Övervakning igen.
Infontology har skrivit ett bra inlägg om övervakning med rubriken: Övervakning och livets värde. Jag fastnade främst för raden " En alltför långt gången registrerings- och övervakningsteknologi är bokstavligen demoraliserande."
Jag har tidigare skrivit om övervakning vid några tillfällen, bland annat något ironiskt om att övervaka den farligaste platsen vi har, våra hem. Självklart vet jag att det redan nu finns övervakning på en rad ställen och tänker sällan på det. Vare sig negativt, att jag tycker det är obehagligt att vara övervakad, eller positivt att jag känner mig tryggare för att jag är övervakad. Jag tycker inte att resonemanget att bara "man har rent mjöl i påsen så gör det ingenting" håller. Min påse har mycket rent mjöl och jag är inte personligt känslig av att vara övervakad. Jag tror egentligen inte att jag t ex störts vare sig personligt eller arbetsmässigt av t ex en övervakningskamera i mitt kontorsrum på jobbet. Men vad hade den egentligen tillfört? Mer än att berätta att det inte anses tillräckligt att lita på att jag jobbar, genom det som syns när någon går förbi eller via det jag visar att jag presterat genom att lämna rapporter osv.
Övervakningskameror diskuteras, inte minst bland ansvariga för fastighetsägare. Skolor övervakas för att t ex minska sönderslagningen av fönster. En del vill även ha utökad övervakning av t ex biosalonger, trappuppgångar osv. Personligen tycker jag att det finns en övertro till att kameror ska lösa problemen eller förhindra brottet, åtminstone när det gäller personbrott.