Malmötips 3 Gatuhus, fallossymbol, Hope
Idag skiner solen och snön gnistrar, en bra dag för en promenad. Idag rekommenderar jag en promenad för att titta på gathus. Jag gillar de smala gatorna, där husfasaderna i stort sett ligger på gatan. Själv skulle jag aldrig kunna bo så, för jag gillar inte att ha människor som går så nära utanför, tycker det skulle kännas som om de tittar rakt in på mig hela tiden. Och när man tittar mot och möter någons ögon i köket, känns det rätt närgånget. Men husen är sevärda.
Kvarteren jag rekommenderar är de bakom Saluhallen på gamla Väster, samt kvarteren med "trädnamn", utgå t ex från Björkgatan eller Bokgatan" på Norra Sofielund, men även de små avstickargatorna från Bragegatan på Södra Sofielund är sevärda.
Om ni väljer Sofielundskvarteren, så är det ju lämpligt att dra sig mot Möllevången för lunch eller fika. Rekommenderar t ex ett besök på Thairestaurangen Green Mango på Ystadgatan. Det är en prisvärd restaurang, med bra och vällagad Thaimat. Ingen av de riktiga billiga Thairestaurangerna, men jag tycker också det märks skillnad.
På väg från Sofielund till Möllevången tycker jag ni ska kolla in en av stans snyggaste Fallossymboler också. Syns tydligt när man kommer vid cykeltunneln under Nobelvägen. Se ovan.
Väljer ni gathusen på Gamla Väster så rekommenderar jag att stanna och fika på Lilla Torg. Det är roligt att se alla människor som rör sig där. Ska ni äta kan det vara bra att testa Mosaik på Stortorget, där man beställer in smårätter från olika länder runt medelhavet. Idealiskt för att den som är mycket hungrig kan beställa in flera rätter och den som inte är speciellt hungrig kan nöja sig med en.
Igår var jag och såg Hope på dansteatern. Den bestod av tre delar, Innehållet är taget ur informationsbladet och förkortat.
Del 1 The Sun Lost in the Sea av israeliske Uri Ivgi. Ett verk om konflikter mellan två enheter, men visar även hur nya mönster och lösningar kan uppstå. Sopranen Charlotta Larsson sjunger Goreckis tredje symfoni. Dansen var fin och de var duktiga, men den var för lång och jag fick inte ihop något innehåll i den, men det gick att se i varje fall.
Del 2 Prussian Blue av Charles Linehan är en duett som spelar på kontrasterna mellan enkelhet och detaljer, en bitterljuv reflektion av mänskligt samspel med ett stråk av melankoli. Den här delen gillade jag, vacker, kort och intensiv.
Del 3 Carmen?! av Kenneth Kvarnström berättar den kända historien på ett annorlunda, humoristiskt sätt och dansas enbart av män. Kvarnströms Carmen?! bygger på Rodion Shchedrins Carmen Suite. Jag tycker den här också var bra. Den var rolig och väldansad.
Jag rekommenderar Hope, i varje fall om ni kan få biljetterna för 120 kronor vilket jag gissar att många har lyckats få. Om den är värd 240 kronor är jag mer tveksam till.
Åh, jag får sådan lust att boka en guidad tur med dig i Malmö! :=)
JAAAAAAAAA Eva-Lena; vi sammanstrålar alla tre tycker jag med Åsa som guide och då måste vi ju även till Rosengård där jag växt upp. :-)
Är ni på??
Eva-Lena och Nina: Ni är välkomna hit. Jag brukar gå så mycket med mina gäster så de är jättetrötta sedan. Så se till att vara vältränade innan! Rosengård hittar nog du bättre i än jag gör. Har inte varit där på över 10 år.
Jag var på gymet igår för första gången sedan jag slutade röra mig i september, så jag hoppas vara i någorlunda form tills guidningen med dig och Nina! ;=)