Åsas anteckningar

Jag har aldrig förstått det riktigt fina med friåret. Jo, teoretiskt kan jag förstå den fina tanken.  Någon ska få tillfälle till vila, utmaningar, stimulans utanför sitt arbete. Någon annan ska få möjlighet att jobba. Inte vem som helst, utan den som ska ha möjlighet ska vara någon som är arbetslös. Helst också tillhöra de prioriterade grupperna långtidsarbetslös, invandrare eller funktionshindrad.

Enligt Sydsvenskan idag, så har 274 av de 405  som fått jobba som friårsvikarier i Skåne  fått fortsatt arbete i någon form. Någon som vet var den fullständiga statistiken finns?  Det jag först vill veta är om de 274 som fått arbete i någon form, ingick de i de prioriterade grupperna?  Och vilken form av arbete är det som de fått?


Bara beteckningen "form av arbete" får mig att undra. Vad finns det för former av arbete?  En åtgärd som leder till nästa åtgärd?


Artikeln ovanför handlar om en kvinna som har ett vikariet för någon som nu ska ha friår. Vikarien får då lämna jobbet och med all sannolikhet bli arbetslös för att det måste tas in en friårsvikarie.  Jag vet att livet,  tillfällen osv inte är rättvisst och inte kan vara rättvisst. Ändå lämnar sättet att  hantera det här fallet mig en känsla av byråkrati.  


1,4 miljarder har friårsprojektet kostat i år.   En stor summa pengar, som är något svår att få grepp om. Ungefär lika mycket som Turning Torso kostat att bygga här i Malmö.  Är det värt det?


Jag ser fram emot att få ta del av en väl underbyggd statistik, som till exempel talar om vad de som fått friåret beviljat gjort under den tid de varit fria.  Vad de som fått friårsvikariaten fått ut av dem. Samt inte minst, vad arbetsgivare som beviljat friår och fått en vikarie tycker om projektet.  En intressant sak är ändå att man när det gäller friår så förutsätts det att någon kan välja att gå ner på en låg ersättningsnivå,  en tanke som för många är omöjlig när det gäller  att frivilligt välja att leva på t ex a-kassa eller sjukpenning.


Framtidstanken har också skrivit om friår.