Tankar om synlighet, feedback m.m.
Jag bedriver rätt mycket av mitt liv i någon slags projektform. Vill jag något, så brukar jag fixa det. Det förutsätter att jag vet vad jag vill. Processen dit är ofta trög. Har en lång startsträcka. Behöver någon slags katalysator. Oftast inifrån mig själv. Sällan jag tar hjälp av andra för att göra något. Jag är drivande, på kortsiktiga saker. Däremot saknar jag uthållighet för längre saker, tappar stimulansen. Och startar något nytt istället för att utveckla det befintliga.
Samtidigt är jag för det mesta väldigt plikttrogen, vill slutföra saker, oavsett om det ibland kostar mer än belöningen är. Undrar egentligen hur mycket av ett belöningssystem egentligen ligger just i att någon ser det man gör? Någon ger någon slags feed-back. Negativ feedback kan till och med vara bättre än ingen feedback alls. Men den är självklart inte kul att få, positiv är mycket bättre.
Finns det passiv uppmärksamhet, passiv feedback också? Ja, jag tycker det finns. Det är namn som finns överallt. Som t ex sitter i många styrelser, sitter som moderatorer i forum, som är med på många ställen, men som man ändå inte upplever gör något. De får varken positiv eller negativ uppmärksamhet, de bara finns där. Som namn man lär sig känna igen. Men utan att man egentligen vet varför de finns där. Varför de vill ha sina namn där utan att använda sin post till något? Jag har fortfarande inte fått något svar på det. För mig är egentligen passivitet något jag upplever som negativt. Varför vill man ha sitt namn på en post där man inte vill, orkar, kan, har tid att göra något positivt av det? Jag har ställt frågan förr, men ingen av de som har sina namn på sådana sätt vill, orkar, kan, har tid att ge ett svar på det? Kanske kännetecken just för att man väljer att vara passiv på "aktiva poster"?
För att gå tillbaka till första stycket. Jag vill inte vara synlig för vad som helst. Jag tror t ex att jag relativt lätt skulle kunna fördubbla antalet klick på min blogg, jag har inte så många idag. Det hade inte gett mig något. Min blogg är en liten del av mig själv. Sedan är det för mig en stor skillnad på antalet klick på min blogg och antalet läsare. Det är läsarna jag tycker är intressanta. De som efter att varit här några gånger återvänder för att läsa mer. Inte de som klickar för att jag syns överallt.
Så jag får fortsätta att fundera på vad jag vill vara synlig för. Under tiden fortsätter mitt vanliga liv, som jag är mycket nöjd och glad över att jag har! Om inte annat så är jag mycket synlig för mig själv!
Nej, jag har väl inte heller riktigt begripit vitsen med att alltid vara så synlig. Det är mest bara jobbigt. Jag vet inte vad man skulle förväntas få tillbaka, mer än vanlig feedback. Man kanske skulle ha några högtflygande mål?
det är kul att se att även folk i din generation (inget illa menat) bloggar...min mamma är lika gammal..hon vet knappt vad en dator är för något..
Huvudsaken är att du är synlig för dig själv. Man ska inte vara synlig för att att försöka vara en populär person, vilket många vill.
Känner igen mig med det där att vara svårstartad, men när min motor väl gått igång går det bara av farten ;)
Må väl!
Glöm inte alla oss som läser dig via RSS-läsare :)
Att vara synlig är kanske samma sak som att ha en referenspunkt att utgå ifrån, om man själv inte kan sätta punkten på ett bestämt ställe?
Jag menar...
Föreställningen om andra människors uppfattning kan på ett vis vara detsamma som en referenspunkt för många, och för en del av dem är det viktigare än att försöka hitta sin egen referenspunkt i en "fritt svävande" tillvaro.
Vad tror du om den tanken? Den är inte särskilt genomtänkt, bara något som just slog mig. Kanske behöver jag bli sedd av dig för att den ska sätta sig ordentligt...? ;=)
Som alltid så skriver du mycket intressant och tänkvärt.
När du skriver att du ibland skulle vilja vara en mer synlig och få mer uppmärksamhet; på vilket sätt menar du då? *nina nyfiken*
När du skriver att du upplever dig själv som mer tillbakadragen är vad du vill vara så känns det så klockrent mig... så som jag resonerade förr. Jag var väldigt tillbakadragen OCH hade samtidigt skuldkänslor över det för jag hade samtidigt en illusion om mig själv att jag nog inte ville vara så tillbakadragen men idag har jag insett att jag är en rätt tillbakadragen person och jag har accepterat det och slutat bygga upp illusioner om mig själv. Så jag är så och har inte skuldkänslor över det längre och det känns så skönt. Hade också mer bekräftelsebehov förr och ville synas men inte på vilket sätt som helst. Mer det här att om jag säger nåt / skriver om nåt och att jag får någon slags respons på det. Att inte känna mig helt osynlig.
Oooh, Åsa... gillade detta du skrev.
"Om inte annat så är jag mycket synlig för mig själv!"
Så ser jag på mig själv numera. Har mognat och växt som person och ser idag att jag i allara högsta grad är synlig för mig själv och det känns så great. :-)
Intresant att läsa om hur du bedriver saker, vilken stimulans du kanske behöver och vad som funkar bäst och att du är en sån som litar på din egen förmåga att få saker gjort. Det är oftast bäst att lita på sig själv där för då blir det ju gjort. Har själv svårt att be andra om hjälp.
"Varför vill man ha sitt namn på en post där man inte vill, orkar, kan, har tid att göra något positivt av det?"
Minns att du skrivit om detta förr. Synd att du inte fått några vettiga svar på det.
Själv tycker jag det är mycket märkligt varför man finns med här och där när man inte fullgör sin plikt. Ja, du kopplar nog vad jag menar fast jag är så keff på att få ner de rätta orden.
Jag gillar din blog för att du är du är och skriver som du skriver och därför återvänder jag varje dag.
Oooh, you made my day idag.. :-) Den här meningen etsade sig..
"Om inte annat så är jag mycket synlig för mig själv!"
Trevligt fortsatt dag.
Desirée: Man kanske kan ha som mål att ha några högtflygande mål? :) Jag förstår inte heller varför man alltid ska vara synlig. Det är rätt skönt att vara i bakgrunden också. Men lite mer synlig kanske. Ibland i varje fall.
Daniel: Välkommen hit. Min generation har många bottnar, en är att vi väljer vad vi vill kunna och vad vi vill syssla med. Gör inte din generation det? (Inget illa menat)
LiS: Undrar om någon som läst hos dig tvivlar på att du har hög fart? Jag har alltid beundrat dig för din stora energi. :) Synlighet tycker jag skulle vara ett jobbigt sätt att vara populär på. Möjligtvis drar man människor till sig, men blir det någon utveckling?
N/: Er glömmer jag alltid. :) Men jag har ingen större koll på antalet besökare. Kollar bara ibland när jag skriver nytt inlägg. Och det ligger rätt så konstant på samma nivå. Undantag det dygnet Skugge länkade, men de som kom in då återvände troligen aldrig, för sedan föll besöksantalet till det normala igen.
Eva-Lena: Flytande punkt skulle alltså stabiliseras med synlighet? Jag måste försöka fokusera den punkten i min synliga tankevärld för att förstå dina tankegångar. Återkommer, kanske, om det när jag får punktgreppet klart.
Nina: Håller med dig i dina tankegångar. Glad att du besöker min blogg. Önskar dig en fin fortsatt kväll.
Ännu en mycket bra text. Flip! (jaja, det kanske är meningslöst att bara skriva så, men det är på tok för sällan som man tar sig för att bara skriva "vad bra" om man inte har något att tillägga, iallafall jag)
Siv: Fast det är kul att få läsa positiva saker.
Inte många sekunder mellan våra postningar.
Med min referenspunkttanke menade jag med andra ord att många skapar sig en identitet genom att försöka synas av andra och/eller försöka sätta spår i andras tillvaro. De bildar sig inte en egen identitet i något som inte har med andra människor att göra. Något ditåt.
Att vara synlig betyder mycket för den som skaffar sin identitet genom sin uppfattning om vad andra tycker om en. Då är man någon först när man syns.
Att vara synlig betyder mindre för den som har en annan central referenspunkt än hur andra kan tänkas se på en.
Några kanske bildar sig en bild av sig själva genom att sätta ut sina referenspunkter i exempelvis ledningsposter i föreningar etc? Så kan de känna att de har tentakler ute, även om de inte använder dem. Men det är bara en teori jag har.
Ett intressant inlägg Åsa! VAR är det du vill vara mer synlig nånstans? Negativ feedback är bättre än tystnad, men kommer den i för stora sjok utan nåt positivt mellan varven blir det väldigt jobbigt.
Jag vill vara synlig i sammanhang där jag har nåt att tillföra. Om man sitter nånstans och diskuterar vilken manusförfattare man ska ge ett uppdrag vill jag hemskt gärna att mitt namn ska vara så välbekant att det kommer upp till diskussion.
Jag vill absolut inte synas i sammanhang där jag inte har att göra. Enligt vad jag själv tycker. Skulle aldrig ställa upp på en intervju eller dylikt om det inte skulle handla om MINA ämnen och jag ska ha nåt att säga/komma med också. Som kan vara intressant. Annars får det verkligen vara.
Skulle skämmas att stå på listor, göra uttalanden om hittan och dittan om saker jag bara har vag kunskap om. Det är väl så enkelt att jag gärna vill välja sammanhangen själv. Där jag syns.
Sen om ingen frågar och ingen är intresserad - so be it. Det är bara att jobba på mot uppställda mål...
Siv: Tack.
Eva-Lena: Visst kan synlighet bli ett slags surrugat för osäkerhet. Men å andra sidan kan man ju också känna en trygghet, att man har något att ge, något man vill visa upp som något bra och synas genom det också?
Jag tror mer det här med att gå in på förtroendposter, stå som moderatorer osv utan att göra något är ett utslag av att visa "vänskap". Man vill göra den som frågar glad, blir lite smickrad själv. Men gör sedan ändå inget av det. Jag tycker det är en dubbelt trist situation. Dels så bör ju den som fråga, fått ett ja och sedan ingenting rimligen bli besviken. Inte ens en avsägelse av uppdraget. För att då inte tala om medlemmar som styrelsen represnterar, medlemmar på forum osv som har rätt att förvänta sig något också blir besvikna. Sedan är i varje fall den personen i mina ögon ingen jag skulle föreslå själv till något, ingen jag skulle rekommendera till någon förtroendepost överhuvudtaget, för mig är namnet förknippat med opålitlighet.
Monica: Jag har EN sak som jag vill bli mer synlig i. Jag har kommit en bit på väg, men det är ett rätt långsiktigt projekt, till sommaren kanske. Och innan jag kommit lite längre känns det lite för känsligt för att lämna ut.
Jag vill heller inte bli sedd för vad som helst. Det ska vara något jag själv tycker jag gör bra, som jag står för och vill få ut något av.
Jag har ett jobb idag som jag egentligen endast blir uppmärksammad på när jag gjort något fel. Annars så säger man inget alls. Men det jag gjort fel kan jag få höra många gånger under lång tid av vissa. Och där föredrar jag absolut hellre att vara utan feedback.
Inte till någon alls: Det var inte så lätt att vidareutveckla och en del av svaren blir lite avhuggna. Men jag vill vara mer sedd! Får nog satsa på ny frisyr. Neonkam eller något.