"Demokratiska" processer
Häromdagen hade vi Årsstämma i Bostadsrättsföreningen. Vi är 29 lägenheter, 29 röstberättigade. Hur många kom då? 4 röstberättigade var vi. Två i den sittande styrelsen, föreningsrevisorn och en "utomstående". Det är ingen unik situation, vi har för det mesta varit några till, men inte speciellt. Ett år höll vi tre stämmor för att få ihop en styrelse.
Vi ska vara minst två från föreningen i styrelsen, jag har sagt minst tre för att jag själv ska sitta med och minst två suppleanter.
Oengagemang gör att egentligen att stämman blir intressant. Vid fastställandet av balans- och resultaträkningen finns det en på stämman som inte redan skrivit på årsredovisningen. Likaså vid beviljandet av ansvarsfrihet. I det praktiska arbetet så kommer alltså styrelsen egentligen att bevilja sig själv ansvarsfrihet. Lika intressant är det att välja styrelse. Vi är alltså inte tillräckligt många på stämman för att välja styrelse, styrelsesuppleanter, revisor och revisorssuppleant av de som deltar. I praktiken blir det då att vi går ut med en fråga dels till de som satt med förra året om de vill vara kvar, dels till övriga boende om någon kan tänka sig att vara med. Det brukar gå att få ihop just genom att någon av oss i sittande styrelsen frågar runt efter intresserade. Alltså har i praktiken den sittande styrelsen stort inflytande på styrelsevalet.
Jag tycker det här exemplet i den "lilla vardagliga världen" väl visar att det är väldigt lätt att den på papperet genomtänkta strukturen och kontrollsystemet lätt sätts ur spel när vi inte är tillräckligt intresserade.
Är det så här vi tycker att det ska fungera? Det här är ingen unik bostadsrättsförening, inte unik för föreningslivet överhuvudtaget. Jag har varit på ett antal möten i ideella föreningar och ofta är det de få som överhuvudtaget säger något alls som blir valda, alternativt ibland övertalade att sitta i styrelsen.
Ps. En kommentar som brukar komma är: "De som gnäller borde själva sitta med...". Jag tror jag bor i en rätt så gnällfri förening. Det är i stort sett städningen i tvättstugan det framförs berättigade synpunkter på, men styrelsearbetet har jag aldrig hört någon framföra något om.
Vi har något liknande på jobbet. Vi har en medarbetarenkät. Och varje gång så kommer det väldigt låga tal på delaktighet i planeringen. Men det är INGEN som VILL vara delaktig. Hur mycket man än anstränger sig och hur mycket man än frågar och hur mycket man än diskuterar frågor med dem så vill de inte. Men klaga vill de.
Jag har lagt av att bry mig. Har konstaterat att vissa saker är av den karaktären att folk alltid är missnöjda.
Känner igen problemet. Vi är 48 hus i vår förening, kanske hälften kommer på årsmötena. Ingen vill vara med i styrelsen, men det är jättemånga som gnäller på allt från trasiga lyktor till arvode för styrelsen... Jag har suttit i vår styrelse i sex år och kliver av nu, vilket innebär att jag blir valberedning. Det är nog därför de flesta sitter så länge - valberedning är det svåraste uppdraget...
Asta: Ibland försöker jag intala mig att jag inte bryr mig, samtidigt så tror jag att det som jag inte ska bry mig om tar mer energi från mig än det som jag vill bry mig om. Alltså bryr jag mig ändå. Undrar om vårt nya sätt att bry oss är att skrika/ropa/viska ut våra budskap på internet och hoppas att någon fångar det där, eftersom det är så svårt att få svar av människor som man känner?
Sara: Hälften som kommer tycker jag är mycket, tror det är mer än de flesta bostadsrättsföreningar i storstadsområden. Varför tror du att det är så svårt att engagera sig och så lätt att gnälla? Jag försöker att engagera mig i olika saker, fast en sak i taget. Jag vill inte dra på mig så mycket. Men visst är det lättare att gnälla, blogga osv än att göra något tillsammans med andra? Ändå så är det i varje fall för mig relationer som räknas i slutändan...