Tolerans leder till likgiltighet?
Jag har skrivit om det innan, undrar om det finns något kvar att skriva om här som jag inte redan skrivit om?
Jag tror att mitt läsande och skrivande på nätet är en bidragande orsak till att jag skriver sämre nu än jag gjorde för ett tiotal år sedan. En reservation mot påståendet i förra meningen, är att jag troligen inte heller utvecklat skrivandet utan internet. Då hade jag skrivit mycket mindre.
Jag bryr mig inte om hur andra skriver i sina bloggar, mail, forum osv. Stavfel ser jag oftast. Inte egna, men andras, och läser bara vidare. Meningsbyggnadsfel upptäcker jag bara om de är grova, det har jag helt tappat känslan för när det gäller mitt eget sätt att skriva. Fram till nu har jag stängt ner sidor där jag tycker att skrivsättet är jobbigt. Punkter saknas, meningar börjar med små bokstäver, ingen styckeindelning. Och det absolut värsta jag vet, otydliga förkortningar i löptext. Senaste tiden har jag gjort några undantag till det, jag läser sådant jag förr tyckte bara var att stänga ner för att skrivsättet gjorde det ointressant. Jag tror det är ett tecken på att jag helt enkelt vant mig vid att läsa sådant jag tyckte var tröttsamt förut. Bara det går fort att läsa så är det ok. På nätet. Böcker har jag större krav på. Där ska det vara ett bra språk med flyt i både text och handling. Böcker behöver inte heller gå fort att läsa.
Sedan en tid tillbaka skriver jag för mig själv just i syfte att utveckla, i varje fall ta tillbaka ett bättre sätt att skriva. Mer klart, bättre variation osv. Men osäkerheten på hur jag vill skriva är stor.
Gärningsmannaprofilen, har fått mig att tänka ännu mer på det under det senaste dygnet. Han skrev en bloggpost med rubriken "Ett löfte". Det handlar om att ifall Linda Skugge vinner Stora Journalistpriset ska han lägga ner sin svenska blogg. Oavsett om hon vinner eller inte, så ska han lägga ner den. Synd. Jag har läst där med ojämna mellanrum. Jag håller inte med honom om allt. För mig är det viktigare att många vågar och vill skriva och synas, än att det är helt korrekt. Ändå är det viktigt för mig själv att jag vet när jag skriver fel, det vet jag inte längre. Att jag har en känsla för vad som är korrekt, det har jag inte längre. Bakåtutveckling är vad jag själv upplever när det gäller hur jag själv skriver.
Kan det vara så att toleransen när det gäller andras sätt att skriva, gör att jag varit likgiltigare för mitt eget skrivsätt?
Ps. Nej, jag tycker absolut inte att Linda Skugge ska ha något journalistpris och blev förvånad över nomineringen.
Jag tror att mitt läsande och skrivande på nätet är en bidragande orsak till att jag skriver sämre nu än jag gjorde för ett tiotal år sedan. En reservation mot påståendet i förra meningen, är att jag troligen inte heller utvecklat skrivandet utan internet. Då hade jag skrivit mycket mindre.
Jag bryr mig inte om hur andra skriver i sina bloggar, mail, forum osv. Stavfel ser jag oftast. Inte egna, men andras, och läser bara vidare. Meningsbyggnadsfel upptäcker jag bara om de är grova, det har jag helt tappat känslan för när det gäller mitt eget sätt att skriva. Fram till nu har jag stängt ner sidor där jag tycker att skrivsättet är jobbigt. Punkter saknas, meningar börjar med små bokstäver, ingen styckeindelning. Och det absolut värsta jag vet, otydliga förkortningar i löptext. Senaste tiden har jag gjort några undantag till det, jag läser sådant jag förr tyckte bara var att stänga ner för att skrivsättet gjorde det ointressant. Jag tror det är ett tecken på att jag helt enkelt vant mig vid att läsa sådant jag tyckte var tröttsamt förut. Bara det går fort att läsa så är det ok. På nätet. Böcker har jag större krav på. Där ska det vara ett bra språk med flyt i både text och handling. Böcker behöver inte heller gå fort att läsa.
Sedan en tid tillbaka skriver jag för mig själv just i syfte att utveckla, i varje fall ta tillbaka ett bättre sätt att skriva. Mer klart, bättre variation osv. Men osäkerheten på hur jag vill skriva är stor.
Gärningsmannaprofilen, har fått mig att tänka ännu mer på det under det senaste dygnet. Han skrev en bloggpost med rubriken "Ett löfte". Det handlar om att ifall Linda Skugge vinner Stora Journalistpriset ska han lägga ner sin svenska blogg. Oavsett om hon vinner eller inte, så ska han lägga ner den. Synd. Jag har läst där med ojämna mellanrum. Jag håller inte med honom om allt. För mig är det viktigare att många vågar och vill skriva och synas, än att det är helt korrekt. Ändå är det viktigt för mig själv att jag vet när jag skriver fel, det vet jag inte längre. Att jag har en känsla för vad som är korrekt, det har jag inte längre. Bakåtutveckling är vad jag själv upplever när det gäller hur jag själv skriver.
Kan det vara så att toleransen när det gäller andras sätt att skriva, gör att jag varit likgiltigare för mitt eget skrivsätt?
Ps. Nej, jag tycker absolut inte att Linda Skugge ska ha något journalistpris och blev förvånad över nomineringen.
Kommentarer:
Postat av: Desirée
Jag säger nej, som svar på rubriken. Iallafall normala människor har en gräns för sånt. Självklart påverkas man av sånt man läser, men nog väljer man också vad man läser?
Postat av: Åsa
Desirée: Jag är normal, så jag har också en gräns. Men jag tål mer nu än jag gjorde innan, jag reagerar för mindre och mindre.
Jag väljer vad jag läser och det mesta läser jag inte, men det är mer för att jag inte tycker att innehåller intresserar mig, än för att språket, sättet att skriva är fel.