Åsas anteckningar

Tänk om jag kunde hitta på något nytt att skriva om. Något som ingen skrivit om förut och alla kommer att bli överraskade över att det finns något nytt att skriva om.

Finns det något nytt att skriva om då?

Jag kommer i varje fall inte på något som jag skulle kunna skriva om som de som kanske läser här inte har läst förut i någon variant. Det är samma grundtema om och om igen. Kommentarer om böcker och filmer har flera andra skrivit om redan innan. Upphovsrättslagen har jag läst varianter av åsikter på varje vecka under flera år, text, bilder, filmer, musik. Fast jag tror aldrig att jag själv skrivit om vad jag tycker egentligen. Undrar om någon skulle tycka att det var intressant att veta min uppfattning om det? Tror knappast det. Att det begås brott, fuskas, görs usla såpor osv vet väl alla redan.

Sedan finns det sådant som jag inte läst för att jag helt enkelt inte ser det för att det är för nytt för mig.

Men tänk igen om just jag kunde hitta på något helt nytt att skriva om! Undrar om inte det skulle vara det mest ointressanta att läsa om då? Är det inte lite igenkänningen som görs att vi dras till filmer, böcker, tv-program, bloggar osv?

Jag hör ofta att inget slår hemlagad mat. Det tycker jag att det gör! Restaurangmat slår nästan alltid hemlagad mat. Nu tänker jag inte på Dagens Lunch som ofta inte är någon matupplevelse. Men riktigt lagad mat en kväll är ofta bättre än hemlagad mat. Häromkvällen var jag och åt på Times. Den maten var bra. Att den var bättre än den jag tillagar säger ingenting, men den var bättre än det jag ätit hemma hos någon på länge. En annan sak är att maten med vin blev dyrt, det var inte prisvärt.

Om hemmalagad mat är generellt bättre än restaurangmat, måste inte då innebära att de som jobbar på restauranger inte är bra yrkesmänniskor? Vilket jag är övertygad om att de är, fast det finns självklart de som är bättre och sämre i restaurangköken också, liksom i andra yrken.

Idag kom räkningen avseende bredbandet. Jag funderar ibland på varför jag har det. Jag gör inget speciellt på nätet längre. Jag har internet på "i bakgrunden", när jag gör annat framför datorn, tittar på tv osv. Men jag upplever inte att jag är aktiv med något. Det jag vill läsa online rör sig om minuter varje dag. Egentligen tror jag att jag skulle klara mig bra på 10 minuters uppkoppling om dagen och kanske ha en dag i veckan när jag var uppe i 60 minuter. Mer handlar inte min "kvalitetstid" på nätet om. Jag kommer inte att säga upp mitt bredband. Dels för att det går fortare att ladda de få trögladdade sidor jag besöker, men främst för att jag vill undvika modemkapare.

Sedan är väl en anledning också att jag är en lat person. Jag avfärdar alltid telefonförsäljare som vill att jag ska byta telefon- och elbolag med ett bestämt "Tack, för erbjudandet men jag är helt nöjd med det jag har". Jag har helt enkelt inte viljan att sätta mig in i de långsiktiga fördelarna av att eventuellt byta bolag, om det nu går att göra någon långsiktig beräkning. För att göra en eventuell kortsiktig vinst så känns det inte som summorna står i proportion till arbetet.

Jag vet att jag inte kan försvara varför jag har valt, eller gjort bli att göra val, av de leverantörer jag har, men mitt intresse har helt enkelt inte räkt till. Men vem vet, en dag kanske jag gör genomtänkta val och då ryker nog bredbandet först av allt. Åtminstone har det lägre prioriterat än min morgontidning, ja hela internetuppkopplingen är mindre prioriterad än morgontidningen.

Jag vet flera tidigare aktiva biobesökare som sedan år tillbaka avstår från biobesök för att de en eller ett par gånger har haft en skräckupplevelse. Inte på grund av filmen de betalt för att se, utan anledningen är publiken.

Jag har själv aldrig varit med om något större bråk, men jag har hört andra som lämnat i förtid och jag har också läst om det. Nu skrivs det igen om en aktuell händelse.

I relation till allt annat våld så går det säkert att rycka på axlarna och tycka att det inte är något att lägga resurser på. Det tycker jag att det är! Allt som hindrar människor från att röra sig fritt är viktigt. Det är viktigt med ett levande centrum, där det går att vara utan att behöva räkna med att bli rånad, trakasserad, hotad, få förväntade upplevelser förstörda osv. Att människor stänger in sig själva på grund av rädsla, befogad eller inte, tycker jag är ett av de största hoten mot ett fritt samhälle. Det är viktigt att så många som möjligt rör sig ute, dygnet runt. Staden och utbudet som finns på olika saker tillhör alla, inte de som driver bort andra från att vistas fritt.

En arbetsgivare har berättat att hans kvinnliga anställdas bröstoperation kostade honom ungefär lika mycket som den kostade den anställde, dvs runt 30.000 kronor. Jag har skrivit om det tidigare, men har det inte kvar i arkivet. Även the Bejconpire  har skrivit om det idag.

Att räkna fram en kostnad på 30.000 kronor är lätt. Mitt exempel är Anna som jobbar ett typiskt kvinnligt jobb på ett kontor på ett mindre företag. Hon svarar i telefonen, tar emot order, fördelar jobb till tekniker på fältet, sköter fakturering, löpande bokföring, betalar leverantörfakturor, sköter sekreteraruppgifter och liknande. Kort sagt en spindel i nätet, en rätt så vanlig befattning.. Anna bestämmer sig för att genomgå en operation som beräknas ha en sjukskrivningstid på 14 dagar. Hon har en lön på 20.000 kronor i månaden.

Nedanstående exempel innehåller även ett schablontillägg för lönebikostnader.

Om Anna jobbat de 14 dagarna skulle hon ha kostat arbetsgivaren 13.000 kronor. Nu kostar hennes sjuklön istället 9.400 kronor. Hennes jobb måste utföras när hon är borta. Arbetsgivaren försöker hitta en vikarie att anställa, men eftersom framförhållningen är kort så lyckas han inte. Istället hyr han en kvinna från ett bemanningsföretag. Hon kostar 350 kronor i timmen. För att det nödvändiga jobbet ska fungerar bestäms att hon ska gå bredvid Anna i tre dagar. Sammanlagt blir det alltså 13 dagar eller 104 timmar. Vikarien kostar 350 kronor i timmen totalt 36.400 kronor.

Skillnaden blir alltså 36.400 + 9400 =45.800 kronor minus 13.000 kronor = 32.800 kronor.

Det går att laborera med siffrorna på olika sätt, men det här är ett sätt att räkna på.

Jag tror inte att det är en bra idé att undanta "skönhetsoperationer" från den vanliga sjuklönen, jag tror att gränsdragningarna skulle leda till för mycket diskussioner och problem för att vara värda det. Totalt sett utgör ändå den typen av sjukskrivningar små kostnader i relation till annat.

Många sjukskrivningar har ingenting alls med arbetat att göra, åtminstone behöver inte den nuvarande arbetsgivaren ha något med dem att göra.

Det som jag tycker är bra när det skrivs konkreta exempel är att sjukskrivningar kostar arbetsgivaren mycket pengar. Sjuklönen är bara en del av kostnaden. Det är något att ha som motvikt när det förs fram, vilket det görs ibland, att arbetsgivare bara tänker på pengar. En arbetsgivare som bara tänker på pengar bör tänka väldigt mycket på att undvika sjukskrivningar hos personalen.

1. Postat av: stefan

På Åland har man en definition av allmänbildning.

"Allmänbildning är insikt om individens ansvar för sig själv, sina medmänniskor och miljön. Allmänbildning innebär kunskaper, färdigheter och värderingar som samhällsmedlemmarna behöver för att förstå varandra."
Enligt detta sätt att se det hela är det väl totalt
oväsentligt att kunna trivial pursuit-kunskaper, som
sju ministrar o.s.v. Nog fan förstår vi varandra ändå. Snackade en gång i Italien med en alban på "franska" en hel natt. En fransman som var närvarande förstod ingenting. Det var ett av mina bästa samtal hittils.

Stefan

2. Postat av: Vincent

Vad är allmänbildning? ? Bra fråga, värd att beaktas. Förtjänt att både begrundas och diskuteras. Likt så många andra frågor finns inget absolut svar, det måste till en personlig åsikt.
Visst kan det väl vara så att det anses vara allmänbildat att kunna räkna upp de senaste kvasikändisarna i rutan, de senaste politikerna i regeringen eller de senaste hitlåtarna på listan, visst så. Men om det detta är allmänbildning, vad är då knappologi?
Jag har inte en aning om något av detta. vare sig vad årets såpakändisar/politiker/hit-låtar heter. Skulle jag då vara motsatsen till allmänbildad (vaddetnuär ? illitterat? Icke-orienterad? Trångsynt? )? Jag tror inte det ? skulle det vara så att jag behöver veta detta, då vet jag vart jag skall vända mig och (relativt) snabbt kan jag ta reda på detta.
Men inte är det detta som räknas som allmänbildning ? väl?
Nog måste det vara allmänbildat att förmå förena två eller tre eller.? händelser/fenomen i vardagen, urskilja mönster ? se vad som binder dem samman
Tes - Antites ? Syntes
För att göra detta måste man känna till vad som hänt, historiskt, geografiskt, kulturellt och ekonomiskt. Man måste känna till, man måste vara allmänt bildad?
Men visst det är väl bra om man har någon aning om vad som ändå formar vår tillvaro. Begrepp som (å tar jag verkligen några på måfå) Modernism, Växthuseffekt, Ideologi, Typsnitt, Kilojoule, Reallön, Världsbanken ?
Eller varför inte namn: Platon, Breuer, Hilton, Chopin, Da Gama, Pizzaro, Borg ?
Eller varför inte begrepp: ?15 minuter i solen?, ?det rycker i baguetten?, ?the media is the message?.
Ja sådär kan man hålla på. Poängen måste ändå vara att det aldrig tar slut man blir inte ?färdig?, man vill inte bli ?färdig? ? alltid hungrig ? aldrig mätt ? aldrig nöjd.

2005-mar-16 @ 11:10:53
E-post: vincent.jonsson@utbildning.stockholm.se

Mina pengar är inte attraktiva!

Igår gick jag återigen förbi gallerian på Södra Förstadsgatan där jag inte ska gå in för jag är över 30. När jag ser kläderna där så finns det inte en möjlighet i världen att jag skulle gå in, prova och betala för dem, när jag fallit för åldersstrecket. Undrar om jag skulle bli nekad att handla? När de rätt ut signalerar att MINA klädpengar inte är intressanta, så känner jag mig mer frestad att kladda in deras kläder med tuggat tuggummi än att handla hos dem. Fast det kan jag ju inte göra, jag är ju emot vandalisering. Eller är jag inte emot vandalisering egentligen?

Jag frågade efter olika ämnen, frågor att svara på för någon dag sedan. Carina R har gett mig två frågor i min gästbok. Har funderat på dem något dygn och kommit fram till att svaren jag ger inte är varken roliga eller inspirerande.

1.Har du några planer inför sommaren?

Jag har inga direkta planer. Jag har funderat lite på Österrike och Singapore. Men så kan jag tänka mig Italien, Spanien, Prag, Kroatien och..... Inget är bestämt och jag kommer inte att bestämma något förrän det är sommar.

2) Vilka tre "saker" drömmer du om att göra innan du dör?

Ännu värre svar här. Jag kommer på EN sak jag skulle vilja, men den är så privat så den är det bara jag själv som vet om och ska veta om. Jag har på något sätt helt har tappat drivkrafterna sista åren, på något sätt är jag nöjd, kanske i kombination med slö så jag fokuserar inte, är inte drivande mot något större projekt. Jag kan göra upp planer för kvällen, för vad jag ska uppnå under veckan, kommande månad och fullfölja dem också. Både när det gäller jobbet och privat. Sedan räcker det. Det är som att jag inte kan se speciellt långt framåt. Jag tänker inte ens speciellt långt framåt i tiden.

Idag har jag varit på en lång bloggarlunch. Vi träffades på Mosaik klockan 14.00. När jag gick klockan 20.50 så var hälften kvar, så det var inte brist på samtalsämnnen... Jag har ätit gott, druckit massor av thé, kaffe och juice.

Vad vi pratade om? Allt möjligt. Mat, bloggar, telefoner, författare, musik, vinylskivor, film, reklam, feminism..... Jag kan nog skriva hela natten om jag ska berätta allt, så därför skriver jag kort och väntar på att Håkan som brukar vara duktig på att skriva referat, skriver. Eller någon annan som har bättre detaljminne  än jag har.

Den enda bilden som togs går att se hos Annika Tiger, som inte var med på vår bloggarträff.

Trevligt var det i varje fall.

Ett jubileum idag, det här är mitt 100:e inlägg i min blogg.

Igår morse skrev jag om ett barn som ville kolla om min vante i fickan var en mobil.

Idag skriver tidningarna om en elvaåring som var med i utkanten av ett gäng som utförde ett rånförsök  med personskador tidigt igår kväll. Det är inget ovanligt här att unga rånar andra unga, och äldre med för den delen, även om rånarna inte brukar vara så unga. Många gånger är rånen i centrala stan, där det rör sig mycket människor. Ett rån är ett grovt brott. Ändå är det ett vardagligt brott. Konsekvensen av det är stora. Jag vet flera tonåringar och vuxna som inte längre åker in till stan, inte går på bio osv efter att ha blivit utsatta för ett snabbt rån. Ofta vill de inte heller anmäla rånet av rädsla för repressalier. Rån som ger småsaker, t ex några hundralappar eller en mobiltelefon. Rånet igår hade ändå fördelen av att flera som bevittnade valde att kontakta polisen. Om de sedan ställer upp som vittnen är en annan sak. Enligt åklagare och polis är det ett av de största problemen med att komma tillrätta med rånen, att ingen vill vittna. Jag har en viss förståelse för det, även om jag inser att rättssystemet till en del bygger på att vi vågar vittna. Något som jag ändå tror är sällsynt idag, är att bara vända ryggen till och gå när något händer, jag tror att de flesta inte bara går förbi, utan ringer polisen, ambulans osv.

Ps. Carra frågade häromdagen i sin dagbok om frågor att svara på. Jag fick inspiration och  gör detsamma här. Ni är välkomna att ställa frågor, ge förslag på ämnen osv, så ska jag försöka att svara. Hade varit roligt med lite andra tankegångar än de jag har nu.

Jag både är och inte är klädintresserad. Lite av periodare. Tycker det är roligt att klä upp mig lite om jag ska ut en kväll, men till vardags ska jag bara kunna hoppa i kläderna.

I vilket fall som helst så har jag dragit slutsatsen att jag väljer kläder med attraktiva fickor för barn att stoppa händerna i. Senast igår fick jag känna en barnhand långt ner i min ficka. Tre gånger på, tror jag, mindre än ett år har jag fått uppleva samma sak och då har jag ändå haft olika jackor på mig.

Ps. För er med gott minne så reagerade jag inte som jag skrev om första gången, med att göra något olagligt. Den här gången bara vände jag mig snabbt om. Bakom mig står en pojke, som med ett stort charmigt leende säger: Trodde du hade mobilen där, innan han vänder sig om och springer......

Igår när jag läste på Lutherhjälpens sida, såg jag att Fem samtal räknas som Folkstorm. Det är rätt skrämmande och samtidigt stimulerande enkelt.

Det som jag tycker är skrämmande är en urvattning av ett ord. Folkstorm är ett starkt ord, fem "reaktioner" är inte mycket. Det är just fem personer, en familj som protesterar mot något och vips är det en folkstorm. Samtidigt så tycker jag att det finns en stimlans i det. Jag kan mycket väl tänka mig att fem någorlunda formulerade kritiska kontakter mot t ex en lokalpolitiker kan upplevas som mycket. Då håller inte heller argumentet att "det är ingen idé att protestera för ingen lyssnar ändå".

Men om folkstormen på fem protester verkligen leder till en förändring, är det bra? Att t ex ett förslag dras tillbaka efter att fem personer hört av sig? Har inte personen/personerna som framfört förslaget mer kraft bakom det än så, är det nog bäst att det läggs ner. Samtidigt så säger det inte mer än att fem personer tagit sig tid att höra av sig. Om t ex tvåtusen andra har läst och inte hört av sig, så kanske de tycker det är ett helt ok förslag, då är det inte bra att fem personer får avgöra.

Själv tror jag inte att det alltid är brist på engagemang som gör att vissa aldrig märks, vare sig skriftligt eller muntligt. Jag tror det finns en utbredd rädsla, osäkerhet när det gäller att låta sig själv höras, synas. Just rädslan, osäkerheten tror jag är en starkt bidragande orsak till den utbredda kommentaren att "det går ändå inte att påverka någonting"

Ps. Det fungerade inte för  mig att direktlänka till "folkstormssidan" på Lutherhjälpen. För att komma till sidan så gå till Lutherhjälpens sida. Välj menyn "Engagera dig", välj "För allas rätt till mat", välj "Vad kan jag göra" på menyn på sidan. Då kommer du till "folkstormssidan".

Det är självklart att alla har rätt till mat. Samtidigt vet alla läsare här att alla inte har mat för dagen. För många är hungern en vana, ungefär en miljard människor är ständigt hungriga. Varje dygn dör 25.000 människor av svält, 15.000 av dem är barn under 5 år.

Väljer du att ge 100 kronor varje månad, blir det efter ett år tillräckligt med pengar för att ge en fattig familj enkla jordbruksredskap, 30 kilo utsäde, tillgång till rent vatten och en ko.

Jag har beslutat mig för att regelbundet ge 200 kronor i månaden. Utan att föra någon exakt budget är jag säker på att den ligger under den summa som jag varje månad köper godis, choklad, alkohol, glass och kaffebröd för. Alltså sådant jag tuggar i mig som förstör för både min egen kropp och på sikt även kan försämra "det allmännas" ekonomi på grund av välfärdssjukdomar osv.

Källa för de första två avsnitten är Lutherhjälpen.

Häromdagen hade vi Årsstämma i Bostadsrättsföreningen. Vi är 29 lägenheter, 29 röstberättigade. Hur många kom då? 4 röstberättigade var vi. Två i den sittande styrelsen, föreningsrevisorn och en "utomstående". Det är ingen unik situation, vi har för det mesta varit några till, men inte speciellt. Ett år höll vi tre stämmor för att få ihop en styrelse.

Vi ska vara minst två från föreningen i styrelsen, jag har sagt minst tre för att jag själv ska sitta med och minst två suppleanter.

Oengagemang gör att egentligen att stämman blir intressant. Vid fastställandet av balans- och resultaträkningen finns det en på stämman som inte redan skrivit på årsredovisningen. Likaså vid beviljandet av ansvarsfrihet. I det praktiska arbetet så kommer alltså styrelsen egentligen att bevilja sig själv ansvarsfrihet. Lika intressant är det att välja styrelse. Vi är alltså inte tillräckligt många på stämman för att välja styrelse, styrelsesuppleanter, revisor och revisorssuppleant av de som deltar. I praktiken blir det då att vi går ut med en fråga dels till de som satt med förra året om de vill vara kvar, dels till övriga boende om någon kan tänka sig att vara med. Det brukar gå att få ihop just genom att någon av oss i sittande styrelsen frågar runt efter intresserade. Alltså har i praktiken den sittande styrelsen stort inflytande på styrelsevalet.

Jag tycker det här exemplet i den "lilla vardagliga världen" väl visar att det är väldigt lätt att den på papperet genomtänkta strukturen och kontrollsystemet lätt sätts ur spel när vi inte är tillräckligt intresserade.

Är det så här vi tycker att det ska fungera? Det här är ingen unik bostadsrättsförening, inte unik för föreningslivet överhuvudtaget. Jag har varit på ett antal möten i ideella föreningar och ofta är det de få som överhuvudtaget säger något alls som blir valda, alternativt ibland övertalade att sitta i styrelsen.

Ps. En kommentar som brukar komma är: "De som gnäller borde själva sitta med...". Jag tror jag bor i en rätt så gnällfri förening. Det är i stort sett städningen i tvättstugan det framförs berättigade synpunkter på, men styrelsearbetet har jag aldrig hört någon framföra något om.

Kan ni godkänna köpet om han har två borgenärer.

Jaha, jag undrade direkt när jag läste mäklaraens brev. Bara två! Jag har inte så många räkningar, men mer än två borgenärer har jag i varje fall. Nu är jag som alla vet en smart kvinna, så jag förstod att det avsågs två borgensmän i stället. Förväxlingen är vanligt, inte ens mäklare håller tydligen isär orden.

Därför blir det en kort lektion i ordkunskap idag.

Borgensman - åtar sig ansvar för att en annan person, huvudgäldenären, kommer att betala vad han är skyldig.

Borgenär - den som ska ha betalt.

Gäldenär - den som ska betala skulden

Det är i korthet vad orden innebär, går självklart att utveckla beskrivningarna.

Rättegången i ett av Malmös mest kända mord, krögarmordet, pågår nu. Åklagaren vill ha långa straff och livstid hade varit ett alternativ, men av någon anledning tycker man att pojkarna är för unga.

Restaurangen ligger något hundratal meter från min bostad. Det brottet är nog det som påverkat mig mest någonsin. Mordet och det råa överfallet på mordoffrets make, upplever jag som både overkligt och mycket verkligt.

Några av de unga åtalades kommentarer om att de var stamgäster och tyckte krögarna var trevliga och visade ett äkta intresse för gästerna genom att fråga hur det är och liknande. Sedan deltar de på olika sätt i ett rån, mord och misshandel under tiden som parets barn finns i rummet bredvid.

Jag väntar mig nästan att det ska hoppa fram någon ur buskarna i Heleneholsmparken när jag cyklar förbi.

Oerhört tragiskt. Främst självklart för offren och deras familj. Förövarna är förövare, ändå så tycker jag det också är tragiskt. Tonåringar som förstör sin framtid, sitt enda liv, genom att begå brott.

Ps. Nischad blogg? Egentligen tycker jag att det skulle vara roligt att ha en nischad blogg, så att det som besöker mig skulle veta vad de får, vad bloggen handlar om istället för det som faller mig in just nu. Jag är inte speciellt nischad i mig själv, så jag har inget naturligt område att nischa in mig på. Något jag inte tänker göra, men som jag undrar om det skulle vara fullt möjligt är att nischa in mig på mina egna boendekvarter. Det finns en hel del att skriva om här.