jag tycker de som beskriver sig själva som Hunkar är bra förebilder. Förebilder med bra självkännedom och självförtroenden växer inte på träd. :)
Jag vet! =) Och självkännedom och självdistans... det har jag! Det är därför jag kan driva hejdlöst med mig själv.
Svaret är enkelt: Man väljer inte själv att vara en förebild. Det är den som väljer ut sin förebild som bestämmer. Och den som väljer, tar väl det den vill ha?
Det tycker jag är en tröst, att jag inte behöver lassa på nån att vara som jag. (Fy fasen så tröttsamt för den som ev. skulle välja det....)
Bloggblad: Håller med dig, det är andra som väljer förebilder.
Jag är övertygad om att ingen skulle orka eller vilja vara som jag. Jag är sååå jobbig. :)
Mamselamsen: Låter bra. :)
Jag tycker tvärtom det är jättekul att vara jag, så det skulle jag gärna unna någon annan :-D. Men jag är lite osäker på hurvida någon som till äventyrs skulle välja mig som förebild riktigt inser vad det innebär, jag menar, den personen skulle kunna bli besviken av någon outgrundlig anledning (även om jag tycker det är kul att vara jag, kan jag ju inte kräva att andra ska tycka det :-)), och _det_ skulle jag tycka vore lite tråkigt.
Å ena sidan. Å andra sidan tycker jag att man ska försöka vara som man är och inte som någon annan. Å tredje sidan är det alltid trevligt att inspireras till det ena eller det andra också, av den ena eller andra. Det finns ju människor som inspirerar snarare än förebildar. Inspirations-bilder :-)! Inspiration är dynamiskt och förebild är statiskt. Liksom. Hm, nu satte jag myror i huvudet på mig själv :-)!
Thebe: Jag tycker också det är kul att vara jag för det mesta, men jag skulle inte tro att någon annan passar att vara jag, så de ska helst hitta andra förebilder.
Inspirationsbilder tycker jag är viktigare än förebilder, men där tycker jag det är mer uttalat vad de har som inspirerar. Inspirationsbilder är mer specificerade än förebilder. Så tycker mina myror i huvudet. Håller med om att de är mer dynamiska än statiska också.
Intressant ämne. Jag har funderat på vilka förebilder jag har. Det växlar med vad det gäller och det ändrar sig med tiden. När det gäller vissa saker har/har jag haft den ena, i annat nån annan etc.
Men ju äldre jag blir desto färre blir det.
Min dotter brukar meddela mig inom vilka områden jag är en förebild och inom vilka jag inte är det...
Som lärare försöker jag förhålla mig så att jag åtminstone inte ska vara ett avskräckande exempel i alla fall.
Bloggblad: Ja, det är intressant. Jag kommer inte på någon som jag har som direkt förebild. Däremot en del som inspirerar mig till "ett bättre jag" och det går in i varandra för mig.
Jag kan inte komma på något som jag har som jag tror inspirar andra. Men jag tänker på vad jag gör. T ex två enkla exempel: Går inte mot rött vid övergångsställen om det är barn i närheten, försöker låta bli att svära osv.