Såsom i Himmelen
En film som jag tror att i stort sett alla känner till. Jag kommer inte ihåg när jag senast blev så besviken på en film. Det är en film som jag aldrig kom iväg att se på bio, fast det var en som jag tänkte att se.
Ett hopkok av Änglagård, Populärmusik från Vittula, Sound of Music och En värsting till Syster. Förutsägbar, överdriven och uttjatade klichér.
Inspirerades av Åsk på förra bloggarträffen att se några Zombiefilmer, som jag inte gjort än. Tvekade mellan att hyra en Zombiefilm och Såsom i Himmelen. Efter att ha sett Såsom i Himmelen så undrar jag om jag inte sett en ofrivillig zombiefilm. Hela filmen undrade jag om det överhuvudtaget skulle komma någon slags överraskning i filmen. Det gjorde det inte, det var inget liv i filmen.
Jag delar dina åsikter om filmen, och tipsar om en i mitt tycke helt briljant analys av både filmen och Kay Pollaks självhjälpsfilosofiska böcker här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=386704&previousRenderType=2
Artikeln, skriven av Po Tidholm som är en skribent vars åsikter jag vanligtvis inte brukar dela, avslutas såhär:
" 'Så som i himmelen' framstår i slutändan som en drygt två timmar lång reklamfilm för Pollaks bokutgivning och föreläsningsverksamhet. Hans nedlåtande skildring av körmedlemmarna som ett gäng ofullständiga människor i behov av förlösning blir särskilt obehaglig när huvudrollen därtill är ett lätt maskerat idolporträtt av Pollak själv."
Ha ha! Bra iaktagelse.
Jag fick ganska dåliga vibbar av filmen. Det är så overkligt manipulativt när precis allting blir så fantastiskt helt plötsligt.
Håller absolut inte med men så är också smaken som baken; delad. :-)
Du skulle hyrt en zombierulle istället. :-)
*älskar zombierullar*
28 dagar senare är en rätt skön en. En kille som ligger i koma på sjukan vaknar upp och alla är puts väck. Hela London är tom. Shjysst filmat.
Klart sevärd. Nyare versionen av Dawn of the Dead måste du också se.
Önskar dig en trevligt fortsatt helg.
Kram
Håller absolut inte heller med och inte analysen i DN heller för jag vet inte ens vem Pollack är.
Filmen visade på byhålementaliteten på ett suveränt sätt och det var den jag fastnade för och hur dom till slut löste det så att körmedlemmarna och körledaren hittade sina egna roller och också friheten, den mentala menar jag.
Slutet var sorgligt och inte sorgligt och ändå så skildrande för att det var trots allt ett lyckligt slut.
(Märker du att jag är nätslö :) ? Inga nyheter ännu men intervju på onsdag kan bli spännande, den som lever får se. Det är sk*t i cgi på Surftown så jag kräks snart så nu är det nattidags - godnatt!)
Wibjörn: Jag har läst artikeln och håller delvis med. Jag har läst Kay Pollacks böcker och tycker att det finns många bra poänger i dem, främst det här med att komma ihåg hur mycket våra tankar påverkar oss. Jag tycker inte filmen ens fick fram att de här människorna växte inifrån utan att de snarare blev manipulerade. När han låg på toaletten där på slutet tyckte jag att det var ett riktigt Pollack leende som han hade på sina läppar.
Johnny: Gillade du inte heller filmen?
Desirée: Jag tycker också den var manipulativ, med ett von-oben seende som var skrämmande. Just det här med att sjunga lite så blir alla lyckliga och glada. Som Sound of Music ungefär.
Nina: Jag ska spara dina filmtips och kolla i varja fall någon Zombiefilm närmaste tiden.
Carina: Byhålementalitet har visats ett antal gånger innan. Den här tycker jag nästan var en parodi på Änglagård, fast Änglagård var bättre. Det här uppfattade jag som överlägset, fördomsfullt, ytligt pretentiöst och inskränkt.
Det är väl bara att strunta i nätet om man inte tycker det ger något att vara där. Trist att en del alltid har så mycket tekniska problem med nätet.
Önskar dig lycka till med att få ett jobb som du vill ha.
Jag har inte sett "Såsom i himmelen" men har märkt att de flesta reagerar starkt på den. Många är alldeles saliga och säger att man bara måste se filmen! Men jag tror jag skulle se den som du, Åsa, jag är ju så kräsen och analytisk. ;=) Bara för att jag är nyfiken på vad jag skulle tycka i detalj, ska jag ta och hyra den någon gång. Som ett experiment för att se om den är som jag tror = som du tycker att den är.
Jag blev också lite besviken på filmen, men kanske var det för att man hade så höga förväntningar?
Eva-Lena: Jag tycker du ska se filmen. Jag ska se 2046 också, men har inte kommit dit än.
Svensson: Men ska man inte ha stora förväntningar på en film som är nominerad till bästa utländska film? Hade jag sett en film som jag tagit ur högen i jourbutiken hade det varit en sak, nu var det ändå en välkänd film, så jag tycker både du och jag skulle ha höga förväntningar på den och kunna förvänta oss att den kunde leva upp till dem.
haha, idiot
Wow, såg just filmen, och måste säga något..
DN-recensionen tyckte jag var lite småfånig. Som i all dramatik är karaktärerna tillspetsade, men jag tycker samtliga är hyffsat genomtänkta och ovanligt välspelade. Skildrandet av inskränktheten på landsbyggden är väl knappast mer påtaglig än i Jägarna, Änglagård eller Masjävlar. Dessutom tycker jag inte huvudkaraktären framstår som något geni, han har ju lika mycket problem som de flesta i filmen. Att ett glatt musicerande med lite drama och röstövningar (som ger mer vibbar till just körsång än nyandlighet tycker jag) kan ge mer glädje och tröst än stelbent kyrklighet känns rimligt. Jag skulle gissa att de flesta som inte vet något om Pollacks bakgrund inte reagerar på att självförverkligande-teorier skiner igenom, och då är ju parallellen rätt meningslös.
Jag tycker filmen var bra. Visst är handlingen lite förutsägbar, men jag tycker filmen har en närvaro, och det finns ändå en viss fantasi i hur karaktärerna reagerar på alla galenskaper.
Magnus: Tack för att jag fick höra dina åsikter. Jag delar dem inte, utan tycker främst att filmen var ett hopplock av andra svenska filmer. Mycket förutsägbar.
du e ju bra rolig åsa , den här filmen e ju jätte bra ..
sorlig och tycker det är en trevlig handling jämfört med din zombiefilm