Behovsprövning
Varje gång det diskuteras att barnbidraget ska behovsprövas så ryser jag, t ex här i Belinda Olssons krönika.
Jag förstår resonemanget i sig självt, att de som behöver det mest ska ha, de som inte behöver det ska inte ha. Ändå så anser jag att just barnbidraget ska vara ett bidrag till de som har barn, oavsett inkomst. Ska inte alla få barnbidraget, tycker jag man kan ta bort det istället. Lägga det som en del i socialbidraget eller vad det nu blir.
Varför? Eftersom jag under rätt många år har haft hand om löner och hört resonemangen som varit. Önskemål om att skjuta på övertidsutbetalningar, löneökningar. Arbetstidsökningar vill man göra, men behöver räkna på ifall då inte bostadsbidraget ska minskas, att inte dagisavgifterna ska öka (när det var inkomstbaserat) osv.
Förutom att det ska byggas upp ett kontrollsystem, att man ska behöva diskutera negativa konsekvenser av en löneökning känns som energiförstörelse.
Att överhuvuvdtaget komma i en situation där man ska kalkylera med att en inkomstökning kan innebära en minskad standard anser jag strider helt mot naturligt tänkande.
Jag håller med dig om att det är "mot naturligt tänkande" (eller åtminstone mot en sund ekonomisk struktur) att behöva kalkylera med att en inkomstökning kan innebära minskad standard.
Men jag håller inte med dig om att antingen alla eller ingen skall få barnbidrag.
Jag har också arbetat med löner, och hört de argument som den krassa ekonomiska verkligheten medför. Men aldrig någonsin har det varit barnbidraget som legat till grund för resonemangen, utan snarare de bidrag som faktiskt påverkas av inkomsten.
Jag tillhör skaran som anser att barnbidrag – i likhet med alla andra bidrag – skall behovsprövas (och det är en åsikt jag hade redan på den tiden jag var fast övertygad om att jag själv aldrig skulle skaffa barn...). Detta var en hjärtefråga jag drev starkt under min politiska karriär.
Anledningen till att alla får barnbidrag sägs att det skall vara "en ekonomisk garanti" för alla barn. Det är ett ihåligt argument som jag inte köper. Jag tror att det ligger i varje sund förälders natur (såväl låg- som höginkomsttagare) att i första hand se till barnens försörjning och välmående.
I fallet med den låginkomsttagande föräldern är barnbidraget en nödvändig del av inkomsten, och går till de löpande utgifterna/kostnaderna. I de höginkomsttagande familjerna är det inte ovanligt att barnbidraget sätts in på ett konto till barnet, för att sedan disponeras av barnet vid 18 års ålder.
Med andra ord: Barnet från den välbeställda familjen får på sin 18-årsdag 182.400:- (exkl. ränta!) av staten. Barnet från familjen som har det sämre ställt får... ingenting av staten på sin 18-årsdag. De pengarna har man under resans gång tvingats använda till det de var avsedda att användas till.
Att göra barnbidraget till en del av socialbidraget (vilket det iofs redan är, för de som söker socialbidrag) känns också främmande. Att tvinga låginkomsttagande föräldrar att söka socialbidrag för att kunna köpa vinteroveraller till barnen sänder helt fel signaler.
Att inte behovspröva barnbidraget är en av de största välfärdsorättvisor vi har i Sverige.
The Witch: Självklart har jag inte heller hört resonemanget om löneökningarna kontra barnbidraget, eftersom barnbidraget inte hör till det som är behovsprövat. Jag vet bara hur diskussionern har gått och även hur de fortfarande går.
Visst kan en del höginkomsttagare sätta undan hela barnbidraget till sina barn. Å andra sidan betalar de också en hel del skatt, så det kan väl ses som en skattereduktion då.
Jag köper inte dina argument för en inkomstprövning av barnbidraget. Att få ytterligare granskningar, vändande och flyttande av inkomster tycker jag inte gagnar någon.
Min uppfattning står fast, antingen inte alls eller till alla.
Förr tänkte jag också sådär; att barnbidrag ska alla ha rätt till oavsett vad man har för inkomster. Man betalar ju skatt som alla andra etc.. och tjänar man mycket betalar man mer skatt..
Utbildar man sig och får bra jobb och dras med studieskulder, betalar mer skatt än genomsnittet.. ja, det har man ju kämpat för och då har man väl rätt till samma rättigheter som alla andra. Varför ska det göras skillnader.
Men.. har tänkt om och det mycket..
Alla barn i vårt land har inte samma förutsättningar tyvärr. Höginkomstagarnas barn behöver ju inte sakna något rent ekonomiskt överhuvudtaget och barnbidraget i de famljerna kan ju ses som fikapengar.. eller sättas in på sparkonto precis som theWitch skriver här ovan.
Höginkomstagarnas barn kommer alltid ha det lättare ekonomiskt på alla sätt (när de är små, buffert när de flyttar hemifrån etc)än de barn som kommer från "fattigare" hem.
Skulle jag vara höginkomstagare så skulle jag gärna skippa barnbidraget för bättre behövande.
Jag är visserligen ingen höginkomstagare och det var några år sedan jag tjänade bra lön.. (runt 25-30.000 / mån) men alltid har jag ändå spart till mina döttrar.. kommande körkort etc.. så jag bortprioriterar nåt för egen hand för deras skull.. men det är helt okej för mig och mitt eget val. Men förstår att inte alla kan göra så.
Men sen tänker en del att mycket vill ha mer.. man håller gärna hårt i det man har och är inte så villig att dela med sig. Har suttit på fina middagar på Djursholm ett antal gånger och hört tugget som går. Det märks att en del lever så långt ifrån den riktiga världen det går.. de har ingen aning om vad svårigheter är eller hur det är att vända och vrida på slantarna som många barnfamiljer gör. Tyvärr så drabbas ju barnen om deras föräldrar inte har bra inkomster eller om deras föräldrar prioriterar fel saker. Som en fd. granne till mig. Hon köpte snygga kläder och cigg för barnbidraget och hennes barn gick i loppiga begagnade kläder och fick äta spagetti till middag var och varannan dag. Så hela den här grejjen med att behovspröva har ju sina nackdelar också för det finns ju de som är "oärliga" och som inte heller sköter sin plikt som föräldrer..
Ja, detta var knepigt..
Nina: Egoism och dåligt omdöme anser jag finns i alla inkomstkategorier.
Att vissa kan sätta undan pengar till sina barn och andra inte är nog något vi måste leva med, om vi överhuvudtaget ska ha några inkomstskillnader. Eller vill du att det ska slätas ut helt och alla ska ha exakt lika mycket varje månad?
Nej, det har jag aldrig påstått.
Ojsan... upptäckte nu att inte hela min kommentar (mitt svar på din fråga) kom med igårkväll; bara en mening. Måste sluta kopiera kommentaren innan men gör det av gammal vana.
Det är klart det är inkomstskillnader. Så är det ju. L och jag har diskuterat det här med planekonomi... känns lite konstigt om man tänker sig att det skulle vara så vi levde här i Sverige. Nä, så skulle jag inte vilja ha det. Heh.
Önskar dig en trevlig helg