Vapentankar.
Jag har under dagen idag funderat på om jag själv skulle kunna tänka mig att bära vapen. Tidigare har jag varit övertygad motståndare. Det är jag fortfarande. Jag kan inte tänka mig något sammanhang när jag skulle vilja beväpna mig med vare sig ett skjutvapen, pepparspray, tårgas eller liknande. Jag har inga barn att skydda. Vet om det skulle göra det annorlunda, men för min egen del känner jag varken behov eller vilja att beväpna mig.
Dels för att jag tror att jag i ett trängt läge, t ex ett överfall på stan lika väl som att jag skulle försvara mig med vapnet skulle få det använt mot mig istället. Men främst för att det är en stark inre övertygelse. Jag vill helt enkelt inte vara beväpnad, det strider helt mot mitt inre jag.
Hej Åsa!
Jag har en liten fråga till den men vill maila dig, vad har du för adress nu igen? Du kan väl maila mig?
Ibland kommer jag att tänka på vilken kort tid i historien jag har som norm, nämligen vår tid i Sverige. Saker som är självklara här och nu har inte alltid varit det.
Dit hör förmodligen synen på vapen. Hela vårt skattesystem började förmodligen med att alla som hade mark skulle bidra till uppbyggnaden av en gemensam vapenmakt. Och nybyggarna i den amerikanska västern såg nog rätten att bära vapen som något självklart i ett (för dem) främmande och laglöst land.
Men vi lever trots allt här och nu. Idag tycker jag det är självklart att det ökar otryggheten snarare än tryggheten om vi bär vapen. Och att de amerikanska vapenlagarna är fullständigt otidsenliga. Och jag skulle nog även idag välja att göra vapenfri tjänst, men inte med riktigt samma självklarhet som för 20 år sedan.
Frågan är väl hur mycket skydd ett vapen egentligen är. Man kan ju titta på USA där var och varannan har ett vapen och där det sker betydligt fler mord per capita än nästan någon annanstans.
Håller med Håkan om att det ökar otryggheten mer än det ökar tryggheten.
Jag kan absolut tänka mig att bära vapen. I vissa speciella situationer. Som om jag skulle fotvandra en längre sträcka och inte vara i närheten av civilisationen på veckor t ex. Kanske måste jag skjuta ett djur eller nåt. Jag skulle nog känna mig lite tryggare i alla fall.
Däremot är jag helt emot att vem som helst ska kunna gå in i en affär och köpa ett vapen. Nej till sånt! Absolut totalnej. Då blir det skjut först och fråga sen i alltför många fall.
Åsa: Min mail är zyrenna@zyrenna.com.
hakke: Jag har aldrig funderat på om jag skulle välja vapenfri tjänst eller inte om jag skulle bli tvungen att välja. Men jag vet att jag inte vill bära vapen "privat".
Asta: Jag tror som jag skrev, att risken skulle vara att jag skulle få mitt eget vapen emot mig. Jag tror jag skulle känna mig mer otrygg med ett vapen i handen än utan. Det är många som är beväpnade idag, inte minst unga människor, som ständigt bär kniv osv för att de anser sig behöva kunna försvara sig. Håller också med dig och hakke att det skulle öka otryggheten för mig personligen i varje fall om fler bar vapen.
Monica: För att äta djuret, eller oskadliggöra det? En sådan situation tänkte jag inte på, men då är det mer en jakt än försvarssituation.