Lättlurade?
Jag tycker själv att min grundinställning till andra i första hand är att jag litar på dem, åtminstone så mycket att jag kan träffa och umgås med dem på den nivå som det är tänkt.
Däremot kan jag inte tänka mig att jag den dagen jag får för mig att köpa en tv för 16.000 kronor, skulle sätta in pengarna på någons bankkonto innan jag fått tv:n. Jag hade inte ens betalt mer än max en handpenning i tv-butiken för att de skulle lägga undan en tv till mig.
I vintras var det en bedrägerihärva där polisen fick in 81 anmälningar. Just av människor som satt in 16.000 kronor för att få en tv, som de aldrig fick.
Är det verkligen så viktigt att tjäna några tusenlappar på en så dyr pryl att man vågar ta den risken? Var är garantin, var ska den lämnas för reparation osv?
Jag tycker det är trist att de blivit lurade, det är bedragaren som gjort fel. Ändå så undrar jag hur de tänker. Kanske någon av dem som satt in pengarna kan berätta det?
Jag hade inte heller betalat mer än handpenningen på sin höjd.
Det är så sorgligt att det finns de som blir bedragna på detta sättet och jag är också nyfiken på hur de resonerar, hur de vågar lita på någon såpass.
Bedragare som beter sig såhär finns inom många kategorier.. som det här med en tjej som anlitade hantverkare för att helronovera sitt hus, gav pengar i förskott och det var massor med pengar det handlade om och så försvann hanteverkarn puts väck. Huga, vilken mardröm eftersom det handlar om mer än 100.000 kr.
Nina: Ja, det är svårt att förstå. Men en del är väldigt manipulativa och ger ett övertygande intryck. Förskottsbetalning på 100.000 kronor för hantverksjobb är mycket. Det är ju mer rimligt att betala en liten summa i förskott, när jobbet är utfört för den summan så betalar man lite mer osv. Men det är alltid lätt att vara efterklok.